Vårkänslor 1.01

Men hur ska man veta vem som är den rätta för en? Hur ska man veta var man ska dra gränsen mellan att vara vänner och ha ett intimt förhållande? Hur ska man våga ta första steget och lämna det vad man upplever är tryggt för att söka något som kanske brister under ens fötter?

Alla har vi väl varit i situationen då vi blivit hotade med stryk eller något annat skojigt av kompisens pojkvän eftersom han har ansett att man behandlar sin kompis som mera än en vän. Jag har aldrig varit så bra på att dra gränser för vad som är lämpligt beteende nära vänner emellan. Ibland har jag upplevt att hela världen är emot mig, å andra sidan, vem har inte det? Ibland har jag också upplevt att det finns fördomar mot att män och kvinnor är mycket bra vänner.

Ibland är känslan av ensamhet så stark att man nästan är beredd att ta första bästa som kommer emot och förlova sig och därefter bestämma datum för bröllopet. För det mesta visar det sig ha varit en drastisk åtgärd där båda parterna går sårade i från varandra, och man står kvar och ensamheten och rädslan över att aldrig finna en partner har vuxit sig större. Å andra sidan kan förhållandet i vissa fall hålla, man gifter sig och lever med varandra bara för att finna att ensamheten kan sitta i trots man har hittat en partner.

Jag tror att det kan bli en avgud när man koncentrerar sig alltför mycket på att finna ” den rätta ” eller bara någon att skingra molnen av oro och ensamhet. Istället för att nästintill maniskt söka efter en person att fylla det tomrum man har i hjärtat, sök efter Gud. Jag tror att Gud är den ända som kan fylla den saknad man känner i hjärtat, och som det står i bibeln så kommer allt det andra att tillfalla oss när vi väl börjar söka Gud framför allt annat. När vi prioriterar Gud framom allt annat tar vi ett steg mot den rätta relationen mellan en själv och Gud, och när vi börjar komma in i den rätta relationen med Gud tror jag att den djupa känslan av ensamhet man ibland känner börjar avta, inte att känslan helt försvinner utan att den också sätts i rätt förhållande till en själv. Sök först en djup relation till Gud före du söker en till en annan människa, för vi måste inse att ingen annan människa på den här jorden kan ge oss det vad vi djupt inne behöver, det är bara Jesus Kristus som kan ge det.

Sök inte tillfredsställelse för era behov av människor, ingen människa kan skingra ångesten, ingen människa kan göra bot på djup ensamhet, ingen människa kan ge bestående glädje, sök det här från Herren, Jesus är ingen distant snubbe med skägg i horisonten, Han är lika verklig som jag som skriver det här och du som läser det här, Han längtar efter en relation till dig, Han längtar efter att du när du halvsliten vaknar på morgonen ska säga god morgon Herre, Han längtar efter att du ska fråga vad Han har för dig idag när du sitter och äter frukost. Gud är din fader, och Han längtar och saknar efter en djup relation till dig. Vi är skapade för umgänge med Herren, utan det är vi inte fullständiga, utan det upplever vi ensamhet, olycka, sorg, ångest. Varje stund är en till möjlighet att lära känna Gud, ta vara på det.