Hjälp till de utslagna - Kyrka för hemlösa två gånger om dagen sju dagar i veckan

ALLMÄNT. Alla har väl som barn haft en dröm om att bli någonting som vuxen. Jag minns att jag ville bli polis. Många av våra drömmar slås i spillror av olika omständigheter, en del ändrar sina drömmar. Jag tror dock inte att någon som barn drömde om att bli hemlös, alkoholist, knarkare eller utslagen.

För andra gången får jag vara med Ambassadors For Jesus Christ som samarbetar med 1000 Hills Ministry i centrala Houston, Texas för att ta hand om de utslagna och hemlösa. Det är med stor förväntan jag sätter mig i baksätet i broder Dogmans Cadillac. Jag vet inte vad jag förväntar mig, kanske Gud har något på gång. Tankarna är många och då vi närmar oss parkeringsplatsen under en brokorsning där fem till sex olika vägar korsar varandra ovanför oss ser jag människor ligga i sovsäckar under broarna. En del ligger utan sovsäck och en del sitter på trottoaren. Tyvärr ser jag även en hel del barn bland dessa människor.
Vi kommer fram och ställer upp våra grejer och gör oss beredda för kvällens Gudstjänst. Pastorn från 1000 Hills Ministry inleder mötet och uppmanar de närmare 200 personer som kommit dit att ta emot Gud och att ta steget att återvända hem. Många kommer från andra håll och har av olika anledningar hamnat på gatan. Hans uppmuntran till dem att låna deras telefon och ringa hem eller till någon gammal vän, släkting eller bekant och säga att de håller på att reda upp livet med Guds hjälp och kommer att komma hem värmde gott inom mig. Jag vet inte vad det var men det kändes hoppfullt.
Vi började mötet och jag spelade några låtar. Dessa människor älskade Amazing Grace i rock version och trots att de lever i misär så såg man att en del av dem hade sin trygghet i Jesus. Deras tillbedjan och lovsång var äkta och kom från hjärtat. Jag fick vittna om hur Gud lyfte upp mig ur fördärvets grop då allt såg omöjligt ut och jag uppmanade dem att aldrig ge upp hoppet som finns i Jesus. Vi sjöng flera låtar och läste ur bibeln och då det blev förbön så kom många fram till altaret. En del bad om helande, en del blev frälsta och en kvinna blev döpt i Den Helige Ande.
Efter att mötet var över så var det dags för serveringen. Samma eftermiddagen hade vi tillrett några hundra smörgåsar hemma hos broder Cele Monreal som jag bor hos och det var verkligen åtgång på maten. Många var så hungriga att de slukade det ena brödet innan de som serverade hade hunnit lägga lök, korv och ost på brödet. Tänk att måsta vara så hungrig och inte ha råd att äta. Det kan inte vara lätt och jag tycker inte om då folk säger att det är deras eget fel. Kanske det är deras eget fel att de är var de är i dag men det är vår skyldighet (Matt 25:31-44) att älska dem och ta hand om dem.
Jag hörde igår ett fantastiskt vittnesbörd som går under samma kategori som brödundret Jesus gjorde. Det var för en tid sedan då man tillrett 200 smörgåsar innan mötet. Alla som får en smörgås får en kölapp med en nummer. Trots att det bara fanns 200 smörgåsar så hade det kommit in rejält över 200 kölappar och över rejält över 200 personer hade blivit serverade. Mitt huvud säger att detta är en omöjlighet men mitt hjärta känner av en stor tacksamhet till Gud. För Honom är ingenting omöjligt.
Det kändes fint att få vara med och delta i detta arbete igen. Nöden är stor och då man ser på dessa män, kvinnor och barn hur dåligt ställt de har det så går mina tankar till mig själv. Jag har ju det egentligen alldeles för bra. Det är ju egentligen välfärden som tar kål på oss och till sist tror vi att vi har allt och att vi inte behöver någon Gud.