Ledarseminarium med Bill Hybels

Var Daniel frälst innan han dog eller kom han till tro som ett resultat av vad han upplevt?

På tal om att han hade gått förlorad om han inte förlåtit sin fru kom jag att tänka på frågan om huruvida vi kan förlora vår frälsning. Jag personligen tror att vi kan, men tror inte det är så lätt o. inte heller tror jag det kan ske av misstag. "En gång frälst alltid frälst" -läran anser jag vara åt skogen. Vad tycker ni?

tänk om...tänk om det faktiskt är så vägen är så smal...

Jag tror vägen är smalare än vad många inser... No compromise!

han var frälst, och dessutom pastor för en församling med 700 medlemmar, men han sade att pga oförlåtelse mot sin fru (kan man säga så?) så skulle inte Gud heller ha förlåtit honom. (matt 5:26 om ja kommer rätt ihåg)

Vad är det då för idé med NÅD? bara en hypotetisk fråga...

I och för sig kan man ju fråga sig vad Gud då menade med att säga (ungefär) att han förstår vilket virke vi är gjorda av och att vi är människor. Jag minns inte var i Bibeln han sade det.

Finns det månne annat som kan skilja oss lika lätt från Himlen? Hur är det med alla som bara ger 30 min eller mindre till bibelläsning? Eller de som inte alltid ger full tionde?

Det finns en förkunnare i USA som påstår att vi förlorar vår frälsning varje gång vi tittar på en man/kvinna med begärelse? Hur måtte det inte då vara med de som sällskapar? Kan de undgå att drabbas av begärelse när de är på träff eller o sitter vid brasan och myser?

Alltså 30 min DAGLIGEN.

Nåden finns men den är inte nåt man skall använda för att skyla över synder med. Kanske man har benägenhet att ta lite lätt på det? För mig är nåden ett verktyg Gud gett mig för att få ett alltmer helgat liv. :)

Det stämmer. Nådens mål är bl a att göra oss heligare o ge oss vilja att leva rätt. Men hur vet vi när vi missbrukar den?

Matt 6:15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Matt 18:34-35 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till
fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.

Luk 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse."

Jag var på nyåret i Seinäjoki och lyssnade på Daniel. Hans berättelse fick mig att rysa. Jag tror att medveten oförlåtelse är väldigt allvarligt. Jag tror inte att Gud straffar men att när vi har medveten oförlåtelse så öppnar vi upp för fiendens angrepp och han är bara ute för att stjäla, slakta och förgöra. Guds beskydd är inte längre intakt. Som kristna är vi kallade att förlåta och välsigna. Jag har lite svårt att förstå att oförlåtelse kan göra att du inte kommer till himlen, att frälsningen inte längre gäller. Men å andra sidan står det i Bibeln att det som du binder på jorden är bundet i himlen. Skriv gärna, du som har tankar kring det här.

Jag tycker mig minnas att Luther har sagt att de synder som vi själva dömer o bekänner är täckta av Jesu blod. Vår uppgift som kristna är alltså att "hålla med" vad Gud säger. Denna bekännelse kan sedan göra att syndens grepp om oss minskar.

Ärligt talat är mina favoritförfattare bland alla de många kristna författare jag läst Martin Luther, C O Rosenius, Ole Hallesby och Olav Valen Sendstad. Hur många av er har hört om de tre sistnämnda? De har alla fyra ett gemensamt: de är döda. Det är som om den äldre kristna litteraturen uppehöll sig mer kring de centrala frågorna, såsom lag contra evangelium.

Har ni läst Luthers kommentar till Galaterbrevet? JAg läser den för andra gången. Den är tungläst men oerhört upplysande. Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur mycket mer det finns att hämta i Guds vishet. Vi tror ofta att vi vet allt när vi kan grunderna, men grunderna är ofta de svåraste att begripa.

Hur kna ni tro på något sånt där? Tänk hur lätt allt vore om ni inte behövde fundera hela tiden på sådana där saker, ni lever i en tro, och allt ni gör hela tiden är att fundera på vad som är rätt... Det låter i varje fall inte så hemskt skönt. Well inte mitt problem, det är ju ni som kastar bort era liv.

Njae... egentligen är det andra vägen! Jag tror att oberoende vad människor tror eller inte tror försöker de sträva efter att leva ett så att säga bra liv; då mår man ju själv bra.
Själv e jag kristen för att jag sett så många saker och själv varit med om sånt som jag vet att inte skulle kunna ha hänt om det bara berott på människor eller slumpen - what ever. Jag tror att det finns en Gud, då e frågan hur man relaterar till denna Guden.

Gud, som de flesta på mickelsson.net tror på är den som Bibeln berättar om. Och det handlar mest om att ha en relation till Honom, för jess, det kan man ha. Och har man det e det ju mest logiskt att man försöker hålla det som står i Bibeln. Säg mig nåt mer patetiskt än en kristen som inte alls tror på Bibeln? En bekants bekant till mig som själv är ateist brukar dra kurser om hur man lever ett bra liv/får mkt ut av livet. Han säger faktist att han försöker leva enligt det som står i Bibeln (alltså typ 'levnadsregler') för han har kommit fram till att på det sättet får man det lyckligaste livet.

--->Bibeln berättar hur man kan leva så att man inte gör andra illa - och inte _sig_själv_ heller!

Jag tror att man får aldra mest ut av livet om man lever ett gott liv tillsammans med Gud. Själv var jag - eller försökte jag vara - ateist, men jag förstod att Gud finns... och nu vet jag att med Jesus är det mycket mycket bättre, jag fattar inte ens det själv! =)

Det tragiska är ju att det finns gott om kristna (dvs så kallade kristna) i världen som inte tror på Bibeln. Vissa av dem får predika fritt och drar fulla hus, på kyrkodagar och annat.

Hur var det nu alltså...?
Pastor Daniel Ekechukwu var frälst, gjorde synd, var fortfarande frälst, dog, ännu bara frälst... och hamnade i helvetet... So who's giving me the bullshit here?
En annan sak jag funderat på var den här typen som säger att han vistats i himlen. Han såg Guds ansikte, men om man gör det så borde man inte kunna vara vid liv mera.(?) Inte ens Mose fick se Guds ansikte, utan Gud höll handen framför Moses ögon så att han bara kunde se Guds ryggtavla när han gått förbi och avlägsnat handen. Ok, så finns det ju ???Jakob??? som drack åsnemjölk med Gud och brottades med Gud, men... I do NOT get it!!
Gud är oföränderlig... eller??? I'm seriuosly doubting it, after all the stuff that Bible says.

Yo! Jonah, han talade om att han såg änglar, men inte Guds ansikte vad jag hörde i varje fall.

Sen, att man är frälst är ju att man är förlåten sina synder. Men det står i bibeln att om man ändå inte förlåter andras synder mot en, får man själv inte heller förlåtelsen.

Jonah, bra tankar du har! Så här tror jag att det är. Om du är i anden, Gud har tagit din anden nånstans dvs. typ till himmelen, då kan du se Guds ansikte. Men om du är i din jordiska kropp, dvs så som Moses var på berget, då kan du inte se Hans ansikte och fortarande leva. :)

Ja just ja... sen Jakob ja. Hmm... måste ta en titt på det där...

Sidospåret, om brottningen: 1 Mos 32:22-32.

Men huvudpoängen kvarstår att den som inte förlåter blir själv inte förlåten.

Det är kanske just det här faktumet som gör att bara de ödmjuka kan se Gud. Man är full med självisk vinningslystnad om man inte kan förlåta.

Du har rätt linus, det är ju det essentiella.

För mera brottningsdiskussioner gå till Forumet => djupare tankar => Se Gud ...