Låt landsbygden leva

KOLUMN.

Då jag växte upp på Rådhusgatan i Vasa så hade vi en kvartersbutik där mamma och pappa handlade. Då vi åkte till sommarstugan i Västervik så fanns det minst en butik i Västervik dit vi också åkte in och handlade. Sedan i tonåren flyttade vi till Grönvik och det fanns en butik i Iskmo, en i Jungsund och en i Kalvholm. Det var alltid nära till butiken och man fick personlig betjäning på alla plan. Man var bekant med de som jobbade i butiken.

Samma sak senare i livet då jag och min fru flyttade till Norra Vallgrund så fanns där en butik i byn som vi alltid handlade hos. Igen, personlig betjäning och vi blev bekanta med de som arbetade i butiken och man växlade ord om väder, vind, dittan och dattan. Sedan började man bygga stora super markets. I rask takt stängdes butikerna i byarna ner och folk körde in till stan för att köpa färdigpackad mat utan personlig betjäning och ingen att tala med. Likaså började landsbygdens ungdomsgårdar och folkparker dö ut och folk vallfärdade in till staden.

Jag ser en liknelse i detta i församlingarna. Församlingarna i städerna växer medan vi längs vägarna i byarna kan beskåda tomma och fallfärdiga gamla fina bönehus där man förr i världen samlats för att möta Gud. Det är en tragisk, ja en sorglig syn. Jag kan bara tänka mig hur det varit på den andliga fronten i våra byar då vi verkligen har haft nöd. Man har fyllt bönehusen och kyrkorna och ropat ut till Gud och jag tänker bland annat på Frank Mangs då han besökte Kvevlax 1920 och så gott som hela byn kom till tro och det var en utgjutelse av Den Helige Ande.

Hur ser det ut idag? Butikerna i byarna är få. En del byar har längre ingen butik. Folkparkerna och ungdomsgårdarna står fallfärdiga och folk vallfärdas in till staden. Det finns ännu församlingar i våra byar, församlingar med gamla väckelsearv som det inte finns i de stora församlingarna och kyrkorna inne i stan. Jag har själv också provat på en större församling och varit med i sammanhang i stora församlingar runt om i världen, och vad saknas? Jo, den personliga "betjäningen", den familjära stämningen och gemenskapen. Den saknas och man blir bara ytterligare en i mängden och man kanske känner några få.

Jag förstår att vi lever i en annan tid och världen går framåt men jag vill uppmuntra till att stöda din bybutik, besök församlingen i din by. Precis på samma sätt som du kanske kan få butiksbiträdet att le, du kanske kan uppmuntra mannen som jobbar bakom köttdisken. Likadant behövs DU i din lokalförsamling för då vi kommer tillsammans så skall vi enligt Guds ord ALLA medföra något i Gudstjänsten.

Vi yngre har mycket att lära oss om dom äldre. Först och främst så tror jag att vi inte är lika flitiga i bön. Vi får också tacka Gud för dem och kanske det vore på sin plats att tacka de som har varit med så pass länge att det är tack vare dessa vi idag har en församling. Egentligen är jag ingen stadsmänniska, jag drömmer om att bo på landet i Florida då jag blir stor. Det enda jag vill och försöker säga är; låt landsbygden leva och stöd det närings- och församlingsliv som fortfarande finns kvar. DU kommer själv att bli välsignad i slutändan!