Linus hade trots att lyckats få med sig bilnycklarna och visakortet, och det blev parets räddning. De övernattade hos Tom, Linus farsa, i Grankulla.
Linus spenderade kvällen med att läsa utdrag ur Curt Kobains memoarer.
På morgonen körde Christa tillbaka till Helsingfors och besökte Hoas kontor för att få tag på en nyckel. Där fick veta att hon måste ringa till "huoltoyhtiö". Tyvärr är det ganska svårt när man inte har någon telefon. Vid kampens metrostation hittade hon ändå en gammal hederlig telefonautomat (som tog visakort) och allt ordnade sig till slut!
Kommentarer (40)
ganska coolt nog!!!
Dessutom skall man inte blir där var man inte blir emottagen. Då kan man damma av skorna och gå vidare.
Växby far till Moskva, tvärtom välsignar jag det.
Däremot hävdar jag övertygad att "det lilla som fattas här" inte är något litet utan något fundamentalt och grundläggande. Annars skulle inte kristenheten backa.
Vad betyder det att göra lärjungar? Varför gör vi inte lärjungar när vi vet att vi borde göra det?
Annars är det bra att vända sig till någon ledare man har förtroende för och fråga om församlingen har något behov för en och naturligvis genom bön!
För att få något bättre svar vädjar jag om hjälp av någon med djup praktisk erfarenhet i frågan!
Vi borde lära oss att vara naturliga avslappnade kristna i vårt umgänge med våra medmänniskor,frælsta som ofrälsta.Spelar ingen roll.Det är Jesus som skall synas i oss och det är han som drar människor till sig.VI FRÄLSER INGEN.Det gör bara Jesus.Ha en god fortsättning på diskussionen.
Och sedan kan ju inte de frikyrkliga bara ta efter lutheranerna, för lutheranerna har knappast heller haft någon strålande väckelse, trots att de kan bete sig med vanligt folk.
p.s. Det händer mycket i Lutherska sammanhang, vi har mycket att lära oss av dem
Är själv både frikyrklig o lutheran o har under de senaste åren känt mig betydligt mer hemma i lutherska sammanhang. Lutheraner poängterar i högre grad - alltså enligt min högst personliga upplevelse - att kraften fullkomnas i svagheten. I vissa frikyrkliga sammanhang kan lutheraner kanske uppleva sig som oandliga eller försoffade om de inte talar i tungor eller har direkta gåvor, eller om deras gåvor ännu är oupptäckta.
Frikyrkliga kan i sin tur lära lutheranerna t ex vikten av att nådegåvorna används.
Därför också mitt uttalande att jag undrar hur mycket vi vet om fungerande kristendom. Vi har accepterat att kristendom är någon slags liten subkultur som kanske vinner en eller annan stackars själ, och därför ser vi inte att något är fel.
Tänk att kristendomen spred sig så att den saturerat romarriket tillräckligt för att väljas till statsreligion 380. Kristendomen är ett budskap om hur Jesus som blev korsfäst nu härskar allsmäktigt trots det vi ser framför oss. Jesus härskar mitt ibland sina fiender (Ps 110).
Om att gå ut, som det hela började ifrån: Jag tror vi mycket mer borde färga kulturen i vårt land. Jag menar att vi nog kanske kan visa möten i tv, men mer effektivt skulle vara att lägga det Gud talat in i oss i praktisk handling. Skapa konst, skriva böcker, göra musik, programmera, starta företag och grunda församlingar som tränar lärjungar, och inte bara nöjer sig med att folk blir frälsta och röstar på socialdemokraterna. Vi behöver mångfald i uttrycket, och om vi inte har det är det ett tecken på att våra trossatser är förtryckande. Om så är fallet har vi inte hittat den frihet som tillhör oss som Guds barn.
Det var en gång för typ två år sedan. Jag bodde då ihop med en kompis i Vasa.
En söndagskväll kl 23 kom vi plötsligt på att vi sku ta en promenad. Väl utanför vårt hus, konstaterade vi att ingen av oss hade nycklarna med sig, inte heller någon telefon. Båda av oss skulle på jobb kl 7 följande morgon, så att promenera iväg till nån kompis, för att åka iväg därifrån tll jobbet, kändes inte som nåt alternativ…INTE så som vi såg ut just då….!
Först beslöt jag mig för att banga någon nattlig vandrares telefon och ringa disponentnumrorna som finns nere i trapphuset, ni vet… Jag lyckades bonga en telefon, men varken gårdskarl eller disponent var anträffbar. Konstigt, klockan var ju bara halv tolv på en söndag kväll.
Nå sen efter en stund lyckades vi komma in i trapphuset…och i vår stooora stooora nöd tänkte vi att vi ringer på hos våra närmaste grannar. Visst var vi visa!? Plötsligt stod vi där mitt i natten (klockan hade väl blivit 24) och delade gemenskap med våra närmaste grannar. De verkade faktiskt tycka att de var riktigt trevligt, och tillsammans funderade vi på vad man NU ska göra. Då plötsligt kläckte vår närmaste granne en lysande idé: ”jag kan hoppa över balkongräcket från vår balkong till er” (vi hade nämligen just kommit på att vi lämnat den dörren uppe…. Vi bodde på fjärde våningen med asfaltsgård nedanför… Nåväl, i sin rutiga pyjamas gjorde vår granne denna lysande Supermans tjänst för oss… och vips kom han ut genom VÅR dörr… och vi kunde gå in. Den kvällen blev det inte nån promenad. Men vi blev vänner med grannarna istället :)
Gå och gör som vi!
Kan ju tillägga att det inte var jag som var utlåst utan grannen.
Skämtade bara, men hur skulle det linus vara med att införa avatars för att underlätta igenkänningen av människor :)
Skriv en kommentar