Frikyrkopastorer har ofta nämt tradition och liturgi som ett hot mot tro och gemenskap. Personer i kyrkor som lutar sig tillbaka på månghundra åriga mönster har förargat sig över spontaniteten och lekmannamentaliteten i frikyrkor. Åtminståne har inställningarna gett upphov till sämre gemenskap mellan samfunden. Nu verkar trenden ha vänt.
Ulf Ekman nämner att han tidigare inte varit intresserad av andra samfund, men att han blivit tillrättavisad av Filipperbrevet 2:4 att inte vara "självupptagen och stolt".
- Jag ser en pedagogisk uppgift i att förklara för ledare inom frikyrkan att det finns ett värde i en liturgisk och sakramental rikedom. Högkyrkligheten är som en skattkista som vi kan ösa ur, sa Ekman.
Ulfs tal rev ner de största applåderna under dagen.
Läs hela artikeln på: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=140338
Comments (32)
Menjo visst är det ju kul att fira jul å sånt:) (maybe a little out of topic, men:)'
För övrigt så älskar int Gud oss nåmer pga. liturgi etc.
"It's all about a relationship with Him!"
Poängen är väl att det finns något värdefullt i liturgin, inte för att den skulle göra folk lata och luta sig tillbaka, men för att den för med sig en sorts upprepningens vila.
Om liturgin blir oförståelig för människor känns den lätt besvärlig, men när den väl öppnar sig är den en välsignelse. Till alla församlingar som använder en viss liturgi skulle höra att öppna liturgins betydelse för besökarna. Vad är en liturgisk färg? Varför svänger sig prästen ibland mot altaret och ibland mot församlingen?
Det här gäller också den outtalade liturgi som finns på frikyrkomöten. Vad betyder det när människor håller upp sina händer? Varför är det lovsång och tungotal i 40 minuter? Varför ropar pastorn och varför talar han/hon rikssvenska?
Vad är förresten spontanitet? Jag tycker att den lutherska gudstjänsten skulle må bra av ökad frihet, och att flera frikyrkomöten skulle må bra av ökad struktur.
Samtidigt som Petrus ställer sig och "spontant" börjar predika evangelium för flera tusen människor på pingstdagen, så ser vi att han också höll den tidsbestämda bönen som "man ber vid nionde timmen" (Apg 3:1).
Jag tror att det ena inte behöver utesluta det andra. Vi har mycket att lära av de historiska samfunden, på samma sätt som de historiska samfunden har saker att lära av oss som är mer "fria" i vårt sätt.
Bless y'all!
Frikyrkor kan vara minst lika traditionsbundna och liturgiska som andra men samtidigt så stolta över sin "frihet". Skönt att Gud ser till hjärtat och inte till de yttre formerna.
Sen finns det så mycket mera att ösa ur från Herren själv, ur Hans ord och av hans kraft för var och en av oss som tror! - Mer än någon oss kan förstå, våga begär eller ens tänka. Vi tror på en underbar Gud!
Jag syftade på att Jesus kastade ut massa demoner, att han ofta helade människor i massor etc. Jag menar absolut inte på något sätt att frikyrkorna har "patent" på sådant, det menar jag inte alls. Vad jag menade var att det är ofta sådant man associerar till när man hör "frikyrkligt". Det var också därför jag satte ordet inom citattecken. Jag ber om ursäkt om mitt uttryckssätt var missvisande.
Varma hälsningar även till dig, Hanna! Lilla äventyrare där!
Skriv en kommentar