Om Gud är god och allsmäktig, varför gör Han inte slut på ondskan i världen
Gud kommer att göra slut på ondskan, men inte på ett sådant sätt att Han även gör slut på alla människor. Gud är kärlek, och Han vill i första hand frälsa människor och inte göra slut på dem. Därför väntar Gud med stort tålamod på att människorna skall göra bättring och upphöra med sin ondska. Det är en missuppfattning att man t.ex. kan göra slut på våldet med ännu starkare våld. Sår man våld, så skördar man även våld. Kärlek kan man endast skörda när man sår kärlek. Jesus sådde kärlek här i världen när Han av kärlek offrade sitt liv för oss. Redan har denna ”kärlekssådd” verkat mycket godhet i vår värld!
Varför ändrar inte Gud helt enkelt på människan så att hon gör det goda
Detta är människans höga adelsmärke att hon kan välja mellan att göra det onda eller det goda. I annat fall skulle vi inte vara människor utan robotar. Gud ville ha individer som genom ett fritt val skulle välja att älska Gud. Men för att valet skulle vara fritt, måste människan även ha möjlighet att välja det motsatta. Att göra det onda. Men Gud tog den risken.
Varför måste det finnas lidande och smärta i världen
Om denna fråga har det skrivits volymer. Vi skall inte heller dra den förhastade slutsatsen att personligt lidande alltid är en följd av personlig synd. Jesus drog inte den slutsatsen (Joh.9: 2-3). Låt mig i alla fall kort få peka på en synpunkt ifråga om lidandets problem.
Lidande och död kom in i världen som en följd av det första människoparets syndafall. Och på det sättet får vi alla vår del i de lidanden som drabbar hela mänskligheten. Lidandet är en varningsklocka att något är på tok. Det är inte okey att synda. Genom lidanden vill Gud väcka och frälsa människan.
Tänk dig en värld där ingen smärta skulle finnas. Om man av misstag skulle lägga sin arm på en het spis, men inte känna någon brännande smärta. Då skulle ens arm kunna brännas till obrukbarhet utan att man märker någonting. Smärtan är en varningsklocka att nu är något på tok. Jesus sade till en man som Han helat från en sjukdom: ”Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” Joh.5: 14. Värre? Finns det något som är värre än att vara sjuk. Javisst! Att gå evigt förlorad. Gud vill genom lidandet rädda den lidande. Gud vill genom lidandet ropa till hela mänskligheten: Omvänd er! ”Om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under.” Luk.13: 5.
Är det ens möjligt leva ett felfritt eller fullkomligt liv
För att kunna ge ett svar på denna fråga måste man först reda ut begreppen litet. Jakob säger i sitt brev:”Vi begår alla många fel.” (3: 2). Aposteln Johannes igen säger i sitt första brev 3: 9:”Den som är född av Gud gör inte synd.” Dessa två kan omöjligen tala om samma sak. Det Johannes talar om är att medvetet, vanemässigt leva i synd. Det Jakob talar om är att misslyckas trots att man planerar att göra det bästa. Man brister i kunskap, skicklighet eller övning. Och så blir resultatet att man begår fel. Metodismens grundare John Wesley talade om fullkomlig helgelse. Men man har missuppfattat honom. Han menade inte ett ”felfritt liv” utan ”fullkomlig kärlek” (1 Joh.4: 18). Ett rent motiv bakom mina handlingar. Det gäller att söka ett sådant möte med Gud att våra hjärtan fylls med Guds kärlek.
Varav kan jag vara säker på att Gud finns
Jag råkade en gång lyssna på en nyhetsutsändning i radion, i vilken man intervjuade professorn i kärnfysik, vid Helsingfors universitet, K. V. Laurikainen, huruvida det finns vetenskapsmän som tror på Gud. Han bekände klart och tydligt att han gjorde det. Jag blev så intresserad att jag ringde upp honom personligen. Och ställde några frågor till honom. Han sade ungefär, att om han som vetenskapsman tänker tanken logiskt ända till begynnelsen, så kan han inte tänka sig ”skapelsen” utan en Skapare. Men han beklagade att många vetenskapsmän stannar på halva vägen när de märker vart det börjar bära iväg. Bibeln säger:”Ända från världens skapelse ses och uppfattas Hans osynliga egenskaper, Hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som Han har skapat:” Rom.1: 20. Dessutom finns det en märklig aning eller intuition i människans inre att det finns en Gud (Rom.2: 14-16. Trots att ingen sett Gud, finns det en seglivad tro bland de mest olika folk i världen att det finns en Gud. Hur kan man förklara det, om ingen Gud finns? Många märkliga under sker i vår värld som svar på bön till Gud, men det skriver våra tidningar mycket litet om. De tycks mest vara intresserade av att skriva om ”skandaler”. Den som är välinformerad vet att det globalt sett sker massor med helt oförklarliga under bland de kristna som svar på bön. Hur kan man förstå det om det inte finns någon Gud? Eller hur förklarar man uppfyllelsen av många av Bibelns detaljerade förutsägelser, om det inte finns någon Gud? För att nu nämna några indicier på att det finns en Gud!
Vart är vi på väg
Både när jag ser omkring mig och när jag läser Bibeln så verkar utvecklingen gå mot en allt störra polarisering bland människorna. Det står i Uppenbarelseboken 22: 11 ”Den orene må fortsätta att orena sig och den helige att helga sig.” D.v.s. en allt skarpare delning mellan sann och falsk religion.
Ateisterna verkar inte att bli i majoritet, globalt sett. Religion kommer att finnas. Men det kommer att bli en religionsform där man egnar sig åt en massa religiösa ceremonier och använder ett religiöst språk, men samtidigt tolererar all slags synd. Men det kommer också att finnas en annan religiös strömning där man upplever evangeliets kraft till frälsning och rening från synden. Paulus säger i 2 Tim.3 att ”i de sista dagarna skall det komma svåra tider” människorna skall då ha ”ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.” Andens kraft och evangeliets kraft till seger över synden!
Men Uppenbarelseboken beskriver en annan skara ”som följer Lammet vart det än går”(14: 4), dessa ”som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Jesu vittnesbörd uttydes betyda ”profetians ande”(19: 10). Som alltså håller fast vid både Gudsordet och Andens kraft! De som bevarar tron på Jesus (14: 12). Vilken ström följer vi?
Vad är Guds plan
Det är inte lätt att kunna rita upp Guds plan genom den mänskliga historien, vad som blir slutmålet.
Aposteln Johannes säger:”Vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat” (1 Joh.3: 2). Och Paulus säger i Rom.11: 33:”Hur outgrundliga är inte Hans domar och hur outraksakliga Hans vägar.” Men Bibeln ger oss i alla fall vissa inblickar i denna plan.
Med tanke på den nuvarande världsordningen, där människan lever i uppror mot Gud, säger Paulus:”Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång” (1 Kor.7: 31). Det hat som råder mellan olika etniska, religiösa och politiska gruperingar kommer att utlösa ett sådant ”slaktande”
(Upp.6: 4) att om inte Gud steg ned och satte stopp för detta skulle inga människor överleva. I Matt.24: 22 säger Jesus:”Och om den tiden icke blev förkortad, så skulle intet kött bli frälst, men för de utvaldas skull skall den tiden bli förkortad” (1917). Men man anar i alla fall att den mängd av möda, kamp och strid som den mänskliga historien inrymmer måste resultera i ett underbart slutresultat, om det skall vara någon mening med det. Paulus säger i Rom.8: 18 ”Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyder, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.”
Tydligen kommer detta att människan av fri vilja väljer att älska Gud över allting annat, vad det än må kosta av smälek, bedrövelse, lidande och t.o.m. död, att resultera i en sådan lycka och härlighet att det är helt ofattbart ur jordiskt perspektiv! Paulus tillägger i 2 Kor.4: 17:”Ty vår bedrövelse, som vara ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet.”
Frågorna också svaren ingick i Borgå Filadelfias kampanjtidning, ”Löftet om liv”, som spreds i 10.000 exemplar i Öst-Nyland.
Kommentarer (15)
Grattis till tvåan!
Det här var nu mina personliga tankar. Andra har kanske annat att säga om saken.
Vara hemma med barnen. Positiva sidor är att barnen har det tryggt och bra och det blir mindre stress för hela familjen. Dessutom hinner man njuta av småbarnsåren. Negativt är att många upplever det som rätt enformigt att bara vara hemma och de saknar den stimulans som det ger att jobba. De vill gärna jobba med det som de satsat en lång utbildning på och så är det ju väldigt roligt och omväxlande att jobba!
Andra alternativet är då att ha barnen på dagis, vilket ofta innebär bättre ekonomi, men kanske mer stress för att hinna med både jobb och familj. Fördelen är att man skaffar sig arbetserfarenhet och det kan vara bra att ha om det blir en skilsmässa (50 % skiljer sig…). Jag tillhör generationen som sett våra mammors generation satsa allt på att ta hand om familjen, för att sen vid 50 se sin man försvinna med en annan och sen stå där med tre barn att ta hand om och 0 år av arbetserfarenhet.
Bäst är väl om alla par tillsammans funderar vad som passar bäst för just dem. Tror att vissa tycker om att ha mycket tid hemma med barnen, medan andra upplever att de blir uttråkade hemma och då anser att det är bättre att få vara på jobb och sen vara en glad mamma resten av tiden.
Jag skulle få besök av en vännina som var missionär, Hon gjorde precis det jag alltid längtat efter och jag tyckte att jag själv bara "stod vid spisen och födde barn"
Matt 24:45-46 ur Levande Biblen
Är du en vis och trogen Herrens tjänare? Har jag gett dej uppgiften att ta hand om min familj, att ge mina barn mat varje dag? Välsignad är du, om jag finner dej troget utföra ditt arbete när jag kommer tillbaka
Det har varit väldigt välsignat! Inte alltid lätt och roligt men rikt på värme, närhet!
Det har också gett mej tid att hinna prova å en massa hantverk, att få skapa nåt smått , oftast under nattimmarna, som jag kunnat glädjas åt att få se bli färdigt i min lilla värld av hushållssysslor och barnskötsel som aldrig blir färdigt
Tiden hemma har också gett mej många nya vänner, det är många samtal och böner vid kladdiga matbord och med skrikande barn som varit livsviktiga
Så jag unnar verkligen alla mammor att få vara hemma med barnen om de har möjlighet
Att få blomma där ni är planterade!
Jag tycker de flesta argument för och emot den traditionella hemmamamman är goda, men tror inte att någonting är mera rätt än det andra. Däremot tycker jag att det finns så många män idag som faktiskt vill ha lika stor roll i barnens liv som mamman har. De vill ha ansvar på riktigt, inte bara "vakta babyn" medan mamman tar en liten paus för att få dricka kaffe. Sånt kan ju tonårsfickor göra i stället.
Kanske det inte är lika lätt att hitta män som tycker det är viktigt med städning, gardiner och rena kläder, men jag tror många flera gärna skulle ha en större del i barnens liv än de har nu, kanske för att vi kvinnor inte vill ge dem det. Nu råkar jag röra mig i miljöer där många av mina bekanta män tar pappaledigt i ett år. Det de brukar få höra av kvinnor i affären och på stan är beröm "för att de verkar klara det så bra". Alltså vad har vi kvinnor för uppfattning om vad män klarar av? Är de bara en extra baby i hushållet att ta hand om?
Nu är vår baby ny och jag är hemma första tiden så jag kan inte uttala mig om hur det går för oss, men min man som har varit hemma babyns tre första månader har en precis lika stor del i barnskötandet som jag. Han är glad att vi är jämställda, han älskar sin dotter lika mycket som jag och det har aldrig varit fråga om att jag skulle klara hennes skötsel bättre än han. Ja visst är det välsignat och bra på alla sätt och vis att vara den "goda hustrun", men en god hustru kan också jobba utanför huset och ge det utymme för mannen att göra det han kanske innerst inne vill, men inte vågar uttala med risk för att inte låta som en riktig karl. Förr var mannens roll att jaga och se till att familjen överlevde. Idag klarar kvinnan allt själv och gör ofta allt själv medan mannen ligger på soffan och dricker öl i vissa fall och kanske ser på God channel i andra. Om han fick mera "vettigt ansvar" i familjen kanske vi alla skulle må bättre. Men vad vet jag... kanske jag bara råkar ha fått en extra bra karl :-) Nu ska jag gå och hjälpa honom dammsuga.
ps. Jag kan rekommendera ett kåseri i senaste tidningen "vi föräldrar" av en rikssvensk hemmapappa.
Lycka till med jobbet och gläd dig i Herren. Be ofta!!!
Skriv en kommentar