Jag har varit via mors finska medborgarskap finsk medborgare men blev svensk sådan då det var dags för militärtjänstgöring (ville inte frysa i finska Lappland), min frus, Anettes mor är finskt krigsbarn. Jag har alltid känt mig liksom underligt finsk med det genetiskt finska blodet flytande i ådrorna. Och vi båda gillar landet i öster, som jag besökt säkerligen ett 30-tal ggr, frugan inte lika mycket. 31 maj går tidsfristen ut för rättigheten att få tillbaka ett finskt medborgarskap, om man alltså har haft ett sådant tidigare, så vi beslöt att skicka ansökan och göra slag i saken. Kanske att vi i framtiden faktiskt emigrerar till Finland, och då just till den svensktalande Vasatrakten, eftersom frugan min inte kan finska men mycket väl svenska, jag kan båda språken.
Men, snälla ni, skulle ni kunna berätta och besvara lite frågor från ett par finländare som behöver lära känna sitt hemland, och då i synnerhet den Finlandssvenska delen, vilket då skulle bli vårt nya hem i framtiden. Här följer frågorna, de kanske verkar lite dumma, men vi är verkligen okunniga om dessa saker:
1. Kan alla finlandssvenskar förstå och tala finska?
2. Klarar man sig i Vasatrakten med enbart svenska, även i arbetslivet?
3. Hur är finlandssvenskens relation till Finland kontra Sverige, gällande samhörighet m m?
4. Är Finlandssverige ”rött eller blått” politiskt?
5. Vilket frikyrkliga kyrkosamfund är störst hos er finlandssvenskar?
6. Hur fungerar de olika kyrkornas samarbete och samhörighet finlandssvenska kyrkor och övriga finländska kyrkor emellan?
7. Är samhörighet och gemenskap finlandssvenskar emellan fastare och djupare än övriga finländare emellan?
8. Om ni kan finska, väljer ni då att ändå påbörja ett samtal på svenska, alltså om ni befinner er
t e x i Helsingfors?
9. Känner sig finländaren i allmänhet alltjämnt hotad av den ryska björnen i öster (hoppas Finland har ett bättre försvar än Sverige, som ju som bekant har i stora delar nedmonterat sitt försvar)?
10. Är de finlandssvenska hedningarna öppna för Evangelium (och evangeliserar ni mycket)?
11. Är väckelse i de finlandssvenska församlingarna något man ber om och längtar efter?
12. Vad är det bästa och sämsta med finlandssvenskar, finländare och Finland, gärna i jämförelse med svenskarna och Sverige?
Tack i förhand för svar och information till två väldigt okunniga finländare som nu bor i Sverige,
Kommentarer (40)
1. Nej, nej och åter nej.
3. Kan bara tala för mig själv – jag älskar att besöka Sverige, men är FINLÄNDARE ut i fingerspetsarna. Finns inget värre än när Sverige vinner i ishockey...
4. eum.. Ni menar kanske Svenskfinland?
5. Pingstvännerna, på papperet åtminstone...
8. Om jag känner mig envis, ja. Eller är på humör att bråka med finnarna. Eller vill värna om mitt modersmål och dess överlevnad i det här landet. Eller befinner mig i Stockmann... Eller i en tvåspråkig kommun, så klart!
9. Nog finns det väl kvar nånstans, närmare ytan hos vissa... medan andra inte bryr sig, typ.
12. finlandssvenskar: det bästa är att "alla känner alla". Det värsta är att "alla känner alla",särskilt i kristna kretsar... Alla vet att Pelle och Klara är tillsammans redan innan de har hunnit bli det. Urk! Även om det är en kraftig generalisering...kanske. Det som jag brukar sakna efter att ha kommit hem från Sverige, är pratsamheten och öppenheten. Men å andra sidan har jag en, förmodligen fullständigt felaktig, uppfattning om att svenskar är snobbigare och mer utseendefixerade än finländare!
Välkomna till Svenskfinland!
2.Vet inte, bor inte där
3.I mina sammanhang brukar svenskar ofta beskrivas i skämtsamt negativa ordalag. Svenskar är ett mycket bra objekt om man vill driva med något folk.
4.Förstår inte frågan
5. Tror att pingstisarna vinner när det gäller antal, de är också överlägsna vinnare när det gäller ljudvolym.
6. Lyckligtvis är det inte min huvudvärk :)
7. Ja förmodligen. När man en gång har gjort bort sig är man bortgjord resten av livet.
8.De flesta inleder samtalet på finska, främst därför att det är mer sannolikt att man har att göra med en finne, dessutom kan finnar i regel inte svenska.
9.Nej, det enda skrämmande med Ryssland är de ryska turisterna och den ryska maffian, svårt att säga vilket som är värre...
10.Man vinner på att göra skillnad mellan hedningar och ateister. Hedningarna har redan en annan tro än kristendomen. Både hedningar och ateister är i regel inte särskilt intresserade av kristendomen. Folk är inte vana vid evangelisation på gator och torg, det är mer sannolikt att folk blir arga på en än att de omvänder sig.
11. De flesta anser att väckelse är idealet, ja.
12. Finlandssvenskar är oerhört petiga med artigheter medan finnar är mer rakt-på-sak. Finländare super mycket och beter sig gärna som svin (ingen överdrift) under de större helgerna, folk utövar mycket våld i berusat tillstånd. Finländare kan, liksom många medelsvensson, inte tänka själva de verkar behöva någon som ger dem deras åsikter (förmodligen min egen fördom).
Svenskens syn på finnen är (om vi ska generalisera lite): en väldigt tystlåten, melankolisk, fåordig och karg, lite blyg men tuff och bestämd individ, är det så med finlandssvensken också? Att ni tilltalar folk på svenska först borde väl vara accepterat efter flera hundra års praktiserande av det, tycker jag i alla fall.
1. Nej. Det finns finlandssvenskar som inte frivilligt öppnar munnen på finska.
2. Man klarar sig långt på enbart svenska i Vasa-trakten (är själv uppvuxen i regionen - dock som tvåspråkig). Om man klarar sig på enbart svenska i arbetslivet beror nog på branchen - jobbar man t.ex. inom vården eller i något företag kan det visa sig vara knepigt, men t.ex. i skolvärlden etc. går det bra.
3. Många tycker Finland har ett "lillebrorskomplex" i förhållande till Sverige. Har sverige nåt ska vi ha det, men svenskarna ska ändå inte "tro de är nåt"... (Nån annan som stött på denna tankegång?) Men i hockey är det bara lejon-vinst som gäller!!
4. Borgerligt
7. Det sägs att finlandssvenskarna mår bättre än finnarna p.g.a. de täta sociala kontakterna i ankdammen.
8. Oftare i Vasa än i Helsingfors.
9. Nej. (Finlands försvar är så vitt jag vet rätt föråldrat)
10. Tja, det beror väl på. Upplever nog att det finns en allmän ovilja att prata tro, det anses vara en privatsak i det finska samhället. Undantag finns naturligtvis.
12. Ankdammen är ett trevligt fenomen, det är lätt att hitta en gemensam nämnare med andra "ankor". Finländare är kanske mer reserverade än svenskar, men - detta kanske är min fördom - djupare och mer "äkta" än svenskar som lätt kan uppfattas som ytliga och snobbiga.
1. Måste säga Nej.
3. Finländare till kropp och själ, men Sverige är ett bra land om man vill driva med något :) Sverige är (i alla fall för mig) den där trevlige grannen som man ändå gärna vill överglänsa ("keep up with the Jones" så att säga).
4. Mer borgerliga skulle jag säga...men de flesta är kanske mer gröna? Och måste påpeka: inte Sverigefinland - Svenskfinland.
5.Pingstvännerna skulle jag tro
6. Samarbete mellan de finlandssvenska kyrkorna fungerar bra så vitt jag vet.
7. Det tycker jag nog nästan.
8. Mycket sällan. Det är enklare att direkt gå på finskan eftersom många finnar talar en väldigt dålig (om de alls talar) svenska
9. Nej, det tycker jag inte
10. Inte direkt. De flesta blir mer sannolikt irriterade.
11. Har inte själv märkt av det särskilt starkt.
12. De finlandssvenska kontakterna, vår ankdamm, är det bästa. Men finländare är också tystare och mer asociala än svenskar.
Angående din kommentar om att svenska borde vara accepterat efter flera hundra års användning...något från nationalismens tid hänger fortfarande kvar vilket gör att många finnar inte vill använda svenska. Dessutom tycker många att vi finlandssvenskar är snobbiga och hör till "den rika överklassen". Så var ju fallet under den svenska tiden; svenskatalande representerade de högre stånden medan de finskatalande representerade de lägre. Också något av den inställningen hängre kvar. Allt det här grovt generaliserat, förstås.
Svensken som snobbig och ytlig kan jag hålla med om (som "insiderinfo"), men faktiskt bara vad gäller storstäderna, på landet och i Norrland ramlar kavajen av och gummistövlarna kommer på.
Ni verkar vara en kulturellt homogent folkslag fast inympat i finska folket, ja, ni är lika mycket finnar som finnarna själva, men på ert eget sätt. Dessutom med en (som det verkar) stor ung generation som bibehåller det homogena och säregna, vilket ju är ovanligt och pekar mot en fortsatt stark finlandssvensk minoritetskultur, rätta mig självfallet om jag tänker fel.
Finlandssvenskarna i Helsingfors lever i världens centrum, det vet ju alla...Stockmann är en nödvändig förutsättning för liv, har man inte femton par skor är det synd om en. Helsingforsarna tror också att benen bara är till för att färdas till och från parkeringsplatsen.
Finlandsvenskarna i Österbotten bor i ett stamsamhälle där man just har uppfunnit jordbruket. Transaktioner sker med ekorrskinn och tomater, pengar accepteras bara i städerna. Där finns dessutom lika många språk som det finns småstäder, utbölingen klarar sig bäst på teckenspråk.
Finlandssvenskarna på Åland tror oftast inte att fastlandet existerar, det är en trossak för dem. I mytologin är Helsingfors den onda guden som står för förtryck och slaveri, medan den goda makten kallas "Stockholm".
Finlandssvenskarna i Borgå är egentligen lantbor som plötsligt hamnat i en stad. I allmänhet kan de jämföras med en burk mellanöl både i fråga om alkoholhalt och kroppsform.
(Meddelande till samtliga gnällisar: jag har blandat humor i framställningen, allt är inte sant)
Språkgrejen är intressant, har hört att språkforskare åkt till SF (Svenskfinland) eftersom ert språk eller tal är mer som gammelsvenska var för mycket länge sedan. På tal om intressant, hör ni FS, missa inte att se på Väckelsen i Lakeland, Florida, den ses via God TV eller via nätet, och då på följande webbadress: www.freshfire.ca Vi måste ha Väckelse kära vänner också till Svenskfinland, så att alla FS blir frälsta, och så blir det en stor Finlandssvensk avdelning i Himlen också, ni får alltså vara tillsammans i all evighet…
11. Det är nog olika från församling till församling. Själv tror jag starkt på det som t ex Livets Ord i Uppsala, Sionförsamlingen i Vasa och Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors har på hjärtat: att bygga relationer! Att få människor med i cellgrupper och grupper som har sammankomster hemma. Att vara ute på gatorna. Att hjälpa till med något praktiskt hemma hos någon. Det är nyckeln till väckelse. Vi kristna "täällä Pohjantähden alla" verkar börja förstå det mer och mer.
12. Tja, själv är jag, som många andra svensktalande österbottningar uppvuxen med Sveriges TV vilket har satt sina spår. Jag har alltid tyckt att svenskarna är ett gladare och roligare folk än finnarna. Den här finska melankolin... oj mamma! Men samtidigt uppskattar jag finländares ärlighet och äkthet. Inget "pjasas" här inte! Svenskarna har nog mera ansiktsmasker i sina förråd, känns det som. Det sägs vara ett mödosamt projekt att nå en finländare men när du en gång gör det så kan du ha en vän för livet. Vi finlandssvenskar har då fått det bästa av respektive folkslag; svenskarnas munterhet och finnarnas äkthet. B) HE!
Om ditt svar på nr.12: En välbeskriven uppfattning som många delar Veronica, så också jag. Tänker ändå på mina erfarenheter från finska släkten, de är ju ofta ganska glada, liksom inte direkt melankoliska, men gärna lite framåt och hurtiga (är det från det som ordet "hurri" kommer från?). En sida som finnen och inte direkt svennen har är Envishet, har någon av mina finska släktingar bestämt sig för något så är det som "urberget", bara Gud Allsmäktig förmår ändra på åsikterna där.
Svensk TV har en direkt pipeline till H...etet och ett specialkontrakt med D...ulen, hoppas verkligen finsk TV är något bättre. Men, jag tror nog inte ni stirrar alltför mycket på TV maskinen, naturen utefter finska kusten är ju enormt vacker, det blir nog många picknicks och grillstunder, och fisketurer! istället. Hoppas det blir varmt i vattnet till å bada, trots den nordliga breddgraden. Ha det välsignat i sommargrönskan kära vänner, och blivande landsmän (och "landskvinnor").
Jag känner däremot till fenomenet med mindre lästa artiklar här på mickelsson.net Mina vänner som med sina egna liv som insats reser genom Sydamerika för att berätta om Jesus för de som inte har hört tycks inte intressera i våra trakter. Precis som Linus säger så vill vi sitta och filosofera i banorna kring barndop emot vuxendop och om det är tron eller kyrkan som frälser. Helst av allt skall vi klaga och hacka ner på varandra. Men jag är vid gott mod och kommer även att fortsätta skriva här på mickelsson.net
Om en artikel inte får kommentarer är den perfekt - ingen har ens något litet fel att anmärka ;)
Jag har flera gånger skrivit om hjortar i snappertuna som någon borde "ta hand om". Finns det lagliga jaktredskap, som fällor eller liknande, som man kan fånga djur och sedan äta på egen mark?
Men enklast har du om du ringer den lokala jaktföreningen och ber om hjälp.
Skriv en kommentar