För att komma dit fick vi lov att marschera till trakterna kring Damaskusporten för att ta en slags buss (mini- sådan) som skulle ta oss till vår by. I minibussen pratade vi med två arabiska pojkar som var mycket vänliga och bjöd oss på godis. Till all lycka kunde jag så pass mycket arabiska så jag kunde svara med "shukran" i stället för de bland dessa människor inte så värst omtyckta språken hebreiska och engelska. I övrigt fanns det nog inte så mycket någondera kunde säga som den andra kunde förstå (förnyade igen mitt löfte att lära mig basic arabiska) men våra vänner pratade arabiska med oss och vi försökte emellanåt fråga något på engelska. -I ett ganska tidigit skede fick vi reda på att de hatar Israel och Amerika, men det var ju i och för sig ingen nyhet, och så konstaterade jag än en gång att saker och ting är lättare då man kommer från ett land som Finland som på många sätt är ganska neutralt - så mycket lättare att röra sig på de mest olika ställen.
Då vi väl kom fram till bönehuset visade det sig att vi kom just under den tid då man bad för den del av världen som inbegriper Finland (man delar upp världen i 12 delar efter portar i Jerusalems stadsmur och så ber man för varje del 2h per dygn) - alltså området för Samuels bergsport. Det kändes lite lustigt för mig, speciellt i och med att "helgonet" för den porten är Andreas. Vi bad och lovsjöng och fick lyssna på underbar kinesisk lovsång (och jag fick dessutom testa att spela harpa, mina drömmars uppfyllelse, även om den var ostämd) och tog nattvard tillsammans. Fick nya vänner från Kina och en rysk messiansk jude - kontakter som kändes Designed by God.
Då klockan blev fyra var det så dags för oss att ta oss ner från berget med vår kära minibuss, som faktiskt råkade komma precis då vi ställde oss på hållplatsen.
Väl tillbaka i västra Jerusalem blev vi mötta av marscherande Christians United for Israel-människor, mest amerikaner med USAs och Israels flaggor, förutom en massa flaggor som jag antar var olika amerikanska delstaters. Det finns kontraster i denna stad.
Kommentarer (14)
Roligt att läsa, Andreas! Ja, jag skulle allt vilja åka dit just nu! Snart kanske det blir för farligt. Abbas och Olmert strävar efter att nå en lösning på konflikten tills januari 2009. Det är väl visst då som Bush avgår som president och givetvis vill även han gå till historien som den amerikanske president som bidrog till den stora lösningen.
Jag tänker att ifall det inte blir någon lösning inom denna tidsram så kan det bli oroligt. Men det kan det bli ändå, med två stater. Tror också att den egentliga lösningen finns i Jesus Kristus och hans tillkommelse!
Nu har jag varit här redan över fem månader...Tiden rusar iväg. Återvänder till koti-Suomi i början av juni. Du har rätt Oka, det är nog Yeshua som är den bästa lösningen på den soppa som är här.
Skriv en kommentar