Det förvirrande norskan

En av de största utmaningarna vi fejsar här i Norge är den märkliga språkförvirringen. Detta märks tydligast i undervisningen, genom att det ibland blir svårt att skriva notater. Man kan t.ex. begynna på ett ord med fel genus och skriver en i stället för ett (ex. ett miljö, ett människa) och slutresultatet ser ut som ytterst dålig svenska. Ibland hittar man inte ens rätt ord, och då blir det ännu mer rart (ex. den helige Ande vill bryta den västerländska tänkningen i oss).

De största skillnaderna mellan norska och svenska tycks vara olika ord och ändelserna på olika ord. I norskan brukar de oftare låneord från engelskan (ex. felleskap – fellowship, gemenskap).

Andra finlandare kunde nås för kommentarerna ”Jag syns det är lite rart” (Caro), ”Ingen är kulare än dej, nej, nej” (Lotta, sjungandes till Jesus) och ”Måkke nåre” (Fredi, vilket i och för sig inte betyder någonting).