Är Petrus verkligen Kefas?

ALLMÄNT. Petrus verkar inte vara den Kefas som Paulus kritiserar i Gal. 2:11-14

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:11

Det finns flera skäl att tro att aposteln Petrus faktiskt INTE är den person som kallas Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Galaterbrevet 2. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi läsa "Peter". Men kan vi därför dra slutsatsen att personerna är desamma?

Gal. 2:10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.11Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.13Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas (Peter, KJV) i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917)

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus vid det namnet utan använder kategoriskt Kefas. Visserligen fick Petrus namnet Kefas av Jesus, men betyder det att den Kefas som nämns i Galaterbrevet 2 är densamma som Petrus?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" "“ det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas - det betyder Petrus.

Intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Förutom Jesus ord ovan i Joh. 1 så är Paulus den enda person som refererar till namnet Kefas. En trolig referens finns i Gal. 1:18 och det intressanta är att det finns en skillnad på namnen även i den grekiska texten.

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Peter KJV) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I den här passagen borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19. Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

Paulus gör skillnad på Kefas och "apostlarna" som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför gruppen som han kallar för "apostlarna". Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet "särskilt" i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)
Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

"And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle" (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 "“ 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: 9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? I den här passagen finns ingen skillnad i den grekiska grundtexten. Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde "Petrus" i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen "Kefas" till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer.
"De sågo att jag har blivit betrodd" indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid "“ att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande "“ beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare. Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd." 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta."22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: "Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva." 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?" 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare." 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja." 28 Befälhavaren sade: "Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap." Paulus svarade: "Men jag är född med det". 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den "utsträckta handen" till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15. Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.
Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med "du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?" Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn, tvingar människor att lyda hela lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och de lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen. Paulus avslutar med att säga:

"10"”-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. 12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING." (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.