Apg.22: 16. Min fråga till dig är; är du döpt med det dop i vatten som Jesus och apostlarna anbefallde åt var och en som tror på Jesus? Eller föraktar du Guds plan för dig beträffande dopet och vägrar att lyda Gud på den punkten? Matt.3: 15;
Luk.7: 30. För att vi lättare skall kunna förstå vad det är fråga om, vill jag nämna några tydliga kännetecken på det urkristna vattendopet.
1. DET FÖRUTSÄTTER ATT MAN "OMVÄNT SIG", att man gjort bättring och sinnesändring, vilket grundtextens ord betyder.
När folk kom till Johannes Döparen för att han skulle döpa dem, sa han till dem: "Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nedhugget och kastat i elden. Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld."
Men nu säger du kanske; det där gäller bara Johannesdopet. Men sanningen är att den stora skillnaden mellan Johannes och Jesus var inte att Jesus hade ett bättre vattendop, utan det är aldeles tydligt att Johannes kom med vattendopet, medan Jesus döpte i helig Ande och eld.
Apostlarna var döpta av Johannes, men det står ingenstans att de skulle ha blivit omdöpta med något kristet dop. Jesus sa nämligen till dem: "Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." Apg.1: 5.
Lägg även märke till att det dop som apostlarna praktiserade på den första kristna pingstdagen förutsatte att man omvänt sig (gjort bättring). Läs vad Petrus sa till folket på pingstdagen: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn."
2. ETT BIBLISKT VATTENDOP FÖRUTSÄTTER TRO PÅ JESUS!
I Apg.8: 37 (i en vers som är bortlämnad i vissa biblar, men som finns i t.ex. den engelska kyrkobibeln: KING JAMES) står det, som ett villkor för dopet: "Om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske. Hovmannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son." Då gick Filippus med på att döpa honom. Varpå hovmannen glad fortsatte sin resa.
Här blir Apg.19: 1 – 6 aktuellt. Där står det ju att några som blivit döpta med Johannes dop blev döpta på bytt. Men orsaken till att de blev döpta på nytt var att de blivit döpta med ett felaktigt Johannesdop, tydligen av kringresande Johanneslärjungar och inte av Johannes Döparen själv.
Och Paulus förklarar inte vad det riktiga kristna dopet är, utan vad det riktiga Johannesdopet är.
Paulus talar om för dem vad Johannes hade sagt när han döpte folk. Han hade sagt att de skulle tro på Jesus (den som skulle komma efter honom). När de fick reda på att det riktiga Johannesdopet var ett dop i tro på Jesus, blev de döpta i Herren Jesu namn.
Det finns många bibelställen som understryker tron på Jesus som en förutsättning för ett kristet dop, t.ex. Apg.16: 30 – 34, där Paulus säger till fångvaktaren i Filippi: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." Sedan blev han och hela hans familj döpt. Sedan står det att han var "jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud. De hade kommit till tro varenda en innan de blev döpta. Så var det säkert även i de övriga ”familjedopen”. Det finns ingenting i bibeltexten som motsäger detta!
Det som står skrivet i Apg.18: 8b synes ha varit regeln: ”Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.”
4. ETT BIBLISKT DOP INNEBÄR EN AKTIV VILJEYTTRING ATT VILJA BLI DÖPT.
"Låt er alla döpas i Jesu Kristi namn." Apg.2: 38. Man letar förgäves efter ett enda exempel i Bibeln på någon som blev döpt, vilken inte personligen beslutat sig för att låta döpa sig. Det är möjligheten att besluta som gör människan till en moralisk varelse och våra handlingar till moraliska handlingar, antingen synd eller goda gärningar.
5. DOPET ÄR EN "BEGRAVNING", DÄRFÖR MOTSVARAR DOPHANDLINGEN BÄST DOPETS ANDLIGA BETYDELSE NÄR DOPKANDIDATEN NEDSÄNKES (DOPPAS) I VATTEN.
T.o.m. Luther anser att det tyska ordet för dop betyder att den som döps nedsänkes i vatten så att vattnet slår ihop över honom. Detta är även det grekiska ordets grundbetydelse.
Det står i Joh.3: 23 att "Johannes döpte i Enon, ty där fanns mycket vatten." (1917)
Endel söker stöd för dop genom begjutning med hänvisning till berättelsen om Filippus och hovmannen att det säkert var svårt att få tag på så mycket vatten där på landsvägen, men säkert hade hovmannen med sig en flaska vatten i vagnen. Den tog han och sade till Filippus: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" Då replikerade döparebrodern: ´och både Filippus och hovmanne steg ner i flaskan!´ För det står ju: "och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus." Apg.8: 35 – 39.
MEN DEN YTTRE HANDLINGEN TALAR OM EN ANDLIG VERKLIGHET!
Den andliga verkligheten talar om en begravning och en uppståndelse. Rom.6: 4; "Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att vi också skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet."
Vidare Kol.2: 12; "och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda."
Men för att det skall kunna bli en begravning, måste det finnas någon som är död. I Finland krävs det en dösattest för att man skall få begrava en person. Ingen får begravas levande, dödas genom att begravas. Det torde stå ganska klart i Guds ord att det är den gamla syndakroppen som skall begravas. Men då är den stora frågan; När och hur dör den gamla människan, så att hon kan begravas?
Även på det har Bibeln ett klart svar. Men det är så långt ifrån världens sätt att tänka, så vi har svårt att fatta det.
Bibeln säger klart! NÄR JESUS DOG, DOG VI ALLA!
Detta är en verklighet som evangelium förkunnar för oss och som tas emot i tro, likasom allt annat i evangeliet.
Läs 2 Kor.5: 14: "vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött."
Rom.6: 6: "Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus."
Rom.7: 4: "Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen."
Kol.2: 20: Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen."
Gal.6: 14: "För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen."
Jag kan inte se att Bibeln skulle lära att vi dödas i dopet. Det står att vi är "döpta till Hans död", och att vi genom dopet är "begravna" (1917) inte "dödade"!
Nu tror jag inte att vi kan göra "döden med Kristus" till en räkneoperation. Plus och minus och så blir facit: Vi är döda! Vad jag kan se innehåller detta om döden med Kristus något oerhört mycket mer! När Paulus i 2 Kor.5: 14 talar om att "en har dött för alla, alltså hava de alla dött", så nämner han att det är "Kristi kärlek" som är den tvingande kraften i detta skeende! I Gal.2: 20 låter Paulus oss veta att detta nya tillstånd då han är död från "jaget" och lever i den nya Kristuslivet, det ”lever han i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.” HÄR FINNER VI ALLTSÅ ATT DETTA SKER DÅ VI GENOM TRON KOPPLAS TILL UNIVERSUMS MÄKTIGASTE MORALISKA KRAFTSTATION; GOLGATA! Det ligger mycket i vår Frälsares död på korset, bl.a. detta att det är Guds kärleks mäktigaste uppenbarelseform här på jorden! Se t.ex. Rom.5: 8; "Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Krstus dog för oss", och Tit.3: 4-5a; "Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, då frälste Han oss,"
6. DOPET BERÖR DET MEST CENTRALA I EVANGELIET OCH I VÅR OMVÄNDELSE!
Döden och uppståndelsen med Kristus synes enligt Skriften innebära att vi upphör att leva för oss själva och börjar leva för Honom som har dött för oss. Med andra ord, att Guds kärlek, agape-kärleken tar över. Vi ser av många bibelord att det är denna kärlekens kraftutveckling på Golgata som tar död på gamle Adam. Rom.8: 32, 37-39; "seger genom Honom som har älskat oss". I Rom.11: 20-23 ser vi att seger vinns genom att vi i tro håller fast vid Guds godhet.
Detta kan inte det mänskliga sinnet fatta förrän Andens ljus faller över bibelordet.
Denna sanning blir sedan verklighet i våra egna liv när vi går med på att acceptera denna död från synden och i tro ta emot Jesu död som vår död.
Det har funnits olika heliga och symboliska handlingar som Gud föreskrivit för sitt folk i olika tider.
Dock lär Bibeln tydligt att allt beror på tron allena! Det finns ingen magisk kraft i heliga handlingar, men de kan vara en kontaktpunkt och ett stöd för tron. De heliga handlingarna kan vara ”bekräftelser” och ”tecken” på en andlig verklighet som redan finns (Rom.4: 11), de kan vara en ”förkunnelse” i handling av en verklighet som redan är ett faktum (1 Kor.11: 26).
Gud invigde det Nya Förbundet, med sina mycket stora löften, genom Jesu död, och inbjöd alla till delaktighet i detta förbund. Genom tron accepterar vi det, men genom dopet ratifiserar vi det synligt, och får del i alla dess välsignelser.
7. ”GENOM TRON ALLENA!”
”Genom tron allena”, var en av reformationens grundprinciper. Gal.5: 6 säger:”Ty i Kristus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.”(Bibel 1917) Se även Gal.3: 24-26; 3: 30-31; Rom.1: 16, 3: 22, 10: 4; 1 Joh.5: 1; Joh.1: 12;
Denna grundprincip accepteras allmänt av alla evangeliska kristna, skall vi säga ”i princip”. Men i praktiken synes det mig som om denna princip inte genomförts konsekvent. På denna punkt kunde man tala om en ofullbordad reformation. Det vill ofta bli tron och något annat!
Låt oss ta Mark.16: 15-16 som exempel. I vers 15 uppmanas apostlarna att predika evangelium för allt skapat. Sedan står det i vers 16: ”Den som tror och blir döpt, han skall bli frälst, men den som icke tror, han skall bli fördömd.” Märkväl! Det står inte; den som icke tror och icke blir döpt, han skall bli fördömd. Vi frälsas inte genom tron och dopet, utan genom ”tron allena”. Dopet är ett uttryck för tron. Även det som sker i dopet sker genom ”tron allena”. Kol.2: 12:”Ni har ju med honom blivit begravna i dopet, ni har också i dopet blivit uppväckta med honom, GENOM TRON på Guds kraft.”
Hur stämmer det här med vad Jakob säger i sitt brev? Han säger:”Ni ser alltså att det är av gärningar som en människa blir rättfärdig, och icke av tro allenast.” Han säger att han vill ”genom sina gärningar visa sin tro” v.18, att tron fullkomnas av gärningarna, v.22, att ”tro utan gärningar är död”, v.26. Men så citerar han skriftens ord och slår fast:”Abraham trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet”,v.23. Sålunda motsäger inte ens Jakob att det är genom tron allena vi blir rättfärdiga. Men då skall det vara en levande tro! Han behandlar ämnet från en annan infallsvinkel, som lätt kan missförstås.
Låt mig ta ett par exempel. 1. Rövaren på korset. Han trodde på Jesus, men fick aldrig tillfälle att bli döpt. Men Jesus sade: ”Idag skall du vara med mig i paradiset.”
2. Trollkarlen Simon. Han sades ha kommit till tro och blev döpt. Men hans tro verkar ha varit en död tro. Petrus sade till honom: ”Du har ingen del eller lott i det som här är frågan om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.” Dopet hade tydligen inte inverkat på honom.
Det sker fortfarande ”genom tron allena”, men genom en levande tro.
8. HINDER FÖR ETT BIBLISKT DOP!
Här är vatten, vad hindrar att jag döpes? Apg.8: 37. Det fanns tydligen bara ett oöverstigligt hinder; att han inte hade en levande tro på Jesus Kristus som Guds Son, och villighet att bekänna denna tro.
Apg.8: 37: Denna vers saknas i många av de moderna bibelöversättningarna, med den motiveringen att den inte finns i de ”äldsta och bästa” handskrifterna. En bibelforskare menar att detta inte betyder att de bästa och äldsta är de mest tillförlitliga, utan snarare att de är i så gott skick därför att de användes så litet att de inte blev utslitna. Man hade inte förtroende för dem. De tillförlitliga handskrifterna användes så flitigt att de blev utslitna och måste förstöras innan de blev så slitna att de kunde missförstås.
Jag nämner här några biblar där denna vers finns: Den högt aktade engelska kyrkobibeln King James, Fjellstedt´s bibel, 1878 års översättning, Lektorernas översättn., ”Raamattu kansalle”, m.fl.
The people´s New Testament Commentary (PNTC) skriver om denna vers: ”Irenaeus refererar till denna vers i det andra århundradet, och Augustinus i det fjärde. Om den är skriven av Lukas eller inte, så visar den att sedvänjan i den tidiga församlingen var att begära en sådan bekännelse av tron” (innan man blev döpt).
Young´s Literal Translation innehåller också denna vers och översätter den så här: And Philip said: If thou dost believe out of all the heart, it is lawful. And he answering said: ´I believe Jesus Christ to be the Son of God.´ (Och Filippus sade: Om du tror av allt ditt hjärta, så är det lagligt (berättigat). Och han svarade och sade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.)
The fourfold Gospel and Commentary on Acts, tror även att det är denna ”dopbekännelse” som Paulus tänker på när han skriver till Timoteus i 1 Tim.6: 12: ”du som inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen.” (Att Jesus Kristus är Guds Son)
Har du bekräftat och ratificerat din tro på evangelium genom att låta döpa dig till Kristus i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn?
Kommentarer (27)
Dessutom så kommer ju heller inte alla som säger Herre Herre in i Guds rike. Jag tror att dessa två punkter i Guds ord är starkt förknippade och att man skall hålla sig till skriften allena. Inga bekännelseskrifter eller historiska ritualer skrivna av människohand utan endast och enbart Guds ord. Sedan är det ju så att om man läser vad KRISTENDOMEN handlar om så är det Nya Testamentet som gäller. Läran om Jesus Kristus, Guds son som kom för att frälsa världen.
Jag tänker inte gå in på själva frågan, men vill bara säga att många människor (jag inkluderad) verkligen har haft tungt med denna dopfråga, vilken som är den Bibliska, och när Bibelordet tycks tala olika till olika människor är det krångligt.
Jag vill verkligen följa Guds ord, och efter mycket tvivlande och bön och läsning från Bibeln ser jag ändå på Bibelordens budskap som inte riktigt lika ovanstående slutsatser...
Det är en stor fråga som ingalunda skall tolkas godtyckligt, men vi ska akta oss från att döma varandra som "icke-Bibeltroende" för det kan skära hårt i ens hjärta när ens övertygelse i Anden döms av andra kristna – från vilket håll det än betraktas. Vi får fortsätta att be Gud att Han öppnar Sitt Ord för oss.
Det är konstigt att flera kristna som verkligen VILL följa Guds Ord kan höra olika budskap, inte minst gällande dopet.
Det handlar inte om historiska traditioner i mitt och många andras fall, Pontus. (:
Så, det är en svår fråga, jag vill bara att alla som har samma övertygelse som Kurt och Pontus med flera skall veta, att vi är många som inte hör Bibelns budskap riktigt lika. Med respekt för både trosyskonens tvivel och övertygelse skall vi tro det vi tycker oss höra Anden tala, och fortsätta be för varann över övertygelsegränserna och försöka höra Guds röst.
med annorlunda tänkande.
Jag vill inte döma i enskilda fall om det rör sig om "historiska traditioner" enbart. Men traditionen spelar nog en otvivelaktig roll i sammanhanget. I ett vänligt samtal med en luthersk teolog, svarade han mig så här: Jag medger att det inte står något om barndop i Nya Testamentet, men jag anser att det i alla fall har sitt berättigande p.g.a.sin långa tradition. (Jag tänkte i mitt stilla sinne. Detta är ju katolsk teologi). Den protestantiska teoligin säger ju att Skriften allena är grunden för tro och liv. Många har svårt att fatta att någonting som praktiserats av så många, så länge, kan ju inte vara fel. Det dop av de som kommit till tro var under 12 sekler belagt med dödsstraff i stora delar av Europa. Men att de som ännu inte kommit till samma slutsats som jag, kan vara helt uppriktiga kristna är ju uppenbart. Jag vill nämna T.B.Barratt, pingstens apostel här i Norden. Han hade upplevat sin pingst på en resa i USA och kom med denna eld hit till Norden, och snart tändes elden överallt. Men han kom ur en tradition där man praktiserade barndop. Och under de första åren efter sitt "andedop" var han den hårdaste försvararen av barndop som man träffat på, berättade någon som samtalat med honom. Men när den ena efter den andra av hans nyfrälsta började låta döpa sig, blev han nycket förbryllad och tog några veckor ledigt ensam i de norska fjällen för att ensam inför Gud studera vad Skriften verkligen säger om saken. Då klarnade det, och han lät döpa sig med bibelns trosdop genom nedsänkning. Men jag är helt övertygad om att han var helt uppriktig i sin tro före det. Det kan även vara intressant att veta att prof. Aapeli Saarisalo som tillsammans med David Hedegård publicerade "BIBLISK UPPSLAGSBOK", på äldre dagar lät döpa sig i floden Jordan i Israel.
Sedan kan det vara viktigt att påpeka högsta auktoritet beträffande lärofrågor är inte vad vi hör Anden tala. Det finns många "andar" som kan tala till oss. Allt måste kontrolleras med vad som står skrivet. Se Apg.17: 11-12a: "Dessa var ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och rannsakade varje dag skrifterna, för att se om det förhöll sig såsom nu sades. Många av dem kom därigenom till tro."
där han säger på sid.14: "Cyprianus rådgjorde år 253 med över 60 biskopar angående frågan, om barnen skulle döpas på tredje eller åttonde dagen." Före detta finns det varken i Bibeln eller historien något klart och otvetydigt omnämnande av spädbarnsdop.
Här tidigare skall det naturligtvis stå "Gotland", inte Gorland!
Origenes hävdar alltså att barndopet har varit med från kristendomens början. Det är inte mer än ca 150 år från apostlarna till Origenes, så han bör nog tas på allvar.
Eventuellt kan man också dra den slutsatsen att frågan varit under något slags debatt, eftersom O haft anledning att uttala sig om saken.
Angående Cyprianus rådfrågning av 60 biskopar är det att lägga märke till att han ville veta deras åsikt om NÄR barnen skall döpas (Kan alternativen ha varit tredje dagen efter födelsen -Kristi uppståndelses dag, eller åttonde dagen efter förebild från omskärelsen?). Han frågade inte OM de anser att barn skall döpas. Det var uppenbarligen självklart redan på den tiden. N.b. bör detta ha gällt barn till kristna föräldrar. Samhället var vid denna tid ännu hedninskt.
I övrigt vill jag inte i detta skede kommentera Kurt Alléns utläggning om dopet, eftersom jag inte haft tid att begrunda den på det sätt som den förtjänar.
Om man hoppar över föregående kapitel så får man uppfattningen att Kornelius tro skulle gälla kollektivt för hela familjen. Men om man läser Apg 10 så står det så här (citatena är direktcitat):
"Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud". Det här räckte naturligtvis inte, eftersom han måste få höra om Jesus. Men Gud lät Kornelius få en ängel som sade "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg ..." och Petrus fick likaså en syn om att det Gud förklarat rent skall man inte anse vara orent.
Det här ledde till att Petrus med följe besökte Kornelius hus. "Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner". Petrus predikade bland annat: "Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom "
Vad som hände under predikan är historia: "Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Då frågade Petrus: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?" Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar. "
Om man nödvändigtvis skall tolka texten är det väl snarare att alla som hört predikan och som är fyllda med Ande och prisar Gud och talar i tungor fritt kan döpas.
Här är historien noggrannare beskriven (Apg 10):
http://62.236.135.100/folkbibeln/kap/apg/apg10.htm
En del hänvisar till Apg 2:39 "Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar."
Att man ur detta lösryckta bibelställe skulle kunna tolka det som idag kallas spädbarnsdop. Läser man versen innan tillsammans med denna vers så kan till och med ett litet barn förstå att man talar om löftet att få Den Helige Ande. Att detta löfte gäller alla som omvänder sig och LÅTER SIG döpas. De som är långt borta och Era barn har samma erbjudande den dag de själva vill ta emot det.
Apg 2:37-39 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar."
Folk har länge försökt bortförklara och ogiltigförklara mitt dop, men jag har en frälsningsupplevelse som INGEN kan ta ifrån mig och den kommer att bära mig livet ut ända in i evigheten tillsammans med min frälsare Jesus Kristus.
http://kristuskonung.blogspot.com/2009/08/ar-barndopet-bibliskt.html
Och så undrar jag hur Kurt A. vet att Origenes uttalande är "ett uttryck för hans åsikt" ? Att det fanns villoläror redan på den tiden håller jag med om och inte minst Origenes kom med en del omstridda nytolkningar, men kan man därav dra slutsatsen att han inte visste vad han talade om när han sade att barndopet är apostlisk tradition?
Eftersom Pontus tog sig friheten att berätta sina egna erfarenheter tänkte jag också dela med mig min "story": Jag växte upp i en kristen familj. Mina föräldrar lät döpa mig och lovade att uppfostra mig i den kristna tron. Jag gick i söndagsskolan och hemma undervisade mina föräldrar mig om Jesus och vad tron går ut på. I skriftskolan fick jag på nytt inför Gud bekräfta att det dop jag döptes i, i det "förbundet" vill jag fortsätta vandra. Genom Guds gränslösa nåd har jag bevarats i tron genom hela min uppväxt tid intill denna dag. Jag har funnit en kristen livskamrat och Gud har gett oss fyra underbara barn och morgon döps vår yngsta dotter Alma. Halleluja!
Jag har debatterar tillräckligt om dop och dop och dop och dop och jag tycker det är tråkigt att detta "dop" skall föra oss Kristna ifrån varandra då Jesus vill att vi skall vara ett. Dop som dop men det som HAN ser på är våra hjärtan. Att tro eller inte tro, där ligger skillnaden.
Du skriver om Origenes: "Men detta uttalande är i strid med alla historiska fakta."
Vilka då? Om du avser att det saknas omnämnande av barndop från de 2 första århundradena, så gör du enligt min mening ett felslut av tystnaden. Att barndopet inte nämns kan bero på två saker: att det inte existerade eller att det var så självklart att det inte behövde nämnas.
Möjligen är det tyst i början, men när barndopet dyker upp i den bevarade litteraturen ca år 200 visar det sig att det finns överallt. Några ex.: Hippolytos (i Rom) skriver år 215 i "Den apostoliska traditionen" (märk titeln!) att man först ska döpa barnen. Sedan de vuxna männen och sist kvinnorna. Du nämnde Cyprianus. Han var biskop i Karthago i Nordafrika. Där fanns många kristna. De 67 biskopar han konsulterade utgjorde sannolikt ledarna för de kristna församlingarna i området. Att kalla dem en "liten minoritet" är lika missvisande som att kalla en samling av alla pingstpastorer i Finland för "en liten minoritet". Synoden i Karthago var enig om att dopet inte behövde uppskjutas till den åttonde dagen, som omskärelsen. Origenes som verkade i Egypten och Palestina, var född i en kristen familj. När han säger att barndop är en tradition är det troligt att han själv var barndöpt. En tradition är något som pågått en tid, kanske i flera generationer. O menar att traditionen går tillbaka till apostlarna.
Jag förstår väl varför Origenes inte "får" ha rätt. Om barndopstraditionen är apostolisk betyder det ju att apostlarna har infört en praxis, som vissa kristna i vår tid anser vara obiblisk! Men hur var det med att ta hänsyn till historiska fakta? Det historiska faktumet i det här fallet är att Origenes påstår att han står i en apostolisk tradtion. Mer vet vi inte utgående från honom. Skall vi tro honom eller är han felunderrättad? Gissar gör han nog inte. Är det inte rentav litte förmätet att tro att vi som lever så långt senare skall veta bättre?
Det andra faktumet är att omkring år 200 är barndop vanligt i hela romarriket. Ingen ifrågasätter dess giltighet. Hur har detta kunnat ske utan debatt, om endast vuxendop varit tillåtet från början?
Ett tredje faktum är att när hedningar omvände sig till judendomen på Jesu tid, så döptes hela familjen, t.o.m nyfödda. Mot bakgrund av detta tycker jag det är anmärkningsvärt att Nya Testamentet inte innehåller ett förbud mot barndop om Jesus avsåg att det inte skulle praktiseras.
Detta var några axplock ur urkyrkans historia. Det finns flera. Fakta har jag hämtat från Michael Greens bok "Baptism, Its Purpose, Practice and Power". (finns även på svenska, minns inte titeln). Man kan hävda att de inte BEVISAR att barndop förekom i urkyrkan, men jag tycker nog att de pekar mycket starkt åt det hållet.
Men till syvende och sist är det ju inte här som dopdebatten börjar: det är den baptistiska dopsynen, inte historiska fakta, som framtvingar försöken att bevisa att barndop inte har förekommit i urkyrkan.
Bibeln säger att vi varken får taga något ifrån Guds ord eller lägga något till. Och Paulus säger; icke utöver vad skrivet är!
"Tystnaden" om barndopet hos kyrkofäder före Cyprianus, betyder inte att det var tyst om dopet. Visst skrev de om dopet och poängterades att det skulle föregås av undervisning och tro. Och kyrkofadern Tertullianus (död.220) bekämpar ett "barndop", då var det fråga om att döpa en 8 år gammal flicka. Personligen har jag inte behov att försvara något som inte klart och tydligt undervisas om i Bibeln. Jag skulle unna var och en välsignelsen av att bli döpt med Bibelns dop. Med trosblicken på Jesu korsdöd, få begrava den "gamle adam" och i tro få uppstå till ett nytt väsende i liv.
Jag tycker inte att ditt senaste inlägg är något svar på det jag för fram. Du har ingen alternativ förklaring till Origenes, Cyprianus och Hippolytus vittnesbörd. Vad gäller Tertullianus, så har jag förstått att hans kritik mot barndop berodde på att han tvivlade på faddrarnas förmåga att klara sin uppgift. Han föreslog också att unga vuxna och änkor(!) skulle skjuta upp sitt dop tills de visste hur det blir med äktenskap. Det handlar inte om att T skulle ha tvivlat på barndopets effekt. Om T hade haft den åsikten att barndopet inte är apostoliskt skulle han ju ha kunnat använda det argumentet, men det gör han inte. F.ö. var T ensam i sin kritik.
Att kräva en lång tid av undervisning före dopet är inte apostolisk praxis. Den etiopiske hovmannen och fångvaktaren i Filippi (med familj!) blev döpta samma dag de kommit till tro. Och detta skedde i en missionssituation. Barn till icke kristna döptes givetvis inte.
Att dra in åsnor och hundar var ett uselt argument av Hubmaier och jag är förvånad att du ids citera det. Vi vet båda att det handlar om mänskor. Min poäng med att påpeka att NT inte innehåller något förbud mot barndop finns i det faktum att apostlarna var vana med barndop. Dop som ceremoni är ju inte en kristen "uppfinning". Det är innehållet i dopet som är nytt i.o.m. Jesu undervisning. Mänskor tenderar att göra som de är vana om det inte kommer nya instruktioner. Det kom inga sådana. Alltså är det plausibelt att anta att de fortsatte döpa barnen, som man alltid gjort. (När de dessutom fått en knäpp på näsan när de försökte hindra mammorna att föra barnen till Jesus!) Inte handlar detta om att ta bort eller lägga till saker i Bibeln, det handlar om att förstå att vissa saker var så givna i den tid när Bibeln skrevs att de inte behövde nämnas särskilt. Alla förstod ändå. Barndopet är en av dessa saker. En liknelse från ett annat sammanhang: i en fototidning efterlystes ett bra foto på en kråka med kommentaren att framtida läsare kommer att tro att kråkan var en mycket sällsynt fågel på vår tid, men svanar tycks det ha funnits i rent plågsamma mängder. Du förstår säkert poängen.
Du säger att du vill unna var och en välsignelsen att bli döpt med Biblens dop -förutom de små barnen då alltså?! Som jag ser det är det nog Gud som begraver "gamle adam" i dopet. Det förmår vi inte själva. Varför Gud inte skulle klara av att ge denna gåva också åt små barn förstår jag inte. Om man tar emot Guds gåva i tro kan det väl inte spela någon roll vid vilken ålder man fått den?
Johannes döparen blev fylld av den Helige Ande redan i moderlivet.
Jag har hört att pingstkyrkor idag döper 7-åringar. Hur motiverar man detta? Förstår de verkligen verkligen vad det handlar om att "begrava gamle adam"?
Har du Kurt någon gång tänkt på att det finns också vuxna mänskor som aldrig kommer att kunna ta till sig er intellektualiserade dopsyn?
Jag har dock flera väldigt goda vänner som är barndöpta. jag vill naturligtvis att de skall döpa sig men jag har aldrig och vill aldrig neka deras övertygelse. Jag tycker inte att jag kan med min mun ogiltigförklara deras dop. De är ju uppväxta med barndop och jag är uppväxt med vuxendop. Bibeln säger sitt men det finns alltid utrymme för olika tolkningar.
Det är dock väldigt bra med undervisning och debatt kring dopet.
Är det en saklig nivå att hålla fast vid en av den protestantiska reformationens grundprinciper: SKRIFTEN ALLENA RÄTTESNÖRET FÖR TRO OCH LIV! Om vi håller oss till det krävs det överhuvudtaget inte några förklaringar till endel kyrkofäders vittnesbörd. Det är ju inte på deras ord den kristna tron bygger utan på Skriften allena. Kyrkofäderna har haft en massa åsikter. Somliga rätta, andra helt villfarande. Om man skulle bygga den kristna tron på dessa, skulle det bli ett förfärligt virrvarr.
Origenes t.ex. lärde att alla människor skulle bli frälsta till slut. T.o.m. djävulen skulle bli frälst.
Är det sakligt att lägga ett utryck i min mun som jag inte har sagt och sedan försöka bevisa att det är fel. Jag har inte sagt det krävdes "en lång tid av undervisning" före dopet. Utan endast "undervisning", som i många fall tog mycket kort tid. Många av de s.k."fromma judiska män" som t.e.x. Apg.2: 5 nämner om, kunde Bibeln (= GT) bättre än de f lesta kristna i vårt land.
Du gör Dig löjlig över en bisats i citatet från Hubmaier, men slinker medvetet eller omedvetet förbi huvudpoängen: En sak är inte rätt bara därför att den inte är uttryckligen "förbjuden" i Skriften. (=barndopet).
I den ursprungliga artikeln har jag försökta att så klart och ärligt som möjligt redogöra vad Skriften säger i frågan, enligt principen: SKRIFTEN ALLENA... Gud välsigne er alla!
Med saklig nivå avser jag att argumenten som framförs i diskussionen handlar om saken, utan personangrepp. Så har inte alltid varit fallet här på Mickelsson heller. Härmed avser jag dock inte dig! Din tillrättavisning av mitt delvis slarviga citat från ditt förra inlägg är helt på sin plats och jag ber om ursäkt. Det var inte meningen att lägga ord i din mun. Hubmaiercitatet tycker jag fortfarande var ett dåligt argument, men jag ber om ursäkt också här om jag uttryckt mig på ett sårande sätt. Jag vet ju att Balthazar Hubmaier är en vördad gestalt inom den baptistiska grenen av kristenheten.
I sak tycker jag inte att du framfört något som skulle ge mig anledning att ändra ståndpunkt.
Jag är enig med dig i att Skriften allena skall vara rättesnöret för vår tro. Naturligtvis tänker jag inte allmänt sett att något är rätt bara för att det inte är uttryckligen förbjudet i Skriften. Däremot tror jag att när Bibeln inte ger en klar instruktion så kan vi lära något av historia och tradition.I ett av dina tidiga inlägg i denna debatt hänvisar du själv till historien, men tolkar evidensen (eller bristen på sådana) annorlunda än jag. I ditt senaste inlägg tycker jag mig dock spåra ett mera biblicistiskt synsätt.
Apropå kyrkofäders åsikter är det intressant att av de första kristna århundradenas många teologiska debatter handlade ingen om barndopet. Stämmer inte detta till eftertanke?
Jag har läst din ursprungliga artikel. Möjligen skulle det vara mera fruktbart att diskutera utgående från de synpunkter du där framför.
Låt vara att ansatsen är aningen provokativ.
Jag avstår i alla fall denna gång från att fortsätta debatten för jag uppfattar, ändå Mickelsson som en i huvudsak frikyrklig sajt och mig själv som gäst, trots mitt tidvis livliga deltagande.
Du Kurt A är äldre än jag och säkert en uppskattad bibellärare inom din rörelse. Du får sista ordet om du vill.
Dopet är ett så mångfacetterat och rikt ämne att vi kanske borde inse att alla traditioner har något att lära av varandra.
Du är mer än välkommen med dina bidrag! Mickelsson.net-sidan är inte dedikerad till frikyrkligheten. Sidan är tänkt att reflektera det goda i många av livets områden. Så känn dig fri att fortsätta bidra för dina medsyskon i samma goda anda!
Mycket som jag läst om spädbarnsbegutelsen verkar vara avancerade svar på knepiga frågor (Här är lite "egna" och andras tankar):
- Kan människan tillföra något till dopet?
Här menar en del att eftersom hela frälsningsgärningen är Guds och ingen människa kan lägga till något eller ta bort något därifrån så är dopet lika giltigt även om barnet inte själv är medvetet om det. Att Jesus tror för en (och faddrarna), att det är tillräckligt. För egen del tror jag man glömmer bort orsaken varför vi alls gavs en fri vilja (Vid skapelsen. Nu i kvantfysikalisk tid har filosofer hakat på trenden med att det kanske trots allt ändå finns en fri vilja.)
- Vad händer med en människa om hon dör innan dopet?
Med synen att frälsningen kräver dopet äventyras en akut sjuk babys evighet. En lösning blir nöddopet som också en icke prästvigd person kan uträtta. Rövaren på korset används ofta som exempel på någon som skulle få vara med Jesus trots att han troligen inte hunnit döpa sig.
- Vad händer egentligen i dopet?
Jag ser det som ett ställningstagande att begrava det gamla livet och fortsätta med en ny inriktning i livet. För mig som varit troende hela mitt liv vet jag att jag ständigt behöver en förnyad inriktning och förlåtelse för överträdelser, både före och efter mitt dop.
- Hur blir man kvitt arvssynden?
Arvssynden ser jag mest som konsekvens av dåligt handlande. Om generationer syndar, t ex i slarvig hantering av radioaktivtavfall, så visst kommer det att drabba kommande generationer, oberoende av dopform. Jag tror inte att Gud har mig personligt ansvarig för t ex Noas synder. Gud har inte lämnat människan trots syndafallet. Människan skulle bara inte få äta av livets träd, Gud fortsatte att tala till människor som var efter hans hjärta.
- Bestämmer inte föräldrarna över barnet?
Barnet skall lyda sina föräldrar och föräldrarnas skyldighet är att lära den unge den väg han skall vandra. Men föräldrarnas ansvar slutar där, de kan inte heller tvinga fram tro. Annars hade Jesus kunna tro in hela världen om han hade velat. Nu lämnade han frälsningen öppen till att var och en som tror skall ha eget liv.
- Kommer man med i församlingsgemenskapen i och med dopet?
Det enda som på riktigt räknas om man är troende och då räknas man som medlem i Guds församling. Mänskliga organisationer har och får ha olika kriterier, men man skall inte blanda ihop det med Guds församling. De flesta församlingar som döper ger automatiskt ett medlemskap i den församlingen. Det är viktigt att ha en gemenskap med kristna och det är inget fel på att vara med i en organisation, tvärtom underlättar det ofta olika slags satsningar och administration. "Nackdelen" här med troendedop är att barn som är troende och med i församlingen kan känna sig lite utanför. Exempelvis vid nattvard om den delas bara till medlemmar.
- Skall man påskynda viktiga beslut?
I en del muslimska länder innebär dopet att man visat att man konverterat och då kan man bli förföljd av ens tidigare muslimska bröder. När en muslim döper sig och vet att familjen kan göra en dödshämd då döper han inte sig oövervägt. Att följa Jesus är ett livslångt beslut som inte skall tas för lätt och som definitivt ingen annan kan ta för en. Jag tror att det skulle vara mera ljus och salt i världen om bara de troende döpte sig och inte alla som föds i ett visst land.
- Vem kan uträtta dop?
Om människan ändå inte kan lägga till något till dopsakramentet, varför skulle det vara någon skillnad med vem som utför dopet? Sedan förlåten i det judiska templet brast i samband med Jesu död är vi alla en del av det heliga prästerskapet. För att visa att lärjungarna själva skulle döpa döpte inte Jesus (deras ledare) någon (eller Paulus heller, med något enstaka undantag).
Att barn är välkomna till Jesus oberoende är enligt mig bibliskt. Men jag tycker inte dop som varken är kopplade till personlig tro (beslut att följa Jesus), omvändelse eller nedsänkning kan anses vara bibliskt. Men naturligtvis kan jag ha fel, jag har varken gått bibelskola eller teologisk utbildning, bara bibelsklass i söndagsskolan =) Det jag däremot tror är att en ärlig överlåtelse under konfirmationen har en kraft eftersom Gud brukar se till hjärtat och inte till liturgin.
Skriv en kommentar