Pargasduo sprider humor

<p>Jossan, redan första gången jag så dej på KULTURKARNEVALEN så tyckte jag att du var speciell på ett bra sätt :) fint skrivet. måste ta till mig det :D</p>

Det här va bra skrivet. MYCKET BRA SKRIVET. Du kan nog känna dig lite stolt iaf för dina tankar hjälper till att förändra världen.  Det är inte heller dom stora satsningar en människa gör som förädrar vår värld. Utan det är ni vi alla gör något litet som man tydligt kan börja se en förändring. Inte bara på de ställen dit vår insats riktar sig utan också i människors sätt att förhålla sig till varandra. När kärleken, gemenskapen osjälviskheten blir den gällande normen framom själviskhet och ensamhet. Önskar författaren samt alla övriga en God Jul och ett Nytt år där Herren verkligen är med och formar oss! 

Jo Jossan dehär va jättebra. Seriöst. Man blir så fruktansvärt engagerad bara av att läsa texten. Jag tycker du ska börja skriva mer [lr de kanske du redan gör mycket? vad vet jag] för ditt message <strong>når fram</strong>. Blev du glad nu? Det hoppas jag :D Gott nytt år alla människor!!  

<p>JOSSAN DU HAR RÄTT.</p>

Det här var jättebra! Fint skrivet...

<p>Jaah... Jag håller med till en viss del. Men ändå inte fullt.   Det är ju Gud som välsignat oss med allt det goda! Han vill ju att vi skall njuta av det! Det ÄRAR Honom när vi tycker om och njuter av de gåvor Han gett oss, Han som är ALLA goda gåvors givare! :D    Och jag tror också att om givandet, som det är frågan om i detta fall, inte kommer från hjärtat, blir det en död gärning, det blir någonting från köttet, oss själva, och det ser Gud inte. Vi är ju frälsta <u>från</u> döda gärningar och mycket mer, <u>till</u> av Gud förberedda goda gärningar och där också många andra saker! :D       Det går alltid att försöka förvandla sig själv till att bli mera ödmjuk, osjälvisk etc., men resultatet blir inte bestående och förr eller senare kommer man att märka det och bli ytterligare frustrerad och irriterad på sig själv. Därför. Se på Jesus. Låt Honom förvandla hjärtat genom Hans KÄRLEK, NÅD och SANNING. Då blir resultatet bestående och vi formas. Vi blir äkta. Överlåt saken i Hans händer och TACKA Honom för att Han redan gjort det, förvandlat, för så ligger det till i det andliga, det finns redan där men vi ser inte det med våra fysiska ögon.  Vi  kommer då att göra saker från hjärtat och inte därför att det känns att vi måste eller borde. Att sluta göra i egen kraft och låta sig användas av Gud! Jag har åtminstone märkt hur Gud använt mig för goda, välsignande syften när jag tackat Honom för att <u>Han </u>redan använder mig! Och det kändes inte ett dugg obekvämt eller tvingat för det var Gud som gjorde det, Jesus i mig, Han använde mig, det var inte alltså jag själv! ÄRA TILL JESUS! Och det är det skönaste! Jag behöver inte ta någon stress, press, jag får bara slappna av i Hans kärlek och ta emot alla välsignelser som Han ger! För Han ÄR GOD och <u>VILL</u> välsigna oss för vi ÄR Hans barn och <u>Han</u> har Själv lovat förvandla oss till att bli mer lik Jesus i Sitt eget Ord! NÅD I ÖVERFLÖD!!!</p>

tack Jenny.<br />Men ibland väntar man på ett magiskt hoffelpoff från jesus som faktist inte kommer om man inte är med och kämpar själv.<br />Men självklart har du också rätt<br />fördömmelse är fel.<br />Allt är bara inte så vackert i min värld som i din att jag kan tro på att Gud kommer göra mig till en mänska som alltid känner för att göra de goda gärningarna alltid naturligt vill. nej jag tror faktist vi måste utmana oss själva ibland, för åtminstone för mej har magin inte varit så rosa som jag ville.<br />

Vad skönt att läsa din text Jossan... känner på samma sätt själv och tyckte att jag borde ha köpt/önskat getter åt hungrande i stället för en massa krimskrams åt folk/mig själv som redan har allt. Jag tycker inte heller att man behöver vänta på att Jesus ska sparka en i ändan för att göra nånting. Han sa ju redan för ett par tusen år sedan hur vi ska handla - hur många gånger ska man behöva höra det? "Jag var hungrig, ni gav mig ej att äta" osv. Människan vill göra det goda men väljer tyvärr ofta det onda så tack och lov för nåden, men samvetet som Jossan här pratar om tror jag är en av de viktigaste gåvorna vi har fått av Gud så bedöva det inte med att tro att vi förjänar "välsignelser" mer än nån annan. Muslimska kungligheter i Arabemiraterna har mycket mera materiellt än de flesta kristna i Kenya, så kan man mäta välsignelser i det materiella ur ett kristet perpektiv?? Och kämpar man med sin stolthet för att ha gett 20 euro i kollekten vet man i alla fall att samvetet finns och det är en bra början. Kämpa på!

<p>Jag har lite svårt att förstå Jenny Jaakkolas resonemang.Varför  tackar man Gud för sådant som Han inte har gjort? Det verkar ödmjukare att tacka EFTER att Han har gjort något. Vad gör man sedan om det förväntade miraklet uteblir därför att Gud hade andra planer? Kan man ställa krav på Gud?? </p><p>Det slutar med att man med desperat röst står och skriker "Gud kommer att göra så som jag säger åt Honom att göra!! Tack för att Du gör vad jag vill!!"</p><p>Så rinner ödmjukheten ut i sanden, det är ett tungt arbete att försöka regera över Gud.</p>

"Tänk att vi kan känna oss duktiga när vi släppt vår 20 lapp i
kollektboxen till missionsarbetet i Kenya. Tänk att vi kan tycka att vi
var generösa. Sitta i bänken och tro att vi har gjort något extra bra."<br />Vem känner man sig duktig för? sig själv? eller berättar/skryter/visar man åt någon annan vad man ger? Varför isåfall bara ge för att ge??? förstår inte men vore intressant att veta!<br /><br />"...så vet jag att den kan bli till välsignelse för någon. Den kan göra
något, något litet litet, det där fröet som en dag kanske blir stort."
<br />Är det inte bara dubbel välsignelse om man känner sig glad för att ha hjälpt eller hoppats ha hjälpt någon? "Någon" får en gåva/hjälpande hand och kan känna sig välsignad medan man själv får känna glädjen att idag har jag kanske gjort någon annan glad...Har du den tanken inom dig är du ju bara en otroligt bra medmänniska!!!<br /><br />"Men kanske snaran kommer smygande jag borde, jag borde men du vill inte, du vill inte
<br />Men vad tror du Gud skulle vilja?"<br />Jag tror inte Gud vill du ska ge om det inte känns "rätt",  de kommer nog en annan gång när man känner att de här vill ja stöda å satsa på å man istället ger lite mera då! Då tror ja Gud ha satt de på ditt hjärta, ingen kan ändå hjälpa alla men alla kan hjälpa någon...<br /><br />Jag har alltid sett det som att pengarna går till ett gott ändamål. Har faktiskt alldrig kommit på tanken att jag skulle känna mig stolt eller duktig för vad jag gett! Kanske glad eller sorgsen isåfall!? Ser det som en plikt att ge, jag ger alltid något men är det något som faller på mitt hjärta ger jag istället mer...<br /><br />Tror "Läsare"ns materiella saker är viktiga tacksägelseämnen som man nog får se som en välsignelse men onödig lyx finns det alltid för mycket av å att fullständigt lita på Gud och ge mer än sitt överflöd är nog sällsynt i den bekväma västvärlden.<br /><br />Intressant text!!<br />

L: Vår dröm!!?? 8)

ack, ja!! Tänkte att du och jag sku bra kunna dra Idols extra istället för "va han nu heter"...=) Fast utan dom där snuskiga skämten förstås...<br /><3<br />

Jåååh! Nästa år!! ;P<br />

han heter janne kataja.<br />o ja bara så diggar honom. han e helt sjukt rolig!!!!:)<br type="_moz" /><br />