Fråga om napp av läsarna!

Själv använde jag aldrig tutt (det kommer ju ingenting ur dem, ju), däremot digga jag tuut-flaskor onormalt länge! Syrran däremot var en riktig tuu freak och mamma lyckades inte få henne att sluta. En gång då morsan var borta hittade inte farsan någon tutt någonstans och meddelade helt bryskt att det inte finns någon tutt mera,och av någon okänd anledning dög denna förklaring plötsligt. Jag vet inte exakt vad det är som krävs, kanske en röst med auktoritet?

Gör så här: Ha en storabror som är två, vi kan kalla honom Simon. Låt honom sen leka så att hans tänder skadas så läkaren förbjuder honom att använda tutt. Sen kommer hans lillabror, t ex Linus att tycka det är barnsligt att suga på tutt (napp, för riksvenska läsare) fast han är bara ett år.

Det behövs bara ett föredöme ;)

Hahaha! Caco och jag hade samma upplägg (egna storyn som slutar med en slutsats), vi postade samtidigt dessutom! :D

Nu hoppas jag att det är tillåtet att ge sin syn på saken trots att man inte har egna barn!? Men jag skriver dteta utgående från min arbetserfarenhet.
Genom tiderna har man hört om många olika metoder hur tutten lämnats bort; julgubben har tagit den, eller sopbilen eller så slutar pappa röka samtidigt som barnets tutt lämnas bort...
Det viktigaste att tänka på är att tutten har en tröstande effekt, den ger barnet en viss trygghet. Jag anser att det är rätt hemskt att ta denna trygghet ifrån barnet, barnet fattar nämligen inte varför det inte längre får ha tutten? Den smakar ju så gott! Men man kanske kan begränsa användningen! Placera en tutt i bilen och en i sängen. Då kan man säga åt barnet "Mamma/pappa vet att du gärna skulle vilja ha tutten, men nu har vi bara tutten då vi åker till/från dagis och när vi sover". Då vet barnet när tutten får användas och har stunder att se fram emot!
Att lämna bort tutten går inte i en handvändning och det görs inte endast på ett sätt, men så länge man förstår hur viktig tutten är för barnet är det bra!
Vi önskar ju att alla små barn skall få växa upp till trygga individer och om tutten kan hjälpa till så är det väl bra?! Jag tror inte att det sist och slutligen är så farligt om en 4-5 åring sover med tutt, då sover det säkert gott och när det blir äldre finns det alltid tandställningar som kan rätta till ett eventuellt bettfel =)
Lycka till!

en bra id'e är ju att ge nappen till jultomten, fast nu är det ju ett bra tag till nästa jul. Själv lyckades jag ge min napp till jultomten när jag var 5. det är nog ingen bra id'e för tänderna att ha napp länge. Försök med den metoden att förklara för Benjamin att han är en stor pojke och inte behöver napp och kanske det lyckas om han får slänga nappen. Ett alternativ är väl att man skulle ha nappen bara på natten för att sen övergå till att inte alls använda den.

Då min lillebror Robin skulle bli av med "tutten" eller "tuttu" som han själv kallade den, så gick vi tillsammans till skogen och lämnade den till haren, för haren behövde den. Sedan gick någon och plockade bort den och så fick Robin se att haren verkligen hade hämtat tutten. Det var ju lite joxigt, men det funkade.

Tack för alla fina förslag!
Jag vill bara precisera problemet...
Benjamin har inte bara en tutt, utan två och helst tre samtidigt, en i munnen, en i handen och om de e lyx får han ännu en till för att kunna slå ihop dem och skapa ryttmer som pappa på trummorna.
Faller en av tuttarna på natten, skriker han "pappin, papiiiiin! (neppen) och jag får aldrig sova en hel natt.
På dagis borjar tanttena bli lite trötta på skriket. :(
Vi låter dock Benjamin ha nappen endast på dagsömmnen, på natten, i kyrkan... (eller det är planen ivarge fall! :)tack ännu för alla inlägg!

Jag slutade använda tutten en gång då jag hade en barnvakt som skötte mig och hon glömde att ge den till mig. Jag märkte inget och somnade gladeligen ändå.

En annan variant körde min kusin med. Hon gick en vacker dag och slängde sin tutt i toaletten, spolade och sen var den saken ut världen.

Vad kul att höra alla "napp"-historier! Min egen story kommer jag inte ihåg, men däremot hade min bror svårigheter att lämna tutten (inga namn nämnda). Så en nyårsafton beslöt mina föräldrar att skjuta upp tutten med en nyårsraket och hoppades på att det hela skulle vara ur världen. Det gick bra nångon timme, men sedan då personen i fråga skulle gå och sova blev det ett himla liv... Så systern i fråga blev tvungen att offra sig och stoppade sin egen tutt i munnen på honom så han skulle hålla tyst. Hur han sist och slutligen blev av med tutt-behovet kommer jag ej ihåg...

Wc-knepet gjorde starkt intryck på mig!

Ja hoppas att ja får skriva fast ja nu bara e en storasyster...;)
då min lillasyster sku sluta använda tutt posta hon d ti sin kusin... å då va hon bara 3/4 år så int fösto hon att man måst far å sätt d i en "gul postlåda".. så hon gick bara ti vår egen lila postlåda å satt dit tutten... å hon trodd helt på riktit att den for ti kusinen som behövd den...:) å då va d ju en annan sak att lämn bort den om d va nån som man tycker om som behöver den..;) sen blir d ju lite skrik å gap några dar å nätter.. men då di märker att dint kommer nån tutt hu di en gapar så slutardi no... ha tålamod!:)

Jag själv var en stor tuttvän i början av 80-talet. Men så en dag tappade bort min enda tutt (antagligen själv, men vet inte om mamma och pappa hjälpte till). Ca en eller två veckor tittade jag under vår vardagsrumssoffa. Där låg min vän tutten och glänste i solskenet. Vilket glatt återseende! Hastigt stoppade jag tutten i munnen och i samma ögonblick märkte jag att något förändrats för alltid, och kände att världen aldrig mer skulle kunna vara densamma igen. Tutten som brukade vara så psykologiskt rätt mjukhet för att vara det ultimata sugobjektet hade genom tidens tand och miljöns påverkan fått en tjock beläggning av damm. Åh, dessa bittra fibrer på tuttens gummiyta som så förpestade dess rätta smak. Bläääh, som att äta grapeskal när man förväntade sig smultron! Jag spottade ut tutten och gjorde den mest äcklade min som ett litet barn kan göra. Efter det ville jag aldrig ha tutt mera.

Hahhaha! Suverän story Oskar! :D
JAG för min del, lystra nu alla, har ALDRIG sugit tutt (kanske no smakat), aldrig varit fast vid det beroendeskapet. *stolt* ta exempel av min strålande självdisciplin och goda smak.

Jag har tydligen alltid haft en lysande minne...Min napp föll i något skede bakom soffan hemma och jag glömde bort den. Sen när jag själv hittade den ville jag inte längre ha den. Ville väl inte vara lika "liten" som min lillasyster!;)

tine!! den där nyårsraketsstoryn var nog helt suverän! en riktig tiopoängare! man kan riktigt se framför sig hur hela familjen är samlad för att se hur tuttraketen skjuts iväg... det skulle ha varit lite komiskt om tutten om en stund hade kommit dalande genom luften och sedan landat bredvid din bror (då skulle man bara varit tvungen att skjuta upp den igen och hoppas på bättre lycka! ;) wc-storyn var också underbar på sitt vardagliga realistiska sätt! (vilket man verkligen inte kan säga om tuttraket-storyn...!!). vad härliga storyn! något för Jonas Gardells nästa bok kanske... ;)

Ja sen måste jag kommentera det som Linda skrev här tidigare... Med respekt för den egna arbetserfarenheten - men jag tycker det låter hemskt att bara få använda tutten ibland, typ i bilen som i exemplet! Hellre tror jag att jag som barn hade blivit av med tutten med ens och sedan gråtit ett par dagar eller tre eller fem - och så hade saken varit ur världen! För mig känns tuttavvänjning mer som ja... utdragen tortyr på något sätt. Usch! Jag sitter här och ryser när jag tänker på det. Jag tror att föräldrarna gör klokt i att bara helt enkelt se till att tuttarna bara försvinner som i ett trollslag och köper rediga öronproppar som i värsta fall används fortgående under 2-3 dygn. Det här är då min högst personliga åsikt, som inte är baserad på någon arbetserfarenhet.

Hej Carina (och andra "kändisar")! Tänkte komma med ett litet inlägg i den här NAPP-debatten... ;) Håller med andreas om att det känns som utdraget att avvänja barnen... Men barn är ju olika också. Vi har helt enkelt pratat med våra barn och kollat om de själva tycker att de är tillräckligt stora för att sluta använda napp. Barn vill ju väldigt gärna bli stora snabbt så Elin och Emil har båda tyckt att de har varit stora nog vid ca två års ålder (Elias använde aldrig napp). Den svåra biten har sedan varit att orka vara konsekvent och inte ge dem nappen fast de vill ha den senare... Det har gått över på några dagar med förvånansvärt lite gnäll, faktiskt. Men, Carina, börja inte på med det förrän ni vet att ni orkar "ta striden"...! Lycka till! :)

Ge nappen åt jultomten. Han måste väl få något tillbaka när han är så snäll och ger så många gåvor ;)Men snacka om det på förhand då. Annars kan det bli lite problem med den saken. :)

Fast i och för sig är det ju en tid till dess. Men om ni orkar hålla er så :)

Eftersom Benjamin e beroende av så många tuttar på en gång kanske man skulle börja med att vänja honom vid att klara sig på en först... och sedan gå ut och slämnga den till skogs nån vacker dag då han är på gott humör!

grym diskussiion dehär! jag vet faktiskt inte vad som hände med min napp... vi flyttade o så "försvann den i flytten". först nu märker jag hur allt hänger ihop...
så, ni kan ju flytta...=)

Ja visst är det en grym diskussion... dessutom när det rör sig om både nappar och tuttar - fast alla menar ju samma sak. Det gör jag åtminstone. Det skulle bara inte falla mig in att säga napp - nappflaska är ok, men tutt är det naturliga alternativet för den lilla plast-gummigrejen som man kan ha i munnen. Det var annars ett härligt förslag att "slänga den till skogs nån vacker dag då han är på gott humör"..! Hohho..! :)

jag vågar nog inte ge mina råd här, mina metoder är alltid så gestapo.

Här sitter jag nu åtta på lörda morgon, läser tutt nlägg, medan Benjamin snällt strosar omkring mig med TUTTEN i munnen och försynt frågar efter morgonmål med jämna mellanrum... Han har ingen aning om vad mamma sitter och planerar, stackar!
Jag låg faktist vaken nästan hela natten, jag lyssnade på när han sövande, med små mellanrum sög på tutten, (så mysigt ljud!)
Jag vet nog inte hur jag skall ha hjärtta att ta bort dom av honnom, och hur Filas söndags möten kommer att låta om han inte har tutt...

Men tack massor för era inlägg!

Hmm, vi ska faktiskt flytta till Norge snart, så kanske man skulle försöka med det att nappen "försvinner i flytten"... Eller kanske det skulle vara för utstuderat och grymt? Typ som ett Cruel and Unusual Punishment åt barn..., lite som Christians Gestapometoder kanske.

HM, ja, tack för alla fina förslag. Jag blev mest rörd av Oskars finfina story om hans äventyr med dammtussarna, jag kan just se framför mig minen som han gör, haha, oj jag skulle ha velat bevittna detta!

stiligt!

Hurraa för Eriks hänglsar!! ;)

jag måste nog säga jag är rätt snygg!

jag måste nog säga jag är rätt snygg!

HAHA :D Bra kommentar om sej själv, men ja håller fullständigt med så de e lugnt. Erik, nästa gång ja ser dej ska hängslarna vara på. Faktiskt!

ja hängslen är väldigt rätt i vår :) och även andra accessoarer för män. :) t.ex. väskor å breda läderarmband :)
*tss* :P

(så säger afotnbladet.se)

jo hängslena är väldigt snygga men vem är fulingen som har på sej dem? Han är ju inte direkt nån modell...

Hängslen är nog verkligen inget vidare... (tycker jag!)

ful? snygg ju! håll dina fula åsikter för dej själv.:)

Erkki Merkki är snygg såklart!

Hängslen är till för dom som köpt en nummer för stora byxor och till alla hifki fan som gråtit floder när mästarlaget Kärpät spöade dom .

Smala knälånga kjolar med hög midja, höga klackar, prickigt, spetsigt, rosetter, volanger... så ser det ut i vår!

Killroy... Ja kan lova att mina byxor int e för stora å ja hatar HIFK

bra..