Vid halv tolvtiden började kararna strömma till. De möttes av en imponerande Harley Davidsson i vestibulen och vår förhoppning gick i uppfyllelse. Männen som kom var mellan 20 och 75 år, både finska och svenska, från olika väckelserörelser och sammanhang ifrån Karleby med omnejd.
Husbandet drog igång och lite försiktigt sjöng gubbarna med i sånger där språken varvades och stilarna avlöste varandra. Endel kanske blev lite besvikna när Oa Lönnbäck meddelade att det första temat sex bara skulle handla om teori och inte praktik. Men Jukka Ritola och Pertti Kuosmanen som förde oss in i dehär tankegångarna talade nog inte bara teoretiskt utan mycket personligt kring kamppen att som man leva i vår översexualiserade värld. Valet att inte mata sexualiteten med sinnebilder och berättelser som övergöder sexualiteten så att den blir ett livsuppätande beroende består av små val i vardagen. Å andra sidan är ju sexualiteten i äktenskapet som bäst just i en ärlig relation där man kunnat behandla också dess gråzoner. Jukka Leppilampi som fanns med under hela dagen och kände av tematiken delade sin sång ”Minun käteni soi” med oss och det var fantastiskt att uppleva hur hans bidrag till dagens teman öppnade nya vidder av dem.
Efter en kaffepaus kom vi in på mannens sår. Att bära på inre sår är inte bara kvinnornas privilegium utan också vi karar får våra törnar. Undertecknad och Toni Lindgren utgick ifrån våra personliga brottningar med orkandet och förväntningarna. Liksom hela dagen var också denhär föreläsningen tänkt som en diskussionsinledning, en invit åt gubbarna att behandla sina problem och söka hjälp. Själavården och förbönen som det fanns tillfälle till under dagens gång var välbesökt och vi hoppas att tankarna lever vidare och blir processer som får bära frukt. Toni Lindgren listade i sitt anförande en rad L-ord som ingått i hans överlevnadsstrategi. De är finska men med fanns bland andra ord som Luoja, Lihapullat, Läheiset och Liikunta.
Efter en god middag var det dags att gripa sig ann Faderskapet. Matti och Aapo Kaivosoja förde oss in i dehär utmaningarna. Matti är psykiatrisk överläkare och hans son Aapo teol.stud. Också Mattis och Aapos framställning var personlig och berörande. Vi inledde med att presentera oss med får pappas namn och yrke och sen behandlade vi frågor kring våra egna pappaerfarenheter från barndomen och hur vi fått viktiga byggstenar för livet ur denhär relationen. Matti och Aapo utmanade oss att försöka vara medvetna om vad vi för vidare till nästa generation och bearbeta också de svåra erfarenheter många av oss bär på. Det finns inga perfekta pappor men alla har vi möjlighet att växa och utvecklas.
Ny Man kvällen stod nu för dörren. Ännu lite flera karar hade vågat sig ut till kvällen. De korta munturer vi gav Hans Ahola, företagsledare, Matti Korkiala, tangokung och artist och Bjarne Kallis, politiker vävde samman med en minikonsert med Jukka Leppilampi. Hans berättade bland annat om vikten av att bjuda in vår Herre också i vardagens bekymmer och utmaningar. Matti framhöll hur vår himmelske Fader är den kraftkälla han öser ur för att ha nåt att ge efter långa konsertresor. Han vill förmedla av det goda Gud gett genom musiken och sitt artisteri. Bjarne konstaterade att en tv intervju etsat sig in i hans minne. En gammal tant som fick frågan om hon är pånyttfödd svarade ”många gånger”. På samma sätt behöver också vi ständigt förnyas, Ny Man behöver bli verklighet genom en levande relation till Honom som har nytt Liv att ge. Han berättade också om att han upptäkt Katekesen som en källa till uppbyggelse och vägvisare för livet och beslutsfattandet. I Jukkas konsert lyfte han fram vikten av att förbinda sig till församlingen. I Guds verk i världen idag har församlingen en central roll och utan oss karar är den fattig.
Denhär dagen gav definitivt mersmak. Som arrangörer är vi mycket glada över en välsignad dag. Kanske blir det en Ny Man 2009 dag – Kanske ses vi där om Gud vill och vi får leva!
Kommentarer (35)
Tänk att en "församling" måste anställa nån för att få kontakter, tragiskt! Men det visar ju på hur inåtvända, irrelevanta och isolerade de flesta församlingar är. Och med det de flesta församlingsmedlemmar. Ganska långt från apostlagärningarna där alla var i funktion!
Rasmus är en bra typ, men det där blir nog inte lätt. Må Gud beskydda honom.
För övrigt kan man väl konstatera att Borgå får en bra musiker.
Välsignelse!
I en liten stad i Finland finns en luthersk församling som har 1300 medlemmar. Av dessa är 70% medlemmar i och med att de har blivit inskrivna i kyrkan i samband med dopet som barn. 40% av dessa tror på en Gud och endast 5% av alla lever ett Kristet liv varav 2% besöker kyrkan regelbundet. Detta är siffror som har utarbetats med hjälp av förfrågningar i olika församlingar inom EVL i vårt land. Sedan går man till friförsamlingarna och på samma ort finns en pingstförsamling som har 250 medlemmar varav 80% lever ett Kristet liv och 50% regelbundet besöker kyrkan. Detta säger rätt mycket för mig vad beträffar de olika samfunden och folk skriver ur sig ur folkkyrkan dagligen. Enligt eroakirkosta.fi skrev 101 personer ur sig igår den 8 juli 2009. Jag tror att det är mycket mera än hur många som skrev sig ur någon frikyrka igår.
Att folk besöker en kyrka säger ingenting, inom pingströrelsen är det inte ovanligt att folk besöker gudstjänsten av pliktkänsla-pingströrelsen har ju en tendens att driva på det här med att besöka gudstjänster ganska starkt. Detta är också bevisat genom undersökningar.
Kolla med vilken pastor som helst inom tex pingströrelsen - det går utför i rask takt. Att säga något annat än detta är bara att förneka fakta och låtsas som om allt skulle vara bra.
Kan det vara så att man misslyckats med uppdraget och behöver utvärdera vad man håller på med?
Allt går utför och jag skulle säga att hela mänskligheten går utför. Varför? Jo, för att vi lever i en fallen värld där våld och krig härjar.
Jag är medlem i en pingstförsamling och jag har aldrig upplevt att jag skulle vara driven av ledarskapet att besöka Gudstjänsterna. Jag får gå i min egen takt. Dessutom så finns det många smågrupper som samlas inför Gud och detta är precis lika andligt som vilken Gudstjänst som helst.
Jag tror inte att det går utför för frikyrkorna, tvärtom det går utför för folkkyrkan som hela tiden splittras och det råder osämja inom samfundet.
Pontus, många som har varit med länge, länge i tex pingströrelsen går nog på gudstjänster mest av pliktkänsla. Detta skulle de flesta ju inte medge öppet men tyvärr är det sanningen.
Om det nånstans finns splittring så är det i frikyrkorna, mycket mer än statskyrkan.
Jag kan nog med ett ärligt hjärta påstå att du är bitter utan att känna skuld. Om man inte vågar gå ut med sitt namn i sina påståenden så är man nog bitter :)
Om vi nu skall kina om samfunden så är det ju så att den lutherska kyrkan under hundratals år tvingat småbarn att bli medlemmar i kyrkan. Alltså de blir medlemmar genom dopet emot sin egen vilja.
Vi kan ha trevligt tillsammans och prata uppbyggligt istället för att använda laddade termer medan man bara ser broderns flisa! =)
Men kan man klaga på de som kommer på gudstjänsterna av plikt? Är det deras fel att det är som det är? Svaret där är nej! Entydigt! Problemet började på 300-talet då kyrkorna började byggas. Ett djävulskt lömskt trick av hornpelle att förföra de heliga började. Kyrkan plockade ut Jesus ur hjärtat på mänskorna och förde "Gudsnärvaron" tillbaks till tabernaklet.
Jesus kom för att visa att Gud vill bo i oss, men kyrkbyggnaderna och strukturerna kring tog bort det.
Detta gör att man idag lätt bara sitter av ett möte. Detta gör att det lätt blir till att man bara lever sitt kristna liv inom kyrkans väggar.
Så man ser att vi har en 1700-årig tradition bakom oss. Inte så lätt att sudda ut så där bara!
Så jag håller med undraren. Kyrkorna avfolkas. Också frikyrkorna. Men problemet sitter längre tillbaks i tiden än hos nutidsmänskan.
Men tänk att få vara med och påverka! Tänk att få vara med och sprida ljus i mörkret! Tänk att få gå i den Heliga Andens kraft och leda mänskor till Jesus och inte till kyrkbänken! Tänk att få leva ut Jesus på sin arbetsplats till sina arbetskompisar eller i skolan till sina klasskompisar! Tänk att vi får vara med ännu idag!! Är inte det fantastiskt?!?!
Vi kan stirra oss blinda på problemen och låta alla problem modfälla oss, men det är inte vad bibeln uppmanar oss att göra! Bibeln säger att vi skall lyfta vårt huvud för befrielsens dag närmar sig! Idag är frälsningens dag! Idag verkar Jesus och Han verkar bland mänskor ute på gatan oberoende hur det ser ut i kyrkorna.
Självrannsakan behövs. Verkligen! Det tycker jag min kommande arbetsgivare har förstått. De har insett att snart är Filadelfia-församlingen i Borgå ett minne blott om inte något sker. Det är starkt att våga se sin svaghet!
Så vänner, bröder och systrar, och alla som läser det här: Håll fanan högt! Vi har alla många åsikter om mångt och mycket, men vi har ett uppdrag. Vad vill du sätta dina krafter och resurser på?
Piis
Jag måste bara fråga om du är frälst och Kristen? Det verkar som om du inte hade någon tro överhuvudtaget. "Du kommer inte att få det lätt" och "Hoppas du inte går helt sönder". Tror du inte Jesus är med Rasse? Tror du inte att Gud har förberett vägen där han skall gå? Gud vill vi skall lita på honom och Gud tycker inte om pessimism.
Är det inte lite onödigt att ifrågasätta Undrarens tro? Att vara frälst och kristen behöver ju inte betyda att man är aningslös och tror att allt går utan problem.
Inte skulle jag kalla det onödigt. En man som Rasse skulle inte åta sig ett uppdrag om han inte skulle ha på klart med Herren om att detta är Herrens vilja. Att anonymt skriva till en som är i Herrens tjänst i de ordalag han skrev så tycker jag att man kan ställa en fråga. Om man tror på Herren borde man också lita på Herren. Gud lämnar ingen och att skriva "Hoppas du inte går helt sönder" antyder redan på att man antingen skulle vara "sönder" eller att det kommer att gå så, dock inte fullt ut "helt". Men du brukar vilja ifrågasätta mina kommentarer så jag är inte överraskad ;) Ha en välsignad fortsatt sommar i vilket fall som helst! Jag tror inte att du kommer att gå sönder :) Du är ju ett Guds barn!
Läser du det jag skrev en gång till så ser du att jag frågade om det inte var onödigt att ifrågasätta Undrarens tro. Du skriver om ngt helt annat som jag inte kommenterat. Inte kan jag heller påminna mig att jag "brukar vilja ifrågasätta" dina kommentarer. Det har hänt någon gång enstaka gång.
Jag läste nog din första kommentar och svarade också men what ever... Jag orkar inte börja förklara, kanske du läser det jag svarade en gång till och funderar lite så hittar du nog svaret.
Skriv en kommentar