Hillsong Conference 2005

Mer än 28000 delegater och 4000 volontärer har varit samlade till Hillsong Conference i Sydney Superdome denna vecka och dessutom ca 10000 andra intresserade som deltagit i kvällsmötena. Konferensen avslutas med att Reinhard Bonnke predikar på alla fyra gudstjänsterna vid Hillsong imorgon, söndag. Superdome är den största byggnaden, i Sydney, som har tak och det ryms ändå inte mer än ca 19000 pers på en gång, så vi har fått lov att ha dubbla kvällsmöten. Trots det har inte alla haft rum som skulle ha velat vara med. Bredvid Superdome ligger Telstra stadion (OS-stadion) som rymmer ca 83000 personer så med tanke på antalet deltagare kunde konferensen snart "flytta in" dit.... Problemet är bara att det ju är vinter här vid den tidpunkten, så risken för regn är ganska stor.

Det är ibland lite överväldigande för en österbottning -eller en finländare över huvud taget- att vara på konferenser där människor köar i timmar för att vara med på möten, där allt är organiserat med säkerhetsvakter som man bara kan drömma om att komma förbi om man inte har rätt sorts pass och där pastorer, kirurger, företagschefer -och många andra- har tagit ledigt en vecka för att arbeta gratis från sju på morgonen till elva på kvällen för att göra konferensen så bra som möjligt (och möjlig över huvud taget) för alla samlade.

Det har varit en underbar vecka! Jag såg fram emot att lyssna på CeCe Winans och Michael W Smith och talare som Joyce Meyer och Reinhard Bonnke. Och det var ännu bättre än jag tänkte mig. Jag hade dessutom förmånen att jobba med collegets marketing team igen, och det betyder intressanta och omväxlande arbetsuppgifter, rejäla pauser mellan arbetspassen och möjlighet att sitta på balkongen vid sviten under en stor del av mötena.

Det finns en vilja att tjäna och betjäna, vid Hillsong, som gör alla "går en extra mil" för andra och som gör att de strävar till "excellence" i allt och det märks inte mindre i deras konferenser. När jag först kom hit så blev jag förstås imponerad av detta men tänkte samtidigt att de gör en ansträngning för att åstadkomma detta, att det avtar snart... Jag tänkte att "det finns väl en hake någonstans, de kan väl inte vara så där osjälviska hela bunten". Efter ett halvt år här kan jag bara konstatera att de bara går längre för att kunna vara en välsignelse för andra. Jag borde ju "vara van" vid det nu, tycker jag, men jag fick mina positiva överraskningar jag med. En tjej som jag bara känner lite grann kom förbi för att ge mig lite choklad och ett bibelställe som uppmuntran och en av de anställda på colleget såg till att mina bröder fick komma in och vara med på mötena -och dessutom få bra sittplatser- när köerna var långa och de knappast hade haft en chans att komma in.

Ja, just det... Två av mina bröder, Tobias och Mattias, är här..! De har ställt upp och tagit hand om barnen på dagarna när vi varit och jobbat på konferensen och det har varit skönt -åtminstone för oss och barnen. Om ni vill läsa lite om deras äventyr här i Oz så kan ni gå in på deras rese-blogg på http://thundermac.no-ip.com/wordpress/

Vi ska nog tillbaka hit nästa år, jag och Andreas, för då är det 20-års jubileum och det vill vi bara inte missa efter att ha fått vara med om en "vanlig" konferens..! Imponerande inledningar av mötena, duktiga dansare, otroliga artister och talare... Detta är ju sådant som gör intryck i sig men det bästa av allt är ändå att det handlar om Jesus! Hela tiden ges äran till Herren och det märks i allt -från leenden man får av volontärerna som städar toaletterna till de kända talarnas halleluja-rop.