Mikael Rönn har bra sida

JS, du är min hjälte! Var det månne på elljusspåret du var ute och joggade? På vintern, när samma ställe är skidspår, kan det ständiga hälsandet nästan bli lite pinsamt, eftersom alla åker förbi åtminstone mig.. Nåväl. Mitt föreslag är att du och Linus startar en ultrateknologisk firma med högkvarter varför inte i nykarleby? Tja, varför inte?

Trevligt att se att mitt alster till slut blev publicerat. Jag fruktade nästan redan att det hade blivit refuserat som politiskt inkorrekt eller något, men det var tydligen bara förbindelserna till Thailand som var en aning tröga.

Och ja Christa, förvisso sprang jag på elljusspåret, men det i sig var inte jungfrulig mark för mig, ty jag skidade faktiskt där senast i februari nådens år 1991 efter Kristi födelse. Jag uppsökte de facto eljusspåret för att få uppleva en fläkt av nostalgi från ungdomens dagar. Det var först när jag förirrade mig någonstans och började känna mig vilsekommen som jag upplevde att marken började kännas jungfrulig under mina fötter.

Nej! Nej, vad är det första som mina stackars ögon skådar, när jag börjar läsa min egen text, om inte ett pinsamt grammatikaliskt fel. Man skriver ju förstås "västeuropeiska" med litet v och inte med stort V som i texten. Tyvärr står det inte längre i min makt att rätta till felet. Nu vågar jag inte titta på texten flera gånger, ty då hittar jag väl ännu flera triviala fel. Ett gott råd till alla: skriv aldrig sådana här artiklar under brådska och när ni egentligen inte har tid för det. Slutresultatet blir bara bristfälligt, det är härmed bevisat.

Vilken förträfflig text - en sann lisa för själen! Den påminner mig nästan om Olaus Magnus Historia om de nordiska folken (utgiven första gången år 1555 i Italien där den svenske författaren levde i landsflykt). ;) JS, jag uppskattar verkligen din berättarkonst och passion för den mer ålderdomliga delen av den svenska vokabulären!

Tänkte att jag ville ge ett litet smakiprov från boken jag nämnde i mitt inlägg:

"Om får"

"Fåren äro välbekanta och fromma djur, som i gengäld för den ringa föda och vård, de erhålla, skänka sina ägare sin mjölk och sin ull, ja själfva sin träck till botemedel mot många sjukdomar samt på sistone sin hud och sitt kött. Fåret hyser äfven medlidande med sin likar, så att när ett friskt får blir varse, att ett sjukt plågas af hettan, ställer det sig i solen för att skänka den lidande skugga. Må då den hårda och hjärtlösa männisa blygas, som försmår att i barmhärtighet efterlikna detta djur! När tackorna gå ensamma ute under åskväder, få de lätt missfall, hvilket däremot ej inträffar, då de gå samlade i flock. När vinden blåser kall, bli de dräktiga med lamm af hankön, vad varm vind åter med honor; hvadan ock de om vintern födda lammen bli bättre. De svarta fårens mjölk är bäst, likaså de hvita getternas, och denna senare färg är vanligast i de kalla länderna. Af alla djur är fåret det, som, i förhållande till sin storlek, mjölkar längst, nämligen i åtta månader. Om man undfägnar fåren med musik, beta de med större lust; och detta är anledningen till, att herdarna pläga afbildas som flöjtblåsare. Fåren uppnå en ålder af 10 till 14 år. Om de på våren förtära honungsdagg, dö de; likaså om de på hösten alltför glupskt äta av sädesaxen, enkannerligen om de dricka strax därpå, ty då kornen svälla, brista deras tarmar. Mot andra deras sjukdomar föreskrifver Albertus det botemedlet, att man skall taga magsäcken af en bagge och koka den i vin, som blandas med vatten, hvarpå afkoket gifves fåren att dricka; och sjukdomen skall fördrifvas. När elden är lös, kan man med knapp nöd få ut ett får ur det brinnande huset, och har man väl fått ut det, så springer det in igen, äfven om huset står i ljusan låga. Baggens och tackans kött, likasom snart sagdt allt annat slags kött, pläga nordborna, sedan det legat i saltlake, blifvit rökt och fått torka i fria luften, äta rått hela året om, blott det hunnit bli gammalt. Ty det höfves tappra män att förtära rå föda, vare sig de äro ute i fält, i arbete på åkern eller sysselsatta på annat håll."

Jag tycker att så'na här texter är jobbiga... de få mig att längta hem... :) Men det var skönt att läsa ändå. :)

Svenska språket är verkligen vackert när man behärskar det!

Tydligen behärskar jag ändå inte riktigt det svenska språket. Jag ser nämligen nu att ordet förtret av någon orsak är felskrivet i sista stycket. Pinsamt. Jag får väl som svepskäl skylla på en lång vistelse i landsflykt med stort anglosaxiskt inflytande.

En österbottning som jag berörs på hjärtegrunden av denna ödmjuka hyllning. Varifrån är du, JS?

Ja, detta bibelbälte. Ett problem är att det finns mycket religiositet. Man hör ordet men vill inte veta av dess kraft. Man försöker leva rättfärdigt i egen kraft. Man är varken varm eller kall. I Nyland är man oftare det ena eller det andra.

He, he! Somliga skriver om får på natten medan andra i paniktillstånd ligger i sängen och räknar fåren som hoppar över staketet.

Appråpå, bäste JS. Du ställer rätt höga krav på dig själv när det gäller dina kunskaper i svenska så...låt mig också vara petig. Lugn, bara lugn, jag vill BARA kommentera mitt egna skriftliga fel som jag nu upptäckte. Det heter ju naturligtvis "i hjärtegrunden" och inte "på hjärtegrunden". Så ja, då fick jag det sagt. Känns myyyycket bättre. Eh, hoppas jag stavade "appråpå" rätt!

Hälsningar till England från ett vackert Österbotten! Naaa na na naaa naaaaa!

härliga österbotten! vad går upp emot dom stunderna när man är där, att bara få njuta av stillheten och lugnet och riktigt koppla av ordentligt och inte en nassa stressade människor hela tiden runt en :)

Tack för hälsningarna Veronica och hälsningar också från ett regnsjukt Oxford. Det är trevligt att texten uppskattades. Resan till Österbotten var faktiskt just precis så trevlig som jag har försökt beskriva den. Till och med den långa automobilfärden från södra Finland var ett rent nöje i och med att mina duktiga medresenärer beredvilligt gång på gång sjöng "Hur ljuvligt det är att möta" och andra önskesånger i kör för mig ända tills de österbottniska stäpperna nåddes. I Sibbo har jag för övrigt vuxit upp, men det börjar vara rätt så länge sedan nu. Beträffande språkfelen så är jag ingalunda perfektionist utan närmast oroad över att vara ett dåligt exempel för ungdomen, som kan tänkas läsa mina skriverier.

Men, men kunde inte samma upplevas i de djupa Paipis-skogarna?
Närmare högteknologi men långt ifrån tillika?

Sibbo håller sakta men säkert på att urbaniseras, må vara att processen fortskrider förhållandevis långsamt i Paipisskogarna. Sedan är som sagt människorna och hela mentaliteten annorlunda i Österbotten.

Visar unga helsingforsare verkligen långfingret och skriker glåpord då man springer förbi? Det gör de inte ens i Borgå..

Nä, det tror jag inte de gör faktiskt. Kanske i Östra Böle men inne i centrum så bryr de sig helt enkelt inte ett smack om en!

Episoder med långfingervisning och glåpord har väl inträffat bland annat i Helsingforsförorten Esbo, närmast kanske som en följd av mindre optimala ruttval från undertecknads sida. I Helsingfors har jag inte sprungit så värst mycket, men jag förmodar att situationen är ännu värre där. Till Esbos fördel må sedan nämnas att kommunen i fråga faktiskt bjuder på en mångfald av synnerligen trevliga löprutter också.

P.S. Andreas, finns den där eminenta lilla boken som du tidigare citerade tillgänglig till exempel på webben? Den vore ett trevligt komplement till 1917 års bibelöversättning, som jag gillar att läsa.

Låter otrevligt det där med glåpord! Har tyvärr inte hittat verket i sin helhet på nätet, men brottstycken verkar finnas utpridda på de mest skilda ställen. Olaus Magnus föddes 1490 i Sverige och verket verkar ha givits ut bara två före hans död år 1557. Den bok jag har hemma är en pocketutgåva som jag hittade på Akademiska bokhandeln i Helsingfors så priset var inte oöverkomligt. Olaus Magnus var biskop och hela verket har en klart kristen betoning med många moraliska poänger även om den beskriver de nordiska länderna så sakliga som bara var möjligt under 1500-talet.

sakligt

kan ju kommenter att mikaelronn.tk int längre existerar... :)<br />