En cyklisk tidsuppfattning innebär att man tänker sig att livet inte egentligen tar slut efter döden utan att livet fortsätter efter döden i ett annat liv. Även universum anses ha ändlöst många livslopp.
Denna typ av tidsuppfattning påverkar naturligtvis på ens förhållningssätt till livet. Under antiken rådde dessutom en stark ödestro; att allting är förutbestämt och att individen inte egentligen alls kan påverka utgången i sitt liv.
Kristendomen har, som bekant, en radikalt annorlunda syn på saken. Det är allmänt accepterat bland forskare att det är tack vare kristendomens framfart i Romarriket som vi idag i har en lineär tidsuppfattning.
En lineär tidsuppfattning innebär att människan endast har ett liv. Såväl människan som universum har en början men även ett definitivt slut. Som kristen betyder det att man har en chans att med sitt liv påverka utgången av det!
Augustinus var, enligt många, den första att i skrift uttrycka denna nya tidskänsla. Hans bok "Bekännelser" rekommenderas varmt till alla som är intresserade av en innerlig och varm kristen självbiografi från 300-talet. Rekommenderas!
Kommentarer (12)
fast d e helt trevlit ställe såde annors men int särskilt trevlit för en tonårings magra plånbok
Jag tittar på Fredi och Elin!
T.ex. uppfylls vissa profetior flere gånger, och "historien upprepar sig själv". Ett exempel: Jesus talar om att <i>ni då ser 'förödelsens styggelse',* som profeten Daniel talar om, stå på helig plats</i> (Matt 24:15). Det betyder alltså att templet vanhelgas genom att man ställer upp något främmande i det allra heligaste. Det hade Daniel alltså profeterat om hundratals år tidigare. Men före Jesu tid hade det redan uppfyllts en gång, då Antiochus Epifanes erövrat Jerusalem och ställt en Zeus-staty i templet.
Det Jesus talar om uppfylls på nytt då romarna erövrar Jerusalem. Då ser vi alltså att profetian uppfylls på nytt.
Daniel profeterar också om romarriket, som sedan också i ändens tid ska återuppstå.
Detta gör absolut inte Bibeln "fatalistisk", men det är lättare att förstå att vissa tankar är cykliska, eller åtminstone spiralformade.
Tiden är linjär i det att den har en början och ett slut, men det som var talar ofta om det som kommer. T.ex. är Abrahams förbund med Gud (1 Mos 15) förebild på Jesu förbund med mänskligheten, offrandet av Isak är en förebild på Kristus, påskalammet i Egypten är en förebild på Kristus, vandringen genom Röda Havet är en förebild på dopet, tabernaklet är en förebild av den himmelska helgedomen där Kristus försonade oss med Gud o.s.v.
Det är inte cykliskt, men forntiden talar ändå om framtiden, vilket jag tycker är annorlunda än den linjära tidsuppfattning som västerlandet har.
Skriv en kommentar