Tillika som allt fler ungdomar vet allt mindre om hur de vill att deras framtid skall se ut, så finns det allt fler föräldrar som satsar stenhårt på sina barn. Häromdagen visades ett avsnitt av 'Dr. Phil' på TV, där en mamma hade satsat $10.000 för sin sons karriär, utan större framgångar. Sonen var väl knappt i skolålder. Också i sportsammanhang kan man se en trend där barnen väljs ut och uppfostras till ishockey- eller fotbollsstjärnor redan vid låg ålder. Storklubbar ute i världen kan reservera och ta in barn i fotbollsskolor för att göra dem till sina egna stjärnor.
Vad är då rätt, vad är fel? För att bli framgångsrik är det väl bra att börja som ung. Eller borde man vänta tills man säkert vet vad man själv vill, vilket kan betyda att man väntar livet ut i vissa fall. Vem skall bestämma hur ens framtid skall se ut? Är det föräldrarna, ishockeytränaren, studiehandledaren eller varje person skillt för sig? Vems råd bör man lyssna på, eller var bör man söka råd?
Kommentarer (9)
Jag föreslår att man frågar Gud vad Han vill med ens liv. Att vara i Hans vilja, i Hans plan är nämligen den tryggaste platsen som finns. Gud ger nog också klara besked så att man inte behöver vänta livet ut. Han sätter det som är på Hans hjärta i våra hjärtan. Det som är på Hans hjärta är att Han vill använda oss till att vara Hans vittnen, till att visa på källan till glädje. När vi är i Hans vilja så får vi mycket glädje, gläder andra och gläder Gud. Vad är bättre, säg!? Livet är så spännande! Väntar bara på att Gud visar vad Han vill.
En bra fråga är då hur mycket det är bra att "pusha" barn som inte vill t.ex. spela instrument eller fotboll. De flesta sådana grejer är ju sådana att man måste komma till en viss nivå innan det alls blir roligt. Sedan krävs också ibland mer karaktär att öva än ett barn har. Ska man bara låta det vara, eller hålla fast vid att en viss övning alltid är nödvändig?
ps. har i smyg släppt ut lustgas i multitronics ventilationssystem, det kan ha del i allt skrattande
Skriv en kommentar