Förra gången var för fem år sedan i Vasa. Konferensen anordnades av frikyrkornas gemensamma organ Frikyrklig samverkan rf vars medlemmar är Adventkyrkan, Baptistmissionen, Fria Missionsförbundet, Frälsningsarmén, Metodistkyrkan och Finlands svenska pingstmission. Uppskattningsvis 800 –1000 personer besökte konferensen.
Konferenssång
Peter Sjöblom från Vörå hade blivit ombedd att komponera en temasång till konferensen:
Gud är en och hans folk är ett – barn av samma Ande.
Gud är en och hans folk är ett – barn av samma Ande.
Gud är liv, säg ditt ”bliv” till en sargad värld.
Du sårade, hjälp oss alla att inse vår brustenhet
Och vårt beroende av nåd.
Kom Ande, ge oss liv!
Potatismos
Redan första kvällens möte hade en härlig stämning av gemenskap. Vi visste inte vem som var metodist eller cyklist, pingstvän eller påskvän, vi var ett i Kristus! Öisten Olsen, Metodistkyrkans biskop i Norden och Baltikum gav en fin bild på gemenskapen: Potatisarna i en kastrull kan vara av olika sort och storlek men när de kokas tillsammans blir det fin potatismos.
Konferenskören
Kören var aktivt med under hela veckan. Under Eina Gulls och Johanna Ströms ledning ledde kören både unisonsångerna och lovsångerna. Det gick inte att ta miste på överlåtelsen och hänförelsen hos sångarna. Jesus is the best! Andreas Forsberg ansvarade också för musiken.
Bibelundervisning av Peter Halldorf
Peter Halldorf talade bl.a. om vikten att leva ansikte mot ansikte med Fader, Sonen och den Helige Ande. I sitt första bibelstudium utgick han från texten i Apg. 5 där det berättas om Ananias och Safira. De hade sålt en egendom och skulle överlåta pengarna till församlingen men beslöt ändå att behålla en del av pengarna för egen del. Det skulle de gärna ha fått göra, men det som var fel var att de ljög och sade att de fått en mindre summa. De ville lura församlingen, apostlarna och den helige Ande. Resultatet blev att Ananias föll död ner. Senare kom Safira dit, hon visste inte vad som hade hänt med hennes man. Petrus frågade om det var den summan de hade fått för sin egendom och också hon ljög och sade att det var allt. Därför måste också hon dö.
Det är viktigt att vara alltigenom sann.
Förlåtelse
Lördagskvällens möte blev en stund av förlåtelse. Johannes Amritzer talade om förlåtelsens läkande kraft. Flera gick fram för förbön och många tog tillfället i akt att krama om varandra medan de befriande tårarna trillade. Det är bra att bli påmind om orden i bönen: ”… förlåt oss så som vi förlåter!”
Himmelskt liv och Himlafest
Ungdomarna samlades på stan och gav en mycket glad och inspirerande bild av livet som kristen genom sina glada sånger och medryckande musik. Barnen hade skilda samlingar med program som säkert svarade på de flestas önskemål.
Det var trevligt att vara tillsammans och vemodigt att ta avsked. I refrängen i avslutningssången på söndagens eftermiddagsmöte sjöng vi:
Tänk när släkt och vänner alla mötas där, på den gyllne stranden skiljas aldrig mer.
Prisa Gud och Lammet som oss friköpt har, sorgen flytt, morgon grytt uti himmelen.

Kommentarer (38)
Å d va så kul att få ha alla kompisar där! Alla pingstvänner som man känner å sånt.. d va jättebra! Älskar er alla!
Here we have it, folks! Hur skall världen tro att vi har svaret att ge dem genom Jesus om vi håller på med att jämföra oss med varandra och haka upp oss på skillnader och glömmer att vi har Jesus gemensamt!
En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom. Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesummann och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden. Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud." När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. De yngre männen kom och svepte honom, bar bort honom och begravde honom. Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. Petrus frågade henne:"Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för så mycket." Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig." Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
Peter Halldorf sade att texten är svår, men den finns med i Bibeln oberoende om vi vill det eller inte.I förklaringen till texten i Handbok för livet står det: "Det var inte brist på generositet som fällde Ananias och Safira. De hade frihet att ge bort vad de ville och behålla vad de ville. deras synd var att de ljög, både för Gud och för församlingen. De försökte framstå som mer givmilda än de egentligen var. Deras straff blev hårt, eftersom oärlighet och girighet är mycket destruktiva krafter i en församling och hindrar den helige Ande att arbeta effektivt. All lögn är oförsvarlig, men det är särskilt tråkigt när man försöker lura Gud och troende syskon. Det förstör vårt förhållande både till Gud och våra kristna vänner, och det tar all kraft från vårt vittnesbörd om Kristus."
Isåfall är Gud väldigt orättvis. Det finns massvis med människor som har har gjort enorma oförätter som har gått ostraffade och fått leva vidare ur mänsklig synvinkel. Mördare i Ruanda, Nazityskland och Kambodja.
Står det verkligen i bibeln att Gud straffar en människa för dennes synd medan människan ännu lever på jorden.
Är det verkligen det budskap som de kristna skall föra fram.
Det har funnits framgångsteologi, när det plötsligt var rätt och riktigt att vara rik och intelligent och vacker och frisk. Det var synd som var orsaken om inte de ovannämnda sakerna var ett faktum.
Och sen har det funnits hot-teologi. Den har mycket djupare rötter i frikyrkligheten. Blir du inte frälst så brinner du i evighet.
Är Gud såhär farlig och krävande och kärlekslös.
Jag tror inte det. Jag tror att det är människors sinne som blandas med teologiska sanningar. Skrikande pastorer som har fallit för Satans snaror och glömt kärleken.
Den Gud som jag har mött i min bön är följande: Gud är mild, förlåtande, lyssnande, uppsökande, orkar alltid, givmild.
Ve den kristendom som pratar om död och straff. Sådan förkunnelse är rutten och uppbygger ingen sökande och tvivlande människa och speciellt ingen ung sådan.
En liten bön: Tack Gud för att Du finns till för alla människor; även för vilsna lögnare. Hjälp dem att finna sanningens ljus.
(nyfiken)
Ananias and Saphira told a lie. The account of this in Acts chapter 5, is one of the most unsettling stories in the Bible. Ananias and his wife Saphira were struck dead for what most people would view as a trivial matter. They told a lie. It wasn't a lie that hurt or disadvantaged anybody as far as I can tell. It seems that Ananias and Saphira wanted to gain a reputation for being generous, whilst minimising the sacrifice necessary to gain that reputation. So they tinkered with the truth and made themselves out to be more generous than they really were.
There were some very generous people in the church of Christ in Jerusalem --people who made very big sacrifices to ensure that the many poor people in their number were not in any need. Barnabas for example (his name means "Son of Encouragement" ) sold a tract of land and laid the proceeds at the apostles' feet as a gift to the poor. Ananias and Saphira wanted to be counted among these philanthropists, so they sold a piece of property they owned. However, instead of bringing all the money, they brought only a portion, yet represented their gift as the whole proceeds of the sale. Whilst this kind of deception and hypocrisy should not be condoned, one might be forgiven for thinking that worse lies have been told, yet Ananias and Saphira were punished by death on the spot.
This is a good example of how God sees things differently to the way man sees them. "My thoughts are not your thoughts, neither are my ways your ways, declares the Lord" (Isa 55:8-9). Let’s examine what the apostle Peter said to Ananias and Saphira seconds before they dropped dead, and see if we can gain some insight into why this lie was taken so seriously by God.
A Lie as Big as the Grace it Dishonoured
Acts 4:33
In Acts 4:33 we read, "Abundant grace was upon them all". This refers to the genuine largesse and altruism which God’s church was demonstrating. People’s generous sacrifice reflected their gratitude for the grace God had bestowed upon them. He had sacrificed his only begotten Son so that they might have everlasting life. They were more than willing to sacrifice their worldly possessions so that others might have the needs of everyday life. This was a lovely, blessed, and sanctified thing. It brought glory to God and respect for the church. Ananias and Saphira, however, were trying to gain respect and glory for themselves whilst trying to hold back on the sacrifice. They had "trampled under foot the Son of God" and "insulted the Spirit of Grace" (Heb 10:29).
So we see that this lie was no small matter at all. It was in fact a declaration of war upon the abundant grace of God. Their lie was as big as the insult felt by God’s Spirit.
Scroll this heading to top of window
A Lie as Big as the Effort Satan gave it
Acts 5:3
In Acts 5:3 we have Peter’s question to Ananias, "Why has Satan filled your heart to lie..." Peter was not questioning Satan’s purpose, because he already knew that Satan was out to destroy the work of God. Peter was questioning Ananias and Saphira’s motive for allowing Satan into their hearts. What did they want that was worth opening their heart’s door to Satan?
When we make room in our hearts for Satan, he is not satisfied to occupy some small corner. He wants our whole heart. That’s what he did to Ananias and Saphira. He "filled" their hearts. Obviously the heart that Satan fills has no room for God. Satan put in the greatest possible effort to make Ananias and Saphira tell that lie. He was not throwing in one or two shovels of dirt. He was not going to rest till he'd "filled" their hearts full. And they foolishly sacrificed their souls to gain a little money and a little glory.
Again we see this lie was much bigger than we might have imagined. God was being squeezed right out of Ananias and Saphira’s heart. If they thought they were making a minor compromise, that was just part of Satan’s deception. Their lie was as big as Satan’s effort to win them, and as big as what they lost when he did.
A Lie as Big as the Test it Put God to
Acts 5:9
In Acts 5:9 Peter asks Saphira, "Why is it that you have agreed together to put the Lord to the test?" Whenever we cross the line that God has drawn, we challenge him to respond. Instead of keeping well back from that line, people like to stand astride it and say to God, "What are you going to do about this? How about you move the line a bit?" I'm not sure what Ananias and Saphira were thinking of, but perhaps they were saying, "Well, after all we are giving a substantial contribution and surely God owes us credit for that. Does it really matter if people think we've given the whole price? What harm can it do? They are still getting the money aren't they?"
God’s problem with Ananias and Saphira was not that they kept back part of the price. Peter makes it quite clear that they didn't have to sell the property. If they chose to sell it, they didn't have to give the money. If they chose to give, they didn't have to give it all. God’s problem was that Ananias and Saphira were not open and up-front about what they were doing. Their hypocrisy and dishonesty was testing him. God cannot compromise with evil, and his response on this occasion was certainly a statement of that. What people don't realise is that God is absolutely perfectly pure. He is light "and in him there is no darkness at all" (1Jn 1:5).
So we see yet again that this lie was bigger than it seemed. It challenged and tested the very perfection of God, and that is a very big test. Therefore the lie was a very big lie.
Conclusion
The principles of this lesson apply not only to telling lies, but many kinds of sin. Any sin generally seen by mortals as trivial, can be much more serious in God’s eyes, because of the different light in which he views things.
Alla mänskor har syndat, och många lever ändå. Jepp, inget nytt under solen. Ananias och Safiras dödsdom kom av att Gud var så närvarande i den församlingen, åtminstone som jag kan se det. I GT styår om en man som dog när han råkade röra i förbundsarken, emedan fientliga arméer kunde traska in och stula iväg den från det allra heligaste.
Det var egentligen en synd mitt framför näsan på Gud. Det var att provocera Honom. Visst förlåter Gud mänsklig dumhet, okunnighet odyl i den mån en allvis allvetande allsmäktig förlåter, men när det var ett medvetet val av dem att inför Gud och mänskor ljuga på det sätt de gjorde.
Inte säger vi att Gud inte är kärleksfull och tålmodig, men vi vill betona att Han är helig. Guds förlåtande kärlek är inte en som Han tvingar på oss. Om vi trots otaliga förlåtelser fortsätter synda rätt framför näsan på honom har vi bara oss själva att tacka för det straff vi får.
Gud är kärlek, men dagens definition av kärlek är ganska mesig. Gud är större än våra definitioner. Hans nåd är ingen bristvara, men vi ska inte försynda oss på nåden.
Gud känner våra hjärtan, och vet när vi vet att vi syndar. Gud vet när vi syndar på Hans nåd. Också om straffet inte resulterar i fysisk död direkt kommer ändå en konsekvens av synden. Syndens lön, nämligen, är döden.
Då vill jag ställa frågan: Vad skall denna text ge oss och varför tar man just upp detta tema på en stor konferens som är rörelsens ansikte utåt. Och även frågan: Vem är denna text riktad till; sökande främmande människor som kanske för första gången kommer i kontakt med förkunnelse.
Det är inte bra med förkunnelse om straff och död och sjukdom och synd.
Det är inte heller bra med hårda och totalitära åsikter som inkräktar på människors existens.
Sådant är sekteristiskt och av ondo och enligt min mening djävulens verk.
Gud är LIV och FÖRLÅTELSE och FÖRSTÅELSE och TA OMHAND. Själv är jag bara en gaggig och korkad gnällspik men jag följer noga med frikyrkorörelsen och tycker mej se allt mera dylik destruktionsteologi som nu igen pådyvlats oss. Akta er för djävulen. Han finns i många skepnader och även mitt ibland oss.
Satsa hårt på bön och fasta så kommer Ni att möta den sanne Guden och då tror jag att Ni blir förvånade när ni märker att GUD GER LIV, inte död.
Men skriften och fallet Ananias är där som ett varnande exempel för att vi skall förstå hur viktigt det är med sanning och öppenhet i församlingen.
Gud har inte problem att förlåta syndare. Men om vi inte är ärliga och gömmer undan den kan Gud inte förlåta den. Men allt som vi lyfter upp in för Gud är förlåtet. Så ofta sätter vi på vår "religiösa" mask när vi kommer till kyrkan och "gömmer" vårt riktiga liv. Gud känner oss och han står ut med oss. Det viktiga är att vi är ärliga och öppna och hela tiden försöker utvecklas i vårt kristna liv. Så att vi varje dag blir mer lik Kristus. Den ultimata förebilden. Vi är satta att leva som huvud och inte som svans.
ps. Jag röstar för gemensamma konferenser varje år!
Omdu är frälst och har tagit emot Jesus i ditt liv och varje dag lever av hans nåd och kommer till honom varje dag. Då behöver du inte kalla dig själv för syndare och lögnare (som du gör nedanför i texten). Du är verkligen förlåten. Det är kärnan i evangeliet. Det viktiga är inte var och hur vi startar, det viktiga är var och hur vi kommer i mål. Ge aldrig upp med att med upplyft huvud sträva mot vår frälsare. Vi har alla olika saker vi kämppar med i livet, men vi vet att Gud belönar den som ärligt, frimodigt och ödmjukt kommer till honom.
Peter Halldorf ställer sig heller knappast upp och talar utan att ha fått ett ord att förmedla för ett visst tillfälle. Ibland kan texten vara svår, som i det här fallet. Därför tycker jag att det är jätte tråkigt när någon, som antagligen inte ens var med på konferensen, börjar plocka sönder, "analysera", och till sist göra en höna av en fjäder.
Jag tackar Gud för den fina konferensen! Jag tackar för alla människor som fick ett möte med Gud. Guds välbehag vilade över oss och vi kände att vi var ett i Herren.
Gud välsigne er alla i det fortsatta samarbetet.
PS.Jag röstar också för gemensam konferens varje år!
Men också en "opposition" och kritik är bra, för då kan man vara säker på att ens tankar har prövats och att man inte tror i blindo.
Vem har inte ljugit någongång i sitt liv.
Begrunda noga Ditt eget liv. Har Du verkligen aldrig ljugit.
Den som är utan synd må kasta den första stenen.
Bort med Köttets påverkan på Guds Heliga Ord.
Gud FÖRLÅTER. Han straffar inte. Yess.
Skriv en kommentar