Just du, blev du

Vad är avundsjuka egentligen?
För tänk efter, skulle du faktiskt vilja vara någon annan än just dig själv?
Själv har jag högst antagligen, minst tusen gånger tänkt tanken; Tänk om jag var som hon/han (oftast hon i mitt fall). Men när jag faktiskt ger det lite mer tanke, då ångrar jag mig. Aldrig i livet skulle jag vilja vara någon annan.
Gånger då sådana tankar dyker upp i mitt huvud är gånger då jag har noll koll på mig själv. ”Ibland gör man saker utan att veta exakt vad man gör”. Det sa en klok dam åt mig, när jag var 8 år och råkade gå in i en vägg.
Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Vissa gånger gör jag saker utan att exakt veta varför och ens vad jag gör. Jag är impulsiv.
Att vara impulsiv är inte det lättaste. Att vara en impulsiv känslomänniska är verkligen inte det lättaste. Om jag känner för att göra på ett sätt, då gör jag det utan att blinka. Vissa gånger blinkar jag, men det är sällan. Kan nästan räkna upp de gånger jag gjort saker med en gnutta eftertanke.
Det är både på gott och ont som jag är en impulsiv känslomänniska. När jag tänker efter skulle jag verkligen inte vilja vara en antiimpulsiv funderare (om nu det är motsatsen). Visst finns det måtta med allt, och självklart kunde jag lära mig tänka efter ett par gånger innan jag handlar. Men hur som helst, jag vill fortsättningsvis vara just precis, jag.
Varför blev då jag, jag?
Eftersom jag är väldigt olika alla mina fyra syskon har jag svårt att tro att det har med min uppfostran att göra. Min kära mor och far har nog uppfostrat mig på samma sätt som mina övriga syskon.
Kanske det bara är jag, som klarar av att vara mig.
Kanske Gud visste att det bara är Ronja som klarar av att vara Ronja. Och att det bara är du som klarar av att vara du?!