Fri vilja kvarstår - Kurt Allén kommenterar artikel om Romarbrev

UNDERVISNING. Då jag läser Mickelsson.net artikeln Del 34 om Romarbrevet, ger den ett förvirrat intryck. Har Gud verkligen förutbestämt somliga människor till evig himmel och andra till evigt helvete, utan att de själva har någon möjlighet att påverka sitt eviga öde?

Han blandar ihop bibelställen som talar om människors eller folks roll i historien här i livet, med deras eventuella utkorelse till antingen himmel eller helvete efter döden. Att läsa Bibeln så urskiljningslöst, kan inte annat än skapa förvirring!
Låt inte svårtydda bibelställen fördunkla klara bibelord! De som tror på Calvin´s utkorelselära tror sig finna stöd för detta i en del bibelord. Men en grundläggande bibeltolkningsregel är att tolka de svårtydda bibelorden så att de stämmer överensmed de klara, och inte tvärtom. Här några bibelord som visar att Gud vill att alla skall bli frälsta:
Hes. 18:23: Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva.
1 Tim. 2:4: Gud vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
2 Petr. 2:9: Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.
Bibelns utkorelselära börjar inte med att Gud förutbestämmer utan med hans förutseende. Här ett par bibelord:
1 Petr.1: 2: Utvalda enligt Guds, Faderns, försyn (=förutvetande).
(1917 års översättning) Rom. 8:29: Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans sons bild. Förutse och förutbestämma är inte samma sak i den bibliska begreppsvärlden. Gud är allvetande. Det har vi svårt att fatta. Men Bibeln synes lära detta. Och Gud tycks förutse vilka som kommer att tro och överlämna sig åt honom och bli hans. Dessa har han förutbestämt till att formas efter hans Sons bild. Men han har erbjudit tron åt alla (Apg.17: 31). Jfr även 1 Petr.1: 20 och Apg.2: 23. Försoningen och utkorelsen i Kristus gäller hela världen, men genom att vägra att tro och överlåta oss, ställer vi oss själva utanför (Ef.1: 4-5 och 1 Joh.2: 2).
Vi tycks kunna påverka vår kallelse och utkorelse!
2 Petr.1: 10: Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Hur gör vi det? Genom att hålla fast vid vår första tillförsikt:
Hebr. 3:12: Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud ...
Hebr. 3:14: Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt.
Ännu helt kort!
Calvins utkorelselära strider mot den intuitiva rättkänsla som Gud skrivit in i varje människas hjärta (Rom.2: 14-16).
Calvins utkorelselära strider mot den bild av sig själv som Gud gett oss i Bibeln (1 Joh.3: 16).
Gud skickar ingen till helvetet. Det är synden som gör det. Både beträffande himmel och helvete, skördar vi vad vi har sått (Gal.6: 7-8).
Gud gör tvärtom allt vad han kan för att rädda oss från att behöva skörda vad vi har sått i vårt kötts åker. I sin stora kärlek ödmjukade sig Guds enfödd Son, blev människa och dog på ett kors för att rädda oss från helvetet. Men Gud tvingar inte ens det goda på oss. Vi måste själv välja att ta emot det.
Matt. 23:37: Jerusalem, Jerusalem...Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
Upp. 22:17b: Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.