Nästan lika många gånger är våra orostankar "befogade". Jag menar, det är ju sällan man är orolig för något som är helt tryggt och säkert.
Men vad löner det sig att gå omkring och bära på oro? Ordnar det något? Svar nej. Det är EN sak att vara medveten om situationen och inte vara naiv etc - absolut - men att gå omkring och bära på en oro, det hjälper ingenting!
Var istället glad och se framåt. Se på problemet, inte ur det "vanliga" perspektivet ("men hjälp, det här kommer ju aaaaaldrig att bli bra"), utan lyft blicken och se på situationen ur ett större perspektiv. Tänk långsiktigt. "Okej, det här kanske inte ordnar sej till om en timme, men kämpar jag ordenteligt kommer det nog att lösa det sig till om ett litet tag." Det är en sund attityd att ha.
Ibland sitter man och jämrar sig över saker som redan har skett. Och det är ju nästan ännu värre! Vad som skett har redan skett! Sikta istället framåt.
Nu kanske någon tycker att det här bara låter som fint flumsnack (rosa moln) i tomma luften, men faktum är att det här är något som rentav är - bibliskt!
- "Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?" Matteus 6:27 (läs gärna kontexten.)
- "Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er." Filipperbrevet 4:4 (detta skriver Paulus när han sitter i fängelse!)
- "Var alltid glada" 1 Tess 5:16
För mycket oro leder så småningom till fruktan, som Bibeln talar om som en andemakt.
Alltså, don't worry - be happy och förtrösta på Gud!
Kommentarer (10)
Det är en stor händelse, som man glömmer aldrig. Jag minns när jag födde våra barn för några år sedan, hur det var så spännande. Stunden då barnet lyfts efter födseln på mammas bröst, då man tycker att det är världens sötaste och vackaste barn. Det är en känsla som alla nyblivna föräldrar känner av. Oj, nästan så man blir "beibisjuk", eller får "vauvakuume" som man brukar säga när man ser på bilden. Måste föreslå åt min man, om inte det vore roligt med ett tredje barn :)
Skriv en kommentar