Den 29. december i nådens år 2007 var det förhållandevis tidig uppstigning för oss som skulle ställa igång för Reflex 24/7. Vi samlades på Västraparkens skola i Karleby som skulle vara vårt hem 4 dygn framöver. Folk droppade in från Vasa, Nykarleby och när KBG anlände också från Hangö. Så var det bara att spotta i händerna och starta. Förberedelserna gick förvånansvärt bra även om vi i kommittén ännu sökte våra roller, eftersom de flesta bytts ut sen sist.
På kvällskvisten började sen ungdomarna strömma in. Från Åland i söder till Karleby i norr. Från Kristianstad i Väster till Helsingfors i öster kom de och de var faktiskt kring 200. Kvällens party startade med presentation och reflexspårning. När vi väl var igång avslutades kvällen med nattvardsmässa i Stadskyrkan. Leon Jansson som var vår lovsångsledare med ett eminent team bakom sig hade skrivit en lovsångsvit ”The Story of the Sons” som fick sitt uruppförande i form av en nattvardsmässa. Och det var honung för både kropp och själ. Det vackraste jag har hört på mycke länge faktiskt. (Man kunde tom tala om Leon som Finlands svar på Neal Morse).
En ny mogon grydde och med den det första passet relfexundervisning med Daniel O. Han behövde inte hålla på länge förrän han hade blåst bort de sista tvivlen om ifall vi valt rätt huvudtalare. Aktuellt, berörande, ungdomstillvänt och bibliskt. Hu, härligt... Eftermiddagen inleddes med Amazing Kokkola och även om det slaskigt blöta föret inte inbjöd till njutning gjorde det välgenomtänkta racet det. Kvällens höjdpunkt blev sen Talent Kokkola med en massa härliga talanger som äntrade scenen en efter en. Fredrik Kass och Jonathan Lassila som drog dethela lyckades egga upp publiken till en äkta härj-tävling och stämningen stod högt i tak.
Efter en något för kort natt vaknade vi sen till nyårsafton, reflexundervisning, kreaktiviteter och seminarier kring teman som nådegåvor, pornografi, mission, relationer och Bibeln. Av de glada minerna och glada skratten att döma hade seminarierna varit intressanta och det var dags att snabbt byta kläder inför galamiddagen.
Kvällen inleddes sedan med en nyårsbön med nattvard tillsammans med körerna Evangelicum och Gospelkören. Daniel Ottosson predikade om att också våra brister kan vara Guds redskap. Heidi Tyni och Daniel Björk höll vittnesbörd om att man inte behöver vara otroligt fantastisk för att tjäna Gud utan det räcker med att vara sig själv, så fantastisk som Gud har skapat dej. Det var något av en himmelsk ton som klingade över hela kvällen faktiskt.
Väl tillbaka på skolan väntade nystäkt kebab och franska samt en helgjuten show med pedersöres eget gospel-sturm-unt-rang Lotus, som gav allt på scenen. Stagelightings och House or Dreads ljus och ljudinramning gav kvällen det lilla extra för att den skulle få ett lyft. Lina Laukkonen och Iitu Pekkarinen ledde kvällen och gav så småning om över åt Boney Bro, Unknown moment och Messianic tribe och hipphoppen började strömma mot oss från högtalarna. Fast killarna var huippu och stämingen på topp gick nog inte den finska hipphoppen riktigt hem bland den stora massan(Kring 350pers). Men Partyt kunde man inte ta fel på.
Så småning om var det sen dags att ge över åt lovsångteamet och the Daniels som gav några bibelord på vägen inför det nya året. Sen föll vi på knä och bad som vi brukar in det nya året. Härligt att igen ett år få börja på knä. Må mina styva knän dethär året vara i lite flitigare bönebruk! Lite fyrverkerier och många lovsånger senare rullade nattbion ”Evan almighty” igång och lägret lugnade så småning om ner sig.
Nyårsdagen nådens år 2008 grydde med för lite sömn i bagaget. Undertecknad pastorn lyckades försova sig lite men hann gott till gudstjänsten. Den tanke som plågat mig hela de fyra timmar jag hann sova var hur vi skulle toppa supermannen som hade besökt partyt senaste kväll (Daniel Björk) och gjort reklam för Hjälpledarpolen. Men när sen Mikael Svarvar och C.C de Plicque drog igång den första sången i gudstjänsten förstod jag att dethär skulle bli en gudstjänst vi sent ska glömma. Sku alla gudstjänster se ut såhär och låta såhär kunde man gå i dem varje dag! Det blev till och med en extra predikan iform av att jag kallade upp alla begåvade människor jag haft privilegiet att arbeta med under helgen... Va stort att få vara med i Guds dreamteam för ett läger, och av Guds nåd göra nåt av det!
Några tårögda farväl senare var det sen bara efterläcket och -städningen som kvarstod.
Kanske det blir nästa nyår i Kokkola – vem vet!
Kanon Reflex 24/7
Under nyårshelgen (29.12-1.1) samlades ca 200 ungdomar till nyråsläger i KokCola för 8. gången. Temat dissekerades av Daniel Ottosson och Daniel Ringdal från Sverige.
Bildreportage (9 bilder)
Kommentarer (34)
Det var verkligen välsignat!
Överallt frågar oss våra vänner hur det var i Finland, och jag kan bara säga som Otto: "Jag älskar Finland! Amazing med alla dessa talenter i Kokola. Pilde, Fredrik, Lucas, resten av the crew och ungdomar kan konsten att visa gästfrihet!"
Fredrik sa: "Wikipedia rules!"
I say: Reflex 24/7 RULES!
Slå mig om jag har fel.
Störde mig också på tatueringen Lakeland, (för den måst ju vara rätt ny) då de står i bibeln att vi inte skall inrista något på våra kroppar.
Jag störde mig mer på kepsen, Nica.
Det finns flera bibelställen som handlar om att märka sin kropp i Gamla testamentet, 3 Mos, kap 19, vers 28, och kap 31, vers 5.
På Mose tid var det vanligt att man märkte slavar och soldater med ägarens namn inbränt i huden. Vissa bar frivilligt namnet eller bilden av sin gud på huden (som kunde vara en av flera olika gudar). Mose lag förbjöd Israels folk att rista märken på kroppen (se t.ex. 3 Mosebok 19:28).
Förbudet kom (antagligen) till för att skilja på Israels folk och de folk som var fiender till Israel, och som dyrkade andra gudar. Israel var ett litet folk, i jämförelse med sina mäktiga grannfolk, och därför behövde Israel värna om sin identitet. Israels folk var ovanliga, eftersom de bara trodde på en Gud, som inte gick att avbilda eller ens nämna vid namn. Då blir det ännu mindre relevant att bära något märke av sin Gud på kroppen. Dessutom kom Israels folk från slaveriet och förtrycket i Egypten. Då ville man nog inte heller bära märken på kroppen som påminde om just slavarnas märkning. Man var ju äntligen fri, tack vare att deras Gud (som också är vår kristna Gud) räddade folket från Farao.
Det finns alltså olika försök att förklara varför Israels folk inte skulle märka sin kropp.
Idag är sådana regler inte giltiga längre. Vi blir inte påminda om slaveriet genom att tatuera oss, eller göra hål i örat, eller pierca oss. Dessutom är Gamla testamentets detaljerade lagar om rening, vad man ska äta och inte osv, inte giltiga eller viktiga längre om man är kristen. Jesus gjorde upp med lagen, och gav oss ett nytt bud, som sammanfattar lagen; att ni ska älska varandra. Detaljerade lagar av typen "får/får inte" var inte Jesus melodi. Hans budskap handlade om att älska Gud och sina medmänniskor. Att ta hål i öronen, eller någon annanstans, eller tatuera sig kan jag inte se som ett problem om man kallar sig kristen.
Om man vill göra en tatuering tror jag annars det är viktigt att man själv har sina motiveringar klara och är säker på sin sak, för "allt man inte gör i tro är synd". Jag tror inte att man kan lösgöra GT-bud ur sitt sammanhang, då skulle vi heller inte kunna ha t.ex. kläder av olika tyg på oss samtidigt (ett bud som följer direkt på förbudet mot tatueringar).
Nica - Om du stör dig på vad Pontus gör i sitt liv, ta det med honom och inte i en kommentar här. (Du utryckte dig om hans tatuering specifikt, inte bara tatueringar överlag)
Pontus - du försöker påpeka hur dåligt det är med att "kasta skit i ögonen på varandra" och i samma kommentar kastar du själv samma sorts skit kring dig..?
<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/qUVlKwG1Fdo&hl=en&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/qUVlKwG1Fdo&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>
Pontus, jag har också mitt på det klara.
Då kan vi väl lika gärna avsluta diskussionen här och nu.
Skönt att höra att du har allt på det klara! Det har även jag som sagt! Jag är bara så trött på alla som försöker hitta fel hos andra och gör allt för att hitta de dåliga eller negativa sidorna hos andra. Varför inte försöka se det som är gott hos varandra och använda oss av det goda hos varandra. Det jag ser bland kristendomen i vårt land är LÅNGT ifrån ett sådant förhållande. Jesus vill att vi skall bli ett, inte hålla på käbbla om skitsaker...
Pontus, du VET ju att folk har olika åsikter om Lakeland. Varför behöver det störa dig? Du är inte ansvarig för någon annans vandring med Jesus. Tror du att det möjligtvis kan vara så, att man kan älska Jesus OCH ändå tvivla på fenomen som Lakeland? Eller vara tveksam inför tatueringar? (Jag gillar dem, men respekterar dem som inte gör det.) Det är inte speciellt kärleksfullt att kalla sina kristna syskon för fariseer.
Jag tror visst att du har hjärtat på rätta stället och allt det där, jag respekterar dig starkt, men jag tror du skulle ha en mycket lugnare tillvaro själv om du inte ständigt blev upprörd över sånt som är andra människors ensak och val. Jag vill tillägga att jag inte tror att Herren har övergett Finlands kristna, och att vi alla har mycket att lära ännu.
Jag ondgör mig inte och detta har ingenting med Lakeland att göra heller. Detta är summan av kardemumman av något som har pågått i vårt land länge redan. Vi har all rätt att ha olika åsikter, men lever vi verkligen som kristna? Det finns fariseer bland oss helt klart och tydligt. Detta kan inte heller bortförklaras. En profetia som en luthersk evangelist hade i en finsk församling för en tid sedan bekräftade för mig det som jag länge har anat. Du skriver att du inte tror att Herren har övergett Finlands kristna. Nej, det har Han inte ännu, men Hans välsignande och beskyddande hand som vilat över kyrkan i vårt land håller Han på att ta bort. Guds hjärta gråter över hur mycket mera religion vi sysslar med i Finland i stället för att söka oss direkt till Honom. Gud bryr sig inte om värdsliga saker och påfund. Han bryr sig om dig och om mig. Det är dit jag vill komma! Inte stör Era kommentarer mig, men tänk på vad ni skriver, det ni skriver är även era ord. Detta gäller självklart även mig. Som sagt ondgör jag ingenting, jag förmedlar endast sanningen.
Det jag inte gillar med dig, Pontus. Om jag får vara ärlig att säga så, är att du ofta nämner saker som det andligt döda tillståndet i Finland när du debatterar här på Mickelsson. I mina ögon så verkar det som att du anklagar de du diskuterar med för att bland annat vara som fariseer. Men märkväl du känner inte dem du diskuterar med här , i varje fall inte alla, du kan inte veta vad för stora planer de har för den finländska befolkningen eller världens befolkning för den delen. Så vart vill du komma med dina anklagelser om att det finns fariseer bland finländarna? Det har väl inget att göra med den här diskussionen eller Lakeland?
Nej, jag tror inte alls att det är bättre i USA. Du har rätt i att det förekommer mycket synd där. Du har även rätt i att vi i Finland har fått en hel rad positiva profetior angående situationen i vårt land.
Orsaken till att jag nämner det andligt döda tillståndet i Finland är att det ligger på mitt hjärta, jag är ju ändå Finländare. Mina slutsatser och konstateranden är inga anklagelser. Det finns fariseer i vårt land och många som kallar sig kristna men som tyvärr vandrar på fel väg. Jag har heller inte sagt att det är någon av Er mickelsson.net läsare, för jag brukar inte vara personlig då jag riktar mina slutsatser eller kommentarer i offentlighet. Har jag något att säga till någon så säger jag nog rakt på sak. Jag skulle inte gå säga någonting konkret om någon jag inte känner och mina kommentarer som enligt dig är anklagelser har absolut ingenting att göra med varken Lakeland eller den här diskussionen utan helt och hållet om VAD jag ser med mina egna ögon då jag är ute runt om i vårt land och förkunnar evangelium i enhet med den kallelse jag fått av Jesus Kristus själv.
För en tid sedan var jag till Stockholm. Jag träffade massor med människor, kristna och icke kristna. Även bland de kristna kunde man utan att höra språket se vilka som var Finländare. Tyvärr har jag gjort det konstaterandet under mina resor att vi i vårt vackra land först och främst har det alldeles för bra. Gud får ofta inte rum i våra liv. Vi drar på oss en massa avgudar i stället och det som glimmar och det som är lätt dras vi till. Vi följer även ett religiöst mönster som enligt mig inte är enligt Guds ord eller vilja. Vi sätter allt för många gränser i våra liv och stänger in oss andligen. I vårt land ser man mycket underligt på om vi uttrycker våra känslor på ett sätt som inte passar in i det traditionsenliga mönstret som oftast är att sitta stilla i en knut med händerna i kors och be Gud som haver barnen kär... Jag säger inte att det är något fel med att vara stilla inför Gud, men Gud är mycket mer än så enligt mina erfarenheter. Ni som har rest till andra länder och besökt andra församlingar och kyrkor har säkert märkt att ordet frihet har en mycket stor betydelse. En frihet där vi får följa Den Helige Ande då han säger kom. Skall vi följa Honom och gå vägen ut måste vi vara beredda att betala ett pris. Vi måste vara beredda att dö ifrån vårt eget kött för vårt kött är samtidigt ett hinder för vårt andliga liv. Vi är fångar i våra egna kroppar om vi inte tar steget och vågar gå över gränsen gång på gång Den Helige Ande erbjuder oss chansen att gå över gränser och verkligen få upplopp för våra känslor då vi i Kristus Jesus är fria. Som sagt finns det stunder då det är på sin plats att vara stilla inför Herren och låta Den Helige Ande ta oss med in i frihetens rike, bort från det jordiska känslolivet. I andens frihet finns inga begränsningar eller lagar. I vårt land har vi tyvärr i en stor utsträckning valt att följa en hel bunt med religiösa lagar som människor har skapat, inte Gud. Tillsammans med Den Helige Ande i friheten kan det se ut och låta hur som helst. Det kan vara smärta som skall ut, då skall vi inte dra oss för att ropa ut all smärta vi bär på. Det kan vara tårar som vi bär på inom oss och dessa skall även ut, då får vi gråta ut och ropa precis hur mycket vi vill. Det kan hända att Guds kraft genom Den Helige Ande är så stark att vi helt enkelt bara faller ner på marken och ligger i Guds stora famn. Det kan hända att vi bär på en ande eller en demon som i Den Helige Andes närvaro manifesteras och som skall ut ur vår kropp, vilket inte alltid låter som änglasång. Vi kan också drabbas av en enorm glädje. Då har vi även rätt att skratta, hoppa och dansa. Vi har rätt att göra precis som våra känslor säger genom Den Helige Ande. Då vi är fyllda av Guds ande finns det ingen risk att vi gör något som är till skada. Vilken frihet att vi inte behöver bete oss som folk längre. Vilken frihet att låta Den Helige Ande leda oss över alla hinder och krossa alla murar och stängsel som vi har stängt in oss bakom. Det är dags att börja leva nu. Skit i Lakeland och mina tatueringar. Jämför i ärlighetens namn hur det ser ut i kyrkor och församlingar runt om i världen där Den Helige Ande leder lovsången. I vårt land ser vi på detta med stora ögon och tror att dessa människor är fulla eller rent ut av besatta. Vi säger ofta: "Se på hur de där beter sig. Inte kan man väl göra så där. Det där skall vi nog inte ta hit till vår land." Sedan pekar vi finger, gör korstecknet över våra bröst och ber en bön för att uppfylla de normer som de religiösa ritualer som vi lärt oss en gång. Det är precis där vi gör fel!
Det är dags att följa Den Helige Ande och Guds röst nu. Att vara kristen betyder inte att vi skall stänga in oss och vara "saliga". Vi skall vara fria! Halleluja! I vår frihet då vi är tillsammans med Den Helige Ande och självaste Jesus Kristus är mitt i bland oss så finns inte köttets gärningar utan vi använder oss av Andens frukter och gåvor som vi fått. Vi lever i en atmosfär med under, tecken och mirakel. En atmosfär där sjukdom, besatthet, bundenhet, beroende, smärta, sorg och depression inte existerar.
Ordet farisé har jag inte dragit över någon specifikt här på denna hemsida, men jag känner av bitterhet, avundsjuka och fram för allt det religiösa mönstret. Man hänvisar till en vers i bibeln, kanske en lag ur det gamla förbundet som längre inte gäller tack vare Jesus som tog all vår synd med sig på sitt kors. Tänk efter hur det var på Jesu tid. Vad gjorde de skriftlärda och de religiösa? De kände inte igen Guds son. De kallade Jesus själv för hedning. Jesus och Hans anhängare hade inga gränser eller lagar då Guds Ande föll över dem. Det var då kyrkan och de religiösa samfunden började vräka ur sig domar och spydigheter om deras beteende. Faktum är att de bara var fria i Anden. Samma sak händer i mycket stor utsträckning i vårt land. Det är det jag ser då jag är ute och vittnar för folk. Sedan då jag läser om hur människor tänker här gör det mig ledsen då jag vet eller snarare antar att det är en kristen person som skriver. Det är dags att stiga över gränserna nu till friheten i Kristus Jesus. Vi har full rätt att leva i en frihet där ingen kan komma och säga att vi har gått för långt. Det gäller bara att lyssna in vad Jesus säger till oss genom Den Helige Ande. Fast vi är i samma rum, som exempel broder Grönroos och jag. Där vi är tillsammans på samma plats så är det individuellt HUR vi blir berörda och hur vi använder våra känslor. INGEN skall ha rätten att stå med ett pekande finger och säga: Han är inte riktigt klok! Det ser inte rätt ut! Den där är skum! eller något annat. Det är det som gör oss andligt döda i vårt land. Vi har en lång väg kvar!
Det blev aningen långt, men jag ville dela med mig av det som Gud har satt på mitt hjärta. Tänk att det jag gått och funderat på, det predikades i min kära församling av min älskade pastor igår kväll och på den stora duken visades en film av hur det går till på lovsångsgudstjänst i USA. Förlåt Jocke, men det råkade faktiskt vara USA, men det skulle lika bra ha kunnat vara Afrika!
Ha en välsignad dag! Jag åker ut på uppdrag:)
”Vi måste vara beredda att dö ifrån vårt eget kött för vårt kött är samtidigt ett hinder för vårt andliga liv. Vi är fångar i våra egna kroppar om vi inte tar steget och vågar gå över gränsen gång på gång Den Helige Ande…”
Det här låter som den klassiska gnosticismen. De lärde också att den mänskliga själen som en gudagnista som är fångad i en materiell kropp.
Du skriver också:
”Tänk efter hur det var på Jesu tid. Vad gjorde de skriftlärda och de religiösa? De kände inte igen Guds son. De kallade Jesus själv för hedning. Jesus och Hans anhängare hade inga gränser eller lagar då Guds Ande föll över dem.”
Ja! Enligt gnosticismen kom Jesus för att upphäva alla de lagar och regler som denna världens skapargud hade stiftat. Den Helige Ande är en ande som upphäver lagar och regler.
Pontus J. Back, du är gnostiker. Det är en bra sak. Kom ut ur skåpet och fördjupa dig i de gnostiska mästarnas läror! Bara på det sättet kan du bli fullkomlig.
Skriv en kommentar