Som kristna och framförallt som "äldre kristna" (säger inte att jag är en "äldre kristen") bör vi tänka oss för minst tre gånger innan vi upphäver oss själva och skriver våra statusuppdateringar på Facebook och skriver våra "bloggar". Först och främst skall vi inte peka finger eller döma, låt Den Helige Ande sköta allt sådant.
Då vi kallar oss själva för "fanatiker" eller "radikala" klingar det negativt i den utomstående och i den som inte varit så länge i tron så förvandlas nådens liv till ett liv under ett religiöst lagiskt tänkande och då känner den som är ny i tro eller den som inte ännu tror att de inte duger eller räcker till. Så många skriver om hur de ber flera timmar om dagen, de är i "smörjelsen varje sekund", "Guds kraft är över dem hela tiden" och de utför kraftgärningar. Vi får ALDRIG glömma att vi inte är någonting utan Jesus och att vi i egen kraft inget förmår.
Som ordspråksboken skriver så går stolthet för undergång och högmod före fall. Kanske du som är stolt och bär på högmod inte fallit men kanske det har lett till att någon yngre i tron har fallit eller att du kört bort någon som inte ännu tror. Jag har sett båda delar och att se människor som är nya i tron bli överkörda av stolthet och andligt högmod gör ont. Vad är det för vits att vinna själar om det finns sådana bland oss som är stolta och fyllda av högmod? Ja, ibland känns allt vemodigt men i slutändan segrar Gud!
"Stolthet går före undergång, och högmod går före fall."
Ordspråksboken 16:18
