Kristdemokraternas Svenska Organisation

Tack Christian för ännu en fin reflektion!

Visst jag är också trött på deta eviga må jag säga gnällande kring dessa frågor. Lite <span style="font-weight: bold;">familjeplanering/rådgivning</span> kanske vore på sin plats. Tänker man som en familj så kan d bli tvister minsann men om vi verkligen skulle gå till pappa, ja snarare <span style="font-weight: bold;">rusa till honom</span> och be att han säger sitt så kunde vi slippa onödiga konsekvenser till det negativa.<br /><br />Om vi bara kunde lita på att pappa vet bäst och komma ihåg att han bryr sig om alla från stor till liten.<br /><br />Till slut vill jag flika in Kenneth G:s tre punkter om att bygga upp varandra:<br /><br />1. Uppmuntra varandra<br /><br />2. Håll blicken fäst vid Jesus<br /><br />3. Upptäck dina gåvor<br />

Skarpa och korrekta iakttagelser. Frågorna Är för många, och dessutom många gånger riktade åt fel håll, nämligen: Vi tillhör <span style="font-style: italic;">Guds</span> församling med <span style="font-style: italic;">Kristus</span> som huvud. Men ofta blir vi lika en världslig förening som fungerar efter mänsklig visdom och råd eller ännu värre ett företag som stenhårt driver sin <span style="font-style: italic;">egna</span> framgångsteser. Men att stå på Biblisk mark och söka Gud om Hans vilja, visdom och råd och så utföra den i Andens kraft och liv, Ja, det är verklig församlingsutveckling. Då slipper vi mycket av de negativa saker Christian så träffande beskrev och då känner sig varje Guds barn vara del i Guds familjegemenskap, församlingen.  <br />

<p>Ett bra inlägg! Håller med Peter också. För mig är församlingen verkligen som ett andra hem! Önskar verkligen att alla fick känna så! </p><p>"Vår ansvarskänsla slutar bakom rad 10 och resten blir bara ett vagt ansikte i mängden, oberört."</p><p>>om du reflekterat över detta kanske det är dags att göra slag i saken?  </p><p>Är det större församlingar tycker jag att cellgrupper är A och O för att medlemmarna ska känna sig hemma/trygga i församlingen!</p><p>Må gott!</p>

kära läsare, ni ska inte missförstå mig heller, jag trivs dunder bra i min församling och känner att Gud har placerat församlingen väldigt starkt i mitt hjärta.. vad jag ville med den här artikeln var att väcka debbat om frågor som dyker upp i kölvattnet av vår längtan efter en stark levande församling.. försök inte få mig till en till bitter x-församlingsmedlem som kräver sympati, sanningen är långt från.<br />

Jag fattar inte riktigt poängen eller vad du menar med artikeln... Men det är ju lite varmt idag.

det borde inte vara så svårt om du frånser faktum att det är tabu att ställa dessa frågor offentligt..

Jag hejar på cicka! Han är ärlig, därför är det han skriver intressant och tankeväckande!

Poängen är väl att kristenheten har utvecklat och renodlat en församlingskultur som är just det, en kultur, och inte en atmosfär där Gud är verkligt närvarande. <br />Nåt sånt, kanske?<br />

Jag håller så med dej cicka. Speciellt i de där med <span style="font-style: italic;">rangordningen.</span> Jag förstår inte vad Jakoc inte förstår. Det här e ju klart som korvspad! Speciellt nu efter att ja läst den några gånger så ha de gått upp ett ljus för mig. Skönt att andra o tänker på sånt.<br />

På tal om atmosfär så vill jag berätta hur otroligt skönt det var på mötet igår, sången, gemenskapen, undervisningen. Frid och glädje i överflöd! Störst är den som tjänar - men med vad och vem ger en uppgifter?

Ja, bra att det är någon som också håller med :D<br />Jag vill absolut inte fördöma någon med artikeln eller att hävda att alla församlingar är dåliga eller att säga att alla som arbetar i en församling skulle göra ett dåligt jobb, men jag vill lyfta fram frågor som är så extremt viktiga och borde inte få ignoreras och jag hoppas på att det kunde leda till att vi blir mera vakna över risker i det att församlingar växer.. och så är jag trött på att man får onda ögat och får den känslan av att man är en "dålig kristen"  när man diskuterar sådana här frågor..<br />och bara för att jag gått bibelskola betyder det inte att jag har slutat ifrågesätta saker och ting i församlingen, om inte just där har jag lärt mig att ifrågesätta, varför skulle det vara fel att ifrågesätta vad som händer i sin församling? jag tror vi varit alltför dåliga på det genom tiderna... men viktigt att komma ihåg att inte ifrågesätta i en kritisk ande..<br />

och linus, ja, med vad och vem ger en uppgifter. ? jag tror det bästa man kan göra är att sätta sin längtan att tjäna till Gud och be om ledning till hur man bäst kan tjäna i sin församling. Gud har kontroll, också över församlingen och vet när tiden är den rätta... det kan leda till en andlig tragedi när människor insätter människor och inte Gud, därav frågade jag i artikeln om vem som instätter funktioner i församlingen och om dom ser att skilja mellan andlig mognad och stark personlighet... det är inte alltid lätt..<br />