Dikten Pusslet

Pusslet

Hur man än gör, hur man än går,
Verkar det bara som om man sämre mår,
Som ett pussel med enorma bitar, är livet,
Det kapitlet är redan skrivet.

Man sliter och drar på varenda bit,
Och så är den fel när man kommer dit,
Allt slit; det känns svårt och hopplöst,
Man vill bara ge upp sina försök.

Pussel högen ser så kaotisk ut,
Man önskar bara att den genast tog slut.
Varför fortsätter man ens bygga då?
När man ingen överblick kan få?

Jo, du ser, fastän du är liten,
Och bara kan se den lilla pusselbiten,
Så finns det En som kan se det hela,
Och Han är villig det med dig dela.

Han finns ovan, alltid, för evigt, även nu,
För Han älskar dig så mycket, ju,
Han ser pusslet, från ovan; för Honom, lätt,
Så fråga Honom, ’vilken bit är rätt?’

Fråga och Han svarar,
Lyssna och Han talar,
Be och Han lyssnar,
Aldrig att Han tystnar.

Går det inte att finna biten,
Kämpa dig inte sliten!
Fråga Den som vet hur det ska vara,
Så kan du mycket tid ock spara!

Kämpa, en dag ska pusslet vara avklarat,
Då blir den för evigt sparad.
Vissa människor får större pussel, andra mindre,
Men alla kommer till slut genom hindre’