Jag är glad om ni vill bekanta er med ett litet häfte jag gett ut innan ni hinner planera alltför mycket. Häftet som jag kallar ”Värt att fira Halloween?” tar upp fakta & tankar kring Halloween och annat aktuellt.
Vad handlar egentligen Halloween om? Vad ger vi oss in på? Lek eller blodigt allvar? Det är frågan.
Kanske det är värt att ta upp frågorna till diskussion?
Hur tänker beslutsfattare i vårt land? Har höjning av alkoholskatten och ”se-mellan-fingrarna-mentalitet” något att göra med Halloween? Hur är det i våra familjer, i skolan eller i daghemmet? Är vårt samhälle (du och jag) vaksamma över det som kommer smygande eller tillåter vi ”vad som helst”? Klart vi bryr vi oss om barnen – vi har ju valt att jobba med och för dem, vi älskar dem – men kanske vi behöver visa kärlek och sätta gränser mer än vi gjort tidigare och på ett tydligare sätt visa barnen att vi VERKLIGEN bryr oss?
I detta skede kanske en del av er har lagt brevet åt sidan: ”Nej, tack, vi firar gärna som förut. Ingen utomstående ska komma och säga vad vi ska eller inte ska göra!” Jag har full förståelse för sådant resonemang, men jag ber: ge mig en chans att förklara mig lite närmare! Jag skickar gärna ett häfte om ni önskar. En film om Halloweenfirandet finns också att beställa.
Häftet och filmen är gratis.
Vill man beställa fler exemplar går det bra mot en avgift av 2€/häfte + porto.
Hör gärna av er!
Mårten Streng
marten@mumsfilibabba.net
tfn 040-5442 531

Kommentarer (9)
En del kristna menar att halloween ger tillfälle att bearbeta tankar inför döden, mörkret och inför det som skrämmer, och ser inget fel i att fira med att klä ut sig till spöken och häxor, djävulen och demoner. Men jag tycker nog att halloween-firandet bidrar till att gränsen mellan det satanistiska, ockulta och det oskyldiga suddas ut.
Tankarna förs vidare till att jämföra den egna barndomstiden och nutid. Kan ju avslöja att jag är 28 år. När jag var liten var barnprogrammen så osyldiga. Nu är det så mycket våld i dem!
Vidare så har jag förundrat över mig hur snuskiga tecknade serier i dagstidningar kan vara. Barn läser ju dem, hallå! Måste bara nämna Viivi och Wagner i det här sammanhanget. Men det är ju så att man inte, fast hur mycket man än sku vilja,kan skydda sina barn från det onda och snedvridna i samhället. Men det man kan göra är att uppfostra dem i kärlek, vara förebild i hur man ska hantera svårigheter och på det sättet ge dem redskap att bearbeta det svåra.
Halloweenfirandet är mycket av en folklig tradition och man försöker introducera den som en sådan i Finland genom en massa reklam som verkar lura de flesta. Mycket av vårt midsommar-, jul- och påskfirande härstammar direkt från gamla hedniska traditioner som satts in i ett kristet sammanhang och fått en ny innebörd. Har du någonsin undrat vad påskharen har med Jesu uppståndelse att göra?
Hur är det då med påskägg och påskhäxor? Visserligen förekommer det tal om häxor och harar i Bibeln... Men inte i samband med påsken... Om någon förnekar förekomsten av harar, så kanske de med rätta tar anstöt av påskfirandet. Påskharen, påskägget och påskhäxan har blivit någorlunda accepterade, med eller utan symbolik.
Det enda i Halloweenfirandet som kan bli ett problem för kristna är att de inte vet var de ska dra gränsen mellan skämt och allvar. Att klä ut sig till en djävul är inte samma sak som att bli en djävul och att låtsas vara en häxa är långt i från att bli en häxa. Själv kan jag komma med ganska råa skämt i bland, men Gud vet att jag inte menar allvar. Förhoppningsvis vet alla andra också att jag då inte menar allvar...Halloween kan betraktas som en lekfull festdag då man kan roa sig och klä ut sig till praktiskt taget vad som helst, det måste inte vara frågan om demoner.
Att skämta om något kan vara ett mycket bra sätt att hantera något ont, man inte behöver inte försjunka i förnekelse eller gråta ögonen ur sig. Att driva med det som är skrämmande, fel och obehagligt kan vara ett bra sätt att slappna av från livets allvar, det är ju därför man gör skillnad mellan fest och vardag. Om jag nu minns rätt så firade man Halloween förr i tiden för att skrämma bort det onda exv. med hjälp av de klassiska pumporna med ljus i. Man trodde att fan var lös vissa nätter om året, så att säga, och gjorde sitt bästa för att känna sig trygg. Är det så fel?
Hur mycket av våra högtider är egentligen kristet...?
Det skulle helt enkelt inte kännas bra för mig att exempelvis klä ut mitt barn till djävul när den onda andevärlden är så verklig som den är. Sen att tänka på hur illa den gör många människor. Spiritism ger många en fruktansvärd fruktan och gör dem besatta.
Är ett barn rädd för det onda så varför inte tala om det istället?
Ingen vet egentligen hur vanligt spiritism är, det hör inte vad jag vet till det vanligaste sättet att fira Halloween. Vi borde undvika förhastade slutsatser här för att inte riskera att döma oskyldiga. För de flesta av min generation innebär Halloweenfirande bara ytterligare ett skäl att komma samman och dricka sprit, mer spritism än spiritism.
Djävulen är inte en karl med rött skinn, bockfötter, getskägg och horn på huvudet. I första Mosebok är han en orm, i Jobs bok är han en ängel, i uppenbarelseboken är han en drake och i evangelierna är han ett icke-fysiskt andeväsen. Alla dessa former är för honom bara olika sätt att visa sig.
Skriv en kommentar