Rektorn för Suur-Helsingin seurakuntas kristna skola talade på söndagen i Filadelfia.
- Dagens unga får för lite kärlek. Föräldrarna borde ge dem den viktigaste gåvan: Tid, säger Jan.
Eleverna i skolan verkar trivas bra. Någon sa efter jullovet att äntligen får jag sjunga lovsånger igen när denne fått börja skolan igen. Jan berättade att alla eleverna som slutat nian hade kommit in i de skolorna de önskat.
Jan tycker också att barnen inte alltid skall som de vill.
- Att sätta gränser är mycket viktigt, att sätta gränser är kärlek.
Skolan går på finska och har 70 elever i årskurserna 1-9. Jan har visioner att sträcka utbildningen ända till universitet, lite i stil som Livets Ord har i Uppsala.
Skolan, som snart fyller 10, är ett mirakel eftersom den får klara sig på egna medel. I dagarna fattas beslut om statligt stöd till kristna skolor. Jan håller händerna knäppta och hoppas på det bästa.
I ett infoblad står det att avgiften för eleverna är 160 euro per månad för första barnet och för andra 130 och för tredje 60.
Jan ger en rejäl känga åt skolministeriet för att det har tappat synen. Jan berättade att Jokelatragedin är ett hemskt och extremt exempel på en person som tagit dagens likgiltighet och evolution på allvar. Statens skolagenda är att uppfostra eleverna till mänsklighet.
- Politiker jag talat med vet inte riktigt själv vad det betyder.
Jan Cedercreutz betonade vikten av att det finns kristna lärare i de kommunala skolorna och var tacksam över att det finns så många kristna lärare.
Församlingen gillade det Jan sade: Efter hans tal fick han en lång applåd.



Kommentarer (35)
Dessutom är det inte alls världsfrånvädt att lägga sina barn i en kristen skola. De behöver andlig näring varje dag precis som vi vuxna gör. De som vi lever ändå i världen, men vi kan utrusta dem med en stark tro, så att de kan bättre påverka den vårld de lever i med evangeliet.
Jag tycker frågan om världsfrånvändhet är ganska komplicerad och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. I länder som USA där många kristna barn endast undervisas hemma, eller enbart går i kristna skolor, finns det inte då en risk för en viss "ghettoisering"? Träffar/har barnen alls några icke-kristna kompisar? Det är svårt att bortse från att t.ex. hemskolade barn verkar må bra och ha en ganska stark andlig grund att stå på. Men vad händer sedan, när man ska "ut" i världen för vidare studier, jobb mm? Jag hade en bra skoltid, men tycker samtidigt att de törnar och besvikelser jag upplevde i skolan gjorde mig gott. Också att vara en av mycket få kristna, och få ta lite skit för det, stärkte min tro. Hmm...synpunkter?
Nu blev jag väl impopulär igen :)
men tror faktiskt att det inte spelar ngn större roll ifall man gått kristen grundskola eller inte och hur man sen "klarar" sig i världen. Med en bra grund som byggs upp i den känsliga tidiga tonåren, borde man vara redo att "möta" världen i gymnasieåldern.
Sen så är ju inte alla kristna friskolor så "inåtvända" och genomkristna. Är ganska säker på att ungdomarna där har rätt så mycket kontakt med världen utanför den kristna bubblan.
Jag minns att jag gillade "Guldet blev till sand" när jag var liten.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3753810.ab
Leve enbokstavspseudonumer!
Vi kan diktera levnadsregler för andra, men först sen när de låter Gud verka sker helgelsen i dem.
Jag läser bibeln. Har dock inte läst hela gamla testamentet. Men jag har för mig att jag har en ganska klar bild av vad som står i bibeln. Och ja, jag borde läsa bibeln mera, jag borde be mera, jag borde inte ha en telefon och en laptop som har en metall i sig som människor lider och dör för att bryta fram. Jag borde egentligen inte överhuvudtaget bo i detta vrickade samhälle. (där det absolut inte är konstigt att folk blir konstiga på olika sätt)
Men nu til the gay guy. Vad sjutton har du eller nån annan anonym konsonant med den saken att göra? Ingenting. inte en sådär lite. inte ens sådär riktigt lite. Om din brorsa är bög börjar du ha någonting med saken att göra. Du känner inte ens killen.
Jag skall berätta en liten historia. Jag var för några veckor sedan och gatuevangeliserade med filadefia församlingen i helsingfors. En kvinna kom till mig och frågade vad vi var för några. Hon undrade sedan hur vår församling skiljer sig från andra. Då hoppar en kille mellan oss (antagligen för att han är finsk och tänkte att han klarar det bättre än mig, vilket i och för sig var helt okej)
Kvinnar var lesbisk.
Vad denna emallhoppande kille sade och menade är en sak, det vet jag inte riktigt. Men den bilden han gav (med en starkt vittne) var att hon kan inte komma till Jesus förrän hon har blivit av med sin synd. (Mao blivit hetero) Min onda natur tog över för en stund, mer behöver jag inte säga vad som skedde i mitt huvud.
Sedan när hon gick var jag grymt ledsen. Jag visste att nu krävs det ett under för att hon skall vilja komma till kyrkan.
Vad hon hade behövt höra var: Det är inga problem. Jesus älskar dig. Han har dött för världens synder och han visar dig hur du skall leva och tar bort din synd. Men kom först till Jesus så fixar sig resten så småning om.
Jag har länge haft synd i mitt liv. Nu när jag äntligen har slutat kämpa emot dem och slutat försöka leva ett heligt liv utan istället försökt fokusera på vad jag kan göra för Gud så har han fixat bort många problem i mitt liv som jag inte trodde var möjligt
Och det enda som verkar intressera är frågor om sex...
Sluta se stickan i andras ögon innan ni tagit itu med bjälken i ert eget.
Ingen har påstått att homosexualitet är synd, mendet är en presis lika stor synd att döma och baktala människor. Det är GUDS uppgift att överbevisa oss om våra synder, inte vår, trots att en stor del av kristenheten tycks ha tagit det som sin uppgift...det vi kan göra är att älska människorna och be för dem så de själva kommer till insikt om sin synd. Men ingen har någonsin blivit "botad" genom att nån idiot kommer o bankar med Bibeln i huvudet på honom/henne.
Tillbaka till mina egna synder...
Under många år har jag levt ett osunt liv med bl.a. droger och sex. Jag visste att jag gjorde fel, jag mådde dåligt... men kunde inte sluta. Min tro Gud och Jesus fanns hela tiden där, men kontakten till Gud och andra kristna blev allt sämre.
På grund av psykiskt illamående hittade jag tillbaka till kristna kretsar och tillbaka till ett liv nära Gud. Jag lade allt i Guds händer och han helade mig. Jag har fått lära känna den helige ande och fått uppleva Guds närvaro i mitt liv.
I samband med detta har min lust till droger och större mängder alkohol försvunnit. När jag går ut med vänner kan jag dricka ett glas, men mycket mer än så vill jag inte dricka. Det känns inte rätt och en vägg kommer emot. Jag trivs inte heller i osunda situationer. Jag upplever att Gud gett tillbaka mitt samvete och skapat en skyddande mur i mitt liv. Jag vet att jag kan hacka sönder muren, men jag vill inte och den skyddar mig.
En människa som lever ett osunt liv (syndar) vet nog om det. Men vi är svaga människor och utan den helige ande är det tungt att leva ett sunt liv här på jorden. Då är det viktigt att vi känner oss välkomna i en gemenskap där vi får lära känna Gud och uppleva andens kraft. I en värld full av ondska är det viktigt att vi visar varandra vad äkta kärlek är.
Skriv en kommentar