Surfarnas paradis -Bali

Indoneserna är vänliga och glada, eventuellt också för att förtjäna den där extra dollarn, men jag tror också att det hör till deras natur. De gör allt för att få din uppmärksamhet för att köpa någon av de otaliga prylarna de säljer runtom i staden. Jag bodde nära den kända Kuta Beach och betalade inte många euro per natt för mitt boende. Rummet var helt hyfsat, dock med endast kallt vatten, och frukost ingick. Det var gångavstånd till både stranden och centrum. Men visst, om man inte kände för att gå, så var det bara att hoppa bak på någon av de hundratals mopedister som susar genom staden och fungerar som taxin. För mödan kan man ge en liten slant, om de vill ta emot. Priset går alltid att diskutera, och pruta skall man alltid, precis som med alla priser på marknader och andra försäljningsstånd omkring i staden. I vanliga butiker gäller förstås de angivna priserna.

Innan avfärd kollade jag väderleksrapporten för Denpasar, Indonesien, och den visade endast regn, regn och regn, eftersom regnperioden är på G där. Men jag valde ändå att chansa och åka iväg! Väl framme visade det sig ändå vara mestadels fint och soligt, med endast någon enstaka regnskur. Och det viktigaste för mig är ändå det faktum att det är varmt dygnet runt! Nu här hemma i kylan förstår man verkligen hur mycket man uppskattade värmen där borta! Det tråkiga dock som regnperioden och de starka vindarna orsakat, var att stranden på vissa ställen var full av döda fiskar och en massa skräp. Så dagligen när man var på stranden hörde man först någon lokal som ropade något i en megafon, och strax efter stack alla lokala som vistades på stranden ner till vattenbrynet och började kratta ihop allt skräp och spada ihop det för att sedan bli bortfört av en traktor som kom och samlade upp allt.

En dagsutfärd till staden Ubud gjorde jag. På vägen dit stannade vi på flera andra orter som bland annat är kända för olika slag av hantkraftverk. I Tohpati såg vi tillverkning av batik, i Celuk silver- och guldsmycken, och i Mas olika hantverk av trä. Tegalalang såg jag fram emot, eftersom vi fick se maffiga och alltid så vackert anordnade risodlingar! I Batuan besökte vi ett hindutempel och i Batubulan fick vi se traditionell dans. I dansen användes ingen instrumental musik, utan musiken består av en cirka hundramanna kör som under hela föreställningen sjunger och bildar olika ljud. I Ubud besökte vi en apskog där vi matade aporna med bananer och litchifrukt. Aporna blev helgalna om de såg att man hade något ätbart i handen och inte ville ge. De attackerade genast och gjorde sitt allt för att få tag på de saftiga frukterna. De kunde också hoppa upp på ens axel, så länge de fick mat. Men så länge man inte hade något ätbart fick man gå helt ifred -då var man inte mera intressant

Sista dagen innan avfärd mot flygplatsen, bestämde jag mig för att hoppa Bungy! Jag har gjort det en gång tidigare i USA med Elna, men det var bara från cirka 70meter. Nu snackade vi ett 450meters fall! Det fick verkligen adrenalinet att flöda och jag ångrade inte en sekund att jag gett mig in på det!

Överlag gillade jag stället och kan nog tänka mig att åka dit på nytt någongång -och då kanske till och med pröva på surfing! Men nu måste jag koncentrera mig på att besöka och uppleva nya ställen!

På vägen hemåt stannade jag ännu en par dagar i Bangkok, Thailand, för att shoppa och äta gott thailändskt!

Jag tackar Gud för Hans beskyddande hand som alltid är med mig, vart jag än i världen vänder..