1931 sa Den Store Naturvetaren Albert Einstein att den mystiska upplevelsen är det vackraste en människa kan erfara. Att mystiken är den grundläggande känslan som föder sann konst och sann vetenskap. Och att det är den mystiska upplevelsen som även födde religionen. Einstein säger att den mystiska upplevelsen gör honom till en religiös man, det och inget annat.
För att klargöra mitt bruk av termen ”mystik” och relaterade ord, så vill jag säga att var och en som t.ex. ber och upplever närvaron av Gud – är en mystiker. I den akademiska användningen av termen. Som jag tolkar Einstein, vill jag mycket hellre vara mystiker än religiös, därför att religion står för ett regelverk som ska följas och uppfyllas, medan jag vill följa och uppfyllas av Gud. Det sker i den mystiska upplevelsen.
Och jag tänker att det inte finns något fantasilösare än den person som vill påstå att det inte finns en andlig verklighet, en Gud och mystiska upplevelser som vida övergår människans förnuft. Jag vill säga att det är inskränkt och helt utan kreativitet att se på världen som enbart materiell. Jag tror att en sann vetenskapsman är på jakt efter Sanningen och en sann vetenskapsman inser att det finns en verklighet som de vetenskapliga verktygen inte rår på.
Som akademiker vill jag naturligtvis inte frånta vetenskapen dess värde. Och till vetenskapens försvar vill jag säga att den försöker beskriva verkligheten på ett sätt som kan vara till hjälp för vår existens i denna materiella värld. Men var och behöver vara medveten om att vetenskapen rör sig med väl utvalda instrument i detta beskrivande, och tron har helt andra redskap att beskriva verkligheten på. Det betyder att tro och vetenskap aldrig kan mötas. Men det är min fasta övertygelse att de kan samexistera sida vid sida och till och med ha nytta av varandra.
Den sanna vetenskapsmannen jagar Sanningen och vi vet att den som söker han finner. Så gjorde även min egen pappa, naturvetaren, när han studerade cellbiologi. Där fanns Gud. Och även om tron och vetenskapen aldrig riktigt kan skaka hand i en rationell diskussion så är båda ute efter samma sak: Sanningen. Och Sanningen är En. Han är också Vägen och Livet.
*Denna finlandssvenska tidskrift är Volt, nr. 5, 2008, s 13.
Kommentarer (13)
Ok, efter denna fina inledning så måste jag säga att det här är riktigt intressant och att jag faktiskt gått och tänkt på lite liknande saker själv de senaste månaderna/åren (vet inte riktigt hur länge). Under medeltiden gick ju en stor del av vetenskapen ut på att genom att studera tingen finna Guds avtryck i dem, något som senare ersatts med annat – tyvärr, för jag tycker att detta förhållande till vetenskapen är mycket sympatiskt.
Helbra och intressant text du skrivit igen, Nanna!
Det hade varit en mycket oartig fråga om man utgår i från att den omdiskuterade personen är närvarande och kan säga sin åsikt. Att vända sig till en tredje part och fråga om hon är ledig är att helt förbise den omtalade personens egen åsikt i saken. Om man vill veta om någon är ledig ska man vända sig direkt till den som man är intresserad av förutsatt att personen är närvarande. Förstår du vad jag menar?
Så uppfattade jag det.
Det är inget jag orkar gräla om. Tror du att folk som skriver artiklarna inte läser kommentarerna?
Skriv en kommentar