Träning för gudfruktiga

Hmmm...då bör det förstås göras skillnad mellan allvarligt inriktad yoga och den yoga som nuförtiden utförs på olika gym i landet. Gym-varianten går ju närmast ut på att mjuka upp kroppen, och inte på att söka efter den andliga biten. Men jag håller med dig att Yoga i sin ursprungliga mening har de tendenser du beskriver.

Prana är väl (vad jag har förstått) en sk. livsenergi som man inte kan leva utan. Prana inverkar på och påverkas av individens tillstånd (om man mår bra eller dåligt). Vi kan inte påverka detta, vi har 'prana' vare sig vi vill eller inte. Jag tror kristna kallar det nåt i stil med "själ". Jag är lekman, rätta mig om jag har fel.
Fråga:
Du säger: <I>Träningsformen och dess innehåll strider mot kristen tro.</I>
Jag kan förstå att du tycker innehållet (=dess ursprungliga syfte, om man uttryckligen genomför det som YOGA) strider mot din tro, men varför själva tränigsformen? Att utföra en serie rörelser kan inte strida mot en tro, i så fall skulle man vara tvungen att förbanna alla hockey- och handbollsmålvakter...

Jag är som vanligt bra på att hitta patologiska fall, där en serie rörelser strider mot min tro (ex. om ena handen innehåller ett vapen), men jag förstår vad du menar.

Problemet är väl som sagt inte i själva rörelserna utan varför man utför rörelserna. Gör man rörelser för att "tänja musklerna" så är det inte andligt, medan om man gör rörelser för att "få energier i balans" så är det andligt. Det är klart att man kan uttrycka muskelspänningar som "energier", men då är det mest form om dunkel terminologi. I detta fall är (väl) energierna andliga så då tenderar man vara på den sämre sidan av stängslet.

Okej, skall vi diskutera yoga på allvar...
Låt oss se på faktum: Yoga är inte religiöst, utan en 5000 år gammal vetenskap. Grundtanken är ungefär "en sund själ i en sund kropp". Yoga är en metod att finna frid och koncentration, om man sedan tillika mediterar så är det väl upp til var och en själv att fundera vad som är hälsosamt att ha som mål. Såtillvida går det andliga i yoga ut på att få kontakt med sin egen ande. Är det ett dåligt mål?
Om man vill låta bli att tänka på det som andligt, så är det helt okej! Faktiskt!! Och vem kan man då skada? Sig själv...? Nä!

Religiöst eller ej. Kristendomens andebegrepp är inte någon annan varelse i en själv, utan det är man själv, eller åtminstone en aspekt av en själv, på samma sätt som kroppen och själen är aspekter av en människa.

Därför kan man inte komma i kontakt med sin ande, för man är sin ande.

Den vanligaste formen av avgudadyrkan är inte att tillbe andra gudar, utan människotillbedjan (t.ex. själviskhet).

Och visst får alla välja själv, men alla val leder inte till lika bra resultat :)

Ja, och om yoga som enbart kroppsövning säger jag ingenting, det kan vara helt bra, vad vet jag.

Det finns ju alltid exempel för och emot, men ett fall som talade till mej var min icke-kristna kompis som sysslat med yoga men slutade med det för att hon upplevde att det fick henne att se ner på andra. Hon tyckte det var klart negativt, och jag håller med. Jag tror nog man ska vara försiktig med vad man ger sig in på, men det gäller ju allt, inte bara gymnastik. Rörelserna i sig själv är väl inte fel men hur ofta är det bara rörelser och inte en filosofi bakom? För att ta ett annat fall, rörelserna man gör på gymet är väl inte fel, men man kan påverkas av en felaktig kroppsbild/idealbild som råder på gymet. Så jag är försiktig, men om ni andra klarar av att göra allt möjligt utan att er gudsrelation försämras så fortsätt.

Jahaa, är det dåligt att gå till punttis nu också? :)

Well, hur som helst, det finns många exempel på människor som börjat må illa av frikyrklighet och tycker det är negativt. Anser ni också att frikyrklighet är dåligt?

Och jag vill inte citera mig själv, så jag försöker bara smidigt upprepa, Oskar, att yoga inte är religiöst. Detta med andar sedan, jag har fått höra en lite annorlunda variant om det, men det hör kanske inte hit.

Tack för ett viktigt inlägg. Yoga är väldigt allmänt förekommande idag o blir väl bara vanligare o vanligare. Finns det ngn konditionshall eller ngt institut idag som INTE har yoga på programmet? Under mitt tidigare liv var jag på en kurs i yoga, men den gjorde mig inget alls - varken positivt eller negativt. Kanske det var Gud som bevarade mig. Jag upplevde hela kursen totalt meningslös. I gymnastiksalen var äldre kvinnor, unga kvinnor, smala kvinnor, runda kvinnor, gravida väntande kvinnor, kvinnor som inte väntade på ngn alls - och jag. I princip är det trevligt att vara på kurser med kvinnor, men inte på denna kurs. (Finns det överhuvudtaget kurser som inte är fulla med kvinnor?)

Vanlig gymträning är i så fall bättre, eller konditionsboxning. Också rottingstrid enligt medeltida modell tränar upp kroppsdelar man inte annars tränar upp.

Sara, om du vill ha frågor av oss om fysioterapi borde du väl först meddela oss ditt pris. Jag har lärt mig att man inte skall försöka konsultera läkare, jurister och dylika privat.

Jag testade Astanga Yoga ett halft år sedan. Helt som en varning: där är fel ande. Där inne svävar den onde , inte en innocent Gud. T.o.m. min ickekristna kompis tyckte att andan där var smått suspect. Testa int.

Hej! Tack för alla kommentarer. Det var roligt att den satt igång.

Vill svara på nån fråga: "träningsformen strider mot kristen tro..." Ganska radikalt va?! Men, jag menar att vi ska vara seriösa i vår tro. Om än någon säger att det bara är en träningsform, så kanske den är så mycket fel för någon annan...Förstår ni vad jag menar. Det är bara att vara på vakt, det är allt! Träningen i sig tror jag kan vara jätte hälsosam, men vi påverkas i våra sinnen ändå. Det är det jag är ute efter, att vi inte bara ska låta allt gå förbi oss, utan vara vaksamma. Ha ett kritiskt tänkande och ifrågasätta saker och ting, det är så vi får fram diskussioner och det är så vi får tala om Jesus!

Fortsättning följer...
kramar på er!

För att hoppa några inlägg bakåt, så betvivlar jag att det är just yogan eller nån anna träningsform som kan få en att se neråt på andra. Tvärtom tror jag att det kan vara personens dåliga självförtoende som gör att man försöker se sig själva som bättre än andra. Det finns ju den risken på alla områden i livet och är knappast ett typiskt fenomen för just träning/yoga. Många med bra skolning ser ner på mindre skolade människor. Detsamma gäller naturligtvis yrken och kan också gälla andlighet. Frikyrkosammanhang lär knappast heller vara helt befriat från detta fenomen, och påstår man det så menar man ju redan då att man är bättre än andra. Det tenderar väl vara så att när man tränar någonting, skulle det sedan vara yoga, punttis, innebandy eller bibelkunskap, så blir man förhoppningsvis bättre och bättre. Vill man sedan se ner på andra så är det nog inte dessa ovanstående aktiviteter som är orsaken utan felet bör nog sökas någon annanstans.

Jonas gör en väldigt bra poäng med frikyrklighet, såtivida att vi i saker som inte är fysiska (som är vad jag skulle kalla ande, d.v.s. information och idéer), inte enkelt kan gå efter vad som orsakar illamående för någon, eftersom vi praktiskt taget alltid kan hitta någon som lidit av nästan vad som helst. Sägas bör att det säkert finns mycket fel inom frikyrkligheten också, det är inte det jag menar. Jag menar bara att vi inte kan använda "X mådde illa av Y, därför är Y av ondo", utan vi måste gå djupare än så.

Jag vill bara poängtera att min förra kommentar om andar var följd av formuleringen "att få kontakt med sin egen ande", så jag tycker min poäng kvarstår, oberoende yoga är religiöst eller inte :)

Sen om någon har andra åsikter om vad ande är så förvånar det inte mig, jag är antagligen ganska kättersk i den frågan, men ändå övertygad att jag är "onto something".

Till sist så gäller det ju inte egentligen om något är fel, t.ex. yoga eller punttis. Båda kan definitivt vara fel och föra en vilse, men jag tror också båda kan vara nyttiga.

Om någon är övertygad om att det är rätt och gudfruktigt att yoga, så gör det då, men är du fundersam så låt bli:
<i>Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty <b>allt som inte sker av tro är synd</b>.</i> - Rom 14:23

Brukar bara sporadiskt följa med mickelsson.net och tycker att denna artickeln är värd att kommenteras.

Jag bor och jobbar sedan tre år tillbaka i sydostasien, och har därmed alla möjliga österländska motionsformer och kampsporter in på knutarna.

För det första: Det är vårt eget ansvar att sköta om vår fysiska hälsa. Som kristna kan vi inte be till Gud och utgå ifrån att han ger oss en god kondition. (Jag har nämligen försökt, men det funkade inte).

För det andra: Vi kristna finländare är i regel dåliga på att sköta vår fysiska hälsa. Man kan ha olika åsikter om vad det beror på, men min erfarenhet säger att församlingsmiljön inte uppmuntrar särskilt mycket till ett hälsosamt leverne. Visserligen predikas nykterhet, vilket är bra. Men vilka signaler får t.ex. en person med sockerberoende av allt kyrkkaffe och liknande.

För der tredje:Ingen motionsform som har sitt ursprung i en buddhistisk eller hinduistisk kontext, kan i sin ursprungsform praktiseras utan att just den kontexten har ett inflytande över själva motionsformen. Eftersom Finland är ett mycket sekulariserat samhälle, så frestas vi ibland till att tro att allt som någon gång haft en andlig mening kan spjälkas upp och omdefinieras i t.ex. rena motionsformer. Jag bor i ett buddhistiskt land där t.o.m. placeringen av sängen i sovrummet har en andlig mening. Här skulle det vara helt främmande för en människa att det finns områden i livet som inte andligheten har ett inflytande över.

För det fjärde: Artickeln handlar visserligen om Yoga, men åtminstone jag ser tydliga likheter med kampsporterna. Även de minst aggressiva kampsporter som t.ex. Aikido innehåller många andliga element och även ett tydligt avguderi utav Aikidons grundare. Den som har problem med aggressivitet och våld kanske mår bra av att få avreagera sig på någonting, men personligen tycker jag att det är bättre att ta itu med själva aggressiviteten istället för att fundera på vad man skall rikta in den på. Om jag inte minns helt fel är just självbehärskning en utav Andens frukter. (På den skola där jag jobbar www.questcollege.net har vi prövat på en del kurser i både Kung Fu och Aikido. Detta är på initiativ utav en av mina amerikanska kolleger som är f.d. yrkessoldat. Vi har ansträngt oss för att göra detta utan att blanda in andliga aspekter, men det har inte fungerat särskilt bra. En utav mina iakttagelser är också att de troende som deltagit på dessa kurser har fått större ploblem just med aggressivitet, våld och bristande självbehärskning.)

För det femte: Alla kristna skulle må bra av att uppnå "balans i hjärnan" och "nya insikter" genom t.ex. meditation. Att meditera på ett bibelord kan ge oerhört mycket. Ibland har vi fått för oss att bön består utav våra egna ord, men just i detta att meditera på ordet har den Helige Ande en bra möjlighet att tala till oss. Jag är säker på att detta leder till en bättre "balans i hjärnan" och värdefullare "nya insikter", än de krafter man öppnar upp för i den österländska meditationstraditionen.

För det sjätte: Vilken motionsform som helst kan vara ett hinder i vår Gudsrelation. Om våra största målsättningar, innersta drömmar och sanna identitet finns i en motionsform/sport och inte i Gud, då är det väl lite illa ställt.


Själv försöker jag ta ansvar för min hälsa genom att gå i gymet två gånger per vecka och simma i den varma sköna poolen nu som då. Jag mår bra både fysikt psykiskt utav detta, men gör inte min hälsa till någon slags avgud eller träningen till ett måste.

P.S. Roligt att läsa en atickel av min gamla kristendomsskolelev.

Ang. punkt 4:
Lobotomi tycks vara det enda alternativet. Det såg coolt ut i filmen 'Gökboet', understödes...

Ang. punkt 6:
Jag skall sluta sporta, lämna alla mina andra hobbyer och ge upp alla mina drömmar om en lyckad framtid och ett drägligt liv.

Oskar har visst ibland påpekat att han inte alltid skall tas på fullt allvar... ang. detta inlägg tänker jag göra det före nån hinner påpeka nåt, men detta var i varje fall ungefär det första som flög i huvudet, likt måsavföring från fågelprydd himmel.. el.dyl.

Tack Johan för ett mycket intressant inlägg.

Tack Johan för ett välformulerat inlägg. Brukar träffa din syster då och då här i Stockholm. Alltid mycket och diskutera. Lycka till med allt!

Varför skulle jag inte tas på allvar i detta sammanhang? Jag brukar involvera skämt när jag skämtar, eller åtminstone driva mer våldsamt med något. Jag var helt seriös i detta fall.

Väl talat, Johan, ett uppskattat inlägg. Vi talade om kyrkkaffe hemma med Linus igårkväll och kom fram till att kyrksähly är bättre :)

Nämen, Oskar :) klart vi tar dig på allvar...Tusen tack till dig!!! Att du skriver ner dina tankar och funderingar och att du gett kommentar till det jag skrivit! Verkligen...Vet inte riktigt va du syfta på det sista du skrev, men i alla fall...TACK!!

Tack, Sara. Jag syftade till Jonas kommentar: <i>Oskar har visst ibland påpekat att han inte alltid skall tas på fullt allvar...</i>
Så det är inte synd om mig :)

Diskussionen med Linus var alltså angående Johans punkt två, och vi talade om hur kyrkkaffe anses "andligt", medan t.ex. att spela sähly anses "världsligt". Nu fick vi en orsak (till) att förkasta den här indelningen.