Sagan om Ringen storfest på Nya Vinden

Bra idé. Tänkte faktist häromdan att det skulle vara kul att se alla filmerna på raken.
Starkt.

Ta och strunta i att anmälningstiden går ut idag. Är du intresserad, hör av dig, och kom!

jag har hört att det finns nåt demoniskt bakom filmerna...

Åtminståne finns det demoniskt i filmen, den handlar ju om det klassiska fantasitemat det onda mot det goda!

hmmm, visste du att Tolkien var kristen och att mycket kristen symbolik finns i hans böcker? Filmerna speglar ju åtminståne till en del böckerna, så hur skulle de bli demoniska mitt i allt? Vad grundar du ditt påstående på?

Tolkien var kristen, det vet jag. Men det betyder inte att regissören är kristen. Jag kan ju bara tala av min egen erfarenhet, att när jag med mina vänner skulle kolla på den, kunde jag inte se hela filmen för det kändes obehagligt i anden. Jag funderade då om det berodde på att jag var överkänslig, eller om det möjligen kunde har funnits nåt andligt bakom det. Inte så hemskt länge efter det, råkade jag höra en pastor tala om filmen. Han sade att filmen väldigt fort hade stängts av då han med sin familj hade hyrt hem den och skulle ha filmkväll, för den var rent demonisk. Pastorn i fråga är väldigt andligt känslig, har jag förstått. Utöver det, har jag hört andra kristna uppleva samma sak och även att språket som alverna talar är ett demoniskt språk. Nu kan det ju vara att jag har fel och min mening var inte att förstöra er filmkväll. Om det är så att jag har fel, önskar jag att ni har en jättevälsignad filmkväll (-dag) och ber om förlåtelse för eventuella förvirringar!

Jag har funderat över detsamma. Å ena sidan har LOTR inte magin framme så uttalat som Harry Potter -filmera (vilka jag på kristna grunder har bojkottat). Å andra sidan finns det gott om new age -anhängare som älskar Tolkiens litteratur o filmer över allt annat o nästan lever med i deras värld. Då kan man ju fråga sig om det är ngt demoniskt i det hela som får dem att tappa verklighetsuppfatningen. Själv har jag inte orkat igenom romanerna o anser inte att filosofin bakom filmerna (liksom Star Wars -filosofin med "kraften") har ngt att ge mig. Svår fråga. Jag gillar filmerna p g a att de utspelas i historisk medeltids- eller antikaktig miljö.

För kristna recensioner av LOTR, gå gärna till www.christiananswers.net o läs deras filmrecensionssidor.

jag håller med hmm...efter att jaqg sett halva av den ena filmen så upplevde jag en obehaglig känsla.jag visste att det här är inget jag ska se på.En film behöver nte vara bra eller okej att se på bara för att det påstås att Tolkien är kristen, om han nu är det.Det man kan fråga sej när man tittar på en film är :är dethär uppbyggande för mitt liv , får det mej att växa som troende?

Kanske borde man förhålla sig till Tolkiens alster som till alkoholen: låta samvetet avgöra vad som är lämpligt. Det finns scener i LOTR som jag inte gillar, men lyckligtvis inte så många. Samtidigt har ju LOTR i motsats till de flesta andra filmer inga fria sex -scener.

Jag förstår och håller med "hmmm" och lotta m. Jag hade faktiskt en liknande erfarenhet i samband med att jag skulle titta på självaste "The passion of Christ". Jag fick klart och tydligt reda på att jag inte skulle se den, så jag gick ut. Den händelsen gav mig en läxa som säger att fienden använder alla möjliga metoder han kan för att få våra tankar bort från det som för oss närmare Herren. Om han kan få ett finger med i skapandet av en film (eller ett tv-program eller något annat) som många kristna vill se, tror ni inte han sätter med extra våld för att göra våra hjärtan hårdare (The passion, Matrix), demoniskt språk för att smutsa ner vår ande (tydligen "LOTR", fast det där med språket hade jag inte hört om tidigare), etc...?

"Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka." 1 Petr. 5:8

Herren vill ha ett rent folk, tänk på det! Det är något vi alla borde sträva efter, rening och helgelse, jag själv kanske mer än de flesta.

De bibelställen som talade till mig i samband med att jag skulle på/tittade på en del av/efter att jag gått ut från "The passion of Christ" var:
Ps. 62:4-5; (filmmakarna har fel motiv)
Ps. 18:4-7 (så kändes det då jag var inne och såg på filmen)
Upp. 22:18 (ringde som en varningsklocka i huvudet i samband med saker som hade lagts till i början av filmen)
Hosea 8, hela, speciellt vers 7 (inget bra kommer ur den filmen, och om det kommer något, t.ex. att någon kommer till tro, så tar fienden bort det)
Den uppfattningen fick jag av en film som en stor del av det kristna etablissemanget höjer till skyarna... Jag vet inte vilken den absoluta sanningen är (utom att Jesus Kristus är Guds son!!!), bara vad jag upplevt. Jag skulle också gärna tro att "The passion of Christ" frälser halva muslimvärlden, men efter mina erfarenheter har jag svårt för det.

Jag tycker det är bra med såna som ordnar saker i kristna sammanhang, gemenskapsgrejer är ofta välsignade(tack för engagemanget Daniel mfl.), men vad skulle Jesus ha gjort? Skulle han titta en hel dag på filmer som har ett budskap som kanske är "ditåt" (alltså åt rätt håll) eller skulle Han prioritera något annat?

Fråga Herren om du är fundersam på om det är något du ska se/läsa/göra eller inte. Han svarar gärna om du vill lyssna.

Är det så att genast när det är något man inte tycker om eller själv är tillräckligt mogen för så är det då plausibelt djävulen som har varit i farten?

Vissa tycker inte om att se att Jesus faktiskt förnedrades och att det smällde till ordentligt. Jag undrar hur en behaglig korsfästelse ser ut.

Varför använder vissa pseudonym? Är man rädd att det man säger inte ändå stämmer?

En intressant fråga som "Sanningen för oss fria" tar upp är vad som är den lämpligaste sysselsättningen. I vår tid verkar det vara lovsång, men att Jesus själv skulle ha sjungit dokumenterades endast en gång, obligatoriskt i samband påskfirandet.

Själv fick jag en större förståelse för synd och frestelser med Sagan del 1, men andra delen var bara slakt av troll.

Men man skall naturligtvis inte göra emot sitt samvete.

Den sonen har gjort fri han är verligen fri.

Gällande 'The Passion of the Christ'. Regissören är helt säkert kristen och har vad jag vet haft enbart goda syften med filmen. Om man ändå skall behöva oroa sig över att djävulen har haft ett finger med i spelet kanske man borde oroa sig för att gå på möten till kyrkan också; kanske där finns demoner som inte gör mig gott?

Ja, säger inte Nya Testmentet också att syftet är en bisak, huvudsaken är att ordet förkunnas!

Är det bara jag som tycker att det är humor att nån skriver under pseudonym och väljer "Sanningen gör oss fria"? :) Jag menar det på riktigt. Att det var humor, alltså. Inte menat att vara nedlåtande. Antingen blev det roligt helt i misstag eller så var det självironiskt... (Det är ju också helt möjligt att jag har konstig humor.) :)

Visst är det humor, men i större frågor så kan ett riktigt namn istället för ett pseudonym vara en förtroendesak. T ex "Jesus sade", istället för "en riktigt glad snickare sade" ...

Eller är alla människor lika bedrägliga att man inte för namnets skull kan lita någo mera på den?

Så att förtroendet för stora förkunnare blir till en last då de förkunnarna (som inte heller är ofelbara) felar? Är det just därför bättre att inte lyssna speciellt mycket på någon specifik?

Linus, jag håller ju förstås med dig (om förtroendet)... Jag tycker att det är enklast att försöka hålla allt så rakt och öppet som möjligt så behöver man inte fundera på om folk är och menar det de visar upp och säger. :)

D va skoj!!! Synd att ja int kunde bli helt till slut, men tack ändå för arrangemangen å trevligt sällskap!

Kära syskon! Jag vill bara klargöra vissa saker gällande Tolkien och hans böcker.
För det första var Tolkien kristen och umgicks bl.a. annat mycket med C.S. Lewis, deras diskussioner om tro var en orsak till att Lewis fann Jesus! De diskuterade också mycket om Tolkiens trilogi och Lewis kom med idéer och gav synpunkter gällande trilogin. Personligen jämför jag böckerna om Narnina (som Lewis skrev) med Tolkiens trilogi. I Narnina (speciellt Häxan och Lejonet) är lejonet Aslan en tydlig bild på Jesus. Tolkien däremot delar upp Kristusbilden på flera karaktärer.
Kampen mellan ont och gott är tydlig i Tolkiens böcker, så oxo i filmerna. De ”goda” karaktärerna frestas till att tänka enbart på sig själva och står emot med olika framgång. Ringen är ofta bild för frestelsen. Ex. Boromir faller för den och försöker ta den av Frodo, Aragorn säger nej till sin frestelse. Detta är en utmärkt bild för hur vi har det här på jorden, frestas, faller, får förlåtelse, reser oss igen.
I Bibeln väljer Gud ofta ut det som är föraktat av människor när han vill göra något stort, ex. fåraherden Mose. Jesus själv föddes ju inte i nått palats precis... På samma sätt väljs de små och föraktade ut i Tolkiens berättelse, små hobbitar som bär hoppet på sina små svaga axlar, utbyggdsjägaren Strider som lever ensam i ödemarken får axla ansvaret att leda det fria midgårds kamp mot ondskan.
”Vem har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner?” Boromir ångrar sitt svek mot Frodo och ger sitt liv för att skydda Merry och Pippin. Gandalf ger sitt i Morias gruvor för att de andra ska komma undan. En tydlig Kristusparallell kan dras till att Gandalf sedan återfår livet, till räddning för många. Gandalf blir heller inte igenkänd först, läs om Emmaus vandringen. Frodo och Sam inser att de nog får uppoffra sina liv i kampen mot ondskan för allt det som de håller kärt.
Klart att man kan finna och tolka in annat i böckerna, new ageaktigt å sånt. Men de finns ju de som tolkar in felaktigheter i Bibeln oxo, gnosticism, jehovas vittnen osv. Att filmerna är våldsamma är klart, men hur många filmer ser vi inte på som är fyllda av våld? Är alla filmer demoniska? Jag tror att djävulen inte kan skapa något själv utan endast fördärva det goda som Gud skapat. Som exempel så förvränger han det underbara som sex är inom äktenskapet till lusta och otrohet.
Filmerna kan alltså användas till både gott och ont. I Sverige har man förmedlat evangeliet via filmerna kombinerat med skådespel till ungdomar. Är inte det gott? Alla väljer hur man handskas med det man ser på/råkar ut för. Jag vill givetvis inte uppmana er som känt obehag inför filmerna att se på dem, men var öppna för att det finns gott i dem oxo.
Klart är oxo att vi självklart ska prioritera vår gudsrelation, om vi gjorde det skulle svenskfinland verkligen se annorlunda ut. Frid önskar jag er, syskon. Daniel

Om jag inte minns fel var det Ny Generations som använde filmer i evangelisations syfte. Naturligtvis fanns det säkert en del i filmen som man skulle ha klarat sig utan "andligt sett", men inte kan vi ju isolera oss i våra kyrkor heller och bara läsa bibeln (fast det finns exempel på grupper som gjort det mer eller mindre med mindre lyckat resultat...). Vad skall vi då tala om med resten av mänskligheten om man inte alls hänger med i vad som händer och är aktuellt inom kultur, sport osv? Lev i världen men inte av den.

Jag har fått en del förnuftiga svar. Själv är jag mer intresserad av vad Gud säger om olika företeelser, vi kan omöjligt VETA vad som är rätt/fel i dagens värld annars. Det var det jag ville bidra med i den här frågan. Gud ledde mig till de där bibelställena jag nämnde och jag upplevde att anden talade i samband med att jag såg filmen. Jag har också fått bekräftat via andra kristna från Herren att det jag upplevde var riktigt. En del andra har inte varit så säkra på saken, och det är ju självklart att alla kristna vill tro det bästa om en film som kan vara en superbra evangelisationskanal.

Tolkien var väl nog ganska säkert kristen, var det inte t.o.m. så att CS Lewis kom till nån diskussionsgrupp där han fanns med och blev troende? Sen kan regissörer vara kristna och ha hur bra avsikter som helst, men allt en kristen gör här i världen är verkligen inte uppbyggande! Var det inte också så med David då han skulle föra hem arken, först gjorde han på fel sätt och blev straffad genom att en av hans bästa polare strök med.

Jag tror inte att syftet med och sättet vi gör saker på är en bisak. Det står något åt det hållet i NT (jag antar Linus menar Markus 9:39), men nog får man bättre frukt om man gör och säger saker som Jesus är helt med på.

Fast Jesus och Christa har rätt, inte ska vi ju behöva oroa oss, men det är aldrig fel att kolla upp med honom ovanför om det är något som känns viktigt att veta vad Han tycker. Jag tror att Jesus gärna vill berätta vad Han tycker om en film som gjorts om Hans lidande. Allt du tar in påverkar dig, i dagens samhälle skadar det inte med lite sunt silande. Vi är fria att göra vad vi vill som kristna, men vi är också fria att fråga Jesus och välja att lyda. Själv har jag varit ordentligt fast i tv-träsket, men väljer att sätta mindre tid på det nuförtiden. Därmed förstås inte sagt att filmer och tv är det enda som kan bli för viktigt för en.

Är det inte ganska okej att använda fse.. tse.. pseudonym? En orsak till att jag valde att göra det var att jag inte ville framstå som skrytsam, typ: "Gud har talat till MIG, jag är speciell!" Dessutom blir det ju intressantare diskussioner, folk tycks säga mer rakt vad de tycker åt en som kanske är deras bäste vän utan att de vet om det. Dessutom kan man ju odla humor i valet av pseudonymer, tack Maria, du är inte den enda med konstig humor! Sen kanske det är smart att välja kortare namn som det är mindre invecklat att referera till. Å andra sidan finns det ingen orsak för en som heter t.ex. Maria att välja en pseudonym eftersom det finns så många. Om man vill kan ju m.net också börja kräva namn, adress, telefonnummer, skonummer och vikt vid födseln till varje inlägg så att ingen slinker igenom identifikationsnätets maskor :)
With love, "Sgof".

Bra inlägg Daniel! Och jag har full förståelse även för "sanningen gör oss fria" (ja, psedonymet är lite åt längre hållet). Men har väcks en ny fråga. Hur gör man när två personer klart och tydligt upplever att Gud har talat till dem, men när dessa två personer tycker att han sagt olika saker? vem har företräde? får en sak betyda olika saker i olika situationer för olika personer? Här är ett verkligt problem och orsaken till de allra flesta religionstvisterna i världen. An answer, anyone?

Här kommer några funderingar: Det finns ett antal frågor bland kristna där Den Helige Ande (OBS! HeligE AndE) ofta förefaller ge oss motstridiga uppgifter:

- kvinnopräster
- LOTR
- Passion of the Christ
- dödsstraff
- rökning
- snusande
- kortspel
- onani
- mm, mm, mm.

Jag tar här upp bara fråga 1. Vad som gör mig arg - mycket mycket arg - är att vi inte KAN få veta vad Gud tänker om t ex kvinnopräster.

Kristen nr 1, som är fylld av ande och vishet, är övertygad om att kvinnan KAN bli präst. Jag är övertygad om att kristen nr 1 är en sann kristen och fylld av anden.

Kristen nr 2, som är fylld av ande och vishet, är övertygad om att kvinnan INTE kan bli präst. Jag är övertygad om att kristen nr 1 är en sann kristen och fylld av anden.

Bådas resonemang verkar vara alldeles sakliga och bibliska.

Vad jag INTE är övertygad om är att båda har rätt. Antingen har nr 1 fel eller nr 2. Ska jag som kristen gå ut om en kvinna predikar i kyrkan eller ska jag det inte? Jag har aldrig gjort det o kanske jag därför blir bestraffad av Gud. Eller kanske inte? Jag känner goda kristna som gör det - och goda kristna som INTE gör det.

Och dödsstraff? Om GUd är för dödsstraff, är jag helhjärtat för det. Bush-hatarna får skrika hur mycket de vill. Om Gud är emot dödsstraff, är jag emot det. Bush får gå och spola ned sig. Men terroristledare ska avrättas, det anser jag ändå.

Ett viktigt tillägg: dopfrågan är en av de mest omtvistade frågorna i kristenheten o den glömde jag bort helt. Eller kanske var den mera omtvistad på våra föräldrars tid och före det.

När jag kom till tro var det en pingstvän som uppmanade mig att döpa om mig. Detta skapade huvudbry för mig och osäkerhet o fortfarande finns det stunder då jag undrar om jag verkligen är rätt frälst.

En sedan länge död släkting till mig, som var en verkligt varm o äkta kristen o som bad för mig dagligen, kallade Vasa pingstförsamling för Satans synagoga antagligen p g a allt ståhej (i motsats till i lutherska kyrkor), profererande o tungotalande där.

Inte att undra på att man ibland grubblar o känner sig osäker på det mesta.

Mina två senaste inlägg har varit magstarka, men man måste få utgjuta sig ibland o då är ett diskussionsforum bra att ha.

OSKAR! Var är du? Nu behöver vi dina högintellektuella synpunkter.

Dopfrågan är inte så mycket på tapeten kanske för att det egentligen inte diskuteras så mycket över samfundsgränserna (undantag finns naturligtvis, läs: mickelsson.net ;)). Inom vardera läger har kommer man överens. Det är när man inom samma läger inte kommer överens som det börjar hetta till. Jag har ingen lust att nämna homodebatten, men kan ändå inte låta bli.

Enligt Bibeln är det själva utövandet av homosexualitet som är fel o inte väl det faktum att man råkar ha den läggningen. Men hur säger jag det till en olycklig homosexuell?

Låt oss tänka oss följande scenario: homosexuelle Władysław (jag är trött på vanliga namn såsom Kalle, Petter och Bosse) får av sina kristna kompisar höra att Gud kan o vill hela honom o göra honom heterosexuell. Han ber o ber o får förbön, men är fortfarande homosexuell. Vad tror han då? Kanske Władysław misströstar o lämnar allt vad kristendom heter. Vad ingen sagt till Władysław var att Gud kanske satte honom på väntelistan o att han blir helad först i Himlen o inte i detta livet.

Hur gör vi med de homosexuella som inte blir helade o hur bemöter vi dem? Säger Bibeln ngt specifikt om det. Att säga att alla homosexuella som får förbön blir heterosexuella i detta livet är lögn.

Christa, till ditt tidigare inlägg idag: Om två kristna har olika åsikter i helt samma fråga och båda upplever sig vara leda av DHA så finns det bara en sak att göra. Man är tvungen att gå till Guds ord! Egentligen ganska enkelt, det är bara den där lilla tolkningsfrågan som ställer till förtret, nog för att det finns fungerande tolkningsprinciper som tyvärr inte alla vet om och en del inte är intresserade av att följa. (ett år på bibelskola gör susen, rekommenderas, motsvar ca 40 år av predikningar varje söndag!).

Problemet är, att vi inte är fullkomliga. Ingen av oss har 100% rätt i våra teologiska åsikter, även om det finns vissa som hävdar det. När de ändå håller på kan de ju ta och ersätta Gud, de klarar tydligen av uppgiften lika bra (och antagligen bättre). I.o.m. att ingen har fullkomligt rätt finns det därför heller ingen människa som kan hävda sig ha fullkomlig auktoritet, varken i allmänhet eller i en viss fråga, utan jag tror att en kristen bör vara medveten om att man kan ha fel även om man tror man har rätt. Ödmjukhet alltså.

Avsaknaden av ödmjukhet i lärofrågor är tyvärr uppenbar i vår kristenhet. (hallejujah för de få undantagen!). Se bara på en av Guds gåvor till sitt folk: tungotalet. Det finns ingen annan gåva som är så omtvistad i kristna sammanhang och det finns ingen annan gåva i Bibeln som har så noga föreskrifter och bestämmelser! Ironiskt va!? Ta t.ex. 1 Kor. 14:23-28 (beskriver gudstjänstordningen, speciellt gällande tungotalet). Hur många karismatiska församlingar följer det? Tolkningsfråga? Jag undrar. (jag menar inte att kritisera eller såra er som är vana med mycket tungotal i gudstjänsten, så förlåt mig ifall det känns så).

Vad vill jag nu säga? Sök Jesus. Och lita på att han förlåter när du trillar och att han är större än våra problem med tolkningsfrågor. "And that is a encouraging thought, isn’t it!?" - Gandalf

Varför är det alltid i filmer och musik det finns något demoniskt, men aldrig i böcker och traditioner. Vi äter t.ex. skinka på julen för att fornnordingarna offrade en gris år Freja, men ingen betraktar det som demoniskt.

Det finns en tanke i detta med "demoniskt" som jag skulle vilja skära av med hull och hår:
Djävulen beskrivs som frestaren i bibeln. Han <b>kan alltså inte påverka någon mot dennes vilja</b>. Om han kunde skulle Gud vara orättvis när han dömer oss för våra synder.

På 80- och 90-talet sökte kristna ivrigt efter baklängesbudskap på skivor som "påverkar det undermedvetna" (eller nånting). Det kristna bandet Petra gjorde en bra poäng med att spela in baklängesbudskapet: "Why are you looking for the devil when you should be looking for God?"

Om man istället skulle inse att Freuds psykoterapi (därifrån begreppet "undermedvetna" kom) är betydligt mer ockult än vad något av baklängesbudskapen nånsin får någon att bli.

Den västerländska kristendomen lider av många filosofiska sjukdomar. En bra resurs att upptäcka det är t.ex. http://www.latimer.org.nz/orange_lecture/orangelecture99.asp

Som följd av dessa tankens sjukdomar (som också ibland kallas andar i Bibeln för övrigt) är västerländska kristna livrädda för "påverkan". Vi tror på allvar att vissa saker kan stjäla vår frälsning mot vår vilja. Vi inser inte att Kristus vunnit seger och att vi också kan göra det. Vår triumf har blivit stulen och vi fastnar i själlösa diskussioner om vad som är exakt rätt men har inget <b>liv</b>.

Kan det finnas något demoniskt i filmer då? Jo klart det, men man kan i såfall påvisa vad det är med hjälp av Guds Ord, och behöver inte avgöra mellan olika människors upplevelser. Filmer som LOTR och The Passion är avsiktligt känslomässigt häftiga, vilket man kan missta som "andligt fel". Det är inte alltid lätt att skilja mellan själ och ande.

Jag skulle vilja chockera er lite med att räkna upp de andemakter som jag anser håller vårt land, för de är inte desamma som de flesta anser:
- filosofisk naturalism ("det kan inte finnas en gud")
- evolutionstro (följer ur den föregående)
- postmodernism ("din sanning är inte min sanning och därför spelar din sanning ingen roll")
- existentialism ("ditt liv har ingen mening, men du kan själv ge det en")
- dualism ("religion och vetenskap måste vara skiljda")
- tillbedjan av Mars (krig, erövringar), Mammon (pengar, ära), Afrodite (sex och sinnlig kärlek) och Gaia (naturen)

Som ni ser är dessa mäktiga (hedniska) krafter som inte sådär bara flyttar på sig. Men inte en enda är bortom förståndet.

Och till alla som tycker våldet i The Passion var hemskt, så vill jag bara säga att sådant var korset. Om man tar avstånd från filmen av den orsaken, då förstår man inte korset, punkt slut. Man får fråga förstås :)

Angående kristnas stridigheter är jag övertygad om att det finns en väg:
<i>Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills <b>vi alla</b> når fram till <b>enheten i tron</b> och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.</i> -Ef 4:11-13

Om tungomålstalandet: Varför är de bara de församlingar som <b>gör fel</b> som överhuvudtaget talar i tungor!?

För de första kristna var tungotalet ett tecken på att Anden kommit. T.ex. säger Petrus i sitt pingsttal att tungotalet var uppfyllelsen på Joels profetia om andeutgjutelse över allt kött (Apg 2:14-). Men NOTERA: Joel talar <b>aldrig</b> om tungotal som ett av tecknen.

På samma sätt var tungotalet tecknet på Anden när Anden först kom över hedningar: <i>Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud</i> -Apg 10:44-46

Enligt min förståelse säger Paulus i 1 Kor 14 att man hellre ska profetera än tala i tungor. Sedan är min tolkning av v26-28 att det inte är fråga om bön i tungor utan undervisning i tungor, något som vi nästan aldrig har (Det är ungefär som profetia, utom att en talar budskapet i tungor och någon annan uttyder).

Som jag ser det är det bättre att åtminstone tala i tungor än att ta avstånd från tungotalet och mista både tungotal och nådegåvor. Vi kan alla erkänna att nådegåvorna är mycket svaga i våra församlingar idag (eller åtminstone vad jag vet).

Way to go Oskar! Ännu om att profetera: Jag har förstått att det på NT:s tid hade väldigt många likheter med dagens predikan; undervisning och uppmuntran, och behövde inte heller alltid ske i form av tungotal utan när 'profeterade' kunde det vara helt i förnuftet.

Bland intressanta traditioner finns julgubben också! Om föregångaren, julbocken, står det på wikipedia att den härstammar från åskguden Tors julbockar som drog vagnen. Ganska likt Julgubbens renar som flyger dragen av renar!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Julbocken

Men Tor är död och finns inte så ingenting att slösa sin energi på.

Roligt att läsa allas genomtänkta inlägg. T.ex. Oskars juttu skulle man kunna förstora och sätta upp i kyrkor runt om i landet. Speciellt poängen med att vi inte som kristna behöver vara rädda att bli påverkade av demoniska grejer om vi inte medvetet öppnar upp för sådant. Gud är större!

Bra att Oskar hörsammade min kallan (va? vet ni inte vad hörsamma betyder??). Nog visste jag att han hade ngt att komma med.

Jag tror Oskar har formulerandets nådegåva. Kanske är han Finlands Sven Reichmann.

Alltså, Oskar, du e så bra...! ;) Det är bra att jag kan läsa alla dina bidrag till alla diskussioner och debatter, här på mickelsson.net, när vi är i Australien också... :)

Alltså! Amen! Eller vad ska jag säga!?