WWJD?

Knutby, Knutby, Knutby, something about this Knutby makes me sick!

Varför talar vi om Knutby som om det skulle vara det mest sensationella som hänt sen, typ andra världskriget eller nånting!?

Jovisst är det chockerande, men det är inget särskilt nytt att man kan missbruka också "andlig" position. Framför allt så ska vi sluta använda Knutby som argument för att ha "demokratisk ordning" (även känt som "brist på ledarskap"). Artikeln är alldeles saklig, men vi måste förstå att det inte räcker. Vi måste förstå att vi inte p.g.a. Knutby kan börja bli försiktigare eller mindre karismatiska. Däremot bör vi bli renare och starkare i Gud än någonsin och se till att vi har människor omkring oss som vi gett förtroendet att få tillrättavisa oss vid behov.

Knutby eller inte Knutby, så är det sant att <i>"Guds rike består inte i ord utan i kraft." - 1Kor 4:20</i>

Därför är det viktigt att när vi går vidare, så tar vi inte riktning "bort från Knutby" utan "närmare sanningen, Jesus", annars är det vi själva som får fundera på vad Jesus kommer att säga till oss när vi döms.

så var det sagt! jag håller med Oskar...detta Knutby...Den byn har blivit turistattraktion. "Där är församlingen och här är huset pastorn hade sina fruar en efter en..." Det som är det mest trista, är att människor som inte vet så mycket om kristna eller övriga frikyrkliga får en negativ inställning och drar alla över samma kam. Det blir ännu tyngre för oss tror jag!

Att människor manipulerats och låtit sig manipuleras på det sätt de gjort i Knutby är otroligt!

Krister Holmström skriver så bra i Trons Värld den 3 juni 2004. Han nämner tre kristna grundsanningar som saknats i församlingen i Knutby: 1. Att det bara finns en enda medlare mellan Gud och människa, Jesus. 2. att alla relationer måste prövas mot den bibliska etiken, och 3. att kristna förkunnare, pastorer och profeter bör helt och hållet låta sin förkunnelse formas utifrån evangeliet om Jesus Kristus.

Sanningen om en enda medlare handlar om att ingen präst eller profet har rätt att ställa sig mellan den troende och Gud. Jesus ensam är medlaren och var och en som tror på honom får del av den Helige Andes vittnesbörd i hjärtat. När troende är medvetna om denna sanning kan de stå mot andligt maktimissbruk och ledare får vara hur "profetiska" och "utvalda" de vill.

Den andra sannigen går ut på att även ledarnas metoder måste följa den bibliska etiken. Varningslampor borde tändas när det förekommer oetiska relationer mellan män och kvinnor i församlingens ledning.

Den tredje sanningen är den att alla kristna, även ledare är bundna till evangeliet. I Knutby leddes människorna av Kristi brud med en blandning av löften och hot, t ex hotet om att de som avslöjar hennes speciella ställning kommer att dö. Man har lämnat bort budskapet om frihet från fruktan här i världen och för evigheten och om den förlåtelse och nåd Jesus erbjuder.

Håller vi oss alltså till dessa sanningar så kan inte liknande saker som hände i Knutby hända i våra församlingar. Det tror jag fullt och fast på.

Till sist måste jag säga att det andra som jag tycker är väldigt obehagligt är speciellt hur kvällstidningarna som parasiter hängt med personer som varit inblandade i fallet. Det finns ingen respekt för människor som redan lider psykiskt av det som hänt.

Kvällstidningarna har inte ägnat sig särskilt mycket åt sensationsjournalistik - Knutbyfallet är tillräckligt sensationell i sig. Media har varit väldigt snälla mot Kristi Brud. Pastorerna har fått breda ut sig. I början fick de neka många gånger om att det fanns en Kristi Brud i Knutby. Patrik Waldau fick bedyra att han har ett normalt äktenskap.

Nu finns det saker som jag har saknat i kvällstidningar. Var är löpsedeln: "KRISTI BRUDS NYA KÄRLEK: EN BASIST"? För bevisligen var ju inte Patrik hemma hos KB kl 3 på natten då Alexandra fick en hammare i huvudet, men det var äldstebrodern Urban Fält.

Dåden och levnadssättet i Knutby borde väl mana till eftertanke inom trosrörelsen.

Kanske bör man ställa krav på öppen ekonomisk redovisning och öppen redovisning av sina lärosatser.