Spänn inte kärran för hästen!

Det här är ett fast och säkert löfte från Gud som det går att lita på, och som jag levat på i flera årtionden.
Men endel har svängt på det hela och börjat söka ”allt det andra” först. Och så väntar man för att se om Gud ger en allt det andra, så kan man sedan börja tänka på att börja söka Guds rike och hans rättfärdighet, när man märker att det lönar sig.
Och om man inte får ett liv fullt av njutningar och jordiskt överflöd, m.m. sådant, så säger man: Nej tack! En sådan religion vill jag inte ha!
Men då har man totalt missuppfattat Jesu ord och spänner, bildligt talar, kärran för hästen!
Visst vill Gud ge oss allt vi behöver, men
VI BEHÖVER SÖKA GUD AV RÄTT MOTIV!
Benjamin Franklin lär ha sagt: Sök njutningen och den flyr för Dig! Fly njutningen och den skall följa dig efter! Frälsningen i Kristus skulle ju befria oss från vår själviska natur. Vi skulle inte längre leva för oss själva, 2 Kor.5: 15.
När djävulen ville sätta Job på prov, sa han ungefär så här till Gud: Undra på att Job tjänar Dig så troget, Du betalar ju honom så bra. Men, sluta med det så kommer han att säga farväl till Dig rakt i ansiktet. Men djävulen misstog sig gruvligt. Han kunde inte fatta att någon ville tjäna Gud bara för att han älskade Honom. Job miste all sin dyrbara boskap, sina barn, sin hälsa och sin högt aktade ställning i samhället. Men trots detta välsignade han fortfarande Herrens namn, Job.kap.1 och 2.
Det står i Jes.52: 13, ”Min tjänare skall ha framgång.”
VAD MENAR BIBELN MED FRAMGÅNG?
Hade Jesus själv framgång? Han sa själv: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.” Och när Han dog på korset blev det inget stort arv att dela på. Matt.8: 20; Joh.19: 23-24. Men Han kunde i alla fall helt plötsligt bjuda 5000 män förutom kvinnor och barn på en präktig middag! Matt.14: 15-21. (En intressant belysning av detta är missionär Gösta Ömans upplevelse i Korea, där han fick se en säck ris räcka till att mätta flera tusen människor en hel vinter. Se boken: RISUNDRET). Men i Upp.7: 9 berättas det att det kommer att finnas en så stor skara som blir räddade p.g.a. Hans liv och död, att ingen kan räkna den. Han skall se frukt av sin vedermöda, Jes.53: 11. Det är slutresultatet som räknas, Ps.73: 16-17. Bibeln ställer en del av våra framgångsbegrepp på huvudet!
Enligt Dan.12: 3 tycks det vara de som vunnit de flesta själarna för Gud, som är de mest framgångsrika,; ”De som har fört de många till rättfärdighet…skall lysa som stjärnor.”
Paulus tycks vara inne på samma linje i 1 Tess.2: 19 ”Vem är…vår ärekrona inför vår Herre Jesus när Han kommer, vem om inte ni?” Han skriver i 2 Kor.2: 14 ”Vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.” Men Paulii liv var sannerligen ingen dans på rosor. Läs hans levnadsbeskrivning i 2 Kor.11: 23-30. Läs t.ex. verserna 23-25: ”Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fått fem gånger fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet.” o.s.v.
JOSEFS LÅNGA VÄG TILL FRAMGÅNG!
Redan i sin ungdom fick Josef underbara visioner av Gud om framgång och upphöjelse. Men han var litet för glad i sina visioner och pratade om dem vitt och brett, så att han väckte folks avund och förbittring. Det räckte ganska länge förrän det började gå uppåt för Josef. Först gick det inte alls uppåt, bara nedåt. Han kastades i en brunn för att dö, och när han sedan räddades från detta blev han såld av sina bröder till det avlägsna landet Egypten, där han fick arbeta som träl i en högt uppsatt mans hus. Men det var inte nog med det. Han blev falskeligen anklagad och kastad i fängelse, där han blev tillsynes bortglömd. Men under allt detta som såg ut som en motgång, som om Gud hade glömt honom och sina löften till honom, fortsatte Josef att vara trogen sin Gud och aktade sig för att synda. I 1 Mos.39: 9 säger han bl.a.”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?”
Men plötsligt gick det uppåt för honom, han fick den nästhögsta posten i det dåvarande världsväldet Egypten. Gud glömmer aldrig de sina. Var trogen din Gud oberoende av om du ser några omedelbara resultat eller inte! Vi skall inte tjäna Gud för ”lönens” skull utan därför att vi älskar Honom, Hans ”sak” och Hans rike här på jorden!
EN TITT PÅ PAULII SEGERTÅG!
Om vi tar en titt på det liv som Paulus levde, som han kallar ett segertåg, så är det fullt av strapatser.
Ibland var det brist, ibland var det överflöd (Fil.4: 11-13). Men han visste att allt samverkade till det bästa (Rom.8: 28), så han var full av fröjd och tackade Gud för allt, (Ef.5: 20).
Men Han vinner ständigt själar för Gud och utbreder Guds rike. I Lystra blev han nästan stenad till döds, men vann en grupp lärjungar för Jesus (Apg.14: 19-20). I Filippi blev han kastad i den innersta fängelsehålan, men grundade en Kristen församling där (Apg.16: 25-40). Han sitter ett par år i fängelse i Cesarea, men under den tiden får han predika för både kungar och landshövdingar
(Apg.kapitlen 23 till 26). Sedan sänds han med ett fartyg till Rom för att dömas av kejsaren. På vägen råkar de ut för en våldsam storm och fartyget förliser. Men före det får han tillfälle att med kraft vittna för alla ombord om den Gud han tjänar. Sedan kastas de upp på en ö som i bibeln kallas Melite. Där upplever han väckelse bland öns befolkning. Sjuka helas och själar blir frälsta. Sedan bär resan vidare till Rom, där han får bo sammankedjad med en fångvaktare. Folk tillåtes komma till honom och han bedriver en omfattande missionsverksamhet, Apg.kap. 27-28. Vid slutet av detta strapatsrika liv säger han: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet… Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen:” 2 Tim.4: 7-8.
PAULUS UTTRYCKER SIN FASTA BESLUTSAMHET
i Apg.20: 24 med orden: ”Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.”

Hans stora passion var att rädda så många som möjligt. Han säger i 1 Kor.9: 22 ”För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.”
Under årtionden har jag prövat Guds trofasthet. Jag minns när jag efter militärtiden kom hem till församlingen. Då var där en syster Elvi Björk, från Merijärv i Kronoby som sa till mig: Kom till min by och predika evangelium, så skall jag koka mat åt dig! Det var inga strålande utsikter, mänskligt sett. Sedan dess har mycket hänt. Åtta barn har vuxit upp i vårt hem. Aldrig har vi saknat mat, kläder eller husrum. De senaste 45 åren har vi t.o.m. haft bil (före det var det inte så många andra vittnen heller som hade bil). Jag kunde berätta om många ekonomiska mirakel som gjort det möjligt för oss att kunna bruka bil i arbetet och i familjen. (Nu skall ingen missuppfatta det här och tro att man kan gå och slattra och inte sköta de uppgifter Gud ämnat för en, och bara tro att Gud ger oss allt ändå. Utan det här gäller när vi tjänar Gud och våra medmänniskor i de uppgifter som Gud ämnat för oss. Då behöver vi inte bekymra oss). Skall vi komma överens om att DET ÄR BÄST ATT SPÄNNA HÄSTEN FÖR KÄRRAN!

Att sörja för att vi söker Guds rike och Hans rättfärdighet först, och låta Gud sörja för att vi får allt det andra som vi behöver för att utföra vår tjänst för Herren. Ibland kan vi och Gud ha olika åsikter om vad vi behöver, och vi vet inte riktigt vad vi skall bedja om (Rom.8: 26).

MEN LÅT OSS VARA TROGNA GUD UNDER ALLA FÖRHÅLLANDEN OCH LITA PÅ ATT GUD SKÖTER SIN SIDA AV ÖVERENSKOMMELSEN!

Köp Risundret från Barkito.se