För de lite yngre måste nämnas att Frank spelade in svenskspråkiga Simba i Disneysuccén Lejonkungen där han också sjunger "Känn en doft av kärleken" ("Can you feel the Love"). Många är överens om att han har Sveriges bästa stämma.
Musikmakarna
Frank jobbar på Musikmakarna (http://www.musikmakarna.se), som har som mål att utveckla framtidens låtskrivare i såväl Sverige som övriga Europa. Med otaliga affärskontakter och fri tillgång till en egen studio får eleverna en bra möjlighet att förverkliga sina drömmar.
Mickelsson.net: Du är med i Musikmakarna, kan du ge några bra knep hur man kan kombinera låtskrivandet med en pressad deadline utan att själen i sången försvinner.
Frank: Formen popmusik är ju ingen hemlighet egentligen. Att låta själen komma i kläm på grund av en form tror jag inte är något stort problem. Deadlines är däremot en själsdödare av stora mått. Samtidigt måste jag nog erkänna att jag jobbar bättre under press än något annat.
Mickelsson.net: - Vem skulle du rekommendera att söka till skolan?
Frank: Låtskrivare, men inte musiker och artister. Förstå mej rätt; när det gäller låtskrivande så är det ju en helt egen kategori tycker jag. Att sitta för sig själv dag och natt och skriva låtar kräver ju en viss typ av människa. Det är ju inte glamoröst direkt
Mickelsson.net: Vad är inspiration, hur kan man få den på beställning?
Frank: Inspiration kommer om man är diciplinerad och jobbar på. Jag tror inte på att sitta och vänta i 10 år på en refrängidé.
Mickelsson.net: Gör ni också helt egna produktioner (CD:n)?
Frank: När det gäller Musikmakarna så är det ju en KY utbildning (kvalificerad yrkesutbildning). Vi kan inte bedriva kommersiell verksamhet inom ramarna för skolans budget. Eleverna på skolan har däremot direkt kontakt med
Förlag och skivbolag. Dom tecknar avtal sinsemellan.
Mickelsson.net: Vi har många duktiga finlandssvenska sångare men ingen bra manager. Var finns såna och hur skall man gå till väga?
Frank: Hultsfred och Kalmar utbildar numera blivande Managers. Detta är intressant att följa . Kan bli riktigt bra i framtiden.
Gud och musik
Mickelsson.net: Tror du det finns intresse för församlingar att grunda en slags musikmissionsfond där musikerna får lön för mödan?
Frank: Att församlingar skulle gå in och sponsra den kristna musikverksamheten är ingen dum tanke. Nu vet jag att församlingarna idag har en väldigt pressad verklighet.
Mickelsson.net: Hur viktigt är det att "Gud" och "Jesus" näms i sånger? De kristna blir väl lite besvikna om de göms, men hur tar de ickekristna ett "dolt" budskap, förblir det dolt eller kommer de på det?
Frank: Gör aldrig Gud mindre än vad Han är ! Om artisten eller låtskrivaren tycker att det är viktigt med tydlighet så ska man följa denna känsla. Om man inte vill vara tydlig så exkluderas man inte från Guds enorma plan för mänskligheten. Gud kan använda vilken bokstav som helst i alfabetet.
Slutord
Frank Ådahl har gjort en efterlängtad comeback med sin bror Simon år 2003 med skivan Roots (Skivan eller någon annan av de 9 utgivna CD:na kan beställas från http://CDON.com).
Frank Ådahl, är ett exempel på en artist som gett en hel del i form av musik, något som är så mycket mera värt en det som skivorna och kassetterna kostade. När musik inte bara förstärker minnena utan är själva minnet, då är den som bäst.
Läs mera på:
http://www.musikmakarna.se/
http://frank.adahl.se/
http://www.adahl.se/
Lista på skivor:
http://www.bluedesert.dk/edinadahl.html
Melodifestivalen 1990:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Melodifestivalen_1990
Kommentarer (13)
Om vi vill medverka detta behöver vi utöva och underordna oss ledarskap och auktoritet.
Jag håller fullständigt med! Ibland kan jag tycka att det blir för mycket -"kvinna kvinna" och att det ger en negativ attityd bland många. Det blir feministiskt och ett steg i fel riktning. Heja männen, huvudet upp och fötterna ner :)
Det stämmer. De starka o trygga männen finns ofta inte i Europa, utan snarare utanför. Männen (men inte alla, ju!) i Europa vet inte vad manlighet är o känner sig osäkra på vad som väntas av dem.
Endel kvinnor tycks anse att de vill ha mjukismän, men sedan när mannen blivit så mjuk att han inte längre vet vad han vill eller inte vågar föra fram sin åsikt, kan kvinnan köra med honom hur hon vill. Ett sådant förhållande kan hållas igång, men brukar vara dödsdömt. En kvinna som har en man som är "bara" snäll o trevlig brukar inte orka med honom länge.
Jag har hört en sak: om en kvinna märker att hon kan köra med sin snälle man hur hon vill, brukar hennes beundran för honom rasa. Detta är inte min tes, utan kom så vitt jag minns från filmregissör John Ford. Hade han månne rätt?
Men vad menar kristna med att mannen och kvinnan är jämlika men att mannen ändå är kvinnans överhuvud? Att vi är lika värdefulla, javisst, men vad menar Paulus med det han skriver i Efesiebr.5:23-24:"Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man."
Jag undrar. Herren är ju fullkomlig i allt, vet alltid vad som är bäst. Men mannen, som är en människa är ju inte fullkomlig, kan inte alltid ha rätt. Därför tycker jag att kvinnan också bör pröva det mannen vill lära, inför Gud.
Vers 25: "Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den,"
En ganska "hurja" uppmaning! Inte kan en människa älska med den kärlek Jesus älskar men vi kan ju be att vi blir mer och mer lik Honom och ha Honom som förebild.
I väntan på en intressant diskussion!
Låt mig förklara: är jag mycket hänsynsfull mot min kvinna o låter henne ta plats kan hon lätt tycka att jag blir för mesig.
Är jag initiativrik och tar ledningen kan hon klaga över att jag inte ger henne tillräckligt med utrymme eller att jag kör över henne. Kvinnor idag är mycket självmedvetna o reagerar lätt på sådant. (Sara [inte Wallin, utan den andra Sara!] kallade Abraham, sin man, för herre. Skulle ngn kvinna idag göra det? Och vad skulle vi män göra om ngn kvinna kallade oss så? Kanske skulle vi bli förfärade.)
Hurudana ska vi alltså vara? Och var finns förebilderna? Visst är det ju Jesus som ska vara förebilden, men han o Paulus var aldrig gifta.
Jag var en gång på ett singelseminarium för kristna. Vi diskuterade frågan om sällskapande med kristna contra sällskapande med icke-troende. En kvinna, troligen över 30 i ålder, steg upp o sa sig ha haft svårt att hitta lämpliga män i kristna kretsar. Orsaken hon nämnde var att de män hon träffat varit så mesiga. Det gjorde ont att höra detta, men jag hade inget att säga till mitt försvar.
Säkert ville hon inte dra alla män över en kam, men hon menade väl att hon mött för många sådana som kanske var osäkra på vad de skulle vara o därför verkade diffusa.
Skriv en kommentar