Jag har alltid älskat rock and roll. Sydstatsrocken blev en del av mitt liv mitten-slutet av nittiotalet och höll i sig ända till 2006 då jag slutade turnera. Den egentliga orsaken varför jag ville åka och se Molly Hatchet var att en av mina gamla vänner, Dave Hlubek spelar i bandet.
Jag spelade med Dave under några års tid i bandet Skinny Molly som jag grundade tillsammans med Lynyrd Skynyrd gitarristen Mike Estes. Dave fick ett fett erbjudande att återvända till sitt gamla band som han en gång i tiden grundat i och med att de inte längre hade några originalmedlemmar. Man tyckte att Skinny Molly var mer Molly Hatchet än Molly Hatchet i och med att vi hade Dave med i bandet. Jag och Dave kom alltid bra överens men 2005 skiljdes våra vägar åt och sedan dess har vi inte haft någon kontakt.
Jag fick genomgå en stor förändring i mitt liv då mitt liv höll på att ta ett slut och Dave har varit upptagen med många spelningar och långa turneer. Jag har dock alltid haft Dave i mina tankar och böner och hoppats att jag ännu någon dag skulle få träffa honom och berätta om vad jag har fått vara med om. Mitt möte med Jesus.
Nu råkade det sig så att vi hade ledigt denna kväll och att Dave var på "keikka" i närheten. Dave stod bakom scenen och väntade på att förbandet skulle komma ner från scenen då jag går fram till honom. Vi talar en stund och kommer ihåg den gamla goda tiden som man brukar säga. Visst finns det många goda minnen från dessa tider men precis som man sjunger i sången "Jag har beslutat att följa Jesus" så säger jag efter att ha sett gårdagens spelning: aldrig mer tillbaka gå. På engelska sjunger vi: - No turning back, no turning back.
Vissa delar av mig tyckte det var häftigt men mitt hjärta var inte med längre som förr i tiden. Det som gjorde kvällen värdefull och lyckad för mig var att jag fick träffa en gammal vän och det bästa av allt. Vi fick be tillsammans.
Träffade även basisten Tim Lindsey som är känd i kretsarna. Senast jag såg honom var 1999 då vi turnerade tillsammans i Finland. Åren går och tiderna ändras. Jag är tacksam för att rock and roll livet är över för min del.
