Låt flickor leva!

Bra skrivet Linus!

Läste i veckan i HBL om en man som står åtalad för mordet på ett oönskat nyfött spädbarn. Vi har ett mycket märkligt samhälle som godkänner en typ av barnamord, men förkastar en annan.

Skillanden mellan medicinskt ingrepp och mord är uppenbarligen endast ca ett halvt år .

Bra att det talas om detta ämne! Det är tragiskt att människor vill bli av med något som är deras egen spegelbild på ett sätt. Jag undrar när skolorna börjar berätta om inte bara hur man skall undvika att bli gravid, men att ifall man blir gravid, är adoption ett alternativ. Många förstår ju inte heller det att vart femte par i Finland är barnlöst, och det säkert fanns hundratals par som gärna adoterade ett finskt barn. Det finns mellan 5-10 barn i året i Finland som adopteras. När man hör att 16-åringar redan gör sin andra abort tycker jag att vårt system är verkligen förvrängt. 11000 barn i året, på 5 miljoner människor, Britannien ca 60 milj. och 33 000 aborter/år. Vår procent i jämförelse blir enormt stor.

Abortfrågan är het!De allra hetaste (och hätskaste)åsikterna kommer ofta från män...Skulle ha varit intressant att se hur aborter skulle ha utvecklats om det varit männen som haft uppgiften att bära och föda.Männen som tydligen inte behöver känna ansvar den stund barnen avlas.Det är väl kvinnans sak,tycks somliga mena.När det sedan blir så tragiskt att hon tar bort det barn som hon i många fall ensam skulle få ta hand om skriker man mördare... Jag är ingen abortförespråkare,för trots att vi kvinnor har rätt att bestämma över den egna kroppen,måste man faktiskt i och med att man bär en annans kropp i sin, också reflektera över om inte den kroppen också har rätt till eget liv. Däremot tycker jag att det är fel att vräka skiten över kvinnorna.Är det att börja i rätt ända? Ropa mördare efter dem tillräckligt länge så minskar nog aborterna,är det vad man tror? Det behövs två parter för att liv ska bli till.Hur kan man stödja båda parter till att ta hand om ett barn?Finns det män som kan tänka sig att bli ensamförsörjare till det barn sm de avlat,ifall modern av nån anledning kan tänka sig att föda barnet,men sen inte ta ansvar för det? Hur kan vi stöda kvinnor (ofta från andra kulturer) att inte välja bort flickfostren,därför att männen önskar sig pojkar?Hur kan samhället gå in för att se till att ensamma föräldrar skulle veta att de har ekonomisk trygghet? Jag skulle vilja att mördarskrikarna skulle börja ställa lite andra frågor, kanske t.o.m.tänka om det vore jag,under icke gynnsamma omständigheter,skulle besluten bli lätta?Vad skulle jag behöva? Skulle ord som mord, hedniska barnoffer osv förbättra min situation?Skulle orden användas av Mästaren ,om han mötte en kvinna som aborterat sitt barn? Hur skulle han föra en sådan diskussion? Hur vill jag föra en diskussion om abort?Jag har funderat på det ibland och jag vet att jag skulle försöka vara försiktig med orden.För om det vore jag, i en annan situation,med andra förutsättningar,med en annan bakgrund.........

Frågan handlar i slutet inte om abort, utan om sex. Pro-choice - sex utan konsekvenser. Tänk hur samhället skulle se ut om man skulle applicera samma princip på annat.

Skaffar man hund tar man hand om hunden. Skaffar man barn tar man hand om barnet. Det är djävulskap att göra sex till bara ett nöje och helt frånse att det är så barn kommer till.

Ad, där har du utan vidare en point!
Nu tänker jag bli superandlig och berätta att jag en gång hörde en undervisning om avgudarna i vår tid och under Bibelns. Tanken var att de är de samma. Astarte är fertilitetens och lustens avgudinna, Mammon ägandets och habegärets avgud och sedan är Molok en avgud man i Mellanöstern under Bibelns tid offrade barn till. På något sätt kom det i undervisningen fram en viss ordning som ledde till att, applicerat på vårt moderna samhälle, då man tillber den sexuella lusten och habegäret (till exempel den egna karriären) så leder det till att barnen lider, offras. Barnoffret gick då till så att det levande barnet lades i den upphettade bronsavgudabildens armar och då barnet kved och sprattlade av smärta ledde det till att det föll in i en hålighet i avguden. Barnets moder var alltid med under avrättningen.

Ville med detta bara understryka den point du hade i din kommentar Ad. Det hela börjar alltså någon annanstans.

Inte för att jag skulle förespråka abort, men en fråga till er som skulle vilja förbjuda abort;
Hur tycker ni kvinnor som begår abort borde straffas? Om ni anser att abort är mord, borde då inte kvinnor som begår abort straffas lika som andra mördare - i Finland livstids fängelse? (I allmänhet blir fångarna frisläppta efter 12-14 år)

Ad,jag har lite stint ti fata....ja,alltså,jag tycker nog att det här med abort kommer i slutet,liksom,det är väl sexet som är början...Men man kan ju diskutera det där med vad som kom först,hönan eller ägget, i oändlighet,men sen då?
Skämt åsido,det är lätt för oss att se det så att det man ställer till tar man hand om.Det är därför jag gör tankeexperiment ibland,bara för att påminna mig själv om att allt är inte så enkelt som jag ibland tror. Annars tycker jag inte det är djävulskap med sex som nöje,de flesta av oss har det som nöje,inte som barnalstring(då skulle det inte bli så mycket...) säger jag som varit gift i 30 år med samma snubbe.Men nuförtiden finns det ju alla möjligheter att välja bort risken för barnalstring och varför det inte fungerar för män o kvinnor i dagens upplysta värld, är för mig en gåta....
Till Andreas: Ja det blev SUPERandligt,kom ner hit till oss vanliga dödliga,till det mänskliga planet(det gjorde Jesus).Det kanske slirade iväg lite,men en sak har du rätt i:De barn som fått födas,många av dem blir de verkliga förlorarna i dagens konsumtionssamhälle.Det som den vuxna världen idag med girighet stjäl från barnen är en trygg framtid vad gäller miljö,relationer och hälsa. Se där nåt vi verkligen kan ta tag i.Dämpa mördarsnacket,ta hand om dem som fått komma till världen,älska,visa barmhärtighet.Be den viktigaste bönen av alla: Herre förbarma dig över mig syndare.Detta som en påminnelse till mig själv i första hand,jag behöver ju först och främst se MITT ansvar,inte vad alla andra borde göra...

Ja, qvinna, det har du så rätt i, det du skrev sist i ditt inlägg. Då de vuxna följer sina lustar och habegär etc så är det barnen som betalar priset.

Min fråga kvarstår:
Vad är den egentliga skillnaden mellan att ta livet av ett nyfött barn och att ta livet av ett ofött? Resultatet är ju det samma...

Jag försöker inte påstå att det finns enkla lösningar och enkla svar på allting, men man faktum kvarstår att oskyldiga (om än ofödda) barn årligen dödas och med samhällets välsignelse dessutom!

Jag är inte ute efter att döma någon, men jag tror inte det hjälper att försköna eller släta över den krassa verkligheten. Det är själviskt, kärlekslöst och totalt okristligt.

Vi skall som kristna hjälpa dem som fallit offer för samhällets lögner och falska ideal och visa dem på upprättelse i Kristus, inte
släta över och hålla god min och leva som om ingenting var fel!

Jag tror inte Linus poäng var att smutskasta kvinnorna o kalla dem för mördarna – det är ju klart att männen bär ett precis lika stort ansvar! – jag tror poängen snarare var att påvisa det befängda i att en kvinna gör abort med motiveringen att "hon har rätt att bestämma över sin egen kropp". Ofta kanske mannen t.o.m. skulle vilja behålla barnet, men eftersom "det är kvinnans kropp" så har han inget att säga till om. Men jo, det är helt sjukt...

X: ännu oftare är det mannen som vill att kvinnan skall ta abort. Många kvinnor känner sig tvingade av sin partner, tyvärr. Så mycket för kvinnans självbestämmanderätt...

Håller med a!
Ursprunget till denna debatt var att L M reagerat på den liberala abortlagstiftningen i Sverige ,vilken gör att det är möjligt att välja bort barn också i ett ganska sent skede,och att denna möjlighet lett till könsurval. Jag har läst på om detta,och fått bekräftat det jag anade: Det handlar inte i första hand om nåt slags välja och vraka lyxproblem,utan just om de "nya" svenskarna och norrmännen,som har en press på sig att alstra pojkar,för att det är de som anses viktiga i deras kultur,och kvinnorna känner sig desperata när de inte "lyckas " föda pojkar(som om felet vore deras!).Verkligen skrämmande och tragiskt!Jag bara frågar ;vem har skapat den kulturen....Läs dagens Vasabladet, så ser ni en läkares tankar om saken.
För övrigt var det ju inte LM som pratade i mordtermer,detta som upplysning till x som har behov av att försvara LM,vilken jag tror kan tala för sig själv om han vill.
Till SS vill jag bara säga att detta att vara försiktig med orden är inte att släta över och godta,då har du nog fått nånting rejält om bakfoten.Man kan vara väldigt tydlig med vad man tycker, men man måste bibehålla respekten för den enskilda individen.Det är nog först då man känner sig respekterad som människa fast man gjort fel,som man kanske börjar lyssna på varandra.
Tyvärr har jag märkt ,att de som använder de starkaste orden och har de skarpaste åsikterna i en fråga som denna,är de kristna männen...Jag frågar mig varför? Egentligen fick jag väl en del av svaret redan.En kristen man vill inte framstå som självisk,kärlekslös och okristlig.Det är bara det, att kärleken blir ibland så nitisk,att resultatet av ens agerande kanske framstår som just detta.
Ho gälit kan int e vaar....
Hur som helst ,abortfrågan är komplicerad och mångfacetterad,man tror man har en bestämd och tydlig etisk uppfattning,byggd på goda kristna grunder, ända tills man ställs inför dilemman,som svänger upp och ner på allt,och plötsligt var etiken inte så självklar längre.Livet bjuder på många överraskningar, det svarta och vita som en gång var så bjärta mot varandra blir till variationsrika gråskalor med en och annan rolig färgklick i.Och Gud blir STÖRRE!

Nä bevare mig väl qvinna. "En kristen man vill inte framstå som självisk,kärlekslös och okristlig." Nu kan jag inte tala för många andra än mig själv men tror du att det är där skon klämmer? Anser man att det är fel med en abort så anser man det, måste det finnas en baktanke med allt?
Jag är emot aborten eftersom jag tycker att man ansvarar för sina egna handlingar och vad det leder till. Man leker inte hur som hels med ett människoliv! Och barnet är nog lika mycke faderns som moderns, kvinnan kan inte ha ensam rätt på beslut av vad som skall göras.

qvinna:Må vara att abort-frågan inte är speciellt enkel (väldigt få saker tenderar vara), men jag har väldigt svårt att se att abort skulle vara en bra lösning på något problem ö.h.t.

Jag har väldigt svårt att se min Mästare uppmana någon att ta livet av sitt ofödda barn, oberoende av hur det barnet kommit till.

Jag har däremot inte svårt att se min Mästare ta emot den som tagit livet av sitt ofödda barn, med nåd, förlåtelse , försoning och helande.

Vill också tillägga att jag inte är på krigstiden mot de som gjort abort . Utan mot hela idén att det är helt okej att ta livet av ett barn, bara det inte är tillräkligt gammalt. Och jag vill fortfarande gärna veta vad skillnaden är mot att , som i den mordåtalades fall, ta livet av ett nyfött barn.

" Kvinnan kan inte ha ensamrätt på beslut om vad som ska göras" enligt Jovisst.Den bistra verkligheten är att kvinnan ofta lämnas ensam med beslutet om vad som ska göras!
SS har nog inte läst eller förstått vad jag skrivit om han tror att jag anser att Jesus skulle uppmana nån till abort.Det skulle jag inte heller göra.Jag anser att de liv som fått en början har rätt att födas, oavsett om det är pojkar eller flickor, handikappade eller friska.Men jag anser inte att jag har rätt att lägga sten på bördan,ifall en person fattar ett för mig obegripligt beslut.
Det gläder mig, att ord som nåd,förlåtelse och helande nu kommer med i debatten.
Jag vet inte vem SS vill ska svara på den fråga han ställer,eftersom han själv redan svarat på den.Vi har en lagstiftning, och den kan man tycka vad man vill om, men det är den man följer såväl när det gäller aborter som i det nämnda fallet. Emil har inte heller fått svar på sin fråga,vilken hänger ihop med den fråga SS ställer.

qvinna: Isf har vi ju ganska långt samma åsikt.

Det jag däremot inte vill göra är att släta över vad abort handlar om.
Abort är och förblir benämningen på en procedur där man med vett och vilje berövar ofödda barn livet.

Jag har , som jag tidigare skrivit, väldigt svårt att se vad den egentliga skillnaden mot att ta livet av barnet när det är nyfött är (oberoende av vad lagstiftningen säger, sen när har vi som kristna förresten blivit av med vår rätt att kritisera lagen?).

Jag har inget behov av att lägga större sten på bördan för någon alls ö.h.t. , men om det kan hjälpa nån att fatta ett rätt beslut i frågan , är det väl knappast dåligt att visa på vad det handlar om i verkligheten!

För varje hindrar abort har ju ett människoliv sparats och en människa blivit besparad från att göra nånting fruktansvärt (ja, jag anser att en abort är något fruktansvärt, det är fruktansvärt att ta livet av en oskyldig människa, det står jag för)!

Det är kärlekslöst att inte försöka få dem som funderar på en abort att förstå vad det handlar om!

Och vad gäller de som på ett eller annat sätt har varit orsak till att en abort begåtts, jag tror inte det där heller hjälper att släta över sanningen.

Sanningen skall göra er fria, skriver aposteln Johannes.

Endast genom att bekänna vår synd, och få förlåtelse för den blir vi fria. Att gömma undan den är inget vidare allternativ.

Ja, jag anser att abort är synd, även för dem som blivit förledda till det, vilket förresten inte är något unikt för abort. Synd är alltid synd, men det finns förlåtelse och försoning genom Jesu blod!

Vill även tillägga att den som mer eller mindre tvingar en kvinna att göra abort, inte direkt är mindre skyldig till vad som sker, snarrare tvärtom. Är inte ute efter att förenkla problemet eller peka finger.

De flesta som gör abort vet nog vad det innebär,däremot vittnar många om att de inte kunnat föreställa sig de följder som handlingen kan få för deras personliga del när det tex gäller psykisk hälsa.När man är ung tror man ofta att man kan stoppa undan och gå vidare,men förr eller senare dyker känslorna upp.

Vem har påstått att vi troende eller icke troende har blivit av med rätten att kritisera lagen?
Men äntligen en springande punkt; att kritisera lagen är något helt annat än att ge sig på den som följer (eller bryter)lagen!
Jag anser,att om vi vill förändra något i den här frågan,kommer vi inte långt med att göra aggressiva påhopp på dem som ledsamt nog tror att detta är deras enda utväg.
Kan jag som enskild göra något?Tror inte att jag har så enorma möjligheter att påverka lagstiftningen,är ganska pessimistisk på den punkten.Som medmänniska kan jag hoppeligen hjälpa nån tveksam att säga ja till livet,men då vill jag vara beredd att stöda hela vägen.Om personen ändå väljer ett i mina ögon felaktigt beslut vill jag ändå vara där och vara beredd att finnas till när ev.eftertankens kranka blekhet drabbar,det är kärlek i handling,tycker jag.
Det finns olika sätt att försöka påverka svåra frågor,för mig har det blivit allt viktigare att försöka göra det med tydlighet ,men med respekt för människor,i vars skor jag aldrig gått,och därför inte till fullo kan förstå deras handlingar.

Är man förälder tror jag man bättre förstår vad det egentligen handlar om, dvs liv. När man ser sina barn tror jag tanken känns väldigt långt borta att ens överväga abort. Men för personer som inte har barn / umgås med småbarn, kanske det inte känns lika mycket att avbryta en graviditet. Ofta är det ju unga flickor / förstföderskor som gör abort.

Själv är jag välsignad med två små friska och underbara prinsessor, och skulle aldrig kunna överväga abort. Men skulle vi stå inför en situation där vi på förhand skulle veta att fostret i magen kommer att vara utvecklingsskadat, skulle nog situationen vara en annan.

Då är det plötsligt inte så självsäkert längre. Då tror jag faktiskt att vi (nu talar jag ändå för mig själv) skulle överväga alternativen.

ch, vad/vem är det då som avgör vad som gör ett liv värt att leva – hur kan någon annan bestämma om en annan människas liv är tillräckligt meningsfullt för att han/hon ska få leva? Om ett barn är utvecklingsstört, vad är det som gör det livet mindre värt/meningsfullt än en "normal" persons liv? Ska man då också abortera barn som kanske har andra genetiska fel, t.ex. att de inte är intellektuellt begåvade, musikaliska, vackra...Hur kan en annan människa avgöra för någon annans del om just den personens liv passar tillräckligt bra in i det mönster vi skapat för hur ett meningsfullt liv ska se ut?

x: idag finns det såvitt jag vet ingen metod att se om fostret är intelligent, vackert och musikaliskt, förutom att se på föräldrarna, då kan man dra vissa slutsatser om barnet ska bli fult eller inte... ;) Skämt och sido, jag påstår inte att någon har rätt att avgöra och liv och död. Ett utvecklingsstört barn kan säkert få ut lika mycket av livet som ett friskt barn (beroende på graden av skada). Men personligen skulle jag inte klara av ett sådant barn, efter att på nära håll ha sett hur en sådan familjs liv ser ut.

Så är det bara, utifall en sådan situation skulle uppstå skulle jag säkert (personligen) föredra abortalternativet. Det står jag för

Nu kommer vi in på dettta med utvecklingsstörning då...jag vet att alla människors liv är värda lika mycket. Och man säger att utvecklingsstörda är så "söta" osv. Själv tycker jag det skulle vara urjobbigt att ha ett barn med utvecklingsstörning (har jobbat med denna klientgrupp tidigare). Ibland känns det dock som man inte skulle få säga åt andra att man känner på detta sätt; att man skulle vara rädd att få ett utvecklingsstört barn. Det är liksom tabu att säga ngt sådant. Men ärligt talat så tror jag inte jag skulle klara det om jag var i den situationen, jag skulle antagligen kollapsa rent psykiskt. Men inte behöver man ju abortera i detta fall heller. det finns ju som sagt adoption...

Abort, och eutanasi för den delen, leder lätt till att mänskans värde ligger i hur mänskan bidrar till samhället (eller förstör för nån som annars skulle bidra till samhället) och där har mänskan inget värde i sig själv som skapad i Guds avbild. Alltså kan man i ett sånt samhälle lätt göra sig av med dödssjuka, koma-patienter, oönskade barn, svårt handikappade och utvecklingssstörda, uteliggare och tiggare, och förr eller senare kommer folk att elimineras bara för att de har fel livsstil eller världsbild. Dystopiskt, men ack så möjligt.

Det får mig att tänka på Martin Niemöller's rader (eller vem som nu skrev dem):

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Så CH och Jass... om ni någon gång råkar ut för en olycka och blir förlamade eller på annat sätt (enligt er) odugliga. Ska vi ta livet av er då också? Bra att veta... ni kan ju inte säga då hur ni vill ha det...

I nazityskland gasade man, förutom judarna, även ihjäl utvecklingsstörda, homosexuella, romer och andra som inte passade in i idealet...

Moi: Det var just den slags kommentar som du gav som jag försökte förklara i mitt inlägg. Att man får inte ens yppa sin rädsla över att man tex skulle få en "break-down" om man skulle få ett utv.stört barn utan att någon genast går till attack.Tabu, som jag redan sade. För det första (som inte är så relevant egentligen), men det är ganska stor skillnad på psykiskt o fysiskt handikapp (dåligt exempel du hade där). För det andra: Har jag överhuvudtaget skrivit i mitt senaste inlägg att utv.störda skulle vara odugliga???? Det enda jag skriver om är min egen rädsla! Själviskt måhända, men så har jag också sett dödströtta föräldrar till gravt utvstörda barn...man blir väl "stark" i sådana situationer, men själv känner jag mig alltför "svag" för att orka med det de går igenom.

Jag måste nog ännu riktigt poängtera att jag blev sårad av Moi´s kommentar. Kanske ni som har familjemedlemmar som är utv.störda (vet att det finns en hel del som trol läser detta) tog illa upp av min kommentar, för att ni lever med detta och anser att det inte är ngt problem...men jag tycker jag har rätt att få diskutera MIN rädsla utan att bli förlöjligad.

Utan att desto mera ta ställning i abortsfrågan vill jag kommentera Stefan Salos undran över vad som är skillnaden i att ta livet av ett ofött barn och ett nyfött, eller varför inte 6-årigt. Självklart är barnen individer, men det är också den blivande mamman och pappan. Då barnet ännu bara är ett embryo är det overkligt, mindre sant, och antagligen också lättare att förhålla sig "lättsamt" till. Inte för att jag påstår abort vara ett lätt val, verkligen inte, men det är i alla fall en annan sak att "göra sig av med" någoT som inte ännu existerar på samma fysiska sätt i ens värld, än göra av sig med någoN man fått en annan slags psykisk och fysisk kontakt med. Abort är på så vis antagligen ett skonsammare alternativ gentemot de blivande föräldrarna, än vad ett mord på ett fött barn vars ögonfärg man vet och gråt man känner igen.

Så barn som t.ex. svälter ihjäl i Afrika kan man lika bra låta dö, eftersom de inte är någoN man har fått en fysisk och psykisk kontakt med? De är diffusa "något" vars gråt vi inte känner igen och vars ögonfärg vi inte vet...
(linda: jag förstår nog din poäng, jag försöker inte vara elak, jag försöker bara vända på resonemanget och se saken från andra hållet...)

x: öh, va? väldigt konstigt sätt att vända resonemanget på.

Jag tyckte X poäng var bra: att ansvaret inte blir mindre av att vi inte känner till personen så bra. "Ignorance is bliss".

Jag försöker inte tala om ansvar, jag talar om känslor. Det handlar inte om att "lika bra låta dö", utan om att det är lättare att hantera en död man inte lika rakt kommer i kontakt med. Om min bror dör sörjer jag honom mer än om ett barn i Afrika dör. Om jag dödar ett barn jag nyss fött är det en annan slags upplevelse än om jag gör abort.

Så visst håller jag med Linus om att ansvaret finns där oavsett situationen, men det var inte det jag vill få fram. Så X, du missade nog lite poängen i min text.

då tycker jag x kan åka iväg till Afrika och hämta hem åtminstone ett av de barn som idag kommer att dö av hunger. För det är ju det X gör, låter dem dö, du gör ju inte mycket åt det eller hur?

Och att börja jämföra en situation där en förälder avbryter en graviditet på grund av en grav missbildning hos fostret - med vad nazisterna gjorde under andra världskriget är nog av visa på brist i sakargument - men det är klart, det är ju ett enkelt sätt att döma och jämnställa de som gör abort med massmördare.

Jag tycker att alla de här som under inga omständigheter kan tänka sig abort, skall göra en veckas studiebesök till en familj som har ett gravt utvecklingstört barn, och sen får vi se vad ni anser om saken.

Och till Moi: nu är det en viss skillnad (iaf enligt den värld jag lever i) på ett embryo och en född individ, så jag tycker att paralellen med förlamad är ganska långsökt...

Jass > Ursäkta, det var inte meningen att såra. Ville bara bredda på perspektivet. CH > Det är just där frågan ligger... när blir en människa en människa. Så långsökt är det kanske för vissa men inte för alla.

Naturligtvis önskar sig alla friska barn. Och det är bra Jass att öppet kunna tala om sin rädsla. Nu är ju problemet att fullt friska barn aborteras i större utsträckning än handikappade. Orsaken är ändå det samma "jag skulle inte klara av ett sådant barn" (citat CH). OBS!!! Försöker inte såra någon utan bara bidra till diskussionen.

Ch, jag önskar det gick att bara åka till Afrika för att "hämta hem åtminstone ett av de barn som idag kommer att dö av hunger"! Och jag antar X gör det också. Tyvärr är det bara inte riktigt så enkelt, som vilken som helst av de barnlösa människor som väntat i åratal på att få adoptera ett barn från ett U-land kan berätta...

För att återvända till saken, det är sant att det finns skillnader mellan ett embryo och ett nyfött barn. Det finns också skillnader mellan ett nyfött barn och en förstaklasist, och mellan en förstaklasist och en tonåring, och mellan en tonåring och en medelålders person, och en medelålders person och en gamling. Det, att det finns skillnader mellan människor, betyder inte att vissa människor skulle vara mindre värda än andra.

Emil: nej, jag är inte vidare förtjust i tanken att en kvinna skulle straffas med livstids fängelse för att hon låtit abortera sitt foster. Ifall abort skulle förbjudas, skulle straffen förmodligen vara avsevärt lindrigare och riktas åtminstone i första hand mot kvacksalvare som gör olagliga aborter, och jag skulle inte ha ett problem med det. Den väsentliga frågan är enligt min åsikt inte hur pass hårda straffen för olaglig abort skall vara. Det centrala är att varje individs mänskliga rättigheter (rätten till liv, frihet och personlig säkerhet, rätten till skydd av lagen osv.) respekteras oberoende av om personen i fråga är född eller ofödd. Och det räcker inte med att ändra lagen - minst lika väsentligt är det att förebygga oönskade graviditeter, hjälpa gravida kvinnor i svåra livssituationer, arbeta för ensamförsörjares och unga mammors rättigheter, stöda barnfamiljer, underlätta adoption, och framför allt väcka diskussion och arbeta för en attitydförändring i samhället.

Intressant diskussion i alla fall till en början, men sen spåra den ut lite grann,

Att leva avhållsamt eller använda effektiva preventivmedel är väl bästa sättet att undvika abort. Speceillt hos unga människor som gör abort pga tex nåt "engångsligg" eller kan också vara "flergångsligg". Att upplysa unga människor om dylika saker är väl bästa sättet att tackla problemet, då kan man kanske undvika att hellst en person inte gör abort pga att hon blev inte gravid för de var upplysta !

Kan ju bara tillägga att CH:s kärlek till en av sin dotter skulle vara lika stor som den är nu även om hon var utvecklingsstörd, men det kan ju hända att man inte tror det i det skedet när man ännu har möjlighet att göra ett val.

det håller jag med om, men given möjligheten att välja innan barnet är fött skulle jag, i dagsläge, väljare det enklare alternativet.

Till ni som nämner adoption som en lösning. Adoption är inte alltid en reell möjlighet/lösning för en familj med ett gravt utvecklingstört barn. Myndigheterna kräver att en adoptionsfamilj är FRISK. Dessutom kräver ett gravt utvecklingsstört barn så mycket av föräldrarna att det säkert är svårt att orka ta hand om flera barn.

I fråga om abort var jag förr helt emot men efter en del "livserfarenhet" så vacklar nog min åsikt i denhär frågan. Det finns mycket svåra fall....

Ja: helt off topic detta nu, men: jag såg en gång en dokumentär om ngn organisation som specialiserat sig på adoption av handikappade barn. minns inte i vilket land, men det var nog här i norra europa ngnstans...det var längesen den kom på tv...

Att adoptera är nog inte heller helt enkelt. Det par som vill adoptera tvingas gå igenom en hel del undersökningar samt betala en lång rad med räkningar för att eventuellt få ett barn om några år. Adoptioner borde göras enklare och smidigare, ingen kollar ju tex om en gravid kvinna är lämplig att ha barn. varför skall det då vara så dyrt och svårt och invecklat att adoptera?

Sen kan det även vara psykiskt tungt för en mor att adoptera bort sitt barn, vilket givetvis även en abort är. Så bäst är nog att skydda sig väl.

CH: du skall välja innan du stoppar in den! ha ha

Jag har följt denhär diskussionen o ville bara säga att jag har två bröder som båda är utvecklingsstörda och dom är dom bästa småbrorssorna man kan ha!! Jag tror att det inte är vår sak att säga vem som är normal och onormal, alla är vi Guds barn och vi ska int jämföra/döma varandra! Jag förstår att man kan vara rädd för att få ett utvecklingstört barn, det är mycke jobb och man vill ju helst ha ett friskt barn, men ett utvecklingstört barn kan ge lika mycket kärlek och glädje som ett friskt. Jag tror också att Gud vet vad han gör och Gud skulle inte låta en människa som inte skulle klara av att få ett utvecklingstört barn få ett.. om de makes any sense? tack för mej :)

nu e det så att jag på nära håll följt med ett utvecklingsstört barn som inte kunde kommunicera med föräldrarna, förutom med grymtningar - och som dräglet rann på hela tiden (i stora mängder). I om att han inte hade någon kontroll på sina extremiter kan ni tänka er hur det var att få honom (15 år gammal) att uträtta ex sina dagliga behov.

Alla människor har lika värde - friska eller inte, men ett liv med ett gravt handikappat barn är något jag skulle välja bort, ifall jag hade möjlighet att göra det innan det föddes. Skulle det födas skulle situationen vara en helt annan, men det är därför vi har screening.

Det är upp till var och ens värdegrund att avgöra hur de skulle göra i en dylik situation, och jag ser upp till de föräldrar som orkar. Det är också skillnad på en utvecklingsstörd individ och en med gravt handikapp.

Denhär diskussionen är egentligen dödfödd, jag tror inte någon ändrar sin åsikt, speciellt inte de som inte har barn / kommit i kontakt med gravt utvecklingsstörda och har en blåögd bild av världen. Men det är lätt att stå för sina fina kristna ideal sålänge man inte själv prövas. Eller hur ???

ch... ditt sätt att kommunicera är lite lustigt. Alla som inte är av samma åsikt som du är blåögda, långsökta eller något annat dumt. Lite barnsligt tycker jag...

Kanske ch drar "alla" över en kam...men jag tror nog också du förstår vad han/hon vill ha sagt! Jag var själv en av de där blåögda kristna med "hög" moral bara för ett femtal år sedan. Skall sägas att då bodde jag hemma, rörde mig bara i kristna sammanhang...i en s.k. skyddad miljö. Har kanske inte såå mycket mer livserfarenhet ännu, men med det lilla jag fått har jag nog förstått att det är lätt för en 18åring att säga att abort är fel i alla lägen. Idag har jag verkligen inte lika lätt för att säga så. Även om jag innerst inne är väldigt svartvit (är uppväxt med det tänkandet), så har jag nu kommit fram till att man måste vara åtminstone lite grå emellanåt...

Jass... en mycket bra insikt att allt inte är svartvitt. Antagligen hör det ungdomstiden till att vara så radikal oberoende om du är kristen eller inte. Rör mig inte själv i så mycket kristna kretsar men tycker ändå det är bra att ha en moral att stå på. Orsaken till att många mår dåligt är att de inte har någon grund alls att stå på. Men... det var trevligt att diskutera med er. Lycka till i framtiden med alla dina val, låt bibeln leda dig... o det är inte hela världen om man gör misstag ibland.

Moi: Jag har inte i något skede beskyllt någon för att vara blåögd, långsökt eller något annat dumt. Vet inte var i min text du har läst det? Men jag skrev att det är lätt att ha radikala åsikter och vara "blåögd" när man lever i en silkesvärld och inte ännu har stått i en situation där ens moral "prövats". Det är självklart viktigt att ha en moral värdegrund, och den är olik hos oss alla.

Jag (han) drar inte heller alla över en kam, men i denna diskussion verkar det finnas bara två sidor. För och emot abort, och sen mer eller mindre liberala tolkningar av dessa.

När du sedan går till personligt angrepp och kallar mig barnslig, så kan du ju skriva ut ditt eget namn så jag vet vem jag diskuterar med. Själv heter jag Christian Haglund och vågar stå för mina åsikter.

Jo Ch har rätt när han säger "Men det är lätt att stå för sina fina kristna ideal sålänge man inte själv prövas" det är när vi verkligen är där som det svåra kommer. Tror nog att man skulle fundera både en och två gånger fast man i dagsläge skulle ha åsikten för eller åsikten emot.

Det viktigaste är att fast dreglet rinner så har man även ett människovärde och är lika älskad av Gud som alla andra. Men klart att diskussionen är dödfödd men det är ändå kul att diskutera. Man skall även komma ihåg att ett friskt barn i magen kan tex drabbas av syrebrist vid födsel och bli CP skadat. En gravididet är aldrig riskfir. Så är man helt av den åsikten att man aldrig vill ha ett barn med skador så är det väl bäst att låta bli att skaffa barn. Men det valet får väl var och en göra själv.

Ett tips: Man kan be om Guds beskydd över sitt ofödda barn. Gud har ju lovat att höra böner och det ligger verkligen i hans intresse att höra våra böner.

Sen när vi pratar om Synd eller inte Synd. Att göra abort är enligt mig SYND, och man skall inte synda. Men att tex tänka illa om någon annan är också synd. Trots det händer det säkert för alla. Så alla syndar vi och alla synder är lika syndiga inför Gud så om någon syndar med att göra Abort så har vi syndare ingen rätt att dömma henne för det. Det är viktigt att komma ihåg. Det är Gud som är domaren och endast han kan dömma oss.

Vilken tur att han är en mästare på att förlåta = )

Ch... avslöja aldrig din avatar... det kan komma snuskiga gubbar och antasta dig. Men om jag missförstod dig så får jag väl be om ursäkt. Det är svårt att veta vad folk menar när man inte talar öga mot öga.

Men är det inte någon sillnad på en synd som sker med ett medvetet val och en som sker mer spontant och i farten pga människans sårbarhet och humörsvängningar emellanåt!? Jag har alltid antagit att något man gör medvetet är som en "värre" synd!? Tacksam för svar/tolkning!

Ja det var en bra fråga! Själv har jag inget tydligt svar på det. Vore kanske något för Mickellson.net att göra en artikel om med någon expert i ämnet.
Hur kan man göra skillnad på en synd som man gör med "flit" eller en synd som man gör spontant?? Bottnar inte allt i att människan är syndig i sin natur? Jag tror personligen inte att Gud har någon skillnad på dom, men även jag kan ha fel.

Hoppas någon nappar på detta och gör en riktigt bra artikel

Är inte de "syndiga" handlingar vi gör bara frukten av den synd som finns i människan? Det är inte handlingarna i sig som är syndiga. Ni vet "det jag inte vill det gör jag...".

Det där var nästan för invecklat för att kommentera...= )