Marie would produce kids if she got paid

I don't think the given maximum is an absolute upper bound since there is <a href="http://www.taiwanheadlines.gov.tw/20000413/20000413s3.html"> a documented case</a> of a mother bearing 24 children =)

Okej, det är lite patetiskt att vara den enda som kommenterar en story, men jag tycker den här artikeln är alltför saftig för att helt lämnas åt sitt öde.

Det är en sak som jag länge funderat på, nämligen är det generellt så att kvinnor är väldigt intresserade av att skaffa barn, medan männen är närmast likgiltiga. Vissa män är t.o.m. öppet negativa till reproduktion. Kanske de inte gillar tanken att sitta i ett hörn på ålderdomshemmet och spela <a href="http://www.littlejason.com/chapin/songs/catcrad.html">Cats in the Cradle</a> på akustisk gitarr tills liemannen kommer, medan de observerar att deras barn blev alldeles för lika dem själv.

Mycket strongt uttalande Marie! Trots moderskapspenning, föräldrapenning, barnbidrag och andra förmåner så är barn nog ingen billig anskaffning.

Karen, är det här ett ställningstagande att det är för dyrt att skaffa barn? Att staten borde stödja mera, så att vi inte hela tiden behöver tala om de stora årskullarnas pension och förskjuten åldersstruktur?

Ett stort fel med välfärdssamhället är att ingen blir tacksam för de understöd de tilldelas som en rättighet. Istället blir alla missnöjda över att de inte får mer än de får. I ett land som erbjuder gratis sjukvård och skolgång enda upp på universitetsnivå, är det berättigat att mena att man får för lite understöd? Kanske man får rentav för mycket stöd, det är ju trots allt "skattebetalarnas pengar" det är frågan om. Sedan kan man säkert diskutera om man inte kunde lämna opera-understödet åt sitt öde och ge det åt barnfamiljer istället, men det är en annan sak.

Vi lever i ett underligt samhälle, mannen och kvinnan på gatan får en hel massa
gratisförmåner. Samtidigt ser de flesta med stort förakt på "de rika", d.v.s. de som betalar för (nästan) hela kalaset. Strålande system, låtom oss kräva mer understöd.

johan -du tycks int ha blivit så glad av maries uttalande?

För att klarlägga saken: att det är dyrt är ingen orsak för mig att inte skaffa barn. Därutöver vill jag tillägga att ett barn har ingen prislapp. De äro ovärderbara! (Ok det finns de som tvingas betala för att få ett barn pga diverse olika omständigheter)

Amen Karen! Bra inställning!

Jag hänger inte riktigt med, men så brukar det alltid vara när man talar om något som ju alla förstår.

Det någon gärna fortfarande får svara på är om kvinnor i regel är mer barnintresserade än män.

Oskar, e de så att du int vill ha barn, eller vad är det frågan om? Män vill gärna ha barn, ibland mera än kvinnorna, men de utrycker det antagligen inte på samma sätt, och har kanske inte samma typ av "babyfeber", fråga ngn pappa vetja.

Och så till det här med bidrag och sånt. Visst, det finns en massa människor som bara går om kring och inte gör ngt, men kanske det är för att det är fel i systemet, några få ska göra allt jobb nuför tiden, och för det ska de ju ha mera pengar, medan de som inte får jobb ska nöja sej med... ingenting. De flesta som är arbetslösa vill ha jobb, det är inte så att de lever i en underbar värld med enorma stöd där de bara kan flyta omkring. De har det speciellt jobbigt om de får barn. Tänk dej att betala de växande barnens kläder, hyra, elräkning, telefonräkning, mat med de pengar de får, vet du det räcker inte till ngt annat än att överleva. Hur var det med att hjälpa sin nästa? Visst kan vi bygga upp ett samhälla där var och en bara tänker på sig själv och sin egen vinning, men hur var det med det här att hjälpa sin nästa?

Systemet är dumt, att vissa ska ha massor med jobb -> högre lön, medan vissa inte får jobba alls...

Visst, Elin är det så att jag inte vill ha barn, åtminstone just nu, men i den här debatten kan ditt påstående nästan anses aggressivt. Såga gärna mina åsikter, det har jag inget emot, men lämna gärna mig utanför om det är möjligt. Om jag behöver åtgärdas förespråkar min multinationella takorganisation avrättning framom presentation som allmänt åtlöje.

Det är säkert inte roligt att vara arbetslös, det håller jag med dig om. Vad jag mest kritiserade var det stora kravet på en massa stöd i kombination med förakt mot "de rika". Tror vi att vi är någon slags Robin Hood? Vi tar av de onda rika för att ge åt de stackars fattiga som dessutom är betyngda av arbetslöshet.

<i>men hur var det med det här att hjälpa sin nästa</i>
Om jag är tvungen att hjälpa min nästa, ska jag då ha någon lön för att jag gör det? Nej, jag har bara gjort det jag är skyldig att göra.

Vad jag är ute efter är att trots att staten äger pengatryckerierna, så kommer deras medel inte från tomma intet, utan är skattemedel. Detta har ingenting med kärlek till nästan att göra. Det är bra att stöda de som inte klarar sig själv. Det är bra att stöda barnfamiljer. Det är inte bra att använda en massa pengar på opera (men det är bara min åsikt), och motsvarande lyx. Framför allt är det inte bra att folk inte blir produktiva skattebetalare före vid 25-30årsåldern. Varför går vi i skola så länge (givetvis inte alla)?

Äsh ändå... visst finns det både onda rika och onda fattiga,( om man nu vill ta till uttryck som onda och goda) det handlar inte om det... sorry min agressivitet, Oskar, hade varit o pratat med en socialtant någon dag innan som berättade om någon av hennes klienter vars hus höll på att falla i bitar, kläder, möbler, hushållsgrejjer, I Finland, och då ska vi föreställa att ha det bra... så jag var bara så uppgiven på hur vårt samhälle ser ut... och skulden ligger inte hos "de rika", den ligger kanske i oss alla som accepterar att det är nu som det är, vi får va nöjda med den lott Gud gett oss i livet, vissa har Han skapat rika, andra fattiga... Näää, ska de va så? Visst vi kanske prövas, men jag tror inte att vi ska försöka förstärka orättvisor... Men det som jag inte gillar är när man säger att det är synd om de rika som måste betala så mycket skatt, spelar en miljon hit eller dit ngn roll i en miljardärs ficka?

men vi lever inte i Himlen nu, livet på jorden är inte vad det borde vara... Tack gode Gud för nåden

piis

<i>Men det som jag inte gillar är när man säger att det är synd om de rika som måste betala så mycket skatt, spelar en miljon hit eller dit ngn roll i en miljardärs ficka?</i>

Det är inte synd om de rika. Däremot är det <em>deras</em> "miljon" som tas. Det är inte så att denna "miljon" kommit ur intet. De har arbetat för den (i vanliga fall).
Jag tycker att det är frågan om brist på respekt både för arbete och rätt till egendom att anse att man kan ta pengar av de rika. Nu menar jag inte det att man betalar skatt i proportion till sin inkomst (en viss procent). Utan att man måste betala en högre andel av sin egendom om man har tillräckligt stor inkomst. Detta är också mot "miljon hit eller dit"-principen ifall vi antar att rikedom växer linjärt som en funktion av ens inkomst. Alltså om Börje Fattig har en inkomst på 2000e och man av honom tar 50% får man 1000e. Om sedan Adolf Rik har en inkomst på 2 000 000e så tar man 50% av honom och säger: "Vad gör en miljon hit eller dit för miljardären". Detta tycker jag är helt rätt, men varför progressiv beskattning? Så att alla ska få lika?

Vad är rätt? Att man tar lika av alla, eller att alla får lika mycket, oberoende vad de gjort för sin inkomst?

Nu är jag inte någon extrem motståndare av progressiv beskattning, men jag anser att det är något som de rika "bjuder på nåder", inte något som "tas med rätt". Det är bra om de rikare tar ett större ekonomiskt ansvar än de fattigare, också i proportion till sin egendom. Däremot är det ett slags välgörenhet och <b>inte</b> en skyldighet. Det är min åsikt.

Jag håller fullständigt med Oskar i denna fråga. Kommunismen gick väl i korthet ut på att alla skulle ha det lika bra och att man inte skulle få bli mera belönad än någon annan hur bra man än gjorde ifrån sig. Vårt östra grannland har väl i praktiken visat hur lyckat ett sådant system egentligen är.

Nej, de rika ska inte behöva tvingas ta ansvar, men man kan ju undra varför inkomstskillnaderna är så enormt stora... det är inte så att jag inte fattar att det finns skillnader... fast å andra sidan, jag skulle nog inte tacka nej till en hög lön,även om jag inte skulle vara värd att få mycket mera än ngn annan... ?

På sätt och vis kan det vara orättvist att bengt som föddes i en rik familj, fick en fin utbildning och större chanser från början till att få ett välbetalt jobb måste betala mera skatt än Olle, vars föräldrar inte lät honom utbilda sig, eftersom han måste börja försörja sig och tjäna pengar som diskplockare,på sätt och vis, men varför ska skillnaden vara så stor mellan oss människor, varför äger jag inte bara en skjorta och ett par byxor istället för femton av varje, medan andra går nakna? varför gör jag inte något för att minska skillnaderna mellan mej och min nästa?

-- väntar mej inte att du ska ha nåt svar på det Oskar... det måste jag nog fundera ut själv.

Annars intressant med den himmelska matematiken, dels är det talenterna, där de fick olika lön, beroende på hur de investerade, sen har vi den andra liknelsen, med vingårdsarbetarna, där varje arbetare fick samma lön oberoende hur många timmar man hade arbetat...

jag tackar Gud att vi alla är lika inför honom, och att han älskar oss lika gräsnlöst oberoende hur vi presterar bättre eller sämre än andra...

Och nej, jag är inte kommunist, men min egen girighet skrämmer mej, och inte bara min girighet - vad gott kan komma ur det?

Men det kanske inte är rätt av mej att förespråka att andra ska ge mera innan jag gör ngt åt mina egna gärningar.

<i>väntar mej inte att du ska ha nåt svar på det Oskar... det måste jag nog fundera ut själv.</i>

Om jag visste svaret så kunde jag också förklara varför Gud såg till Abels offer men inte till Kains. Jag skulle också kunna förklara alla orsaker bakom Jobs, och förmodligen alla andras lidanden. Jag skulle veta varför Gud låter sin sol gå upp både över onda och goda osv.

Sven Reichmann sade ungefär såhär: "För att avslöja människans svartsjuka ger Gud inte lika åt alla, utan olika åt alla". Tanken är den att människan är sjuk (det kallas synd). Att ge lika åt alla skulle bara dölja problemet och folk skulle gladeligen slåss i varje fall. Men om orättvisan aktiverar sjukdomens symptom så kanske människan får ögonen på problemet, och sedan kan det börja lösas.

tja, jag kan ju bara säga att jag verkligen längtar till himlen där det inte längre ska finnas någon synd eller orättvisa.