Det finns sanningar och så finns sanningar. En sanning är vad bibeln lär oss, en annan vad vi ser med våra ögon. Jag väljer att tro att den sanning som bibeln presenterar verkligen är en verklig och sann och hållbar sanning.
Här för inte så länge sedan diskuterade jag lite med Herren. Jag gick och grubblade på ett uttalande som somliga ibland slänger ur sig. Det att vi inte kan något utan Jesus. Jag håller inte med om det! För det finns saker jag kan och skulle lika bra fast jag inte var kristen och inte hade en aning om vem Jesus är en gång! Så jag sade det till Herren och Han instämde. Men tillade Han, det du inte kan men som Jag kan är att fylla det med liv! Så sant, så sant! Då fatta ja lixom! Det är ju faktiskt så det är. Den musik jag skapar (för att bara ta ett exempel) tror jag inte skulle vara egentligen värd så mycket om inte Herren skulle få blåsa liv i den. Det en annan målar, skriver, stickar, kokar - what ever - blir fyllt av liv då vi bjuder in Herren i det. Här kommer det här med att vara expert på gemenskap in.
Vi som Krist kropp HAR den Helige Ande. Han är som senorna som håller ihop kroppsdelarna. Som oljan i maskinen som gör att allting löper bra. Vi har något som den här världen inte, hur mycket den än försöker, kan bjuda. Jesus säger att den kärlek vi visar varandra skall vara ett exempel på hur Gud Fadern har älskat Jesus och hur Han älskar oss. ALLA inkluderade! Då skall de förstå vem Jesus är. Att Han är den som verkligen kan förvandla liv! Att Han är den som tagit våra felsteg på sig för att vi skall kunna gå utan dåligt samvete! Han är så god!
Så: tänk på detta! Låt aldrig verksamhet, former, ritualer, traditioner, mönster, lovsångsstilar - vad som helst - komma före kärleken till din medmänska. I gemenskapen med andra finns det kraft till förvandlande liv! Ett liv som har sin grund och sin källa i Jesus! Jesus är vårt allt! Han gör oss till experter.
Kommentarer (18)
hiahoo
=)=)=)=)=)=)=)=)=)=)=)=)
hahahahahahahahhihihih
Och sen detdär med att vi faktiskt kan något utan Gud, egentligen är det ju inte så, allt vi är och allt vi gör är ju tack vare att Gud valde att låta oss bli till. Så om man ser på det ur den synvinkeln kan vi ju verkligen inget utan Gud. Men det är klart att många mänskor lever helt okej liv och åstadkommer helt okej saker utan Guds inflytande, och att det är Han som ger liv åt våra "produkter"(för att använda en mycket torr term) skriver jag under! Men allt allt beror ju på vad vi väljer att ta till oss. Eftersom Gud skapat oss med fri vilja handlar allt om val, är det inte så?...nu tillbaks till lektionen, ge synpukter :)...
Man kan lätt fastna i att proklamera det man ser, men det är inte farligt mycket fyllt av tro på att Gud är den Han säger sig vara och att de löften Han gett oss verkligen är sanna, så jag väljer att tala ut Guds sanningar som finns i bibeln.
Diskussionen om vad vi kan och inte kan utan eller med Gud och vem som skapat oss kan bli lång, verkligen lååååång :o) så den är bättre att ta öga mot öga. :o)
och, Christa, jag har också tänkt på det. Även om mänskor lever utan att ha en tanke på att leva tillsammans med Gud, kan dom vara jättegenerösa och härliga mot omgivningen. Man får bara tänka att allt handlar om nåd och bara nåd. Tänk så mycket godhet som skulle gå förlorad om det goda bara fanns hos de som följde Jesus! Gud väljer att älska mänskor som inte bryr sig om honom, Han väljer att skapa mänskor och hålla dom vid liv, trots att han inte har nån garanti att dom ska välja att ha Honom som Herre. Vilken risk! Men det är väl det som kärlek handlar om, kanske. vad vet jag. kräm
gemenskapen kanske beror på vad man bygger den på. jag tänker iallafall att den viktigaste gemensamma nämnaren, bland oss kristna, är Jesus och den Kärlek Han står för. Är det inte så? vad bygger vi vår gemenskap på? åsikter eller Guds sanningar, som rasse skrev om?
Det du säger om en person börjar den till sist tro sig vara. Om vi över oss uttalar de sanningar som bibeln har så påverkas vi i den riktningen... Från härlighet till härlighet... :o)
Jag tänker så här: är det inte bättre att man ger sig själv och andra hopp genom att tala ut det positiva...? Om det ändå skulle bli "till ingenting" (vilket jag inte tror) så får man väl ta itu med de "sorgerna" då... Även om man inte skulle tro på att det kommer förändring, genom att man t.ex. talar ut Guds ord över sitt liv, så mår man ju i alla fall bättre av det än att tänka negativt och vara pessimistisk (eller att vara realist, som det kallas när man vill visa att det är något bra)... Sedan kan man ju fråga sig vad som är mer realistiskt -Guds verklighet eller våra omständigheter. Om jag ser en människa i en situation som ser hopplös ut för mig så skulle jag ändå välja att tala ut liv, tala ut det som jag vet att Bibeln säger om människan -ord av nåd och kärlek- istället för att tala ut hur hopplöst det verkar... Skulle inte du, "frågande"? För allt är möjligt för Gud, trots att jag inte alltid kan se hur det ska gå till. Ge människor hopp! Peace. :)
Däremot har jag sett hur människor har "blommat ut" och börjat ge ut och visa kärlek när de har fått uppmuntran och kärlek. Så min attityd (och mina ord) gentemot en som verkar vara "låst" på det området har nog betydelse för att "get them going"...
Skriv en kommentar