Att förlåta

Men att förlåta innebär inte att du glömmer och accepterar det en annan gjort mot dig utan att du bestämmer dig för att inte tänka tillbaka med bitterhet och älta det onda denne gjort.

Att förlåta innebär att du sträcker dig mot den ansvarige för att aktivt återupprätta den personen. Förlåtelsen kanske inte alltid accepteras men när du räcker den andra personen din hand renar du dig själv från vrede.

Så länge du har oförlåtelse i ditt liv så binder du dig själv i bitterhet och kan inte som kristen blomma ut till den Gud har tänkt dig vara. Så länge du har oförlåtelse i ditt liv kan inte heller såret som den som gjort dig illa åstadkommit, läkas.

Jesus är det ypperliga föredömet när det gäller förlåtelse. I Bergspredikan uppmanar han att älska våra fiender och till och med välsigna dem som förföljer oss. Att det inte var tomma ord visade han klart och tydligt när han hängde på korset och sade: Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör". Du har fått en dyrköpt förlåtelse. Du kan ge den som gåva vidare.

"Förlåt oss våra skulder så som vi har förlåtit dem som står i skuld till oss." De här orden innefattar ett budskap om att vi skall finna styrkan att förlåta när vi erkänner vårt eget behov av förlåtelse. Hur pass allvarligt tar vi egentligen det här budskapet? Det är ingen lättköpt insikt. På något sätt känns det många gånger så tryggt att stolt hålla fast vid sin egen rättfärdighet.

Om du upplever att du inte har styrkan att förlåta så kan du be till Gud att Han ger kraft till att göra det. Han ser ditt hjärta och din vilja att förlåta. Din bön är en bön efter Hans hjärta och därför kommer Han att ge dig styrka.