Igen har man haft nåden att få vara tillsammans med dessa underbara syskon i Herren denna helg. Har även fått träffa nya bröder som jag tidigare inte träffat och det känns värdefullt. Vi är ju en och samma kropp och sättet att möta varandra här är något som jag efterlyser i våra kalla trakter. Öppenheten och kärleken bidrar till att man verkligen får känna av att vi är en enda stor familj.
Även andra kristna klubbar och organisationer har funnits på plats. Bland annat CMA, Soldiers For Jesus, Bikers for Christ, Tribe of Judah osv... Dock spelar det ingen roll vad som står på västen. Vi är ALLA Ambassadörer för Jesus Kristus (2 Kor 5:20). Jag är glad och upprymd över hur man uppmuntrar varandra här och stöder varandra i det uppdrag Gud har gett oss. Vi är alla lika viktiga i Guds rike och Gud behöver oss alla. Det finns inget som heter "special kallelse" eller "special smörjelse". Vi har alla en plats i Guds rike och då vi står där Gud vill ha oss så fungerar allt enligt Guds vilja. Tänk vad enkelt det egentlige är men ändå så svårt att vara ett.
Igår tog vi lite gruppbilder m.m. Damerna ville att jag skulle vara med dem på bild men jag sade att jag är rädd för dessa stora mexikanska kvinnor, därav de glada minerna. Inte rädd på det viset men rädd för deras förmåga att tillreda bra mat. Farligt med tanke på vikten.
