Jonah är tillbaka - läs om hans liv

Universitet är i stort sett finskt, med undantag av några få svenskspråkiga linjer. Att det dessutom fanns en söt flicka i staden i fråga gjorde ju inte valet svårare precis ;) Så det var därmed klart att studierna vid Arcadas mediekulturlinje skulle avslutas. Jag måste få påpeka att jag nog trivdes i Arcada bland fantastiska människor, men medianomexamen var inte riktigt vad jag ville ha i bakfickan.

Jag kunde dock inte åka till Vasa direkt på hösten, eftersom jag var med i en musikal med Brages musikskolas TaDaM-grupp. Musikalen "Den lilla skräckaffären" ("Little Shop of Horrors") var en rolig upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, och erfarenheten av att stå på scen och fjanta sig kan ju bara vara ett plus i CV:n :) Flytten till Vasa skedde alltså först i slutet av januari efter att musikalen haft sin slutfest.

Mitt första orosmoment var musiken. Jag har de senaste åren sysslat med en hel del musik i allehanda former, och nu funderade jag om jag alls skulle hitta nåt ställe att musisera. Lösningen kom snabbt, redan samma dag som jag tagit mig till Vasa fann jag mig själv göra insjungning för studentkören Pedavoces, och med det gänget har jag nu haft en riktigt rolig och musikalisk vår! Kören har en bra stämning och vi samlas regelbundet för att öva sånger som "Var bor du lilla råtta?", "Smoke on the Water" och "Studentsången". Repertoaren är alltså bred, och kören känns som en bra fortsättning på den musik jag spelat och sjungit tidigare. Utan musik skulle jag troligtvis ha mått dåligt här.

En annan hobby som jag skaffat här är innebandyn. Inte så att jag aldrig tidigare skulle ha spelat grenen i fråga, men jag har inte spelat så värst mycket de senaste åren, och då jag spelat har jag vanligtvis varit målvakt och trivts med det. Nu har jag även funit glädjen i att springa omkring och svettas som en dåre och jubla över att jag gjort mål - det händer faktiskt ibland att jag lyckas :)

I övrigt har jag begått trevlig samvaro med både flickvännen Lotta och andra vänner. Här i Vasa finns dels en del bekanta från gamla goda Borgå, dels bekanta via Lotta och så helt nya människor som förgyllt vardagen! Ibland händer det sig att man träffar på vänner som man inte sett på länge och förundrar sig över och skrattar åt hur det kan hända att man träffas just i Vasa av alla platser! Sådant kan hända på roliga evenemang som Pampas Nationaldag, Musiksitzen i Academill eller annars bara på stan.

Även om trivselfaktorn är rätt så hög här (hmmm, det låter nästan som om jag skrev om en plats i ett annat land...), så finns det ändå alltid en plats som rockar fetast, doftar bäst och känns hemtrevligast. Borgå är platsen dit man ständigt vill återkomma, och de få gånger under våren som jag varit i hembygden har jag glatt mig över vilken hemtrevlig stad jag har som min hemby ;)

******

Som småhumoristisk bilaga publicerar jag härmed mina funderingar om min kommande gradu! Beskrivningen kom till då jag i en tråkig stund hörde på Toto och chattade med en bekant som menade att jag borde skriva gradu om bändet.

"
Efter flera månader med tankemössan påkopplad har jag äntligen kommit på ämnet jag vill forska i! Du, kära läsare, får gärna uttrycka din åsikt, borde jag hålla linjen eller bara fara å skida med Dave? ;)
I min gradu skall jag skriva om Totos låt "Childs Anthem" och dess betydelse för musikutvecklingen under 1990-talet, med speciell vikt vid skiljeåret 1992, samt en utredning om Totos inverkan i Michael Jacksons framgång och fall, och om Jeff Porcaros glasögon eller Simon Phillips hår och huvudrörelser har mer underhållningsvärde, samt en utredning om Steve Look-At-Hers viktökningar och -minskningar, och filosoferingar om huruvida Bobby Kimballs alkoholism hade kunnat undvikas och hur Toto skulle se ut idag och hur populärt bandet skulle ha varit om Bobby inte hade fallit i Kung Alkohols händer.
Som biämne tänker jag studera Mike Porcaros skjortor, samt hur Childs Anthem låter med två keyboardister i bandet. Samtidigt tänker jag reda ut varför den där kortvariga solisten med konstiga handskar och rörelser sjunger "Roxanna" med "X" i stället för "S" (alltså "Rosanna").

I något samband tänker jag försöka reda ut varför Queens "Show Must Go On" börjar med soundcheck för trummor. Eller kanske det blir när jag fixar min dubbelexamen. Hur som helst, utredningen sker i form av en intervju med allas vår favorittrummis Emilio Jones.
"