Malin, Noora, Christa och Christine från Jepokryddona besökte staden i samband med de Finlandsdagar som samfundet Finland-Ryssland ordnar. Finlandsdagarna riktar sig till affärsmän som vill knyta kontakter, men i den över 100 personer starka delegationen rymdes också en folkmusikgrupp med. Med i delegationen från Finland fanns också bland annat Finlands handels- och industriminister Mauri Pekkarinen.
Jepokryddona spelade bland annat på invigningen, Pekkarinens mottagning, vid ett kulturutbyte på en musikskola och på invigningen till en Tove Jansson-utställning. Mellan varven hann gruppen bekanta sig med staden. Prisnivån i butikerna inte gällande allt mycket förmånligare än i Finland, men dock kunde noteras att spårvagnsbiljetter och restaurangbesök var t.o.m. tio gånger billigare än i maamme Suomi.
Nizhny Novgorod visade sig vara en mycket vänlig stad. Staden lär skall vara underbart grön om sommaren, men säg vilken stad som är ljuvligt vacker i novemberslask? Nizhny Novgorod visade ändå att Ryssland är spännande land - för den som ger sig tid att upptäcka det.
Kommentarer (16)
Jag skall nog skriva här snart också. Mycket i luften just nu, det går att läsa lite (dålig) engelska på min hemsida så länge:)
BAM! Till Finland!
Pontus
http://www.pontusjback.com
Normaly skulle jag skriva ut namnet, men den här gången väljer jag att inte göra det, helt medvetet.
Jag vet inte om jag är mot eller för allt tal om Lakeland. Jag blir mest bara fruktansvärt förvirrad och rädd.
Brukar inte skriva på denna sida, men känner mej manad till att göra det nu.
Jag känner inte mycket till vad som är bakgrunden till väckelsen i Lakeland och jag har inget som helst behov att i det fallet ta ställning till vad som är genuint och vad som inte är det. Det får framtiden utvisa. Frukten brukar nog visa vad det är frågan om för träd.
Jag är mest intresserad av detta fenomen att man som finlandssvensk reser till bl.a. USA för att bli välsignad i en pågående väckelse. Helt klart måste det ju vara så att de som reser till bl.a. Lakeland har en genuin längtan efter Gud eller så kan det ju förstås finnas besökare som mest drivs av ren nyfikenhet. Hursomhelst måste ju den som reser till andra sidan jorden (för att möta Gud?) ha en stor förväntan på besöket.
Vad är det då man upplever vid ett sådant besök? Den som är känslomässigt lagd upplever säkert en hel del. God atmosfär, mäktig lovsång, olika karismatiska uttryck o.s.v. Den analytiskt lagda (dit jag själv hör) lägger märke till uttryckssätt, mönster, undantag, teologin etc.
Om det nu är så att den som reser till en väckelse i USA för att bli välsignad och för att få uppleva t.ex. ett helande, drivs av en genuin Gudslängtan, så varför kan man inte ha tro för att man kan möta Gud på ett minst lika bra sätt hemma i svenskfinland? Enligt min logik kan det t.o.m. tolkas så att man har en rätt så liten Gud om man måste resa lånt bort för att få ett Gudsmöte.
En sociolog eller psykolog skulle säkert förklara en del av detta fenomen med att människan är mera öppen för intryck när man är i en annan miljö. Det är lätt att på en resa begapa och beundra allt möjligt som för lokalbefolkningen är vardag. Samtidigt är man omedveten om det vackra och det exotiska i den egna hembyn. Det brukar ju sägas att man är hemmablind och så är det säkert. Jag tror att det kan vara likadant i andlig bemärkelse. När några av mina internationella vänner har besökt finlandssvenska församlingar så beskriver dom helt andra saker än det som jag ser. Det är intressant.
I journalistisk rapportering från olika väckelser kommer det ofta fram att väckelsen tar sig olika uttryck. Dessa uttryck är i regel på något sätt kopplade till den kultur där väckelsen pågår. Enkelt sagt: Gud möter amerikaner på ett amerikanskt sätt och sydkoreaner på ett sydkoreanskt sätt. Man kan uppleva dessa uttryck som väldigt skrämmande och märkliga, som en ny ”religiös kod” som man inte känner till. Och så finns det förstås alltför många exempel på att man tolkar uttrycket som ett slags bevis på äktheten i sammanhanget, och går och kopierar uttrycket och tror att man fått tag i Gud eller väckelsen eller vad det nu må vara.
Min enkla fråga är: Tror man att Gud är så liten att han inte skulle ha ett genuint finlandssvenskt sätt att möta oss finlandssvenskar i en väckelse? Mitt råd till den som funderar på att göra en resa till en väckelse är att istället göra en inre resa. Ta 6 månader i mycket stillhet, bön och fasta för att söka Gud och hans väg med ditt liv. Jag förringar inte olika typer av upplevelser och Gudsmöten som man kan få i en väckelse, jag har själv sådana som betytt mycket för mej. Men det som på lång sikt gett mycket mera är nog den inre resa som jag gjort.
P.g.a. mitt jobb har jag rest en hel del och på dessa resor besökt områden i världen där det är väckelse. Min erfarenhet är dock att när väckelsens känslostormar har lagt sig så finns det en hel del människor som fortfarande är rätt tomma inombords och rätt omgående börjar söka efter varifrån vinden blåser så att man kan hitta en ny ”väckelsehärd” att söka upplevelser i. Det som också alltid tycks hända är att det finns många nedbrutna och besvikna människor som lämnats efter någonstans på vägen där som väckelsens tåg har dragit fram. Hur är det möjligt att genuint ärliga och Gudslängtande människor kan uppleva tomhet i en väckelse??
Jag tror att det förklaras i att man i första hand har sökt upplevelser och inte Gud. Olika upplevelser och karismatiska uttryck har sin plats i vår Gudsrelation och det som Gud gör, men det får inte ta första platsen. Om man tänker i termer av mat så är det frågan om rätt så söta och feta efterrätter som ingen människa kan leva på enbart. Att be och arbeta skulle väl motsvara rågbrödet och potatisen. Om man studerar verkligt framgångsrika evangelister, apostlar och församlingsbyggare etc. så kan man se att dom lever med en sund livsrytm där det också finns plats för annat i livet än väckelsemöten. Sådana väckelser där samma ledare har möten varje veckodag tar alltid slut.
I de sista tiderna kommer många att göra anspråk på att ha Guds ande. Och tro mej det kan se mycket bra ut. Men Jesus sa att av frukten känner man trädet. Då måste man också vara ärlig och se all frukt som kommer av trädet.
Gör den inre resan istället för den yttre. Det kommer att ge dig något att bygga ditt liv på.
Detta kan jag vara med om var som helst. Jag behöver inte nödvändigtvis åka bort hemifrån för att uppleva allt detta.
Jag vet inte hur andra upplever saken, för jag har inte tänkt på det förrän nu. Personligen har jag inte åkt långa vägar för att möta Gud. Det finns många orsaker till att jag reser, ibland långa vägar och nu råkar det vara Lakeland. Det är andra gången i år. Självklart får jag möta Gud. Under mötena där tusentals människor ber aktivt och prisar och lovsjunger Gud finns en atmosfär som jag trivs i. Nu tänker väl många att det händer ju även i våra trakter. Jo, det gör det men inte på samma sätt som det råkar vara här för tillfället. Här lever man i en helt annan kultur och folk från hela världen har rest hit i olika syften.
Då jag åkte första gången fick jag ett nytt möte med Jesus och det behövde jag. Det var inte bara mötet med Jesus som gjorde resan lyckad utan en hel rad andra saker. Jag kan räkna upp några:
1. Först och främst är man bara "en" i mängden på ett sådan här ställe. Jag kan helt och hållet göra precis det jag känner för. Jag kan skratta, dansa, ropa, hoppa eller sitta och gråta ut inför Gud i denna atmosfär utan att någon stirrar på mig eller bryr sig. Hemma i Finland så är det tyvärr så att jag känner mig aldrig fri. Det är alltid någon som stirrar och ifall jag känner att jag vill gråta ut ordentligt och rensa ur mig så får jag senare bakvägen höra hur människor talar om att jag mår dåligt och har problem, eller att något har hänt. Folk spekulerar i mitt liv och drar slutsatser utan att alls veta varför jag gråter. Det är ofta så att jag gråter av tacksamhet. Jag gråter av lycka. Ärligt talat så får jag verkligen gråta ut här var jag är idag utan att någon dömer mig. Jag är bara en bland många och jag kan lugnt bara hålla ögonen på Jesus och kommunicera med Honom om vad jag har på hjärtat och samvetet.
Är det så att jag blir fylld av den helige Ande och börjar skratta eller blir övernaturligt glad, då får jag vara det på mitt eget sätt utan att någon dömer mig. Hemma i Finland är det tyvärr så att ifall jag skulle släppa loss av lycka och tacksamhet för Guds kärlek och underbara närvaro som jag kan göra här skulle folk börja tala!
- Nu har e spåra ur totalt för hande Pontus Back. Borde vi inte försöka få in honom på Roparnäs en tid och vila upp!
2. Medan jag är här lär jag mig väldigt mycket. Jag har på några månader lärt mig mera än vad jag har lärt mig på 35 år. Prisa Gud!
Jag får under en kort intensiv tid höra många olika predikanter predika och fastän jag hör samma predikant många gånger så är det alltid olika "aha-upplevelser" jag får och samtidigt ett bibelställe som bekräftar upplevelsen. Det blir som "dubbel bam bam" upplevelser:)
Jag får delta i olika skolningar och kurser här. Klockan 13:30 varje dag är det evangelistskolning. Den är helt gratis och det är stora män av Gud som lär ut i den andan att så många som möjligt skall bli arbetare för Guds rike. Jag lär mig.
Sedan så får jag chansen att se olika platser och göra olika saker som jag helt enkelt inte kan göra hemma. För att inte tala om hur jag får slipa mina kunskaper i det engelska språket. Då jag var liten lärde jag mig ingen engelska i skolan överhuvudtaget. Jag kom att lära mig engelska i turnebussen senare i mitt liv...
Jag hoppas att detta var till hjälp för någon att verkligen fatta saker och ting. Jag skriver inte för min egen skull. Jag vill dela med mig av det Gud har gett åt mig, och är det en person som tar emot det och gläds eller har hjälp av detta så blir jag glad.
Nu skall jag gå på frukost. Det är inte bara en ny dag. Det är en ny dag tillsammans med Jesus, min frälsare och Herre. En helt annorlunda dag, för alla dagar är olika. Klockan är här 06:39
Ha det välsignat alla mina vänner!
Pontus
http://www.pontusjback.com
Det måste vara fint att vara bara en i mängden. I Svenskfinlands små församlingar förekommer mycket spekulation och intrig bakom kulisserna. Kanske det vore bättre att försöka lösa problemet än att fly undan det, men det är inte min sak att avgöra. Också detta som jag har skrivit på mickelsson.net är förmodligen föremål för mycket huvudbry och bidrar nog till många märkliga och falska slutsatser angående mitt liv och leverne. Det är trevligt att kunna bidra till att göra folks vardag mer komplicerad.
Men jag ser inga helgon, bara människor fulla av brister som litar blint på nåden, ibland på gränsen till synd på nåden.
Skriften talar om att inte se sej om sedan man satt sin hand till plogen och lämnar vittnesbördet om lots hustru till varning för alla.
men man talar om Gud som e en snäll farbror me jultomte skägg å gudsfruktan lyser med sin frånvaro.
Var finns den gudsfruktan som tar ansvar både för sin egen själ och andras som man möter.
Det finns mycket sorg i församlingarna som inte hör hemma där, avundsjuka, gamla oförlåtna smärtor, saker som skulle ordna sej med ordet fölåt.
Och ibland kommer ingen att komma till dej och säger "jag ber om förlåtelse jag har gjort fel",
Jag ber att gud dessa gånger skulle ge kraft åt ett trasigt hjärta att gå och berätta för sin broder..."ursäkta men du gjorde mej illa".
Det finns ju även i församlingen förståelse kärlek en vilja till sammarbete kreativitet och längtan men mänsklighetens svagheter är som ett ok vi aldrig borde bära som ofta sätter stora käppar i de heligas hjul, må gud i allt hjälpa oss alla att växa upp till kristi fullhet.
Må han som låter allt samverka till det bästa hålla sin hand över oss.
Jag är glad att gud visade sin kärlek emot oss genom att han gav sitt liv för oss medan vi ännu var syndare.
Detta ger både hopp och en fingervisning om den kärlek som kristi fullhet skulle visa genom var och en av oss.
Dock inget händer ju innan vi går ut i världen och Älskar som han.
Och genom våra gärningar visar den tro som föder gärningarna själva.
Må han Jesus Kristus oxå ge människan kraft att komma bort från 360graders omvändelserna som får näsan att peka ned i samma skit den omväde sej från.
Så intrigerna och baktaleriet, och dåligt samvete som hindrar till tjänst ger nytt rum för ärlighet & förlåtelse.
Fridens.....
(Detta var ju då annars en gigantisk parentes)
Kram på dej broder pontus...du finns i mina böner.
Skriv en kommentar