En oslipad diamant

jaaa!. exakt! kom att tänka på en sång.. 'Herre forma mitt liv, slipa varje kant. Så jag kna bli, en gnistrande,skinande lysande diamant!':)

Väldigt sant det där med att ingen är perfekt! Om man går omkring och tror att man är "perfekt", eller ofelbar (vilket man väl sällan eg tänker, men typ...) då är det inte så lätt att leva, för då blir man lätt knäckt av motgångar och saker livet inte hunnit lära en. Samma om man anser om andra att de är så prefekta; Man sätter de högt på ngn piedestal och så fort de gör ngt livet inte lärt dem och de faller ner från sina höjder så kan man reagera på två sätt - antingen bli bitter på dem eller besviken på sig själv att ingen kan vara i den sfär man trott att ngn kan vara i...
Så, jag håller helt med Ronja, lär dig att se mänskor som de är. Alla lär sig något av och om livet varje dag. Varje andetag slipar diamanten.
Du e vis du, Ronja! :o)

Jag tror en sak som är väldigt viktig, men som inte är så populär är det att vi trots att alla är oslipade diamanter i början, inte alla blir slipade diamanter. Alla kan bli bra, och ingen blir säkert perfekt, men det är också möjligt att inte alls bli mer slipad, hur gammal och erfaren man än blir. Jag tror inte det är livet som slipar oss. Vi kan välja att bli slipade vackra av livets erfarenheter, men vi kan också välja att slipas sönder av livets erfarenheter.

För att verkligen bli slipad av de erfarenheter man har behövs något större som gör erfarenheten till en vinst och inte till en förlust. Om man ska bli slipad så mister man något, vilket alltid är smärtsamt. Därför behöver man ett fundament som håller också då man slipas, en trygg identitet som säger att man är älskad trots att man behöver slipas. Och det tror jag är vad Gud vill ge genom Jesus.

<i>Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.</i> - 2 Tim 2:20-21

Sant, sant, sant, sant, SANT Oskar! Precis så! Man kan slipas så att man blir ännu lite vackrare eller så slipas sönder lite mer - och som du skriver, det behöver finnas den där grundtryggheten i Gud, vetskapen om att man är älskad. DET är nog det allra, allra viktigaste!

Ronja, du är en härlig oslipad diamant med fina tankar. Kram!

Det gör ont att slipas. Steve Green sjunger: "It should arrive as no surprise that tears are gonna fall. If you´re called by His name, you´re sure to suffer some." Dessa ord har varit till tröst för mig.

Instämmer med Oskar och Andreas! Det är så sant, så sant att man kan både slipas och slitas. Och jag uppmuntrar er alla att slipas till en fin diamant av Guds kärlek! Amen!

<i>Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.
Joh 12:25</i>

Jepp, Oskar du har så rätt! :)