Det var kort efter att jag kommit till tro som Gud talade till mig om att jag skulle bli "biker" (motorcyklist på fackspråk). Jag kom även i kontakt med Ambassadors For Jesus Christ Motorcycle Ministry i Houston, Texas och vi var överens om att jag skulle starta en avdelning i Finland, den första utanför USA någonsin.
Till en början var jag själv fundersam. Är detta verkligen Gud som talar till mig? Vad menar Han? Jag hade ju aldrig tidigare suttit på en motorcykel, inte var jag heller intresserad av motorcyklar. Tilltalet blev starkare och starkare och jag blev övertygad om att detta ingår i Guds plan för mig. Inom "biker kretsar" skulle man ha kunnat tro att det största motståndet skulle komma från de större kända MC klubbarna vi kan läsa om regelbundet i nyheterna (nämner inga namn av hänsyn och respekt till dessa). Så var dock inte fallet jag hade kontakt med samtliga klubbar som mer eller mindre styr vem som får bära mc-väst och hurudana märken de "får ha". Det är inte "bara så" att bege sig in i biker världen. De välkomnade mig med öppna armar och gav mig deras "välsignelser", motståndet kom från de kristna och jag fick höra att detta inte hade något med Gud att göra. Jag valde att lyda Gud och idag är jag tacksam för denna "upproriskhet".
Ambassadors For Jesus Christ Europe grundades och sedan 2008 har vi fått fler och fler medlemmar i Finland och Sverige. Medlemmar har kommit och medlemmar har gått men vi har en stadig grund med ca. 20 medlemmar i Finland och Sverige och vi har tillsammans fått tjäna Gud i sammanhang dit det vanliga "kyrkfolket" inte går, och, ja vi har fått se människor komma till tro på Jesus Kristus. Jag vet att det bland oss kristna finns fördomar emot "bikers" och motorcykelfolk och en del tycker att man inte skall blanda ihop det med kristen tro. En del anser att man inte kan vara kristen och köra motorcykel. Dessa är tankar jag inte förstår. Då kunde man väl också säga att man inte kan vara kristen och cykla, inte vara kristen och åka båt, skidor, bil, sjunga i kör, spela orgel... ja, listan kan göras lång. Vi är INTE frälsta för något vi INTE gör, vi är frälsta enbart för vår tro på Jesus och som Ambassadörer är vår identitet inte i våra skinnvästar, inte heller i våra motorcyklar utan i Jesus Kristus.
Under de senaste åren har jag fått nåden att vara med och starta upp nya avdelning i Canada, Australien och Tyskland. Nu senast denna vecka flög jag till Frankfurt för att stråla samman med Broder Dawa Bhutia från Himalaya som är en nyckelspelare i missionsarbetet Missionskyrkan i Finland och Kvevlax Missionskyrka (min hemförsamling står i). Han blev välsignad in i gemenskapen och är för tillfället på besök i Europa. Sedan i förrgår är han i klädd en Ambassadörs väst och nu har vi även börjat etablera oss i hans område Himalaya. Hans vision är klar och han har fått ett tilltal från Gud innan han kontaktade mig. Det är så här Gud bygger sin församling, och då handlar det inte om byggnader och kyrkor utan om nätverk. Det är ju faktiskt så att det är vi kristna som ÄR Guds församling.
Nästa år kommer jag tillsammans med en broder från Tyskland och en från USA att åka till Himalaya, besöka våra bröder där och vi kommer att ordna en större kampanj under fyra dagar och visionen broder Dawa har är att nå de som inte ännu är nådda. Det finns otroligt många med motorcyklar i området och de tycker alla om musik från väst samt motorcyklar. Detta är något nytt, och ett komplement till ett gammalt pionjärsarbete som Missionskyrkan gjort i över 100 år, så kom inte och säg att man inte kan vara kristen och köra motorcykel, för det går hur bra som helst och Gud är med och välsignad, beskyddar och leder. Det är ju dock HAN som bygger sin församling, inte vi människor.
Det är med glädje i hjärtat jag har fått nåden att vara med om Guds förberedda gärningar. Då motorcykeln kom till vår familj betydde det även något väldigt stort för mig. Min son, Sebastian som tidigare inte hade haft någon pappa blev intresserad av motorcykeln och detta förde oss samman. 2009 åkte vi på vår första resa någonsin tillsammans, far och son. Den resan glömmer jag aldrig, det var då jag insåg vilken värdelös pappa jag hade varit under hela hans tidigare liv. Sedan dess reser vi tillsammans regelbundet och han är inte bara min son utan också min bästa vän.
Du kan se på ett videoklipp från resan till Tyskland då vi träffade broder Dawa, då han blev välsignad med i AFJCMM samt hans vision om hur det hela startade HÄR!
