På vägen för Jesus

Personligen tycker jag det är störande när folk tutar ut oväsen genom små högtalare fäst på bilar. Fäst inte högtalaren under grillen eftersom den är väldigt utsatt där och därför antagligen måste vara en megafonliknande grej med eländigt ljud. Kör hellre med nån lite bättre högtalare inne i bilen som hörs när man står parkerad och har dörren öppen.
Bilen blev snygg! fortsätt så

Det är ett fint initiativ av Linus att hjälpa honom lite. Understöd Pontus med en tia eller femma alla ni som läser det här, via hans konto 497011-28558, mottagare Pontus Back. Trots Pontus mänskliga brister, skriverier på bloggar o dyl så kan ingen komma ifrån att Pontus är ett under i sig själv som kommit ifrån sina droger och lever ett normalt liv. Det är många som han nu hjälper i sin tur.

Snygg bil! Ni kan ju fästa högtalare på taket istället. Lycka till med missionen!!

Ja, vi får se med högtalarna. Kanske det är bäst att jag är tyst någon gång också. Idag gjorde jag väl bort mig totalt igen då vi visade upp biljetterna på Helsingfors-Vanda flygplats. Den söta flickan som kontrollerade biljetterna såg på mitt körkort och frågade om det är jag som brukar skriva på mickelsson.net. Självklart blev jag förvånad och sade: - Ja! Är det ok! Hon såg på mig och svarade positivt då jag inte fann några andra ord än: - Är du lutheran! Förlåt!

Hehe, ja, det var jag som boardade dig! ;) Jag blev nog lite förvånad av din sista fråga..!? xD

Cizi! Jag tror att jag blev chockerad över din fråga om det är jag som brukar skriva på mickelsson. Allt gick så snabbt och tankarna for i skallen och jag funderade vad jag hade skrivit senast om det var en dopdebatt eller någon annan skandal :)

Man prövar alltid saker 'i anden'. Vilken blir känslan? Att åka med en såndan monstruös bil som är full av syndens attribut rakt in i en skock med världens barn och sedan basunera ut *jesus*. Blir det bra? Det fungerar kanske i vissa kretsar, men inte överallt. Man bör akta sig för att göra förkunnelsen för teatralisk och man kan lätt få vacklande själar att 'haka på' för en kort stund för att sedan förlora dem igen. Minns att det krävs hårt 'efterarbete' också. Det finns så mycket jox som inte är äkta. Minns ett möte för länge sedan i en finlandssvenska pingskyrka; en svensk (Sverige var häftigt på den tiden) halvrund predikant med knallröd slips och dito skor stod vid podiet och gallskrek och eldade på och församlingsmedlemmarna tände till och det hela blev rätt så högljutt med rop och vrål. Sedan fick prekikanten någonslags värmechock och föll bakåt på scenen och blev liggande; församligen fortsatte att skrika och vråla allt häftigare, ända tills det hela började bli litet olustigt, predikanten som låg på scenen rörde sig nämligen inte och hans andning hade blivit tung och litet rosslig. Det finns inte anledning att beskriva fortsättningen, men Guds ande som hade kommit över församlingsmedlemmarna försvann i en blink och man fick utnyttja världslig service med syrgas, ambulans och dropp. MEN; jag ber för projektet med den klisterlappförsedda monsterbilen. Men håll sinnet kallt och klart. Djävulen finns överallt. Guds Ord är rent och orubbligt. Och visst; den svenske predikanten överlevde enbart pga förbön och Guds hjälp.

Kära Petter,

Jag vet inte vilken "ande" du prövar dina saker i. Kanske du inte har sett världen. I Amerika kör många människor då enligt dig med "monsterbilar" fulla av syndens attribut. Inte tror jag det är bättre heller med att prästen kommer körande i en Lada. Då kunde man ju kalla denna bil för "kommunistbil", eller hur?

Jag håller med dig om att allt skrikande och ropande i tungor har gått för långt i flera sammanhang. Man kan till exempel inte ta med sig en ofrälst själ till ett högkarismatiskt möte där församlingen står och ropar ut språk som ingen tyder. På detta sätt skrämmer man bort den ofrälste själen. Bättre är att möte personerna som de är och tala deras språk. Kanske inte omedelbart basunera ut nödvändigheten till omvändelse. Kanske rent ut av inte heller genast börja berätta om Jesus.

Jag har fått erfara där jag har varit och förkunnat och stått och ropat eller kanske rent ut av suttit på min pall och talat lugnt och sansat att de bästa mötena sker efter mötet då man träffar personer. Det är de personliga samtalen som jag tycker att är givande och genom dessa ser man hur människors hjärtan öppnas för att lyssna även om man en stund skiftar om till att vittna och berätta om Jesus.

Du Petter må leva i din bitterhet och tycka att allt som inte du tycker om är synd. Det betyder dock inte att du har rätt. Jag har tydligt fått erfara avundsjukan inom kristendomen på nära håll, för inte så länge sedan och jag kan inte annat än be och välsigna de som är emot mig och det jag gör.

Om vi ännu skall återgå till "monsterbilen" så har den under den korta tid den har varit ett redskap på min/vår tjänst dragit blickarna till sig och människor har kommit fram och bett om förbön. Tack vare det stora utrymmet kan man även bjuda in personer i bilen för att sitta och samtala med dem och även ge dem själavård. En annan aspekt av saken är att jag är mycket tacksam för att Gud har öppnat denna möjlighet i och med att min familj består av sex personer och att vi aldrig kunde åka alla samtidigt i den bil vi tidigare hade i vårt bruk. Då Gud träder in och välsignar och öppnar dörrar så gör Han det på riktigt.

Sedan finns det ännu tillräckligt med utrymme för Biblar och böcker att dela ut till de som vill ha en Bibel eller en bok...

Förr körde pastorer med Lada och andra billiga bilar, vilket gjorde dom beroende av Gud för att komma fram dit dom skulle. Många evangelister och pastorer bodde och levde i bönehus runt om i byggden och var beroende av gåvor från givmilda kristna för att överleva rent mänksligt.
Jag menar inte att det var bättre förr men att man är beroende av Gud det är bra. Idag har alla så fina bostäder och fina bilar oberoende om de är pastorer eller ingenjörer. Det är svårt även för den mest godtrogne kristne att inte bli påverkad av Mammon.

Men förr blomstra församlingen och det var väckelse här och där. Mycket var bättre förr, men det viktigaste är att vi fortsätter och ber och är ödmjuka oberoende om vi sitter i lädersoffor i bilen eller kör med en rostig Kleinbuss. (det gjorde min ungdomspastor, jag har själv svetsat den)
Men Gud välsignar oss på olika sätt. Var och en efter vår förmåga, men vi kan även missbruka vår välsignelse och trilla dit. Bön hjälper som beskydd.

Lycka till med monsterbil i läderkläder =)

ps jag kör volvo v70 även kallad sosseconteiner......En god vän till mig kör Familjen Olssons Rullande Dass..så alla bilar har namn!!!

Och kanske Petter är en av de som tyker det är Bätter Med Welociped :)

Tyvärr kunde jag inte påverka inredningen i bilen. Det fanns liksom inte några andra bilar att välja mellan, så jag fick nöja mig med läder. Kanske det går att byta ut till filt, vet inte, skall kolla med frugan.

Idealet vore nog att pastorn har sin dignitet med raka byxor och kavaj och har den anständighet som behövs då man företräder Guds rike. Men det fungerar inte så alltid. Var en gång i Hamburg med några bokstavskristna trosfränder och vi letade efter en förfallen sjöman som hade hängivit sig åt alkohol i flera dagar och 'försvunnit' och då kom vi allt djupare in i 'slummens rum' och till slut efter att ha passerat rökfyllda platser med människor och råttor som var så lika att man inte kunde skilja dem åt så kom vi till ett litet bakrum, som var en av de mest ondskefulla platser som någonsin har sett. På golvet låg vår efterlängtade vän redlös av alkohol med fradgan drypande i mungiporna och ögonvitorna gult lysande i mörkret. Och på väggen hade någon sprayat 'Hier wohnt Satan'. Vi gick omedelbart i kraftig bön till vår Herre och milt ljus från Guds Rike lyste in i rummet. Vi fick tag i en penna och kryssade över texten och skrev 'Jetzt wohnt JESUS hier'. Detta tyckte inte endel folk som även vistades i rummet om, och vi blev tvugna att utnyttja en del av världsliga men ädla (faktiskt från Österlandet ursprugna) kunskaper som jag och endel av mina bokstavskristna trosfränder besitter (bla svart bälte samt endel andra uppnådda grader i ädel försvarskonst som strikt får användas endast i nödsituation med skarp kraft och där även sinnet noga har tränats att motstå provocering) för att få dessa folk att inse att de helt kallt åker på ordentligt med stryk om inte vi inte lugnt och sansat ta med oss vår vän för vård och sans. Så visst är jag enig om att man kan behöva förstå sig på syndens attribut och tom ibland använda dem. Tack vare vår Herres enorma kärlek till sina får är vår vän idag fri från alkoholens ondska och kan leva ett fritt liv under beskydd av Guds rike med sin familj som i annat fall skulle ha blivit utan far. Men håll sinnet och omdömet kallt och var alltid smart. Djävulen finns överallt. En bön 'Tack min Herre för din Kärlek till oss. Tack för att du lägger din beskyddande hand över de människor som vill föra ut Ditt Ord till ofrälsta själar. AMEN.'.

Inte kan väl kära Petter mena att pastorns identitet sitter i byxorna och kavajen? Gud ser inte på det yttre, det har vi redan märkt flera gånger, speciellt då man ser på hur dagens präster klär sig.

Pontus skriver: "Gud ser inte på det yttre, det har vi redan märkt flera gånger, speciellt då man ser på hur dagens präster klär sig."

Kunde nästan tro Pontus att du värderar folk efter hur de klär sig.

Det är ju inget fel i att du vill ha en "häftig bil". Men håller med Petter när han skriver "Man bör akta sig för att göra förkunnelsen för teatralisk och man kan lätt få vacklande själar att 'haka på' för en kort stund för att sedan förlora dem igen".

Jag! Nej, jag försöker förklara hur självklart det är att Gud inte ser på det yttre eller hur människor klär sig. Som exempel använde jag dagens präster och hur de klär sig. Kanske exemplet inte var det bästa.

Beträffande bilen så handlar det inte om att vilja ha en "häftig" bil eller dylikt. Det handlar om att ha ett lämpligt fortskaffningsmedel. Nu tycks det vara så att denna "monsterbil" har öppnat ögonen bland en del Kristna. Detta bekräftar endast att Herren är med i projektet. Tanken är ju att de som inte känner Herren skall få upp ögonen, Herren förser den som är lydig...

Sedan förstår jag inte hur man kan dra liknelser med teatralisk förkunnelse och ett fortskaffningsmedel. Det handlar endast och enbar om HUR vi tar hand om dessa vacklande själar som hakar på. Tyvärr tänker största delen av dagens Kristna allt för mycket på sig själva och struntar i att ta hand om de själar som närmat sig Jesus och eventuellt gjort sina personliga beslut. Ja, dagens Kristna väljer att i stället för att ta hand om de nyfrälsta och leda in dem på den rätta och smala vägen att tänka på antalet "frälsta" själar och som en skrällande cymbal göra väsen om sig och hur många själar de har lyckats vinna för Jesus. Det handlar inte om antal, det handlar om kärlek till vår nästa. Därav ställer jag mig MYCKET skeptisk till dagens karismatiker som ropar ut hur många personer som gjort sina beslut på ett möte eller en kampanj. Detta är mycket oroväckande. Någon skall även ta hand om och vårda och föda de som gjort sina beslut, annars förlorar man dem och att sedan få dem tillbaka är ännu svårare...