Bli vän med världen

Det här med själavinnande är något det i alla fall talas mycket om kristna sammanhang, men samtidigt som det hålls brinnande predikningar om missionsbefallningen och strålande undervisning om vänskapsevangelisation så står församlingar och stampar på stället utan tillväxt. Varför blir så få människor frälsta i västvärlden idag trots att predikanter har försökt att aktivera församlingen till själavinnande allt sedan fornstora väckelsedagar?

Vad är vårt budskap?

Evangeliet verkar vara allt för lätt för att till och med kristna skall våga predika det, ett par bibelverser som egentligen sammanfattar allt är: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh.3:16) och ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.” (2 Kor.5:19). För att sammanfatta budskapet i några enkla punkter:

• Gud älskar hela världen, inte bara de kristna (detta innefattar också de människor som många kristna inte anser vara kvalificerade för att bli frälsta)
• Gud har redan förlåtit alla människor deras synder, det enda som kan skilja en människa från Gud är personens förhållande till Jesus (Joh.16:9)
• Vårt budskap är nåd och försoning, inte lag och fördömelse

Det som också är enormt viktigt är att grunden är den rätta i våra egna liv. Det är inte av skuldkänslor eller tvång som vi förkunnar utan på grund av Gud har gjort ett mirakel i vars och ens av våra liv. 2 Kor.2 och 3 nämner ”i Kristus predikar vi med ett rent sinne” och ”Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund”.

Vi är Kristi rökelse inför Gud

2 Kor.2:14-15 lyfter fram en väldigt intressant aspekt av det här med Kristuslivet: ”Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som bli förtappade” När vi kommer i kontakt med människor då märks det livet som vi har på insidan. I mitt tempel (min kropp) pågår det gudstjänst 24/7. Då spelar det ingen roll om jag ligger och sover, ser på en fotbollsmatch, är på jobb eller går på ett möte. Det som är skillnaden mellan att vara bland folk i världen och på ett kristet möte är att det ”lilla ljus” jag har syns bättre om jag inte är bland en massa andra kristna… Utifrån dett kommer vi tillbaka till det som är överskriften, ”Bli vän med världen”. Det kan verka väldigt konstigt att säga nåt sånt. Det har ju undervisats massa om det motsatta genom årens lopp i kristna församlingar. Uppenbarligen har man läst lite slarvigt i 1 Kor.9:19-23, jag fick aldrig höra någon predikan om det här skriftstället före jag började predika det själv.

Vi är tjänare för världen, inte domare

Paulus hade fattat att vi kristna inte skall agera moralpoliser i det samhälle vi lever i. I vers 19 i 2 Kor.9 säger han att han har gjort sig till allas tjänare. Intressant att notera att han inte säger att han har gjort sig till allas domare. Jag är övertygad om att ifall en person blir ”slagen med Bibeln i huvudet” tillräckligt många gånger så kommer det att ta sig uttryck i att murar byggs upp som kan lång tid att bryta ner igen. En sak som jag har blivit uppmärksam på i det sista är också att det finns massa människor i Skandinavien som väldigt gärna vill höra om Jesus men p.g.a. ”kristen” moralism i samhället har deras Gudsbild blivit förvrängd och öppenheten för evangeliet minskar.

Det handlar om liv

Nej, jag är helt övertygad om att ifall vi vill se saker och ting ske runtomkring oss så bör vi våga komma i kontakt med folk i världen och faktiskt bli vän med människor. Se inte på dina vänner som evangelisations objekt utan se på dem som det som de är, vänner och medmänniskor. Ditt liv predikar mer än ord, och var inte orolig för du kommer nog att få dela evangeliet förr eller senare. Själv har jag gått igenom en spännande process den senaste tiden. Begrepp som evangelisation och själavinnande har sakta men säkert försvunnit ur mitt vokabulär. Istället har jag börjat fatta att dessa begrepp blir överflödiga när vi inser att det handlar om att leva livet Gud kallat oss till – tillsammans med de människor som finns i vår närhet. Frukt är överflöd av liv…

Artikeln är hämtad från www.stefannygard.com