Jag funderade först om jag egentligen ska skriva något, för det känns som om jag inte borde fundera på det jag funderat på den senaste tiden! Men när jag verkligen tänker efter, varför skulle jag inte?
Jag är lite trött och nästintill irriterad över den milda hysterin över frågor angående en församling! Hur ska en församling vara? Vad ska en församling vara? Hur ska en församling kommunicera med vårt samhälle? Hur påverkar den enskilda individens identitet i den kollektiva? Och så vidare, ta mig inte fel, visst, bra och reflektera över detta. Men har vi vishet att skilja mellan en inställning av att konsekvent handla konstruktivt och att bagatellisera mänsklighet? Kan vi i vår iver över församlingsväxt kategorisera församlingsmedlemmar? Vem är det som instätter funktioner i församlingen och har dom vishet att skilja mellan andlig mognad och en stark personlighet? Har församlingen blivit en situationsbaserad samling moraliserande visionärer?
Alltför ofta vårdar vi relationer i enlighet med en omedveten rangordning, vi sätter pris på likasinnande och vi berättigar vår strävan mot en bättre omgivning med falsk omsorg! Vår ansvarskänsla slutar bakom rad 10 och resten blir bara ett vagt ansikte i mängden, oberört.
NU är tiden att framhäva din mänsklighet!

Kommentarer (13)
Skriv en kommentar