Kanske du inte visste det. Men bland de vanliga härliga människorna som strömmade till förra veckans Worship Night i Filadelfia gömde sig församlingens tonårsgrupp som traditionellt samlas på lördagkvällar. Ja, gömde sig e kanske fel ord, för de belamrade kansliet med packning som kunde ha räckt för en vecka, minst, och belastade det allmänna ljudrummet med träffande iaktagelser. Jep, de kan vara lite högljudda ibland,men ingen fara.
Efter störtskön lovsång predikade Jonathan Witick träffande om att Gud har en plan för varenda en och att man ska våga hålla fast vid sina drömmar. När jag snackade med killarna efteråt verkade åtminstone den senare delen ha fastnat, bra så.
Då de sista eftersläntrarna makat sig hem i god tid efter tolv eller så efter kvällserveringen (som förresten var extra lyxig, tack Barbros cell!) började natten på allvar. För tie killar och två flickor tog det inte mindre än en timme att rigga upp den nyinköpta storskärmen, koppla videokanonmojängen rätt OCH få ljudet att fungera. Fantastiskt altså! Under högljutt prasslande med påsar och lite stoj rullade första filmen igång.
Man ska dock komma ihåg att det var fredag kväll,ja natt, efter en lång tung vecka och att det är helt okej att somna mitt under filmen(erna). Flickorna beslöt sig därför vid femtiden att bädda ut soffan på kansliet och sjunka ihop där. Efteråt fick vi höra att killarna fått tyst på varandra först vid sju efter visst stökande med sovplatser.
Inbrottstjuvarna som väckte oss vid nietiden visade sig vara ingen mindre än Johan, Miko och Ise-Lin som absolut måste kopera nånting exakt då. Men de va helt okej, vi var nästan påväg att vakna ändå. Morgonmålet var också en saga för sig med trötta och övertrötta ungdomar. Innan de små blev hämtade av respektive avochankörare hann vi med ännu mer film. Det inväntade kuddkriget bröt också ut.Eller var de repris? Efteråt kommenterade ungdomsledaren att "vi överlevde ju!". Och det gjorde vi faktiskt.
Kommentarer (136)
Fina bilder Edith!
Ricke, så där är det, man ibland måste man ta till desperata metoder för att komma med på bild, t ex sova, mixtra med ljudet ;)
O Ricke, du måst ha vari den som härja mest för du e bara sudd på alla bilder! Nästa gång!
Ett barn är fött och ett barn föds inte med kläderna på. Ett barn är ett barn och speciellt ett nyfött barn. Jag antar att personen som kallar sig för "sarkasm" inte själv har barn och inte vet vad det innebär att bli förälder. Man tänker inte på nakenhet som man tänker på nakenhet ifall man sätter ut nakna bilder av vuxna på nätet. Varför skall det alltid klagas och kommenteras i negativ anda! Varför kan vi aldrig kunna tänka på det goda och lägga det mindre goda åt sidan?
Jag kunde inte låta bli att kommentera här. Kanske det var dumt gjort av mig så förlåt mig. Att få ett barn är någonting som INTE går att beskriva med ord. Det ger en mycket bättre beskrivning med bilder men det går ändå inte att beskriva hur det känns att få egna barn. Tyvärr var jag aldrig den pappa ett barn bör ha fastän jag har fyra underbara barn. Saker jag får lov att leva med, men jag vet att Jesus har förlåtit mig och idag tar jag igen det vi har förlorat tillsammans. Gud är God! Lycka till Linus och Christa!
ifall du i dessa bilder särskilt lägger märke till Barnets nakenhet, borde du troligtvis söka om hjälp. Pedofili är en sjukdom man kan bli av med. I tonåren utvecklas människans kropp till något sexuellt, och då brukar man inte vilja visa sig naken eftersom det är något intimt. Det här är hursomhelst ett barn, och det finns inget mer naturligt är nakenhet, närhet och kärlek för denna lilla varelse! Och hennes kropp är ett barns kropp, inte densamme som hon har då hon är "äldre".
Min ursprungliga tanke var att jag personligen (och säkerligen många andra) inte är fullkomligt bekväm med min egen kropp. Vissa delar av mitt utseende gör mig osäker när jag blir observant på dem.
Som ung vuxen har jag nyligen genomgått många förändringar kroppsligen, själsligen, och inom den sociala dynamiken. Att låta andra se gamla bilder på mig själv är pinsamt eftersom jag inte längre identifierar mig med personen på bilderna och de påminner mig om saker jag ångrar, saker som jag skäms för. Jag upplever alltså att mitt anseende sjunker ju mer jag "avslöjas", och nakna baby-bilder symboliserar då höjden av att vara blottad och försvarslös.
"Kläderna gör mannen" heter ordspråket, och en viss sanning finns det tyvärr i det. Jag erhåller mera respekt då jag ses klädd i kostym än när jag bär shorts och t-skjorta. Att bli sedd naken är att bli sedd avklädd sin status och makt.
Därför ville jag att bilden inte skulle vara här. Ifall hon någon gång skulle känna likadant.
Realism,
det är svårt att undgå att barnet är naket eftersom hon är det centrala objektet i bilden. Eller så är jag väldigt skarpsynt. Jag hävdar också att barn lär sig att skämmas över nakenhet innan tonåren.
Ja, det är helt naturligt med nakenhet. Det är också helt naturligt att spädbarns tarmar inte är fullt utvecklade, men inte ser jag någon bild på ett blöjbyte.
Linus,
jag hade behållit den bilden i familjealbumet. Det är allt jag egentligen ville säga.
I Tredje Mosebok 18 ger Gud förbud mot att "blotta någons nakenhet." Det handlar visserligen uttryckligen om sexuella förhållanden, men formuleringen "blotta" torde kunna sammanfatta andra opassande företeelser. Värt att tänka på, tycker jag.
Min idé är att om det finns ett bra liv någonstans här på planeten, om någon har det bra så vill jag att flera skall kunna se det och lära av dem. Synd att inte fler har samma agenda. Synd att inte fler vill visa vad som händer i deras liv, vad Jesus gör i vardagen och på helger. Tänk om man kom ut i ljuset och kunde vara en stad på ett internet-berg som ingen kan dölja. Jesus sa väl också nåt i stil med: "Den som skäms för mig inför människor skall jag skämmas för inför Fadern". Vad hade hänt om Jesus predikat allt bara anonymt, eller om han blev skraj om hela jorden skulle få veta vad han gjort?
Det kommer en förfrågan till mickelsson.net-redaktionen nästan vartannat år om att någon vill ha bort ett foto på sig så helt ensam är inte "förälder" om sin blygsamhet. Såna här förfrågningar respekteras naturligvis alltid och det är bara att höra av sig i förtroende till redaktionen.
Sen över till kläder, mm. För mig räcker det inte att någon har en kostym, jag vet att jag värdesätter ett stort hjärta högst, strax följt av god humor. Rätt kläder i rätt situation borde hellre vara ett uttryckssätt för respekt för andra än strävan att lyfta fram sig själv.
Jag tror det är vanligt att man inte kan acceptera sitt utseende i något skede av livet. När det kommer till Nya Testamentet och kläder är inte Boss och Armani som gäller. Några exempel: "Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal", "Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet", "Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd".
Jag tycker inte heller vi skall baka in en massa andra betydelser i verserna i 3 Mosebok 18 som Sarkasm uppmanar oss till, lagarna i GT är tillräckligt komplicerade för den frommaste ortodoxa jude att hålla även om man inte bakar in nya spännande meningar i dem.
Jag tror det börjar vara dags att ta bort onödiga masker och statusobjekt som vi försöka skydda vårt bräckliga inre med. Våga vara bräcklig och låt andra vara bräckliga. Synd att stänga söta bilder i ett fotoalbum. För en fotograf är det samma som för en evangelist att bli inlåst i städskrubben. Den här artikeln handlade egentligen om hur en nyfödd baby, omedveten om omgivningen, tillbringar sina första dagar med sina glada överentusiastiska föräldrar. Juni har en så fin mage så hon behöver inte skämmas ens när hon fyller 18! Jag tror också barn har lättare att acceptera sin kropp om de får uppmuntran och kärlek. Tack alla de som hört av sig till mig och tackat för bilderna! Sarkasm och förälder, tack för en intressant diskussion!
Angående kläderna så har jag ju en bikervväst med ett kors på ryggen. Nu är det ju så att jag råkar vara Ambassadör för Jesus Kristus och jag börjar från och med idag köra runt på min Harley Davidson. Jag hoppas få ta med mig västen till himmelen. Harleyn får jag nog lämna här men jag har förstått att musiken i himlen är av mycket stor betydelse och jag har även hört att det spelas på stränginstrument, pukor och cymbaler! Låter som rock and roll!
Jag anser inte att det är något fel i att sätta ut en bild på en baby som blir badad. Babysar skall bada varje dag och vi har i vår familj INTE badat våra barn ännu fram till denna dag med kläderna på. Dessutom handlade ju artikeln om en dag i Junis liv och då vore det ju skam att lämna bort badandet! Preach it Linus, preach it!
För det första, jättegulliga bilder på en jättegullig baby! Roligt att få se dem tycker jag. Jag kan så väl förstå att man som nybliven förälder vill dela glädjen med andra.
Sen tycker jag att "Sarkasm" redde ut sin ståndpunkt på ett ärligt och bra sätt, trots pseudonym, och det ska han(?) ha tack för. Jag har själv föreslagit här att anonymiteten skulle tas bort, och du Linus hade visst en gallup sen? Jag har nog samma åsikt som förr, men också tidningar tillåter anonymitet när skribenten på något sätt gör sig sårbar, och det kan nog tillämpas här också.
Sen om det här med babyfoton mm. på nätet. Nu vill jag inte kommentera Junis bilder mer än jag gjorde ovan, klart att alla föräldrar får göra sina egna val (och "ta smällen" om hon blir arg om några år! ;) Men diskussion om individens skydd och frihet är viktig och relevant nu när vi rör oss så mycket på nätet.
Jag har vänner som ofta bloggar och inkluderar egna foton, och många av dem har valt att skydda sina barns, och ofta sin egen, identitet på nätet. Foton på barnen kan tas t.ex. från sidan eller så att man på något annat sätt undviker att se vem det är. Ett alternativ är också stängda fotoalbum som man måste bli inbjuden för att få se.
Jag tror nämligen inte att det spelar någon roll numera vilken "typ" av webbsida man lägger ut foton på. Allt kan googlas, och allt är helt öppet och tillgängligt för vem som helst. Högerklicka på vilket foto som helst (nästan) och du kan spara det till din egen dator; information på ditt namn eller foto kan sitta kvar i en evighet ute på nätet, och du kan aldrig veta vem som sett eller använt dina bilder. Allt skydd är en illusion, om man inte själv ser till att skydda sin identitet! Samma sak gäller information som epostadresser eller gatuadress, telefonnummer mm. Jag blir ofta förvånad/chockad över hur frikostiga t.ex. tonåringar är med sån information. Den kan utnyttjas, och det har på senare tid kommit allt fler nyheter om verkligt sofistikerade sätt att stjäla andras identitet och utnyttja den.
Dessutom finns det verkligt sjuka människor "out there" som faktiskt vill skada och utnyttja andra. Klart att dom flesta är helt ok, men min poäng är bara att man inte behöver vara dum.
Och respektera inte bara din egen identitet utan också andras - hur kul är det att ofördelaktiga bilder på en själv sätts ut på nätet utan att man vet om det? Det har blivit en ny metod för mobbning på många högstadier.
Jag tror det finns en helt ny diskussion om etik, respekt och omsorg gömd i vårt "nya" sätt att dela med oss av våra liv.
Jag
Jag jobbar i skolvärlden,och där är det stränga regler om vad som läggs ut t.ex.på en skolas hemsida.Ska bilder av barn publiceras,krävs alltid föräldrars tillstånd,så länge barnen är under 18 år.
Jag tycker att Linus för ett lite aningslöst resonemang,de föreläsare jag lyssnat till,när det gäller vad man lägger ut på nätet, har nog skärpt min uppfattning om nödvändigheten att tänka flera gånger.
Naturligtvis piggas en nätsida som t.ex. denna upp av foton i samband med olika händelser,men jag utgår ifrån att de som är objekt på de foton som sätts ut har gett sitt medgivande. Den respekten skulle åtminstone jag vilja bli visad.
Angående bilder på nätet så kan jag bara säga att det är klokt att tänka efter före
Har någon gång hört att en för många känd gudsman sa ungefär så här vid ett tillfälle: "Vi har alla fått ett förstånd av Gud, så gå hem och använd det!"
För att inte tala om hur nätet kan utnyttjas i mobbningssituationer elever emellan.Vi har en underbar värld,men människor,såväl stora som små, även de allra "vanligaste",kan bete sig väldigt dumt mellan varven....
Hem och Skola i all välmening, men den organisationen har enligt mig aldrig lyckats göra något vettigt. Jag har minsann varit med om då Hem och Skola dragit fram och skall reda ut problematik med mobbning m.m men de kommer ingen vart. Nu talar jag om personlig erfarenhet och erfarenhet av vänner och bekanta.
Nu handlar det om ett barn som endast är några veckor gammalt (ungt) INTE om ett barn i skolåldern. Det ÄR stor skillnad. Om jag skall vara riktigt ärlig så tycker jag att Ni kör med en skitstil emot Linus som är en ödmjuk och hjärtegod person. Utan honom skulle Ni inte ha en sån här fin sida att sprida ert skitsnack på!
Linus ta bort möjligheten att kommentera anonymt, så blir det ordning och reda på torpet. Bort med fegisarna som inte vågar stå för vad de skriver.
Bara att citera så heter inte ens Petter Petter. Jag vet idag vad han heter och han kommer att bli aningen överraskad en vacker dag då vi träffas :)
Jag har inte debatterat Linus dotter,det är Linus sak att i forsättningen ta ansvar för henne och det måste han göra efter vad han tycker är rätt och riktigt. Diskussionen har ju handlat om vad som kan hända efter att olika saker lagts ut på nätet,och då måste man väl lyssna och ta till sig sakliga fakta och människors erfarenheter.
Jag visade på att Hem Skola(det finns ett Hem-Skola förbund i svenskfinland,som har lokala föreningar) kan stå till tjänst med välutbildade föreläsare i olika frågor.Förbundet hjälper också till att skola lärare och föräldrar i mobbningsförebyggande frågor,och arbetar långt för föräldrarnas intressen.Enskilda mobbningsfall skall hem-skola inte lägga sig i,det skall skolans mobbningsteam tillsammans med föräldrar försöka lösa.
Synd om Pontus har dåliga erfarenheter på den punkten.Men vi kan ju inte börja generalisera utgående från egna enstaka erfarenheter,då tappar vi sakligheten,och då är det lönlöst att försöka föra en dialog.
Efter att ha följt Förbundet Hem-Skolas verksamhet på såväl riksnivå som lokalnivå under 25-års tid har jag nog en helt annan uppfattning än Pontus när det gäller deras insatser i olika sammanhang.Nog om det sidospåret.
Sandra, som också har en blogg
osaklighet 2:att uttala sig tvärsäkert om ett förbund som man egentligen inte vet så mycket om
osaklighet 3: att kalla andras kommentarer och åsikter för skitsnack
osaklighet 4: att påstå att andra har en skitstil mot sidans upprätthållare;ingen har väl gått till personangrepp mot honom,men väljer man att ha ett sådant här forum,väljer man också att få olika sorters feedback på vad man producerar,eller hur?Att ha andra åsikter än producenten betyder ju inte att man har något emot honom som person.
Aggressiv=angripande,påstridig,bitsk, ilsken,eldfängd,oresonlig m.m enligt stora synonymordboken.I mitt tycke passar detta på sättet du Pontus uttryckte sig på ,det behöver ju INTE betyda att du ÄR detta.
Men tillbaka till det väsentliga: jag tycker att det är oerhört viktigt att vi tänker efter före,när det gäller det vi sysslar med på nätet.Det är ju ni unga föräldrar som ska fostra den kommande generationen,och ansvara för hur deras "nätliv" ska vara tryggt,och därför ska ni verkligen vara måna om att själva skaffa kunskap om såväl möjligheter som faror.So help you God!
Skall vi samla in alla eras babybilder och skicka in ti HBL kanske?! Jag garanterar att alla in anser sej vara sådana Ronny Colemans som t.ex. Pontus här att inte bilder som andra ser på en skulle påverka en själv. Speciellt i tonåren är det många som inte skulle vela stöta på babybilder eller andra "pinsamma" bilder på en då man surfar på nätet. Visst, dessa bilder är trevliga, söta och för många roliga att se på men jag är inte lika säker som Pappan här på att flickan själv ifråga vill hitta dessa bilder i 16-års åldern trots alla pussar o kramar o all annan tänkbar uppmuntran o kärlek. Ännu mindre gladare blir hon om någon kamrat råkar hitta dom först tror jag. Jag har minsann inte lidit brist på någon kärlek och får varje dag höra uppmuntrande ord om mej själv, men jag skulle nog bli bra förbannad om jag skulle stöta på dylika bilder. Eftersom jag troligtvis är närmare Juni i ålder än de flesta av som var unga på Apollos tid anser jag mej tala med en viss inblick i det här. Jaja, Juni är liten och det är långt till t.ex. skolåldern men hon växer upp. That's a fact.
Och Pontus, stor skillnad på en några veckor gammal och ett barn i skolåldern?! Skitsnack! ja, i mycket nog förstås, men det som är i fokus nu är internet och inte farbror Alfs släktalbum. Även fast denna artikel skulle tas bort finns det en chans att bilderna kan hittas på internet ännu då flickan är i skolåldern. Osannolikt, ja, men chansen finns alltid.
Linus, du ville ha konkreta exempel av Barbro på någon som blivit utsatt för det diskuterade. Varför inte tillexempel köpa ett ex av nyaste "Tietokone" publikationen?! (om du inte redan har en). Där finns en artikel om just detta. Ett exempel som nämns är en kille som gjorde ett klipp på när han själv viftar med ett leksaks-Star Wars svärd, och sedan lade ut det på Youtube. Det blev snart en av de mest editerade klippena på Youtube. Hans Kompisars och andras ändlösa parodiseringar på klippet ledde tillslut till rättegång, som fick en fällande dom. Vill man betala? En annan är fenomenet "Boxxy", en flicka som helt enkelt talar och skickar hälningar till andra på Youtube. Det blev snabt en av de mest tittade klippena på Youtube och andra sidor, vilket resulterade i en grupp som älskade henne och en annan som hatade henne. De som hatade henne fällde den populära sidan 4chan (sin egen sida!) och stal hennes youtube-account genom crackning. Detta bara för att exemplifiera. Läs mera själv.
Detta är kanske fjärran från vad som troligen kan hända med dessa foton, men det var menat som en konkretisering på begär och som en tankeställare. Dessutom kan det vara värt att följa lagen även i vårt land. Brukar det inte vara så att man frågar innan man lägger ut nånting och inte tvärtom, så att man behöver be om att en bild på en själv skall tas bort!!? Eller har jag fel?!
Sammanfattning och not.: Jag respekterar absolut alla som skriver här, och Linus i allra högsta grad!! Jag vill inte i första hand inte angripa någon personligt, jag tror på det som Pontus så ofta poängterar att det är mycket viktigt att vara som bröder och systrar i Kristus, att älska varandra, trots att vi alla är olika med olika åsikter! Jag är även mycket glad för de allra flesta artiklar på denna sida och tror att Linus berikar många av våras vardagar med dem och tycker att han är duktig, generös och professionell som bistår med det! Fast jag skrivit rakt på sak kanske, var min mening att försöka ta upp ämnet och inte personer och försöka föra fram en vinkling på det, samt att ge ökad förståelse för dem som är skeptiska till den här sortens inlägg. Jag tycker bl.a. att "Joanna N" och "förälder" har väldigt bra poänger, så klassa dom inte direkt som glädjedödare och förstörare, utan läs det de skrivit med eftertanke. De är bara personer med insikt som jag inte tror vill skada eller något ont. Jag önskar faktiskt inte heller vara en glädjeförstörare, bara om möjligt en belysare och åsikts-framförare. Vad är väl finare eller härligare än att få en egen dotter eller son!! Guds största gåvor! Låt oss alla visa både barn och förälder respekt! Guds välsignelse till er, Linus och Christa, och till er alla andra. Frid.
PWN har rätt i att endel i tonåren går in i en pinsamhetsfas. I den kan precis allt vara pinsamt. Föräldrarna, hemmet, finnarna, tron, man själv, ens drömmar och varför inte också faktumet att man varit barn!
Fenomenet har däremot inget med internet att göra, annat än att man tycker man är pinsam också där. Här kan säkert nån annan berätta om de bekomliggande psykologiska fenomenen bättre, men jag misstänker att det har att göra med att man grundar sitt egenvärde på t ex vad man tror kompisarna tror om en. Jag har märkt att t ex präst- och pastorsbarn ofta är starka personer. Kanske barnen i något skede har varit fundersamma vad andra skall tycka om pappans jobb, men i slutändan verkar barnen ändå bli personer med ett gott självförtroende. Det skulle vara lite tråkigt om ingen skulle vilja vara förkunnare bara för att barnen eventuellt skulle kunna bli mobbade i skolan.
Det jag försöker säga är att internet inte är något magiskt fenomen där man plötsligt blir väldigt eftertraktad. Om det finns bilder på en miljard människor på nätet så får man jobba ganska länge med att göra skojbilder på dem alla.
Det hör till människans natur att vara rädd för det man inte känner till. Det är lätt att höra en föreläsare och bli skrämd. Så det det varit också med tåget, radion, mikron, tv:n mm.
Jag har hört flera historier om att det finns människor som blivit mobbade i skolor! I själva verket är det tuffare att bli mobbad i skolan än att läsa jobbiga kommentarer på en nyhetssida. Men väldigt många släpper ändå iväg sina barn till skolan ...
osaklighet 1:att sätta lättvindiga etiketter på andra( "knasiga typer")
Knasig är enligt mitt tycke inget att skämmas för. Man kan säga knasig i en positiv mening också. Jag är själv knasig!
osaklighet 2:att uttala sig tvärsäkert om ett förbund som man egentligen inte vet så mycket om
Nu är det ju så att jag inte talat om något förbund, utan om en hop personer utan identitet som ofta skriver på mickelsson. net bara för att skapa debatt och för att dra ner humöret för andra. Precis som Andreas skriver "en typisk mickelsson.net debatt. Sällan hittar man likadana debatter på icke Kristna forum!
osaklighet 3: att kalla andras kommentarer och åsikter för skitsnack
Min åsikt är att det är "skitsnack". Många som skriver här skriver som sagt bara för att provocera andra och för att bråka. Det är ett faktum. Kan bero på egna problem, stolthet, avundsjuka, hat m.m
osaklighet 4: att påstå att andra har en skitstil mot sidans upprätthållare
Detta är min åsikt och jag känner Linus. Jag vet inte om någon av de som kommenterat i negativ anda här känner honom. I sådana fall så är något mycket på tok.
Sedan tycker jag INTE att du skall ta någonting personligt. Du skriver ju själv under en identitet som ingen egentligen känner igen. Kollar man i telefonkatalogen eller i vilket register som helst finns det garanterat flera än en Barbro med efternamnet som börjar på P. Det skulle ha varit annat om Ni kunde skriva under med Era fullständiga och riktiga namn. Så länge som Ni inte gör detta så skall Ni inte komma och klaga. Vad som gör mig ledsen är att det alltid skall kommenteras i negativ mening oavsett vad som skrivs på denna sida. Inte bara denna utan så gott som på alla Kristna forum. Vad är det egentligen för fel på Kristendomen i vårt land? Vi skall ju älska vår nästa som vi älskar oss själva, men då man läser och ser hur Kristna i vårt land beter sig emot varandra så är det fruktansvärt. Detta betyder ju att folk INTE älskar sig själva och i många av fallen så hatar de då sig själva. Kanske det är därför självmordsstatistiken i vårt land är så hög???
Skulle "Sarkasm" på riktigt ha varit oroligt för Linus Mickelssons agerande med att sätta ut en fin bild på sin lilla dotter som inte ens heter det som hon kallas här skulle han/hon ha kunnat kontakta honom privat per e-mail eller telefon. Alla uppgifter finns på denna sida. Ifall detta lilla barn får problem med att hennes pappa har satt ut en bildserie som beskriver en dag i hennes liv i ett senare skede så LOVAR jag att köra Mannerheimgatan i Helsingfors upp och ner tio varv naken på min Harley Davidson! Ni vet var Ni kan nå mig. Mitt namn är riktigt och jag döljer inte min identitet eller mina uttalanden bakom namn som inte känns igen men mig själv.
Frid! Väntar någon sig en ursäkt, vill jag gärna veta vem jag skall be om förlåtelse av. Det är svårt att be om förlåtelse om man inte vet vem man skall be om förlåtelse. Jag ber i alla fall Gud förlåta mig om HAN anser att jag har agerat osakligt i detta ärende;
Himmelske Fader! Förlåt mig ifall jag agerat osakligt och sagt någonting fel i detta fall. I Jesu namn! Amen!
Det är ju heller inte första gången DU eller någon med namnet Barbro P lägger näsan i blöt och dömer och anklagar andra. Senast anklagade du mig för att allvarligt ha anklagat hela Kristi Kropp! Go Figure!
För att ännu förtydliga mitt eget inlägg, så såg jag chansen till en bra debatt om hur vi beter oss på internet. Som S säger är det ofta svårt att veta vad som är rätt; därför är det bra att lufta sina åsikter och diskutera. Alla debatter på mickelsson.net hamnar ju under någon artikel, om den sedan har med saken att göra eller inte. Ingen bristande respekt mot vare sig Linus, Juni eller nån annan som känner sig träffad, alltså!
Det har kommit fram flera bra exempel på behov att skydda sig på nätet, och det som är beskrivande är hur "slumpmässigt" saker och ting har gått fel. Jag ska dra mina två strån till stacken också.
1) Läste nyligen att det blir allt vanligare i USA att arbetsgivare googlar såna de tänker på att anställa. Kan jag stå för allt jag gjort på nätet? Har jag lämnat ut personliga saker som jag inte vill att t.ex. blivande kolleger ska veta om? Är jag sant representerad på nätet?
2) Det finns många kristna som sprider evangelium i så kallade stängda länder. Jag har vänner som aldrig kommer att kunna skaffa sig myspace- eller facebookkonton, eftersom risken att bli avslöjad av en kristendomsfientlig regim är stora. Det kan i värsta fall betyda deportation och rasering av ett helt livsverk i Guds tjänst. Jag har själv jobbat en tid i ett sådant land (med censur) och lärt mig använda omskrivningar för kristna termer t.o.m. i email. En annan vän till mig kommer själv från ett land där kristna förföljs (en före detta sovjetrepublik), och skyddar sin identitet på nätet på olika sätt eftersom hennes familj står under polisuppsikt.
Vem vet om nånting av detta kan bli aktuellt för någon av oss i framtiden?
Jag är inte emot hemsidor och bloggar med ett positivt, kristet innehåll. Vi är helt klart kallade att vara modiga, på nätet och andra ställen. Men både listiga och oskyldiga, som Jesus säger. :)
Så du anser att det är JAG som har fört bort denna debatt från saklighetens verklighet? Tack!
Som man ropar i skogen får man ofta svar, men ofta ropar jag INTE utan orsak. Jesus ropade också i skogen och han blev korsfäst!
Jag har aldrig uppfattat mickelsson.net som en debatt sida. Utan mera som en Kristen nyhets sajt. Goda nyheter sedan 2002 ;)
Jag tycker att möjligheten att debattera här på mickelsson är en av sajtens starkaste sidor. Alltså deltar jag gärna när möjlighet ges.
Det är viktigt vad vi skriver och säger till varann, ja. Djupast handlar det om gudsfruktan. Kan jag inför Herren stå för det jag säjer, här och all annanstans? Det är ledsamt och tråkigt att läsa stridslystna kommentarer och onödiga påhopp. Jag tror inte att du heller vill skaffa dig ovänner i onödan.
Profeterna ropade i skogen och var inte populära, men de gick alltid Guds ärenden. Om du också vet med dig själv att du gör det med kommentarer som dem nedan, så har jag inget att tillägga. Men alla strider är inte rättfärdiga, bara för att vi är det. Om du läser strängen med kommentarer nedan så kan du nog förstå att människor kan känna sig defensiva över saker du sagt till dem, och svarat defensivt också.
Alla är vi ansvariga bara för våra egna ord. Och ingen är perfekt. Men vi är också kallade att tillrättavisa varandra om vi ser anledning till det - i kärlek. Jag bryr mig om dig Pontus, du är min bror, och jag önskar allt gott för dig. Jag hoppas att du kan få frid med andra kristna som inte tänker som du, och som själva inte är perfekta heller. Du kan ta mina ord eller låta bli, det är förstås upp till dig. Men jag vet att det finns mera kärlek i dig än vad som kommer fram här.
Det här blev nu till Pontus, ursäkta andra. :)
Självklart tar jag åt mig det du skriver till mig och det värmer mig om hjärtat att höra att det verkligen finns Kristna som BRYR SIG OM ANDRA KRISTNA! Det gör jag också. Jag tror även att du förstår varför jag blir ledsen av debatter som denna.
Kanske jag har sett mer än många som har levt ett Kristet liv längre en mig. Jag menar, av världen.
Inte vill jag skaffa mig ovänner men jag vill gärna tillrättavisa de som jag anser att är fel ute. Många får en bild av Kristendomen utifrån vad vi skriver och hur vi lever emot varandra. Det var den bilden jag hade då jag hatade allt som hade med Gud att göra. Jag blev skrämd och arg.
Nu känner jag Jesus och HAN har förvandlat mitt liv. Det är en annan sak. Jag anser dock och jag har av den äldre generationen fått profetiska budskap och tacksägelser för att jag är den jag är. Jag sitter inte på några höga hästar men jag har en gåva och det är att röra om i grytorna. För att få tag och reda ut det som finns på bottnen i grytan är man tyvärr tvungen att röra om.
Ofta händer det att jag ber innan jag kommenterar och jag känner att detta kommer inte att göra alla lyckliga. Då anser jag att det är av Gud. Han använder oss människor för att tala till varandra. Ofta händer det också att jag hinner skriva i mitt kött och i min frustration och då har jag inte hunnit be. Då är det inte av Gud utan av min sten till hjärta. Min dagliga bön är att Gud skall förvandla mitt hjärta så att jag skall bli snäll, men det tycks inte endast handla om att vara "snäll". Jesus var INTE snäll precis.
Jag tar till mig allt som skrivs till mig och en av mina dåliga sidor ÄR att jag reagerar och kommenterar innan jag har funderat över saken två gånger. Men jag ÄR medveten om detta och jag ber att Gud skall hjälpa mig.
God Bless!
Jag hoppas verkligen också att Jesus ska fortsätta jobba med mig och mina svagheter.
Men den goda nyheten för oss båda är ju att Herren har lovat slutföra det goda verk Han har påbörjat - amen till det! :)
Peace och kram,
Joanna
Pontus, om du skulle läsa igenom andras kommentarer två eller tre gånger med eftertanke innan du svarade skulle du kanske inse att INGEN har skrivit något "skitsnack" vare sig om denna artikel om Juni eller något annat. Detta är en principdiskussion, inte en diskussion om linus får publicera bilder på sin dotter eller inte.
Jag har nämligen redan tidigare skrivit att jag faktiskt tar bort bilder om det så önskats (och det kommer faktiskt önskemål nästan vartannat år!), och jag tar gärna bort förälder med barn också om denna så vill. Skicka länkarna så är det biff! Det går också bra att signalera med handen i fotograferingsögonblicket. Är det många människor på bilden kan jag göra grafisk mosaik (inte fysisk) av ansiktet på den hemliga personen i nödfall.
Jag respekterar förälder och önskar denna ett lyckligt och försiktigt liv ;)
Du skrev så här: "Pontus, om du skulle läsa igenom andras kommentarer två eller tre gånger med eftertanke innan du svarade skulle du kanske inse att INGEN har skrivit något "skitsnack" vare sig om denna artikel om Juni eller något annat. Detta är en principdiskussion, inte en diskussion om linus får publicera bilder på sin dotter eller inte."
Jag tycker inte att du skall komma och säga detta till mig efter att jag redan har erkänt att det är min svaga sida att skriva innan jag funderat om det är värt att skriva. Nu har jag dock funderat på detta några timmar och läst din kommentar många gånger. Jag har även läst det jag skrev i min kommentar till Joanna N där jag talade precis i detta. Det var helt ONÖDIGT av dig att upplysa mig om detta. Det är sådant här klagande jag blir urled på.
Måste erkänna att jag inte orkat läsa allt.
Heja Juni! Plaska ner dom!
Funderar var gränsen går för att lägga ut nakna bilder av människor vi känner på nätet.
Fundersam undrar var gränsen går för att lägga ut nakna bilder av människor vi känner på nätet. Frågan är aningen knepig i och med att begreppet "nakna bilder" för mig är obekant, men däremot nog "nakna människor vi känner". Personligen tycker jag att inget äldre än 47 år borde komma ut på nätet!
Som sagt, ja gillar dig PJB. Du e cool och du har en verklig kallelse från Gud att sprida hans ljus, fortsätt med det =)..
Förresten gäller mitt råd er alla andra också. Jag upplever starkt att vi i dessa hårda tider nu verkligen skall gå in i stillhet och förbön.
Några enkla tankar från en enkel broder en tidig lördag morgon =)
KÄRLEK, KÄRLEK, KÄRLEK och KÄRLEK! Vi kan aldrig få/ge för mycket kärlek. Som jag sade till en icke frälst man igår; - Tänk på hur mycket du älskar dina barn. Tänk att Gud älskar DIG ännu mera. Han älskar DIG så mycket att du aldrig kommer att förstå hur mycket HAN älskar DIG.
Självklart skall vi visa varandra kärlek i massor. Du har så rätt i det du skriver att vi skall stilla oss och bara vara tillsammans med Gud. Det är då vi är tillsammans med Honom som vi LÄR oss att älska varandra och jag tror inte att vi någonsin kommer att kunna älska varandra för mycket. Jag har faktiskt kommit underfund med att jag verkligen måste stanna upp nu och då för att bara vara tillsammans med Gud.
Jag har märkt att jag under mina utlandsresor får tillbringa mycket tid tillsammans med Herren och på ett helt annat sätt. Det kan vara dagar som jag inte gör annat än tillbringar tid med Honom även om jag är i tjänst. Även här hemma har jag infört ett system då jag inte tar emot några uppdrag under vissa perioder, för att bara vara hemma med familjen och med Jesus. Jag har även märkt att då jag tillbringar mera tid med min kära familj så tillbringar jag samtidigt tid med Jesus. Som sagt vet jag att jag allt för fort ofta reagerar och öppnar min mun för att kommentera. Dock anser jag också att någon bör kommentera för ifall vi inte kan se varandras åsikter kan vi heller inte lära känna varandra eller heller inte se saker från ett annat perspektiv än vårt egna perspektiv.
Som jag tidigare skrev så är det de mycket onödiga kommentarerna och smutskastning som får mig att reagera. Skall jag vara riktigt ärlig har jag inte under min långa tid som alkoholist deltagit i så många dispyter som jag har gjort under min korta tid som Kristen. Även detta borde berätta om att det är någon med oss Kristna som borde förändras. Vi borde nämligen visa varandra mera respekt och kärlek.
Tack Mattson för dina fina ord. Det är endast och enbart tack vare Guds underbara nåd som jag finns kvar och det är Jesus i mig som får fram de goda sidorna. Mitt kött är inte mycket att hänga i julgranen. God Bless!
Att hålla en diskussion saklig och förröka hålla sig lite inom ramarna för ämnet är ändå något som man kunde sträva till samt lite kortare inlägg, så att man orkar läsa dom. Angående Hem och skola som inte alls är aktuellt för Juni så kan jag nog säga att" hemma på vår gata" så tar nog hem och skola tag i både ett och annat om det behövs. Så det är ganska lågt att kalla en sådan organisation i negativa ordalag
En kort kommentar: Jag har väl också rätt att framhäva MIN åsikt utan att detta skall vara "lågt". Jag kanske har mina orsaker? Vad vet du?
Angående anonymitet så tycker jag det är sak samma om man uppger namn eller ej. Är det nu verkligen så att det är viktigast att få tag på personen som skriver det han skriver eller kan man inte bara diskutera det som skrivs utan att desto mera fundera kring vad det är för person som ligger bakom detta. ??? Känns lite som att man måste på allt sätt och vis få veta vem som skrivit vad. Vad har nu det för betydelse???
Du får gärna berätta för mig om där Hem och Skola har gjort någonting som är värt att ge dem berömmelse för. Jag har tyvärr inga sådana erfarenheter. Mina erfarenheter är negativa och dessa åsikter har jag därmed rätt att ha. Som du själv skriver "vad vet jag" säger jag, i alla fall har jag inte hört något positivt om denna organisation. Mycket lågt av dig att anklaga mig på det där viset!
Låter bra. Men som sagt har jag inte sett något av det goda i Hem och Skolas verksamhet. Jag har varit med där mobbningens andar dragit fram men ingenting blev gjort. Jag skulle kunna sammanfatta min erfarenhet med ordet nonchalans.
Dock säger jag inte att jag har något emot denna organisation. Jag har hört att de har gjort goda saker och detta vill jag tro. Men hur kan man tro innan man själv har upplevt saken. Min mor var med i Hem och Skola för många år sedan så jag har även haft denna insikt i deras verksamhet. Som sagt dömer jag inte men jag har som Ni säger rätt till min åsikt.
Angående anonymiteten så har jag en helt annan uppfattning. Går man fram och anklagar andra eller in på personligheter borde man nog ha karaktär att skriva ut sitt fullständiga namn. I alla fall så står jag för det jag skriver. Om jag förhastar mig brukar jag be om förlåtelse, det händer. Men att kalla sig som "sarkasm", "förälder", "x", "Kalle Anka", "fundersam", "anonym och seriös" m.m är rena rama barnsligheterna.
Tacka vet jag människor som Håkan Salo och Tanja Östman som skriver ut sina fullständiga namn. Man kan inte ta fel och då man läser en kommentar med ett fullständigt namn så ger det mycket mer förtroende. I alla fall är detta min åsikt.
Annars Freppi så tycker jag att det var lågt av dig att skriva att det var lågt av mig att skriva att jag tyckte det var lågt av dig att skriva att det var lågt av mig att skriva vad jag skrev. Äkta mickelsson.net anda!
I mitt högstadium i Grankulla fanns en kille i en klass över som hotade mig varje gång han såg mig, ex "jag skall göra dig till en blodsdroppe, din mamma kommer inte att känna igen dig mera". Verkligen obehagligt. Men en gång råkade läraren Dan Vainio (han jobbar på Prakticum nu) gå förbi och då fick den där killen och hans gäng en riktig läxa. Dan Vaino hackade inte ner dem eller något sådant, men han tillrättavisade dem. Han har en verklig auktoritet (han var skolans populäraste lärare i skoltidningens omröstning) så de lyssnade skamset när han talade. Vilken fröjd att inte behöva höra på hot efter det!
Om någon från Hem och Skola läser det här rekommenderar jag att de kontaktar denne Dan Vainio och ber honom hålla föreläsningar åt dem som handlar om hur de kan hantera mobbning (eller om ekonomi och historia också för den delen ;) ), han är verkligen en Ahtisaari i praktiken.
Angående mobbning: Hem & Skola kan inte utrota mobbnig lika effektivt som en god uppfostran eller, som i Linus' exempel, en respekterad lärare.
Tycker du inte att det var lågt av Freppi att skriva att det var lågt av mig att skriva att jag tyckte det var lågt av honom att skriva att det var lågt av mig att skriva vad jag skrev :?)
Nå inte vet jagnu om hem och skola har så otroligt stora befogenheter i olika mobbningsfall som tex lärarna har. Men Hem och skola har ju ändå en viktig uppgift. Tror inte tex Steffi skulle vara ordförande för hem och skola i Sundom lärenter om han inte tyckte det var en viktig uppgift.
Du tycker det är lågt osv osv... det där var humor från min sida. Förlåt, jag trodde att även du skulle hava lite humor!
Jag har aldrig påstått att Hem och Skola INTE skulle ha en viktig uppgift utan enbart vädrat mina personliga åsikter. Det gläder mig att Steffi är med, han har säkert en uppgift och jag tror på Gud. Det är säkert en mening med att en Guds man har en sådan position i denna organisation.
Detta är mitt vittnesbörd. Jag upplever ibland en frestelse att skriva någonting smaskigt och gömma mig bakom en pseudonym, särskilt i forum där luften är tjock av gyttja och INGEN använder eget namn.
Tack vare principen att sätta namnet under vad jag skrivit kan jag stå emot den frestelsen. Jag är övertygad om att det ökar sakligheten, åtminstone från min sida. Självrespekt är viktigare än den kortsiktiga tillfredsställelsen att ha fått slänga en anonym paj i ansiktet på någon.
Debatteknik är inte lätt. Man försöker skilja på sak och person, det tror jag nog att alla vill göra här på Mickelsson också, men så råkar man skriva någonting som ändå gör så ont hos den man debatterar med. När jag studerade i Åbo i tiden och vi studenter skulle framlägga våra "vetenskapliga" uppsatser för allmän kritik (det var liksom själva idén) sade en av mina lärare: "kom ihåg att det är pappret som kritiseras, inte er person."
Idealet för mig är att åsikterna får brytas mot varann i debatten, men efteråt skall man kunna gå på kaffe tillsammans och diskutera motorcyklar eller potatisodling eller vad man nu råkar ha för gemensamma intressen. Eller be tillsammans. Omgivningens vittnesbörd om de första kristna var inte "se hur de alla har samma åsikt", utan "se hur de älskar varandra".
Internet som debattforum skiljer sig inte från papperstidningar på annat sätt än genom sin snabbhet. Samma etiska regler borde gälla.
Jag tycker alltså att vill man framföra en åsikt, så skall man också kunna stå för den med sitt namn. Undantaget kan vara om man vill berätta någonting väldigt personligt, utan att gå åt någon annan.
Det kan ju förståss hända att denna min åsikt har att göra med ålder.
Jag tillhör samma generation som Pontus och jag antar att de flesta som skriver här är yngre.
"Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag... Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag" (Rom 7:15, 19)
Jag har väl inte sagt något annat :?)
"Det kommer en förfrågan till mickelsson.net-redaktionen nästan vartannat år om att någon vill ha bort ett foto på sig...Såna här förfrågningar respekteras naturligvis alltid och det är bara att höra av sig i förtroende till redaktionen."
Jag har inte kommenterat på mickelsson.net eller besökt sidan (med något enstaka undantag som detta=) på drygt två år. Orsaken är att jag för drygt två år sedan "i förtroende hörde av mig till redaktionen" och bad om att en bild av mig skulle tas bort eftersom denna använts i ett annat sammanhang på internet där jag inte ville att den skulle finnas. Svaret jag fick talar dock emot ovanstående citat: Det är inte möjligt, eftersom mickelsson.net inte bedriver censur! Hmm...=S
Här är den omtalade artikeln:
http://mickelsson.net/era/index.php?sq=&lang=&p_userid=&nmp=Nyheter&show=4539&p=Nyheter
Helt konsekvent med att inte radera artiklar är Mickelsson.net dessvärre inte. Som Elna säkart också känner till hade jag tidigare cencurerat en artikel åt henne (tror det är första eller andra i historien). Det hände då Mickelsson.net gått ut med en artikel om Christopher och Elna hade setts ätande kebab tillsammans i samband med en Noise-konsert i Borgå innan de formellt blev tillsammans. Artikeln var skriven i klassisk Mickelsson.net anda med värme och välmening men kärlek skall man inte störa innan den själv så vill, därför rykte artikeln helt rätt strax efter publikationen.
För att inte oinvigda skall få en felaktig uppfattning om Elna så är hon verkligen inte någon knepig person, hon finns omnämd i 61 artiklar och att hon klagar hör till undantag. Det här faktumet borde jag nog beaktat när hon önskade cencur. Men än är det inte för sent!
Vad tycker Elna nu tre år senare, skall vi slänga artikeln? Vad tycker ni andra, är det bra att artiklar förstörs? Borde vi ordna en ny omröstning om det.
Att *föremålet* för en artikel har åsikter tycker jag är helt förståeligt, och deras åsikter ska respekteras. Jag tycker definitivt inte att man ens måste ge en anledning i såna fall!
Visst - mingelbilder är väl okej, men bilder tagna under gudstjänster, lovsång och förbön tycker jag hör till såna där fotoobjekten bör vara medvetna om fotograferingen och publiceringen. Och fler än en gång har jag hört människor som känner sig hämmade av att det under konferenser och dylikt alltid är någon som tar foton, också under gudstjänsterna. Kanske inte alltid till den här sidan, och Linus kanske har god smak vad gäller publicering, men bara närvaron av en "fotograf" under exempelvis förbön kan kännas obekväm.
Jag publicerar bilder på mig själv och mina barn på internet, men då är det jag själv som bestämmer och jag vet vilka foton som publiceras.
Angående bilderna på Juni är jag glad att föräldrarna vill dela med sig av de underbart vackra fotografierna på den söta bebisen!
Har skribenter på Mickelsson.net möjlighet att ta bort sina egna artiklar? I så fall är det väl till den specifika författaren man skall vända sig till, dock.
Pontus... jag skrattar med dig... det är lågt...jag har inte gjort annat än suttit och fnissat för mig själv när vi diskuterade låghet. jag skriver mina inlägg både med tanke på god debatt samt att jag försöker ha lite egen humor med, men klart ibland kanske någon tror att man bara driver med hela mickelsson.net...men så är det alltid.
Linus du har aldrig bett mig om lov att publicera bilder på mig....fy skäms...
Livet ska inte tas så allvarligt. Vad spelar det för roll i det långa loppet. Ingen alls. Tänk positivt och hacka inte ner på varandra så blir det mycket roligare.
Jag känner dock till att artikeln publicerades med parets medgivande. Jag hoppas att det här redde ut situationen för Kalle Anka. I övriga frågor hänvisar jag till min föregående kommentar, den var väldigt uttömmande.
Ojdå! Av ditt namn att bedöma kom du som en chock för din mamma och pappa då du fick namnet ojdå!
Pontus och andra: ni förstår säkert att det kan kännas jobbigt att kommentara under eget namn i ett ankdamm som denna där alla känner alla och man genast blir stämplad som "en som klagar" eller nåt annat om man inte råkar hålla med den stora massan. Däremot har jag skrivit mina ärliga åsikter och de vågar jag stå för. Jag har inte kritiserat någon person, endast olika personers uttalanden och detta i all välmening.
Sedan åkte jag till Lakeland och blev väldigt välsignad där. Då reste sig nackhåret på klagarna och då skulle det börja klagas och klandras. Domarna kom flygande till höger och vänster!
Då vi hade en fin vecka på Frank Mangs Center i Närpes börjades det igen. Då gick vi till personangrepp.
Då jag skrev om det nya bandet Hole E. Rollerz blev jag helt enkelt anklagad för att vara satanist och demonisk.
Nu delade Linus med sig av sin stora lycka då han har blivit pappa. Jag vet hur det känns att vara pappa. Man är stolt och det skall man också få vara! Är man inte det, så är det något som är fel! Nu började någon IDIOT skriva om bilden och nu är vi här.
Tycker Ni att det är så här det skall vara på ett Kristet forum? Tycker Ni att det här är ett bra sätt att representera kristendomen i vårt land på? Tycker Ni att Ni själva får ut någonting av att klaga? Är det som en orgasm eller liknande? Jag har lärt mig att om man klagar börjar man bara må dåligt och nu förstår jag varför vårt land är som det är: alla bara klagar och skäller på de som inte klagar utan gläds med det som Herren gör och saker och ting som sker i livet.
Linus! Jag tycker du skall radera alla kommentarer under denna fina artikel! Du är mycket mer värd än att ta emot denna skit. Stäng hela mickelsson.net och låt klagarna klaga någon annan stans. Hur mycket av de goda nyheterna har vi inte redan fått gratis??? Vasabladet betalar man för!
Jag tänkte skriva att jag tror att också de som "klagar" gör det med goda avsikter, (jag vet ju att du har hänfört också mig till "klagarkategorin" ibland), men det faller ganska platt om någon faktiskt börjar anklaga en kristen broder för att vara satanist.
Sådant har man rätt att bli upprörd över. (Jag har inte läst den grejen.) Djävulen och Den Helige Ande kan inte bo i samma kropp.
I huvudsak vill jag ändå tro att vi som skriver här vill gott åt vår motpart, fast vi ibland blir upprörda och skriver mindre genomtänkta saker. Både "klagarna" och de som klagar på "klagarna". Dessutom byter man ju "kategori" också emellanåt. Det behandlas stora frågor i diskussionerna på detta forum och även om tron inte skall bygga på känslor (jag är lutheran, ja), så involverar den stora känslor. Vi måste ändå ge varandra rätten att vara av olika åsikt.
Angående diskussionen om pseudonym eller eget namn, så måste jag konstatera att jag hade fel på en punkt i mitt förra inlägg. Läste litet på KP-bloggen igår och konstaterade att eget namn under inlägget sannerligen inte är någon garanti för saklighet. Det språkbruk som används där får "klagandet" här på Mickelsson att framstå som en söndagskoltants milda förmaning!
Till sist måste jag påminna dig, Pontus om vad vår Herre sade om att kalla någon för IDIOT. Läs Matt. 5:21-22. I sak håller jag med om att det blev en märklig diskussion pga en bild. Därtill är vi alla medskyldiga. Det blir ingen diskussion om ingen svarar.
Säger jag "Din dåre" till någon som jag inte vet vem det är kan jag knappast dömas till det brinnande Gehenna! Jag kan inte heller försona mig med någon vars identitet jag inte känner till. Men jag kan be om förlåtelse inför Gud för mina snedsteg och det försöker jag göra dagligen. Frid!
Naturligtvis tror jag inte att du är på väg till gehenna! Bibleordet var en påminnelse, som också träffar mig själv.
För övrigt kunde denna diskussion med fördel föras över till Pontus nya inledning i ämnet. Som "bildkommentar" är den ju något udda
Det finns tre typer av personligheter/konton som är möjliga.
1. Anonymt som nu. Man kan skriva in vilket namn som helst, dvs nästa kommentar kanske också är av "Janne" och säger att "jag ångrar allt jag just sade". Det enda sättet att säkra sig om att någon verkligen har skrivit under sitt namn är att fråga den, eller att känna igen stilen.
2. Registrerade användarnamn. Man kan fortfarande hålla sig anonym, men ingen annan kan skriva med ens användarnamn. Det går att se vad annat den användaren har skrivit.
3. Registrerade riktiga namn. Då är det helt tydligt vem som skriver vad.
Jag tycker att det vettigaste är en blandning av alla dessa, så att anonymitet är möjligt, men det är trovärdigt att framträda med sitt namn.
kanske även någon slags moderations-system skulle vara möjligt där man kan ge poäng åt olika kommentarer (typ slashdot) :)
hadebra!
Jag var orolig en stund så jag fastade ända tills jag läste ditt svar. Nu kan jag vara lugn igen :) Vi skall ständigt läsa ur skriften och samtidigt rannsaka oss själva.
Janne!
Jag är emot anonymitet då det gäller personliga påhopp!
Skall försöka svara snabbare nästa gång jag orsakar dig oro, så du inte dukar under i din hunger. :-)
Anonyma påhopp är en pil i mörkret, en dolk i ryggen. Sådant anstår inte kristna.
Angående etik: I egenskap av kristen tänker jag respektera de kristna traditionerna. I egenskap av lutheran är jag intresserad av att följa de riktlinjer som lutherska kyrkan ger i etiska frågor. I egenskap av finsk medborgare tänker jag följa Finlands lag och FN: s stadga om de mänskliga rättigheterna. I egenskap av människa måste jag också följa mitt samvete, vara ärlig mot mig själv och andra även om alla inte alltid gillar vad jag har att säga.
De mänskliga rättigheterna ger mig yttrandefrihet och denna yttrandefrihet bör brukas i enlighet med Finlands lag och alla tidigare nämnda auktoriteter så långt det är möjligt. Det finns ändå INGEN lag, regel, stadga, vare sig gudomlig eller världslig, som säger att jag eller någon annan måste vara alla till lags. Det är praktiskt omöjligt att alltid göra alla nöjda. Det beror på att folk har olika personligheter, målsättningar, livsåskådningar och intressen. Alla försök att göra alla människor lyckliga är fåfänga (det betyder emellertid inte att man inte ska göra vad man kan för att leva ett etiskt gott liv.) Debatten som fenomen är en oundviklig konsekvens av att folk har yttrandefrihet och har olika personligheter, jag ser inget fel med det.
Angående min erfarenhet av mickelsson.net debatterna: Jag måste säga att jag inte har åstadkommit något att vara stolt över. Jag är också ganska säker på att många av er förr eller senare kommer att inse att dessa små gräl är ganska barnsliga. En riktig debattör tål att ifrågasättas, kan ge svar på tal, upprepar inte samma argument om och om igen, håller huvudet kallt, uppger sina källor, undviker personliga påhopp, kan förklara sina åsikter etc. etc.
Det finns etiska riktlinjer för debattörer, det skulle löna sig att leta rätt på några sådana. Jag har i tidigare skeden struntat i dessa riktlinjer när jag diskuterat här. Huvudsakligen därför att jag trodde att jag riktade mig till en liten publik som inte tog mig på blodigt allvar. Det visade sig senare att det är betydligt fler människor som läser dessa kommentarer än jag trott och att de tar mig på betydligt större allvar än jag själv gör. Av hänsyn tänker jag inte nämna några namn eller specifika händelser.
Angående anonymitet: Jag anser jag att det borde vara tillåtet att vara anonym. Jag stöder Jannes förslag nummer två. Man borde kunna registrera sig, men hålla sitt riktiga namn för sig själv om det är nödvändigt. Orsaken bakom det är att ankdammen är mycket liten och den består inte av en samling fläckfria helgon. Att anförtro något alls åt en större skara människor innebär alltid en risk, vissa av dem skvallrar, baktalar, förtalar, sprider rykten, spekulerar i andra människors liv och beter sig syndigt i största allmänhet. Om man en gång gör bort sig på ett stort forum är det inte sagt att man någonsin blir av med sitt dåliga rykte. Därför måste anonymitet vara ett alternativ.
Registreringen gör det också möjligt att utesluta folk som bryter mot debattens regler och börjar förolämpa folk osv. Det förutsätter förstås att det finns klara och tydliga regler om vad som får sägas och vad som inte får sägas. Man kan inte bara utgå ifrån att alla kristna har precis samma uppfattning om vad ”kristen kärlek” innebär. Det finns dessutom många icke-kristna som kommer hit då och då, de har givetvis inte samma uppfattning om etik som kristna har. Det måste finnas klara spelregler som passar för alla oberoende av samfund.
Det var nu bara några tankar som jag ville framföra. Till skillnad från tidigare har jag skrivit enligt konstens alla regler och inte sagt något som mig veterligen är osant, stötande eller hädiskt. Om någon känner sig förolämpad av något jag sagt finns det inget annat jag kan göra åt den saken än hoppas att de tar sitt förnuft tillfånga.
Angående mina tidigare kommentarer måste jag bekänna att mycket jag sagt har varit barnsligt och ovärdigt. Ibland har jag varit på dåligt humör i skrivande stund och andra gånger har jag förhastat mig eller överreagerat. Många gånger har jag missförstått vad andra velat säga och ofta har jag själv känt mig missförstådd. Det är nu i det förflutna, ni kan betrakta det här som mitt sista inlägg. Jag har ingen lust att fortsätta helt enkelt därför att diskussionerna inte tjänar något meningsfullt syfte för min egen eller andras del. Nuförtiden vill jag inte att halva Svenskfinland ska hålla reda på vad jag tänker och tycker. Jag har, som tidigare konstaterat, inga garantier för att de gör något förnuftigt med den kunskapen.
Dessutom vill jag tillägga att Karthago måste förstöras; Ceterum autem censeo, Carthaginem esse delendam ;)
Tack och adjö
Post scriptum: Linus, du kan väl vara snäll och ta bort bilden av Elna om du inte redan har gjort det.
Jag slutade ju min tidigare kommentar med "Vad tycker Elna nu tre år senare, skall vi slänga artikeln?" för att jag ville veta om hon ännu tycker det är aktuellt. Om hon gör det skall jag personligen censurera artikeln. Däremot tar jag såklart inte bort den för att någon annan säger, undantagsvis Christopher själv x)
Hur många av ER sku villa att bilder från ert privata fotoalbum, tex bröllopsfoto sku finnas på WIKIPEDIA??? int jag...
"För att inte oinvigda skall få en felaktig uppfattning om Elna så är hon verkligen inte någon knepig person, hon finns omnämd i 61 artiklar och att hon klagar hör till undantag. Det här faktumet borde jag nog beaktat när hon önskade cencur. Men än är det inte för sent!
Vad tycker Elna nu tre år senare, skall vi slänga artikeln?"
Dessvärre ööö, du och jag har nog ingen risk att hamna på Wikipedia. :\ Måste man nog vara ganska pop (som i kändis) innan man hamnar där. Andra skulle känna sig hedrade att så många bryr sig, men som sagt, om man fått tillräckligt så har man. Artikeln finns ju sen inte på Wikipedia, utan bara en ynka länk.
tex om Linus skulle säga att jag är stor fet och ful så skulle jag säga tak det samma grismamma och le åt saken, men om tex Kalle Anka, som jag inte vet vem är, skulle säga det åt mig så skulle jag säkert reagera negativt på det. Fattar någon vad jag menar ?
Funderade på den här diskussionen innan jag somnade igår (har det gått mig på hjärnan?) och kom fram till att jag måste ta upp den här IDIOT frågan igen. Inte för att Pontus igen under fasta skall behöva fundera över sitt eviga väl :) ,men som ett exempel på hur det fungerar.
Den här diskussionen startade med en kommentar av signaturen "Sarkasm". En kommentar som också jag tyckte var onödig och ogenomtänkt och som sårade Linus. "Sarkasm" blev omgående anklagad för pedofili av signaturen "Realism". En fruktansvärd och orättvis anklagelse. "Sarkasm" förklarade också senare varför han (?) skrev som han gjorde. (Jag tycker ändå att det var fel plats) I slutändan skriver Pontus att någon IDIOT startade diskussionen. Vet inte om Pontus tänkte exakt på "Sarkasm", men det är möjligt att "Sarkasm" tog åt sig.
Mina slutsatser:
1. Om skribenternas identitet varit känd, skulle "Sarkasms" och "Realisms" i mitt tycke malplacerade kommentarer och grova personangrepp sannolikt aldrig blivit skrivna.
2. Bakom varje signatur döljer sig också en levande person med känslor. Om vi andra skribenter skjuter den här för oss okända personens integritet i småbitar, hur ska han/hon då någonsin våga avslöja sin identitet?
3, Vi som är så "modiga" att vi skriver under eget namn bör betänka att den som skriver under signatur kan vara någon som känner oss och JUST DÄRFÖR inte vågar träda fram. M.a.o. uppträder vi så att folk blir uppmuntrade till öppen diskussion eller så att de blir avskräckta?
Till syvende och sist anser jag fortfarande att om man vill framföra en ÅSIKT, så bör man också kunna stå för den med sitt riktiga namn. Vill man berätta en personlig UPPLEVELSE kan man få uppträda under signatur. PERSONANGREPP bör inte alls förekomma!
Och att brudens lilla lilla lillasyster var jättebra
Och att vigseln var fin och gjorde mången kind våt
Och att paret efter festen smet iväg i en båt
Till exempel?
Ps. Bilderna på Juni är helt dunderfina, jag sku kunna tapetsera en vägg med dem! Bra gjort, Linus o Christa!
Skriv en kommentar